Tände ett ljus ändå

Micke, älskling

Så tände jag ljus ändå. Din ljusstake lyser bredvid ditt foto, minnesboken , korset och ängeln.

I mina fönster är ljusen tända för dina syskonbarn.

Men i mitt hjärta är det mörkt

Micke, jag försöker men det är så svårt, så tungt, så hemskt för jag saknar dig så.

 mamma, 2002-11-30 19:24:30

Mörkt i advent

I grannens fönster strålar stjärnan

värmer ljusen

i advent

Ner till källarn, fram till skåpet

öppnar dörren, handen faller

Där i dunklet finns din låda

märkt med hjärta och ditt namn

Sånt du sett, sånt du hållit

som du fick, som du sparat

Ligger där i mörka mörkret

för att aldrig mer komma fram

Släckta ljusen, kalla tingen

väts av tårar, dränks i sorg

Stänger dörren, ser i intet

ut i mörkret

i advent

 mamma, 2002-11-29 19:54:54

Ljuset har slocknat

Micke, min älskling.

Fredag före första advent. Sitter kvar på jobbet och vill inte komma hem till mörkret och saknaden och tystnaden.

Vill inte se alla upplysta fönster. Vill inte tänka på att det är julmarknad i Vallentuna i morgon.

Vill inte tänka

Vill inte känna

Vill inte något alls.

Bara få dig hem igen...

 mamma, 2002-11-29 16:43:36

(Det tar aldrig slut. aldrig !)

Kära Marianne.

Kikar in på denna sida lite då och då. Har läst dina brev och sett din underbara sida om eran älskade underbara Micke.

Känner med er och vet vad ni genomlider. Det är så sant som du skriver att ingen bryr sig om offren och deras nära och kära som får livstid. Vi kan inte överklaga. Du är stark som orkar möta upp i rätten. Vi klarade inte det.

Mina tankar och medkänsla finns med er.

Kramar om.

Mamma till "Janne" mördad för 15 år sedan.

Glömmer aldrig!

 Lillevor, 2002-11-29 13:31:50

Hej

Hittade hit från en annan hemsida. Har läst och tittat på bilderna av din fine son. Lider så med dej och den övriga familjen, känner er smärta. Finns inga ord för denna grymma värld.

Kramar från

Mia

 Mia, Landskrona, 2002-11-28 22:31:13

Så gripen...

Kände inte Micke personligen men vet hur omtyckt och uppskattad han var. Er förlust är enorm!! Och hemsidan så gripande - tårarna strömmar nerför mina kinder. Önskar att han som höll i kniven kan förmås att läsa dessa sidor om och om igen - liksom alla som någon gång i någon situation tänker tanken att bringa en annan människa om livet. Mina tankar finns hos er.

 Annika, Vallentuna, 2002-11-28 21:33:44

Din adventsljusstake är släckt

Micke, älsklingen min.

Gick ner i förrådet för att hämta fram ett par adventsljusstakar. För dina syskonbarns skull vill jag inte låta det vara lika mörkt i mina fönster som det är i mitt hjärta.

Öppnar så stora julskåpet och ser då kartongen med dina julsaker. Och ovanpå den din adventsljusstake. Släckt för att aldrig mer lysa hemma hos dig.

Vill öppna locket och titta på din krubba, dina tomtar, det som var ditt och som du satte fram varenda år. Vill ta i allt som dina händer tagit i. Vill se allt som dina ögon sett. Men kan inte, kan bara inte !

Det gör för ont, det blir på riktigt. på riktigt att du inte är här.

Micke, älskling, älskling, älskling.

Så jag saknar och sörjer dig.

 mamma, 2002-11-28 18:41:25

Marianne

Ja det är en konstig värld vi lever i,

det finns ingen rättvisa.

Kramar till er.

 LILIAN, 2002-11-27 22:06:13

Kramar om

dig Marianne. Fy, sjutton är väl för milda ord. Nej, jag fattar inte heller hur det kan vara så för er, brottsoffer.

Kunde han, Markus inte låta allt vara nu, ta sitt straff som ju inte är livslångt, 10 år, det är väl inget i jämförelse med er sorg.

Önskar jag kunde säga, göra nåt. Men är fattig på ord.

Kramar Tuija, Matias mamma

 Tuija Eklund, Söderköping, 2002-11-27 21:08:11

Det här är bara inte sant!

Kan det verkligen vara så att vi kanske står inför den tredje rättegången Hur mycket resurser satsas på en brottsling egentligen. På brottsoffer, har vi bittert fått lära oss ,ingenting.

Jag tror jag tappar vett och sans alldeles. Det känns bara så orättvist. Räcker så väl som det är - att leva utan dig Micke.

Älskar dig så.

 mamma, 2002-11-27 20:24:23

Så har Markus Erving återigen

åberopat mildare staff och överklagat till Högsta Domstolen. De förväntas ta ett ganska snabbt beslut om fallet ska prövas eftersom Markus fortfarande sitter häktad. Han verkar inte ha bråttom att bli överförd till fängelse- där lär det väl inte bli allt för kul för honom. Jag återkommer med HD´s beslut om prövningstillstånd eller inte. De flesta överklagningar de får in får inte prövningstillstånd.

/ Anna-Maria Valladolid

 Anna-Maria, 2002-11-27 11:39:50

Saknar dig

Älskade Micke.

Saknar, gråter, längtar.

Pratade med din gudmor i kväll och så många minnen kom.

Minnen av det som var.

Hågkomsten av det som aldrig kan bli.

Båda grät vi över dig.

Grät över ditt öde.

 mamma, 2002-11-26 21:03:51

Älskar dig!

Jag älskar dig älskade storebror!!!

 Lillasyster Helena, 2002-11-26 17:23:17

Brorsan

I kväll var jag vid graven. En kväll precis som för ett år sedan. Lite kyligt, regn och mörkt, mörkt. Jag tänker på hur du ligger där nere, omstoppad i pläden och med träkorset i handen som pappa gjorde, brevet från syster, dikten och snusdosan från mig och alla andra saker från oss, som du tog med dig ner i jorden.

Vid graven såg jag dig också i mina tankar, hur du, som så många gånger förut, var uppe hos pappa och busade med Kajsa. "-Kajsaaan. Ska jag ta benet?". Jag såg hur du kastade pinnar till henne och skrattade. Kanske är det som "lillan" sa, att du kastar pinnar åt Kajsa och Arina nu?

Sedan tänker jag på Markus... den lilla råttan som har överklagat både dom och påföljden..

Sedan tänker jag också på att jag inte fanns där för dig, på Tonic, när du så många gånger har funnits där för mig..

Sedan tänker jag också på vad Henrik sa, några dagar efter du hade dött att: "-Fan Thomas, du var också i stan. Vi hade ingen direkt plan på vart vi skulle. Om du hade ringt oss kunde vi ha mötts någonstans."

Sedan undrar jag också när vi någonsin ska vakna upp ur den här mardrömmen?

 Lillebror, 2002-11-26 00:28:44

Mmmmm, dagarna

läggs tydligen på varann. En efter en

Märkligt är det och så overkligt

jag har ännu ej förstått och vill inte.

Kram Till dig/ Tuija, Matias mamma

 Tuija Eklund, Söderköping, 2002-11-25 09:37:47

Ny vecka utan dig

Micke, min älskling.

Det är alldeles mörkt ute. Lite snöblask. Här hemma har jag tänt ljuset framför ditt foto. Ser på dig och saknar dig så fruktansvärt. Om en stund är det dags att "ta på masken" , möta normalbefolkningen och försöka ta tag i den här dagen. Den första på en ny vecka utan dig. Jag orkar bara inte tänka på hur många veckor som väntar innan vi möts igen. Nu gäller den här dagen och det är mer än nog.

Älskar dig så.

 mamma, 2002-11-25 07:11:36

De har kommit nu.

Micke, älsklingen min.

Nu är de hemma igen. Så efterlängtade. Så många kramar och pussar blev det. Jag hade längtat så och är tacksam över att inget hänt. Men med deras små armar omkring mig så förstärks vissheten om att jag aldrig mer ska få känna dina. Du kommer visst aldrig hem mer. Eller gör du? Fortfarande väntar jag ändå... Men med allt mindre hopp. Åh, Micke om jag kunde få ge också dig en kram. Aldrig att du i så fall skulle komma ur min famn. Aldrig!

 mamma, 2002-11-24 17:27:29

Hej!

Hoppas att det är bra med er alla!

Ger er en massa styrke kramar ***KRAM***!!

Må så gott kram Annica

 Annica, Vallentuna, 2002-11-23 22:12:55

Såg Henke

Micke, min älskling.

I dag, när jag och Helena som vanligt varit på din grav.- Borstat bort snön från lejonungen, rättat till kransarna och som vanligt allt overkligt - så såg vi din "broder, din polare" Henke. Och då ville hjärtat slitas sönder.Tänk så mycket som ni två delat under åren. Så viktig han var för dig och du för honom. Och nu var han på väg till bussen och vi kom från din grav. Grav !

Micke, jag vill inte att det här är sant.Jag vill att du ska hinna ikapp honom på bussen och ni kan vara tillsammans som förr. Och sen , efter det vill jag att du kommer hem!

Älskar dig så

Saknar dig så

Väntar dig så

 mamma, 2002-11-23 16:24:06

Micke, du är !

Micke, min älskling. Fredag igen. Om fredagar tycker jag inte! Om livet tycker jag inte ! Och det skäms jag för .Att jag inte kan glädjas över det jag ändå har, bara sörja det jag förlorat - dig. Men så är det. Det har inget med min kärlek till dina syskon och syskonbarn att göra och det hoppas jag de vet och känner. Men sorgen över dig tar liksom allt utrymme. jag längtar så förtvivlat efter dig!

Din tystnad är så mäktig

överröstar allt

När vi samlas

vi, de dina

hörs din tystnad

över orden

Din frånvaro är så tydlig

intensiv och stark

tar över vår närvaro

fyller rummet

plågar oss

Du är med oss ständigt

och ändå

borta för våra blickar

borta för våra famnar

Inte för våra sinnen

aldrig från våra hjärtan

Du har varit tyst så länge

ändå hörs din röst

starkt

så starkt

så väldigt starkt

Kanske att du talar

på ett annat sätt

som vi inte kan

men hör ändå

Kanske att du finns

men på ett annat sätt

som vi inte ser

men känner ändå

Din frånvaro är närvaro

din tystnad hörs

Du är med oss

om oss

i oss

Micke, du är !

 mamma, 2002-11-22 09:53:14

Ny enkel

adress till Matias sida. eklunds.just.nu

((Kram)) Tuija, matias mamma

 Tuija, Söderköping, 2002-11-21 17:57:46

Livet är ingen fest längre

Micke, min älskling.

För en stund sen åkte många av mina arbetskamrater iväg på vår årliga stora fest. Jag kunde bara inte följa med. Bara tanken att sitta i bussen och höra alla prata och skratta och sen maten och sorlet och underhållningen och ljusen och alltihopa som minner om den gången livet var en fest.

Åh. Micke så tomt och tyst och kallt allting är! Jag fryser !

Det känns som om en isklump börjat bre ut sig mer och mer. Inuti mig, över mig. Jag saknar din värme.

 mamma, 2002-11-21 17:28:10

natt

snart morgon, inte en blund.

Uppe, vankar, rker - städade toaletten nys (!!!!!???)

Kan inte lägga mig, orkar inte med alla tankar som kommer då.

När det bara hugger till, ilar till av vetskapen om att..aldrig mer här...

Du skriver så vackert, Marianne. Så vackert, mäktigt och smärsamt - önskar jag hade den förmågan jag också.

Kramar til dig och tankar, hoppas att du har fått sova inatt iallfall.

((kramar om))

Tuija, Matias mamma

 Tuija, Söderköping, 2002-11-21 04:29:51

Marianne

Vackra ord skulle kunna vara mina

kramar i massor till dig.

 LILIAN, 2002-11-20 22:21:23

Väntat så länge

Väntat så länge

saknat än mer

letat och lyssnat

i allt jag dig ser

Ringt till dig ofta

svararen är på

kan inte ta det

hör dig ändå

Stått utanför huset

i dået ditt hem

väntat och väntat

att se dig igen

Bilen är borta

platsen är tom

tyckte ändå

den just kom

Väntat så länge

älskat än mer

längtat och saknat

Kom hem!

jag dig ber

 mamma, 2002-11-20 20:58:56

Saknar ord...

Vad ska man säga? Vill så gärna säga något för att hjälpa, men vad? Så fruktansvärt det ni tvingas gå igenom!!! Er närhet till varandra och till Micke lyser igenom hela sidan. Vår son blev en ängel i v 40 precis innan han skulle möta världen och säkert tar er Micke god hand om vår Samuel där de är nu!

/ Många varma kramar till er!

 Anna & Kalle, 2002-11-20 14:30:26

Tänk att få vakna

Micke, min älskling. Det är så hemskt att vakna till en ny dag utan dig. Det värsta är nästan den sekunden det tar mellan sömn och visshet. NeJ, det värsta är att du inte är här, att det var så längesen nu sen jag kramade dig, talade med dig, såg dig.Det känns som om jag fräts sönder innifrån. Saknar dig så oändligt!

Tänk att få vakna

tidigt en morgon

få höra rösten

välkänd och kär

Tänk att få glädjas

tidigt en morgon

över all kärlek

som vi har här

Tänk att få vakna

tidigt en morgon

att då få tänka

på flyende dar

Tänk att få låtsas

tidigt en morgon

låtsas att livet

är som det var

 mamma, 2002-11-19 08:08:54

Ännu en födelsedag utan dig

Micke, nu har jag fyllt år, ännu en födelsedag utan dig.

Det kändes otänkbart att fira den utan dig, så jag lät bli, precis som förra året.

Du fattas oss alltid, varje stund, varje dag. Men på födelsedagar och andra högtider, då är längtan efter dig outhärdlig!!!

Jag vill inte ens tänka på julen, hur ska vi klara den i år?

Du och jag som älskade julen, minns du högtidsstunden då vi la ut alla paket under granen?

Du gjorde mig galen genom att klämma på mina paket och avslöja vad de innehöll.

Micke, vad skulle jag inte göra för att vi gjorde det igen??

Saknar dig mycket, älskar dig mest!!

 Lillasyster Helena, 2002-11-18 14:31:48

Marianne

Kramar om dig hårt! (((Kram)))

 Tuija, Söderköping, 2002-11-18 09:43:57

Där kom ett brev

Micke.

Sen Markus, din mördare greps har jag flera gånger sagt att jag tycker synd om hans mamma. Inte för en sekund höll de tankarna när jag mötte henne. Jag blev bara så fruktansvärt rasande. Så fylld av etter och rök att vulkanen Etna inget är mot mig. Rasande på henne för att hennes son lever och du är död ! Rasande för att hon tog kontakt med mig. Att hon tog sig friheten att avlasta sig sin ångest eller vad det nu handlade om. Mottagaren var jag och utan försvar som man är nuförtiden sögs allt in i mig, fast jag inte ville. Jag kräktes och blev liggande i hjärtklappning helt förbi.

Mötet med henne var ett brev i fredags. Efternamnet var inte Markus så jag anande inget. Sen när jag förstod kunde jag inte sluta att läsa. Det spelar ingen roll vilka ord hon använde för inget kunde passa mig. Inget fanns som jag inte tolkade på mitt sätt. För jag blev så rasande!

Jag vet inte hur många gånger Markus namn nämndes men inte någon gång ditt.

Tänk att hon skriver att hon vet att jag som mamma förstår henne! Jag , som inte ens förstår det andra säger, att du är död.

Och tänk när hon "trots de tråkiga omständigheterna" önskar oss ett bar liv! tråkiga omständigheter! Är det du det? Micke, kom hem igen !

 mamma, 2002-11-17 19:03:48

Tankar..

Jag kan på något sätt förstå

att du är borta för alltid

men HUR

ska jag förstå

att du aldrig mera kommer tillbaka?

Kramar till er alla som kämpar och famlar i denna oändliga mörker

 Maria, Farsta, 2002-11-17 18:05:20

Du öppnade inte!

Micke, min älskling, älskling, älskling!

Jag har inte kommit in på din sida sen förra veckan och det har varit så hemskt ! Jag har bankat och ropat och gråtit men du har inte öppnat. Till slut skickade jag ut en efterysning och bad att om någon såg dig så skulle de be dig öppna för mig.

Jag bad dem titta efter en vacker man på 29 år ( eller är du 30 nu ? )1.82 lång,muskulös, mörkt hår, mörka ögon med långa, långa ögonfransar och ett leeende så vitt och så underbart snett, det vackraste, det finaste..

Jag kunde inte beskriva dina kläder för de du hade på dig hemifrån, de nya jeansen ,den fina tröjan ligger hos Krim, blodiga och sönderskurna. Men säkert har du på dig något fint och nog luktar du lika gott som alltid, kanske av favoriten,Numer One.

Nu är dörren öppen.Men ändå så hittar jag dig inte!

Saknar dig så

Älskar dig så

Väntar dig så

 mamma, 2002-11-17 16:41:52

Åhh, Marianne

har du haft "förträngardagar"?? Då man låtsas som intet? En sån dag har jag försökt ha idag, för jag börjar ta slut. Men smärtan, verkligheten tränger sig obarmhärtigt på.

Många tankar till dig, vi kämpar på.

Kram Tuija

 Tuija, Söderköping, 2002-11-14 21:07:28

Till minne av...

Nu finns en liten videosnutt som jag har gjort under "webbtv". Dessvärre inte i så bra upplösning, då detta kräver både mycket bandbredd och utrymme på servern..

 lillebror, 2002-11-14 02:21:31

en liten

hälsning såhär i natten. Trött, men kan inte sova. Har börjat lite smått på min nya hemsida http://w1.121.telia.com/~u12104350/

Tankar, kramar till er alla.

Tuija, Matias mamma

 Tuija, 2002-11-14 00:54:27

Saknar dig mycket, älskar dig mer

Som ringar på vattnet

så är sorgen efter dig

påverkar livet

och allt runt om mig...

 Lillasyster Helena, 2002-11-13 11:41:49

Jag väntar här hemma

Jag väntar här hemma

medan timmarna skrida

medan nätterna vandra

och dagarna gå

Jag väntar på sonen

från färdvägar vida

den käraste

den saknade

ej längre att nå

Jag väntar här hemma

på honom att komma

genom vinden

genom dimmorna

en tårfylld natt

Ja, jag väntar här hemma

medan livet det skrider

medan sorgen slår fäste

och hoppet dör ut

Jag väntar på sonen

från lämnade tider

den saknade

den älskade

intill livets slut

 mamma, 2002-11-12 07:25:30

en tanke

Första gången som jag gått in här, Måste bara säga att hemsidan är mycket vacker. Tänker på alla oss som mist våra barn, det är olidligt och orättvist. Man frågar sig själv varför? varför?. kramar och tankar till er från Marcus mamma

 Marie-anne, kristianstad, 2002-11-12 00:53:39

Skruttis.

När du skriver vrider det om extra i hjärtat. Det blir för en stund alldeles på riktigt att Micke är död, att han inte kommer hem igen. Ja, vrider i hjärtat gör det men det känns också så"gott".Att någon som har minnen av honom skriver, som kan se honom framför sig, höra hans röst, känna hans händer, insupa hans doft

Det vrider också extra i hjärtat när jag tänker på graven, smyckad till Allhelgonahelgen. Blommorna kan jag tänka på och ljusen. Men när jag kommer till kaninen från lillasyster och hjärtat från storasyster och kastanjerna från lilla guddottern och snusdosan från lillebror, då blir det så plågsamt på riktigt igen. och det gör så ont!

Men mer ont skulle det göra om ingen skrev, om ingen lade dit sina kärlekssymboler. Som en tiggare med vandringsstaven är jag ,plockandes minnen och ord att gömma men aldrig glömma.

 Mickes mamma, 2002-11-11 17:57:54

Tid...

Undrar om du har något tidsperspektiv där på andra sidan...har du behov av tid...väntar du på oss andra....?Det sägs att "tiden läker alla sår" är det så?Att du har lämnat oss gav oss ett inre sår men det kommer nog alltid att finnas där....

 Skruttis, Oslo, 2002-11-11 11:19:43

Mari-Ann

Tankar..... Många

till dig som har överlevnadsplikt.

Vi har det!

Måste orka. Har inget annat val.

Önskar dig och de dina en god vecka

med många varma dagar inombords

trots kyla utomhus.

Mari-Ann

 Småland, 2002-11-10 20:48:41

Er gråt är vår gråt

Maria, Elisabeth och andra vänner, för oss okända men ändå nära. Tack för att ni delger oss era tankar. Tack för att ni lämnar spår efter er här på Mickes sida.

Er gråt är vår gråt.

Ert hopp är vårt hopp.

Tillsammans orkar vi mer , vi som går vid sidan om livet. Jag vill tro att våra älskade saknade ser att vi hjälper varandra. Det är så mycket jag vill tro...

 Mickes mamma, 2002-11-10 20:31:16

Äntligen..

Vilken vacker sida ni har gjort. Jag har råkat ut för ungefär samma sak som er i våras då mitt barns far blev mördad. Det gör mig så fruktansvärt ont att se andra som genomlider liknande smärta som jag gör. Att det finns fler.. Det tröstar mig när jag läser om er älskade Micke, så mycket kärlek, så mycket förlorat. Jag hoppas bara att de tar "vår" mördare en dag. Jag ber om ursäkt för mitt svammel.. Jag kan bara säga Tack!

 Maria, Farsta, 2002-11-10 19:44:57

Bön i natten

Snart bröt du upp, snart drog du bort

En flyktig gäst, ditt liv blev kort

En vår som blott i blomning gick

En gryning som ej dagas fick

Men intet Gud tillspillo ger

Hans mening är i allt som sker

Fullbordan han åt allt beskär

Som blott hann bliva början här

Din nåd, o Gud, oss vare nog

För vad du gav, för vad du tog

För löfte om ditt paradis

Dig vare tack och lov och pris.

/ps 564

 mamma, 2002-11-10 00:19:27

Vilken vacker sida!

Vilken vacker sida jag hittat här. Det ger sån tröst att titta in här. Jag önskar jag fann de rätta orden för att ge "lite, lite" tröst till Er. Åh, varför händer sånt här?

En vacker dikt som gett mig tröst när det varit svårt:

"Finnas

Inte finnas

Vara tanke någon tänkt i ljus

Vara skuggan av en fågels vinge

över strandens grus"

Varma kramar och tankar till dig Marianne och till din familj.

Elisabeth

T

 Elisabeth, Stockholm, 2002-11-09 22:42:29

Dopet

blev fint. Prästen gjorde dopet så bra som det kunde bli och psalmerna jag valt passade bra.

Det jag saknade (förutom Micke) var att någon av gästerna på något sätt sagt något om Micke. Bara låtsas som att allt är toppen är inte så empatiskt.

Vad är folk rädda för? Förra dopet var Micke fadder, det här dopet död och begraven. Och det är det ingen ens som nämner honom. Trots att mamma gråter. Trots att pappa sitter helt stel och försöker fokusera på den lille. Trots att min syster kommer rödgråten. Trots att min bror står som fadder precis som hans storebror gjorde för 4 år sedan.

/Anna-Maria Valladolid

 2002-11-09 21:03:02

Helhet

Micke.

När jag tänker efter så tycker jag mig , i allt det tunga, se en helhet med den här dagen. Helheten mellan liv och död.

Prästen som skall döpa vår lille var den som begravde dig. Livet är just liv mot död. Mörkret är en resa mot ljuset. Ljus och mörker växlar men det ena kan inte uppstå utan det andra. I det ser jag helheten.

Våra tårar över dig blandas med glädjen över vår lille. Allt är helt.

För oss som är för små att förstå vad och varför gör det så ont, men ändå, där finns en helhet.

Du kanske redan har sett den.

 mamma, 2002-11-09 10:35:57

Dopet

Micke, älskade Micke

Så har Gabriels dopdag börjat. Det är och skall vara hans dag men ändå, så många minnen av dig, så mycket saknad. Tänk senare i dag när vi samlas och du inte är med. Jag ser på foton från det senaste dopet, då när du bar fram lilla Catrin. Du ser på henne med sådan ömhet och stolthet och du var så lyckligt. Och vi med..

Jag ska gå in i kapellet en stund innan och tända ljus för dig. Det ljuset får symbolisera din närvaro.

Älskade Micke, familjen var ju allt för dig och nu är du inte här med oss - eller är du?

 mamma, 2002-11-09 09:48:32

För 4 år sedan

bar du min dotter till dopet. Du var hennes morbror och gudfar. Lillan var din ögonsten. Min son var dig mycket nära, och lik dig i mycket. I morgon döps mitt minsta barn. Barnet som föddes i sorg och som kom med ljus. Några dagar innan du lämnade oss klappade du min mage och undrade om det var tvillingar. Det var det inte. Jag vet att du skulle älskat mitt minsta barn lika mycket som du älskade de andra två. I morgon är det Thomas tur att bli gudfar. På något sätt klarar vi av dopet också precis som vi klarat av så mycket annat under året som gått.

Det finns inga ord som kan beskriva hur saknad du är.

Sänd din budbärare koltrasten imorgon...till vår tröst.

/din sorasyster Anna-Maria

 2002-11-08 22:27:01

brorsan

jag saknar dig....

 lillebror, 2002-11-08 21:32:12

Minnet av en bror....

....finns djupt i mitt hjärta. Miste min bror i juli-01...Har tittat lite här inne, det gör ont...Men jag återkommer...Fin sida om Micke...

Hälsningar från en storasyster

 jejja, 2002-11-08 14:58:03

Kan inte följa dina råd.

Älskade Micke.

Tänker på hur ofta vi pratade om stort och om smått, timme ut och timme in ibland. Tänker på tre råd som du återkom till gång på gång.

Var inte så bitter, morsan !

( när jag gnölade extra mycket )

Se framåt, det som har varit, har varit !

( för jämt skulle jag vrida och vända på allt )

Skaffa dig ett eget liv!

( när jag kom för nära )

Åh, Micke, inte ett enda av dina råd kan jag följa. Inte något.Men jag hör dig upprepa dem om och om igen.

Det gör jag...

 mamma, 2002-11-07 19:49:11

Jag är så trött !

Micke, min älskling.

Hela dagen idag planeringsarbete. Folk från olika håll, grupparbeten och diskussioner och sorl och prat och skratt. I går likadant med utbildning för många glada och engagerade. De har mött mig flera gånger nu så orden faller som de vill ( det är så varmt härinne så jag tror jag dööör ! , min unge ska flytta hemifrån, det klarar jag bara inte, jag kommer att längta ihjäl mig, osv, osv )

Det är klart att jag fattar att livet går vidare för alla de andra Micke. Det är klart att jag förstår att det är jag som är vid sidan om. Inte vill jag egentligen att de ska passa på vad de säger men ibland, inför vissa ord, är jag tvungen och gå undan för att inte börja storgråta.

Och så när dagen börja lida mot sitt slut och alla sprids åt skilda håll, då är jag så trött, så trött för det är så mycket som jag har trängt undan men som hela tiden finns där - saknaden efter dig, meningslösheten, sorgen.

Åh, Micke vad jag är trött!

 mamma, 2002-11-07 17:05:16

Åh

vad det känns igen. Smärtan, värken, tomheten.

Jag önskar, såsom du att vi kunde få tillbaka våra barn.

Att dem fanns här, hos oss, bredvid , att ingenting av det som skett hade skett.

Tomt, så tomt, ödsligt tomt.

Men ibland en liten, liten strimma av hopp, känsla av att dem inte är borta från oss, vi kan bara inte se dem längre, våra barn.

Tänker på dig.

Kram Tuija, Matias mamma

 Tuija, 2002-11-06 11:09:55

Tomt, så tomt utan dig

Ny morgon, ny dag.

Gå upp. klä på sig, möta världen, försöka låtsas leva. Micke, det är så tomt, så obeskrivligt tomt utan dig. Jag känner mig som en robot, mekanisk, kall, gör det jag måste men utan känsla, utan glädje.

Inte en enda stund har jag varit riktigt glad sen den första september 2001. Den dagen lämnade du mig och utan att du ville det tog du med dig också mitt liv, mitt hopp, min glädje.

Saknar dig så ofantligt.

Älskar dig så gränslöst.

Väntar på dig ständigt.

 mamma, 2002-11-06 08:02:46

Födelsedag utan dig

Micke.

Ja så är det min födelsedag utan dig. Jag var hos Anna Maria efter jobbet och åt med henne och barnen. De hade gjort så fina presenter. Mikael gav mig en sten som glimmar, han har brutit loss den själv. Catrin gav mig också en sten, en sån där len som man kan dra mor kinden. Hon har målat den så fint .Lille Gabriel han gav mig sitt lilla fotavtryck fint inramat och från dem alla fick jag ett skohorn. Nog var det rart att se deras ansikten när jag öppnade överraskningarna och få deras kramar och ha dem i knät. Men Micke, något mer går bara inte att klara av. Ingen tårta, inte samlas allihopa och ingen, absolut ingen sång där du och Mikael alltid skulle klämma in ett extra hurra.

Ingen av oss klarar det här sen du lämnade oss och det är så tomt att inte ha några glädjestunder alls.

Värst tycker jag det är för dina syskonbarn. Tänk så mycket de går miste om, som vi vill men inte orkar ge dem.

Nu ikväll har Helena ringt och Thomas också men det sista samtalet, det från dig, det kommer inte. Åh, älskade Micke ditt samtal kommer ju inte !

Jag får aldrig mer någon födelsedagskram av dig.

Aldrig mer !

 mamma, 2002-11-04 20:14:55

Tröst i natten-

Micke. Jag kan inte sova. Kopplar upp mig och tar som vanligt mig fram till din sida. Är så trött och så ledsen. Och möts då av en kärlek och en värme så stark, kärleken från din lillebror till dig.

Tack gode Gud för dig Micke och för Thomas och för Anna-Maria och för Helena. Och för barnbarnen.

Tack Gud för att kärleken är starkare än döden.

 mamma, 2002-11-03 23:22:42

Ett ljus för dig

Micke..

I dag sjöng Cilla i kyrkan. Sånger till dig och andra som gått bort. Sånger till mig och familjen och andra som mist någon..

Döden tycks så stor och svart,

säg, vart gick de döda, vart?

Gick de bort för att få bo

tryggt i salighet och ro?

Säg mig, Gud, att intet gör

mera ont den dag jag dör,

att jag alltid skall bli glad,

där, i himlens ljusa stad.

Och när oron plågar mig,

viska, jag ska hjälpa dig

över dödens höga bro.

I min famn ska du få bo.

 lillebror, 2002-11-03 22:08:57

Artiklar/Pressklipp uppdaterade

Nu finns lite mer information om Hovrättens dom, har stått i Metro, Stockholm City och Efterlyst.se. Se mer under "Artiklar/Pressklipp"

lillebror, 2002-11-03 22:02:17

Och så blev det kväll.

Micke, älskade Micke.

Så är det kväll denna evighetslånga Alla Helgonadag, Vi, dina syskon, syskonbarn, Andreas, pappa och jag var till din grav. Där var fullt med blommor och ljus. Pappa hade riktat en lampa mot din gravsten så att ditt namn lyste. Catrin satt länge på knä och tittade och tittade. Thomas hade lagt en snusdosa på sin krans, från lillebror till storebror. Anna Maria hade gjort ett hjärta till dig. Helena valde ut det vackraste hon kunde hitta. Ja, så var vi där och tårarna var lika många som dina blommor. Vår saknad efter dig är helt ofattbar.

Älskade Micke, det var så svårt att gå därifrån. Att nu invänta en ny natt utan dig. För att sedan i morgon möta en ny dag, utan dig.

 mamma, 2002-11-02 21:08:24

I kapellet

Micke, älskling.

Nu har jag och Helena varit och lagt några kransar hos dig. Ett par låg där redan.Jag köpte en liten lejonunge ( du vet varför ) och satte dit. Eländigt hemskt alltihopa men så blev det.

Vi var i kapellet en stund och tände ett ljus för dig och ett var för resten av familjen, ditt i mitten. Och där i kapellet kom minnen fram. Minnen av att när vi satt där med din kista öppen, gång på gång. Andra dagar satt vi där och din kista var under oss, i kryptan, stängd.Åh, Micke!

Älskade Micke, nu har en del av den här dagen gått, Många timmar är kvar. När en dag kan vara så här lång hur ska då inte resten av livet utan dig bli.

Nej, det går inte ens att försöka tänka på.

 mamma, 2002-11-02 12:43:41

Alla Helgonahelg

Micke, min älskling.

Om en stund ska Helena och jag gå till din grav och göra lite fint inför kvällen. Helt overkligt är det att du inte är med oss. Fortfarande är det så att jag helst vill kasta bort allt det "vackra", slå sönder lyktorna, vräka bort den tunga stenen, gräva upp dig - ja, det vill jag ! - och ta dig hem för att sen aldrig, aldrig låta någon eller något ta dig från min famn. Saknar dig så!

 mamma, 2002-11-02 09:21:10