Vill inte,,,

Micke, jag vill inte att detta ska vara sant. Att du är död.

Är det så här livet ska vara nu, fyllt av smärta, sorg och saknad?. Nej, det vill jag inte...

 Lillasyster, 2002-09-30 16:57:00

MARIANNE

Jag läste just vad du skrivit håller med dig. Tänk vi ska klara en jul och ett nytt år till, räcker det inte nu. vi måste klara det hoppas vi gör det också kramar.

 LILIAN, 2002-09-30 13:37:23

Älskar dig

Älskar och saknar dig så obeskrivligt.

I allt, allt , allt fattas du!

När vi nu åter tänt lyktorna vid din grav och bytt ut sommarblomster mot ljung, då tänker jag.. Nej!

Inte en höst till, inte en vinter till utan dig!

Vill inte, vill inte - men måste ändå.

 mamma, 2002-09-30 09:16:38

Landet längre bort

Micke, min älskling. Saknaden efter dig är obeskrivlig. Jag pendlar mellan hopp om att du finns någonstans och mellan att allt är över för evigt. Den dagen jag själv är borta vet jag svaret och då kommer andra att undra. Så är livets kretslopp. För att trösta mig själv lite tar jag fram de rader som jag skrev till dig i början av juni. En dag som kändes mer hoppfull än på länge.

Landet längre bort

Landet längre bort

det sägs att där är bra

att bara glädje råder

att allt är som det ska

Landet längre bort

är det just dit du for

att lämna dina syskon

att lämna far och mor

Landet längre bort

det sägs att där är skönt

att solen ständigt värmer

att ängar blomstrar grönt

Landet längre bort

är det just där du är

att skratta och att njuta

att glömma saknad här

Landet längre bort

det sägs vi kommer sen

att möta dig för alltid

att känna frid igen

 mamma, 2002-09-29 08:37:07

Faster

Tack snälla för gratulationerna, det värmde å gladde mej innerligt!!

Tänker ofta på Er!!

många kramar kusin Annelie

 Annelie, Åkersberga, 2002-09-28 20:57:39

Storebror

Micke min älskling. I dag för 28 år sen blev du storebror för första gången, Thomas föddes. Du var två år och fyra månader. Anna-Maria var fem år och en månad.

Thomas skulle komma till världen först om några veckor men när vi var och handlade presenter till er pappa som har sin födelsedag imorgon tyckte han att det var dags . Vilken stolt storebror du var och hur du försökte skydda honom genom åren ( som Anna-Maria försökte skydda dig ) även om ni på syskons sätt hade era kontroverser.

Vem , vem, hade kunnat föreställa sig att de båda glädje dagarna 28 och 29 september för alltid skulle förenas med din begravningsdag,27 september. Så blev det Micke, så blev vårt liv. Livet utan dig.

Det visste vi lyckligtvis inget om den underbara dagen för 28 år sen när du blev storebror för första gången.

 mamma, 2002-09-28 09:05:56

Ljusen ska brinna

Micke, idag är det ett år sedan du begravdes, det känns ofattbart.

Snart ska vi i familjen gå till din grav och tända lyktorna för första gången för i höst. Pappa har putsat lyktorna så att glasen glänser, vi vill att det ska vara så fint som möjligt vid din grav.

Ikväll tänder vi ljusen för dig Micke och de ska brinna som en påminnelse om VÅR KÄRLEK TILL DIG.

 Lillasyster, 2002-09-27 18:27:14

I kyrkan.

Nu är vi i kyrkan.

Begravningen började 13.30. Överallt fyllda bänkar och svartklädda kända och okända. Alltihop är suddigt. Kommer inte ihåg vem jag satt bredvid. Jag tror det var din lillebror men är inte säker. Aldrig ändå att jag glömmer hans ögon som aldrig ville släppa kistan. Eller dina systrars ansikten. Eller syskonbarnen när de gick fram till dig där du låg.

Om en stund ska dina kamrater resa sig för att bära dig ut härifrån. De vågar inte titta på oss för då kommer den stora gråten och de är så rädda redan att de inte ska orka bära dig. När du förs ut härifrån är det till din egen cd -Time to say goodbye! Snart ska vi resa oss och följa dig till graven. Och allt är fullständigt overkligt.

 mamma, 2002-09-27 14:05:18

För ett år sedan

var det begravning. På förmiddagen satt jag maniskt och sorterade negativ. Sakta gick timmarna. Så var det dax att klä om och gå till kyrkan. Den fruktade stunden hade kommit. Barnen klädde om till fina kläder de också, plockade blommor och följde allvarsamma med till kyrkan. Ute var det strålande solsken. Vi gick förbi glada människor i sina trädgårdar. Det var som att gå i en tunnel fylld av ångest, sorg och vanmakt. Tunneln hade glasväggar. Utanför den pågick livet som om ingenting hade hänt.

I Kyrkan stod kistan i ett hav av blommor. Hur kunde det vara möjligt att min lillebror låg där? Klockorna ringde in till begravningsgudstjänst. I Vallentuna kyrka blev Micke döpt och 29 år senare begravd.

Begravningscermonin var vacker. Prästens griftetal sant och fint. I kyrkan satt många. Jag vet fortfarande inte vilka som var där. Vissa uppfattade jag. Vissa vet jag var där men jag har inget minne av att ha sett dem. Men det betydde oerhört mycket för mig att så många kom för att hedra Micke, att hans vänner bar kistan och att några av mina vänner kom dit. Efter begravningscermonin bars kistan ut och efter gick familj och sedan alla andra. Hur vi tog oss ner till graven har jag inte mycket minne av. Jag har minne av en blomma som låg längs marken som jag tog upp. Kistan sänktes sakta ned för alltid. Det var kallt och blåste, eller var det soligt?

Hur kunde det bli så här?

Älskade lillebror jag saknar dig så.

/ Anna-Maria

 2002-09-27 13:39:37

marianne

Sänder dig dom varmaste tankar och kramar till dig..Förstår att du har en jätte jobbig dag idag..

Du finns i mina tankar hela tiden...

 mona, borlänge, 2002-09-27 11:53:55

Marianne...

Imorgon det är ett år sedan ni begravde Micke, en del säger att **tiden leker alla sår** men jag tror inte på det, man lär sig att leva med förlust av den man älskar men man kommer aldrig över det...

Jag verkligen lider med dig Marianne och jag finns till om du eller din familj behöver mig...Tusen kramar från Dariusz...

 Dariusz, Vallentuna, 2002-09-26 22:04:04

MARIANNE

Jätte vacker dikt du skrivit. Massor av styrka och kramar till dig och de dina. Känner som du, varje dag är en plåga, vi kämpar på en dag i taget sida vid sida.

 LILIAN, 2002-09-26 21:43:25

27 september 2001

I kalla gropen

Vännerna bär dig i slutna kistan

Bär dig som burit dem alla så lätt

Ryggarna böjda, blickar i intet

Kistan tyngd av sorgen där tätt

Från kyrkan till graven i ändlös ström

Svartaste följe i ondaste dröm

I kalla gropen sänker de dig

Faller då mörkret hårt över mig

Någon mig håller, känner inte igen

Ser läppar röras, hör inget sen

Söker efter dig

Micke !

Kom hem!

Hem med mig !

Kvider efter dig

Micke !

Kom hem !

Hem med mig !

Nere i gropen lämnas du

För alltid, för alltid !

Skild från mig nu

Lämnad ensam i kallaste mörker

Ej längre att nå

Åh, Gud !Åh, min Gud !

Vill inte !

Vill inte gå !

 mamma, 2002-09-26 21:34:59

Dagen före din begravning

Micke, min älskling.

Imorgon är det ett år sen vi begravde dig. I kistan hos dig lämnade jag en bit av mitt hjärta. Det får du behålla, det är ditt men Micke, det är svårt att andas, svårt att leva med ett trasigt hjärta.

Älsar dig så

Saknar dig så

Väntar dig så

 mamma, 2002-09-26 10:20:31

Vad tycker du?

Micke, min älskling. Ny dag att sakna dig. När jag läste morgontidningen - regeringsdebatten - om krigsförberedelserna - då saknade jag dina åsikter så fullständigt sanslöst. Åh, vad vi har diskuterat! Ibland visste jag inte om du menade allvar eller om du ville reta om mig. Tänk när du fick mig riktigt i gasen, du log du ditt sneda leende ( åh, ditt leende ) och sa, morsan lugna ner dig..

Du var så allmänbildad. Redan när du var i tidiga tonåren kunde du allt om de röda kuhmerena och mycket mer som jag inte hade en aning om - vilket du sannerligen lät mig veta. Nu skulle jag så gärna vilja höra dina åsikter om dagsläget här i landet och ute i världen. Tänk att jag aldrig mer kan fråga - vad tycker du?

Saknar dig så

Älskar dig så

Väntar dig så

 mamma, 2002-09-25 10:48:51

Var är du?

Ja, Micke, det är något jag ofta funderar på. Var du är och hur du har det. Jag hoppas så innerligt att du har det bra och är lycklig. Att du befinner dig på en plats där vi en dag ska återförenas.

I kväll när jag satt och bläddrade i en bok om sorg för att försöka få lite kraft fann jag detta ordspråk: "Man dör inte, man byter bara värld".

Ja, det är så jag vill att det ska vara. Att du finns kvar precis som jag minns dig, stor och skrattande. Min storebror!

Men allra helst så jag vill jag att du ska vara här hos oss, hos din familj. Inte bara i våra hjärtan, där finns du alltid.

Du ska vara här...

 Lillasyster, 2002-09-23 22:04:59

Rättegång

Prel.datum för rättegång i Hovrätten är 18 okt, senast 22 okt. Jag skriver mer när jag fått mer information.

/ Anna-Maria Valladolid

 2002-09-23 09:42:45

Dagar före din begravning.

Micke min älskling. Allt är så overkligt. Samtidigt som jag väntar dig hem i varje stund, i varje sekund, så tänker jag på att den här tiden förra året förberedde vi din begravning. Att vi orkade, att vi kunde. Att lillebror och pappa kunde stänga kistlocket om dig, att vi kunde se dig - eller din kropp - sänkas mer i svarta djupet. Åh. Micke..

Den här tiden förra året skulle vi få se dig en gång till. Få klappa dig, gråta vid ditt breda bröst, hålla om dig. Det var kvällen före begravningen..

Du begravdes den 27 september. Dagen därpå är lillebrors födelsedag och dagen därefter din pappas. Ett i evighet förenat tretal.

Micke, jag saknar dig så! Mer och mer för varje dag. Längtan efter dig är förtvivlad.

 mamma, 2002-09-23 09:15:22

Allt förbi

Så en natt tog allting slut

för dig

för oss

För alltid

Två hugg med kniven

i dig

i oss

Allt förbi

En natt blev morgon

inte för dig

inte för oss

Aldrig

 mamma, 2002-09-22 12:24:11

Lördag 08.45

Micke, min älskling

I tankarna har jag, som nästan alltid lördagsmorgon, varit på Södersjukhuset där du dog 08.45. Det är precis som om du hade dött precis just nu och samtidigt är det över ett år sen och samtidigt har du aldrig dött och kommer aldrig att göra det. För jag väntar dig ju hem..

Älskar dig så

Saknar dig så

Väntar dig så

 mamma, 2002-09-21 08:54:04

helt ofattbart

Hur kan ett människoliv vara så lite värt?ska nu mördaren överklaga ett 10-årigt straff som skulle vara på LIVSTID ??????Man vet snart inte vart samhället är på väg?Vad har man i sig om man INTE är medveten om att det är ett dödande vapen som man håller i sin hand?

 Masse, Stockholm, 2002-09-20 20:30:50

Älskade Micke

ÄLSKADE MICKE...

Jag saknar dig så! Du var mitt livs kärlek. Första gången vi möttes kändes det som vi redan kände varandra. Vi levde kanske ett tidigare liv tillsammans, du sa att det kändes som vi var tvillingsjälar.. jag sa inget då det var så mycket som ej blev sagt. Vi hade båda så mycket att talas vid om, om det bara blivit så.

Om jag bara fått tala om vad du betytt för mig men det kan ju ej ha varit menat så. Jag är arg på gud och ödet men Micke du hade nog inte velat ha det så. Jag tror säkert att du ser oss nu, tycker att jag känt att du tagit kontakt med mig, du sa att du har det bra och vid tillfälle att du saknade och älskade mig. Men det jag vill ta fasta på för att mitt liv ska ha en mening var att du sa till mig att leva mitt liv nu. Kan det varit inbillning p ga min djupa sorg? det tror jag ej.

Jag tror säkert att du ser oss nu fast visst tvivlar väl även jag ibland. Som du skrev i brevet till mig: ditt namn kommer för evigt att finnas inristat i mitt hjärtas innersta rum, det vet du älskade Micke du finns i mitt hjärtas innersta rum likaså. Tiden var nog ej mogen då vår pojke kom till oss. Tag hand om lilla Nataniel... kanske möts vi igen?

 Linda, Täby, 2002-09-19 20:37:52

ur en sång av Lars Berghagen

Här skiljs våra vägar i livet

Men du lät mig tidigt förstå

I stjärnorna står det skrivet

Tillsammans för alltid ändå

När natten så stilla sig sänker

Finns tystnadens tomhet hos mig

Och likt den klaraste stjärna som blänker

Så stark är min kärlek till dig

Du är för alltid en del utav mig

Som polstjärnans ljus i natten

Jag tänder ett ljus som en hälsning till dig

Som en bro över mörka vatten

Du är för alltid en del utav mig

Så fjärran men ändå nära

En ängel ska bära min hälsning till dig

Du är alltid en del utav mig

(av Lars Berghagen)

 Anna-Maria Valladolid, 2002-09-19 13:20:26

Ge mig kraft

Micke, min älskling.

Idag är det svårt, svårare än svårt. Jag tar fram min lilla , vid det här laget så tummade, bönebok och läser:

Gud, det känns just nu som om bergen viker bort och höjderna vacklar. Du har låtit så mycket svårt hända i mitt liv.Hjälp mig att trots allt kunna lita på Ditt löfte att bära mig igenom.

Ge mig kraft att på nytt finna någon mening med livet,

så att jag orkar gå vidare.

Amen

 mamma, 2002-09-19 11:47:03

Livstid

Jag anser att den som mördade Micke inte har rätt att överklaga domen överhuvudtaget.

Han ska sitta inburad resten av sitt liv. Han har ingen talan längre efter vad han gjort.

Alla rättigheter ska tas bort från honom. Det han har gjort sig skyldig till finns absolut ingen förlåtelse

för och det ska han få lära sig förstå.

Ni, familjen är ju dömda till livstids sorg, det är ett fruktansvärt hårt staff för ett brott ni inte är skyldig till ens.

Jag kämpar med er, sida vid sida med min egen sorg

och smärta.

Ta hand om er så mycket ni kan. KRAM

MVH Lisbeth Nyholm

 Lisbeth Nyholm, Noraström, 2002-09-18 18:40:56

Ny dag utan dig

Micke, min älskling.

Dagen ligger framför mig - utan dig

Jag kan bara tänka på just idag, inte i morgon, inte sen.Till det räcker inte tanken. Jag väntar ju fortfarande på dig. Älskar dig oändligt!

 mamma, 2002-09-18 09:26:11

Brorsan

Jag saknar dig så oerhört.....

 Thomas, Vallentuna, 2002-09-16 23:26:15

Nu är domen

överklagad. Så nu väntar vi på rättegångsdatum i hovrätten. Nu ska vi orka igenom en rättegång till. Återigen ska vi se den person som dödade Micke, som tyckte straffet blev för hårt. Återigen ska vi se och höra hur Micke dog. Giv oss kraft!

Micke, jag kunde inte ta dig i försvar den kvällen du blev mördad. Jag var inte där. Det hjälper inte att jag fortfarande ett år efteråt kan vakna den tiden på natten du blev knivskuren, det är för sent. Men nu ger jag mig aldrig förrän den som dödade dig fått sitt straff. Ett långt straff för mord.

/ kram från din storasyster Anna-Maria

 2002-09-16 22:17:08

Tala är silver, tiga är guld

Mick, min älskling. Jag försöker att inte bli bitter men just nu är jag det. Jag tänker på vittnena som såg kniven tvättas, kläderna läggas i blöt och som teg och teg och teg. I nästan 11 månader fick vi torteras av olika tankar om hur det gick till när du mördades. Själv tänkte jag att två höll och den tredje högg för aldrig att jag kunde tro att du annars hade slagit dig fri. Så urstark som du var. Nu vet jag, du såg honom aldrig, han kom bara rusande..

Men de som visste, de som skyddade din mördare med sin tystnad går ostraffade och det gör mig så bitter. Vår belöning på 100.000 gav resultat och det är i och för sig "skönt" för då har vi ändå kunnat göra något - för dig och för oss. Men den dagen som belöningen ska betalas ut då ska jag tänka på det gamla ordspråket -Tala är silver men tiga är guld..

 mamma, 2002-09-15 11:20:47

Älskade Micke

I kväll är det en sån kväll av saknad att jag blir alldeles vanmäktig. Jag lyssnar på din musik och tårarna bara rinner och rinner. Vad jag längtar efter dig. Hur jag saknar dig! Älskade, älskade Micke...

 mamma, 2002-09-13 21:45:37

Marianne,

Mina tankar är hos dig. Jag läser dina vackra dikter skrivna till din son med så mycket kärlek, ömhet och saknad. Jag förlorade själv mina små barn Estelle och Lukas för tre år sedan. Livet kommer aldrig att bli var det var innan, jag kommer aldrig mer att bli den jag var innan...Till min största övertygelse tror jag att vi åter en dag kommer att få vara våra barn nära och hålla dem i våra famn igen.

Jag har varit inne på Mickes sida tidigare och kommer att titta in igen, sidan är så fin.

Mina varmaste tankar och kramar till dig!

Estelle och Lukas mamma Katarina

http://fly.to/estelleolukas

 Katarina, Piteå, 2002-09-13 19:56:48

Hej Marianne

Jag läser Mickes gästbok varje natt när jag jobbar men **tyvärr**så är jag dåligt på att skriva i den,jag är inte så bra på att utrycka mig osv...

Jag vill säga att jag finns när ni behöver mig...Eran vän Dariusz....

 Dariusz, Vallentuna, 2002-09-13 01:34:05

orättvisa

Hej! jag är en tjej på 28 år. Jag har följt mordet på Micke i tidningar, tv etc. Jag ville bara skriva att jag har en stor sympati för er familj. Då jag är i nästan samma ålder som Micke känns det extra orättvist, att det som inte får hända har hänt!!

PS Jättefin hemsida

 Masse, Stockholm, 2002-09-12 18:22:21

Micke

Tänker på dig och Dina närmaste ..

Har fått kontakt med din Mamma, som är helt underbar..Stöttar mig, hoppas att jag kan ge henne lite tillbaka..

Du kanske ha träffat min son Fredrik som också blev mördad..

Vill att ni ska ha det bra där på andra sidan..

Kramar

 Mona, Borlänge, 2002-09-12 08:52:16

Orkar bära dig

Micke , min älskling

Det är konstigt att jag som är flera decimeter kortare än dig och har så svaga leder, ändå orkar bära dig, dygnet runt, jämt!

I mitt hjärta bär jag dig, alltid, överallt.

Sorgen är tung men du är det inte. Kanske bär vi varandra ?

Älskar dig

Saknar dig

Väntar dig

 mamma, 2002-09-12 07:47:51

11 september

Idag är media fullt av årsdagen av "timmarna som skakade världen" terrorattacken med tusentals döda i New York.

För mig är dagen 1 år och 10 dagar sedan Micke dog. För ett år sedan var chocken total. Micke var död. Hur? Varför? Av vem? Tillfälligt död?

Idag vet jag alltför väl svaren på frågorna.

/ Anna-Maria Valladolid

 2002-09-11 21:47:28

Marianne

Marianne. Tänker på dig. Skriver snart.

Kram Lisbeth Nyholm

 2002-09-11 19:35:47

En dikt till dig

Micke, min älskling.

I morse när jag tänkte på dig kom några rader i en "dikt" och de skrev jag till dig. Nu ikväll när jag tänt ljusen vid ditt foto kom resten. Jag förstår egentligen inte hur det går till. Orden kommer och jag har bara att skriva ner dem. Aldrig att jag behöver ändra. Och aldrig att jag skrivit så här förr. Du kunde skriva och det kan dina syskon också. Jag önskar att du hade sparat några av dina dikter så att vi hade haft de kvar som minnen. Åh, Micke min älskling så du fattas oss! Älskar dig, saknar dig ..

Av en våg

Av en våg utav smärta

skölj nu sorgen över mig

För mig bort

till dolda stränder

i min saknad efter dig

Av en våg fylld av tårar

ses i dimma allt omkring

Skymmer blicken

kväver gnistan

utan dig i ingenting

Av en våg byggd av längtan

dränks nu allt som varit har

Spolas bort

till dolda intet

ljuset över det som var

Av en våg stark av kärlek

kastas så upp på land

Ligger stilla

hämtar andan

vilande i Faderns hand

 mamma, 2002-09-10 21:06:23

Saknar dig så!!!

Micke, om du bara visste hur mycket jag saknar dig. Nu, imorgon, för alltid...

 Lillasyster, 2002-09-10 16:52:55

Till skruttis

Hej, Du är ju svensk och har ju tidigare skrivit i gästboken på svenska, varför nu skriva på norska?

Hälsningar Anna-Maria Valladolid

 2002-09-10 10:00:34

Längtar så

Som en våg utav smärta

sköljer sorgen över mig

för mig bort

till till andra stränder

fylld av längtan

efter dig

 mamma, 2002-09-10 08:10:05

:(

Micke,det finnes ikke ord før hur mye jeg savner deg,håper att du har det bra på andra sidan.Føles bra att den unge mannen har fått sitt straff,men det får ju ikke deg tillbake....Marianne m. familj:tenker på er mye!!

 Skruttis, Oslo, 2002-09-09 19:41:58

Förstår inte riktigt

Micke, min älskling

Söndagkväll, då brukade du ofta ringa för ett prata om hur helgen hade varit och om veckan som skulle komma. Tänk att jag ibland fortfarande väntar på de samtalen. Precis som jag kan komma på mig själv att titta efter dig i fönstret eller tänka att jag måste köpa hem ägg och kaviar utifall att du kommer förbi efter träningen och vill ha mackor.

Micke, det är som om jag fortfarande inte riktigt kan förstå att du är borta. Ibland, för en stund, gör jag det och då vill jag slå sönder hela huset, vräka ner träden. trampa sönder blommorna. hänga nåt för solen och gå och lägga mig för att aldrig mer stiga upp..

Men för det mesta är det som nu.Jag vet och jag vet inte.Jag väntar och ändå kanske inte. Ingenting är säkert. Utom min kärlek till dig. Kärleken som är starkare än döden och som har kraft att leta sig fram till dig och omsluta dig ändå in i evigheten.

 mamma, 2002-09-08 20:19:18

Hej!

Idag tog jag en promenad med min son som är 2år 8mån till Mickes grav. Jag la handen på gravstenen och tänkte på dig Micke och din familj.

Hoppas att ni alla mår bra!

Kram Annica

 Annica, Vallentuna, 2002-09-07 20:18:36

Vi Minns Dig Alltid

Valla - Det är ungefär ett år sedan du rycktes bort från oss, vi minns Dig alltid.

När vi går på Hornsgatan, går vi oftast över gatan bort från 66:an, När vi går ut (vilket inte har blivit så ofta sen dess)Finns du alltid i våra tankar. När höstmånaden september kom, var du än mer närvarande. När vi hör den musik som vi spelade på den sista festen, gör det ont i hjärtat, och det blir svårt att hålla tårarna tillbaka.

När vi gifte oss för 2 veckor sen, saknades du...

Vi minns dig alltid

Milan & Monica

 Milan & Monica, 2002-09-07 16:02:19

Du blir inte glömd

Micke

Ett år har gått Saknaden känns som igår

Jag tänker på dig varje dag och älskar dig mer

än den dagen jag bar dig till dopet

 Gudmor Carmen, 2002-09-07 07:34:30

Micke och Fredrik

Jag tror att du är en av Fredriks(också han mördad ) vänner och att du har hittat från hans gästbok till Mickes.

Tack för att du delar vår sorg.

Vi delar din med dig.

 Mickes mamma, 2002-09-06 17:50:54

=(

Kände Fredrik å vill dela min sorg med er

 =(, Blge, 2002-09-06 16:11:31

Den första veckan utan dig

Micke, min älskling. Den här veckan är så svår och så underlig. Minnen av dig som död och som levande vävs ihop. Jag tänker på allt som hände de där första overkliga dagarna. Att vi orkade, att vi själva överlevde tror jag beror på att vi inte alls förstod att du var borta - död – mördad - och inte skulle komma tillbaka till oss igen. Fortfarande nu efter ett år väntar vi på dig.

Jag tror att vi orkade för det hade inte gått så många dagar sen det sista samtalet, det sista leendet, den sista kramen. Och för att vi hade ( och har ) vår kärlek till dig och till varandra.

Jag tänker på 2 september när vi var tillbaka på Södersjukhuset för att tillsammans med prästen be och sjunga med dig och för dig. Din gudmor var där för att kyssa dig adjö. Klockan var 12. Samma klockslag och samma datum men 29 år tidigare hade hon kysst dig och burit dig till dopet..

Jag tänker på när vi kom för första gången till din lägenhet. Handduken som du använt efter sista duschen hängde på tork. En bok som du höll på all läsa låg framme. På sängen några tröjor, doftande av dig. Annars så plockat och rent som om du hade flyttstädat efter dig själv..

Jag tänker på när pappa och jag öppnade din garderob för att välja de kläder du skulle ha på dig i kistan. Jag strök dina nya vita jeans ( som storasyster hade fållat upp veckan innan ). Pappa borstade din kavaj. Båda hade vi så ont i bröstet, vi kunde nästan inte andas. Allt var som i en dimma..

Jag tänker på hur vi valde kistan. Hur vi försökte tänka efter hur du skulle ha velat haft det. Att vi ville att du skulle ha det finaste ..

Jag tänker på när vi besökte dig på rättsmedicinska. Du låg där i kistan och hade dina fina kläder på dig. Jag gav dig min guldkedja med korset. Den bar du åt mig till sista kvällen innan begravningen. Du fick du lillasysters ..

Jag tänker på hur jag försökte hålla handen om din hjässa så att dina syskon inte skulle se vad obduceringen gjort med dig. Men de visste..

Jag tänker så mycket på allt det här Micke. Men ändå, minnena av dig som levande, som våran Micke, är mycket starkare. För det är ju så min älskling att kärleken är starkare än döden !

 mamma, 2002-09-05 09:19:02

Varma kramar

Vill ge er massor av kramar Marianne och Mickes syskon..

Tänker på er..

 Mona, Borlänge, 2002-09-04 10:18:46

hej...

När en bit av hjärtat hastigt men sakta slits bort,

Känner smärtan ej av några gränser.

Men fastän minnen gör så vanvettigt ont

är man någonstans härinne

innerligt varmt tacksam för att de finns.

mvh/sanna,

http://medlem.spray.se/smallstormybird,

2002-09-02 19:29:19

Till Marianne med familj

Käraste alla Ni Marianne med familj

Ert första år utan Micke jag vet hur plågsamt det är, men jag hoppas och tror att Ni såväl som jag på något vis steg för steg kommer framåt. Vi kan inte få våra älskade barn tillbaka, livet är orättvist.

Men jag tände ett ljus i vår minneslund igår när jag var på Rodneys grav.

Många många varma kramar

Lisbeth/Rodneys mamma

 Lisbeth, Markaryd, 2002-09-02 15:51:46

Anna-Maria

Läste det du skrivit om Mickes sista minuter.

Tänker på dig denna dag! På din tappra mamma Marianne också. Jag önskar jag kunde trolla...

Kram Tina i Malmö

 2002-09-01 23:35:49

Många kramar

Många tankar på Er idag! Många kramar på Er!!!

Kusinen Annelie

 Annelie, Åkersberga, 2002-09-01 22:11:37

Väntar fortfarande

Älskade, älskade Micke

Hur kan det vara att samtidigt som det í dag är ett år sen du dog, väntar jag dig fortfarande hem?

Hur kan det komma sig att när telefonen ringer tror jag fortfarande ibland att det är du?

Kanske blir det så här mitt liv ut - att vänta dig hem

Älskar dig

Saknar dig

Väntar dig

 mamma, 2002-09-01 21:28:19

Till min faster och mina kusiner

Ni finns ständigt i mina tankar och jag tänker extra mycket på Er idag.

kramar kusin Camilla

 camilla, Åkersberga, 2002-09-01 20:16:52

Till er alla

Vill bara tala om att jag tänker på er!

Många kramar Annica

 Annica, Vallentuna, 2002-09-01 18:52:34

Till Micke med familj

Idag tänker jag extra mycket på Er.

Många varma kramar.

 Anna, Norrtälje, 2002-09-01 15:34:57

1 År

Marianne med familj.

Jag är med er idag, i mina tankar.

Det är en svår dag att ta sig igenom. Har alldeles

nytt gått igenom en sådan dag.

Varmaste kramar till er alla.

MVH Lisbeth Nyholm

 Lisbeth Nyholm, Noraström, 2002-09-01 09:40:36

Till Micke

Till ditt minne brinner ett ljus hemma hos mig idag.

Marianne, jag tänder också ett ljus för dig och de dina. Tänker på er och kramar er.

Ingrid

 Ingrid, Bräkne-Hoby, 2002-09-01 08:21:13

Ett år utan dig

Ett år utan dig

det är inte att förstå

att inget kunnat göra

bara längtat så

Ett år av vakna nätter

och tunga, mörka dar

bräddade av minnen

av livet som det var

Ett år som i en dimma

i ständig väntan på

att du skulle komma

tillbaks till oss ändå

Ett år i sorg och saknad

av längtan utan sans

i allt har du funnits

och ändå ingenstans

Ett är av ständig kärlek

in i din evighet

kanhända du hör orden

du är det finaste vi vet ..

 mamma, 2002-09-01 06:48:53

Jag hann inte fram i tid

För mindre än 1 timme sedan kom vi till Södersjukhuset, och du var nedsövd för operation. Åh Micke, varför ringde du inte mig tidigare, så kunde du i alla fall få se oss, att vi alla var där hos dig..

För oss väntar nu väntetiden på att träffa dig och du har bara 4 timmar kvar att leva.

Jag hann inte fram i tid...

 Lillebror, 2002-09-01 05:33:15