Begravningen | Artiklar/pressklipp | Gästboken | Startsidan | ||||
Här finns alla inlägg som har gjorts i gästboken under år 2003. December November Oktober September Augusti Juli Juni Maj April Mars Februari Januari Två årMarianne!Tänker på dig, det vet du. På kyrkogården här finns också en bäck och ett par vattenfall. Där ligger i morgon lite blommor från min trädgård. Många, många kramar till dig och din familj.IngridIngrid, Bräkne-Hoby, 2003-08-31 22:43:23tankarmånga. Kramar många.Ordlös, stum är jag.Jag tänker på er.Kram TuijaTuija, 2003-08-31 21:22:43Marianne och alla de Dina!Tänker på er nu, kommer att tänka på er inatt, kan inte, vill inte förstå att någon bara kan försvinna så snabbt!Men tyvärr har vi lärt oss att livet är så fruktansvärt skört!Imorgon är det två år sedan eran Micke inte orkade mer trots att han kämpade så!Förstår Dig Marianne när Du bär på vetskapen att Micke var rädd!Jag pratade med en mamma ikväll som mist sin son för snart fyra år sedan och hon sa till mig att dagarna innan dödsdagen är fruktansvärda. Men sen när den dagen är över finner man tröst igen!Jag bara hoppas att det blir så för er!(((((((( Håller om er )))))))Eva, Lelles mamma, Rinkeby, 2003-08-31 21:12:36Många tankar... inför den så sorgliga morgondagen. Varmaste hälsningar till hela familjen.Maria Bjernevi, Stockholm, 2003-08-31 21:01:31Marianneskickar dig och din familj massor av styrkekramar inför morgondagen. och även här i mitt hem tänds ett ljus för micke i morgon.många kramar från marcus mamma marie-annemarie.anne, 2003-08-31 20:34:11Tänker på erNi som stod Micke nära.Tänker på er alla.Kramar från Simons mamma.Camilla, 2003-08-31 20:32:15Ett ljusJag tänder ett ljus för Micke imorgon 8.45.Det får stå och brinna hela dagen.Många kramar från en sorgevänCatarina, 2003-08-31 20:29:50Kära Marianne!Tankarna finns hos Dig och familjen i dag.Finns inga ord till tröst men ger dig en liten dikt.Kan man glömma det som varitkan man glömma vad man käntoch förneka verklighetensom om ingenting har häntNej man måste orka framåtoch den långa vägen gåfast att hela hjärtat blödervandra vidare ändåKan man känna någon lyckakan man känna nånting allssalta tårar skymmer ögatväter sakta ner min halsDu var den jag skulle älskaalltid finnas där för digfast dom inte lät dig levafinns en plats för dig hos mig."Det finns en död som inte beror på Guds viljautan på människors illvilja"Många kramar till er alla.Lillevor/mamma till Janne.Lillevor, 2003-08-31 19:40:10Dina sista timmarMicke, imorgon 08.45 är det två år sedan din dödsstund. I tankarna är jag tillbaka till Södersjukhuset och fasan i väntrummet där.Tillbaka till alla timmar av hopp och förtvivlan. Vi kunde inte se dig eller hålla om dig för du var precis förd till operation när vi kom. En dörr, bara en dörr, skiljde dig från oss och den dörren glömmer jag aldrig, aldrig!Läget var kritiskt men stabilt, din mördare hade stuckit sönder levern men nåt mer kunde man inte se. Tänk när de kom strax före sju och sa att allt hade gått bra!Nu skulle de bara behålla dig någon halvtimme till för att vara säkra på att du inte började blöda och sen skulle du få vara på intensiven över dan. Vi andades ut lite och började planera vem som skulle vara hos dig - och det ville alla. Och nån av oss skämtade lite om hur du skulle reagera med ärr på din vackra mage och hur det skulle kännas att avstå från styrketräningen.Halvtimmen gick och du kom inte, en stund till och du kom inte. Paniken började spridas utan att vi visste (men kanske vi visste ändå.. ) kräkas, gråta, ringa efter prästen, stå fastfrusen vid dörren, den där dörren. Ångest, ångest, söka upp personal som berättade att du börjat blöda, en läkare till var på väg och sen en till.Dagpersonalen kom, solen steg upp över Södersjukhuset.I vårt ensamma väntrum var det helvetet på jorden. Möbler som slogs mot väggen när lillebror började förstå. Fasa, namnlös fasa..Och sen, kvart över nio kom de. Två läkare tillsammans och då visste vi...Du hade varit så sönderstucken att du blödde mer än vad hjärtat orkade pumpa in. Så stark var du ( och så mycket ville du leva ? ) att du tog emot nästan tre gånger din kroppsvikt innan du fick ge upp. Mer än två timmar kämpade du med det. Vad tänkte du, vad kände du? Åh, min älskling, tankarna är inte att uthärda.Prästen som vi träffade nästa dag sa att du hade gjort korstecknet över dig själv och sagt: Nu ska jag möta Gud. Jag hoppas att det var det sista, ljuset och kärleken från Gud, du kände. Och också att du under hela din kamp kände dig omsluten av vår gränslösa kärlek till dig.mammawww.mickevalladolid.commamma, 2003-08-31 18:45:03Kramtill er alla idag, i morgon, alla dagar framöver..Tänker på er..Kram AnnicaAnnica, Vallentuna, 2003-08-31 14:51:05hos dig..När solen slutatsina strålarmed kärlek tänkarjag på digNär afonglansenhimlen målarmin tanke dåär kvar hos dig/ E Knape /mamma, 2003-08-31 08:44:56Vaknarupp till en grå och kall dag. Känner mig inte speciellt varmare inombords. Saknar dig väldigt mycket och har så svårt att förstå att i morgon har du varit död i två år.Kram från din lillasyster.2003-08-31 07:41:37Sorg... jag känner med er... det är förmycket sådant... jag är väktare och har sett förmycket våld.bult, göteborg, 2003-08-30 19:26:12--som givit mestDet liv är ej längstsom längst har varat.Den levat längstsom fyllde livet bästDen är ej rikastden som mest har sparat.Nej - den är rikastsom har givit mest.L, 2003-08-30 12:06:02Marianne!Ett litet bevis på att jag tänker på Dig och att på måndag kommer jag att (((((((( hålla om Dig ))))))))i mina tankar!På måndagkväll kommer det att brinna 2 ljus vid Lelles kort, ett för eran Micke och ett för Lelle!Eva, Lelles mamma, Rinkeby, 2003-08-30 10:56:51MarianneTänker på dig och din familj inför den svåra och tunga dag som närmar sig.Jag lider med er.Innerliga hälsningar från mig/LisbethLisbeth Nyholm, Noraström, 2003-08-30 10:29:41Gida tankarMicke, min älskling.Jag fick en trösteplanta idag. Tröst inför helgen som kommer och sedan den hemska, hemska måndagen.I en liten flätad korg finns en tuva gräs och en paprikaplanta, låg och stark och kraftig.Den bär två frukter, en röd och mogen, en liten grön ännu inte klar. Budskapet är -Goda tankar bär frukt -Micke, jag tycker det är ett underbart budskap. Ställer nu korgen bredvid ditt foto och tänder dina ljus..Saknar dig såmamma, 2003-08-29 20:39:29Vännen!Marianne, läser, begrundar, tänker, känner, förundras över dina dikter. Så sanna, så innehållsrika, så fyllda av smärta.Även idag får vi tro på orden:"I Herren händer, i Herrens händerdär får jag vila, där är jag trygg.Det kanske stormar runt omkring mig,men i Herrens händer där är jag trygg."Kramar dej!Mary, Finland, 2003-08-29 15:05:56Din gåvaDu fattas vid vårt bord.Vi tänder ett särskilt ljus.Folk frågar ibland om jagkommit över dig än.Jag undrar så vad dom menar.Du startade ett kugghjul i migEn kedjereaktion utan slutFramåt och bakåt.Jag har vävt in dig i mig.Likt ett garn som skiftar färg i en bildväv.En magisk tråd som påminner migom perspektivenoch ger mig nya motivmed rötter i min själ.Nej, jag har inte kommit över dig.Varför skulle jag det?Jag lever det du gav.Och jag är lycklig över att dunådde in till mig och förändrade migtår för tår.Det tror jag är din gåvatill världen./Kristina Grahn/L, 2003-08-29 07:52:57Marianne....Många, många tankar till dig och Micke, ja även till dem övriga i familjen.Läser och känner så med dig. Önskar jag kunde lindra för en stund, men det är ju omöjligt.Sista gången du träffade Micke, så hemskt så ska det ju inte vara!! Jag minns också sista gången jag träffade Matias, det är så fel, så fel, så fel! Ingen förälder ska behöva gå igenom detta.Många kramar, många tankar till dig.Din vän Tuijawww.eklunds.just.nuTuija, Söderköping, 2003-08-28 21:28:00Tiden gårTiden gårjag med dendag i nattom ,om igen- tiden gårLivet tyngertomt i migsöker levautan dig- tiden gårFamlar, fallertrevar stumsöker ljusi dolda rumOch tiden gårmamma, 2003-08-28 16:56:27Sista torsdagenMicke, min älsklingTorsdag var den sista gången du fikade hemma hos mig.Du kom efter styrkelträningen och tog din vanliga äggmacka. Ser dig sittandes här vid köksbordet..Jag visade dig gardinerna som jag sytt till ditt kök, du skrattade lite för aldrig att jag kunnat sånt särskilt bra. Du tog inte med dig dem ; "det är ingen brådska morsan,, vi tar det sen"Så blev det inte, det blev aldrig någpt sen ...och gardinerna ligger kvar här i mitt skåp.mamma, 2003-08-28 07:53:57MarianneDen allra största och vackraste bukettmed blommor vill jag ge dig inför detgräsliga datum som närmar sig.Jag skaresa till Finland från torsdag till måndagmen du ska veta att du finns med mig i minatankar.Jag önskar dig och de dina en sådanbra dag som det bara går. Oändligt mångalånga och varama kramar från en vän.LILIAN, 2003-08-27 18:52:09Det srålar ett ljusDet strålar ett ljus från det håll där du finnsdet är nog din stjärna som glänser,ty hjärtat som längtar och löftena minnskan känna förbi alla gränserAtt ljuset från morgonens stjärna nu bären hälsning från dig att du också finns härdenna morgon och sen under dagen.Ty hjärtat allena kan känna och geen närhet så ingen ett avstånd kan seKärlek kallas den lagen.Det strålar ett ljus från det håll där du borvisst är det din stjärna som glänserty hjärtat som längtar och hoppas och trorkan se bortom vanliga gränserHur ljuset från aftonens stjärna nu bären hälsning från dig att du också är härnu i natt liksom förut på dagen.Ty hjärtat allena kan känna och senär stjärnor bevis på din närhet vill geKärlek kallas den lagen./ Jerker Leijon /L, 2003-08-27 09:57:29MinnesannonsMicke, min älsklingI dag kommer din minnesannons att bli klar.. till tvåtrsdagen av din död. Helt overkligt för i tankarna följer jag samtidigt dina sista dagar .. jag ser dig stor och stark och fylld av liv. Och ditt leende, min älsklingm, ditt leende..Tror att det är så jag alltid kommer att se dig . Förutom de fasans stunder då jag står där i dörren till rummet på Södersjukhuset och där ligger du.. nej, det orkar jag inte ta till mig .. så jag ser dig som om du fortfarande levde.Och det gör du, i mitt hjärta, i mitt minne, alltid, alltid.mamma, 2003-08-26 09:12:27Vännen Marianne,Tänker på dej, känner med dej.Även idag gäller:"Du omsluter mig på alla sidor och Du håller mig i Din hand."Mary, Finland, 2003-08-26 07:39:29Då du var medI dag en dag att samlas igen. Då, med åtta dagar kvar att leva, var du med. Jag tog för mig av oss alla och den rikedom jag hade med en aningslös självklarhet.Nu, nu tar jag fram minnet. Minnet den tid då allt var en helhet.mamma, 2003-08-24 08:56:13Inga ord..Skulle delge dig en del av en sång som vi spelade på Matias beg... men helt plötsligt kunde jag inte skriva rätt..Du vet den säkert.. Puff Daddy, "I´ll be missing you". Så vacker så rätt och så är det.Skickar dig mina allra, allra varmaste tankar.Kram Tuijawww.eklunds.just.nuTuija, Söderköping, 2003-08-24 03:25:44Varma tankar!Tänker på er inför årsdagen.Kan man glömma det som varitkan man glömma vad man käntoch förneka verklighetensom om ingenting har häntNej man måste orka framåtoch den långa vägen gåfast att hela hjärtat blödervandra vidare ändåKan man känna någon lyckakan man känna nånting allssalta tårar skymmer ögatväter sakta ner min halsDu var den jag skulle älskaalltid finnas där för digfast dom inte lät dig levafinns en plats för dig hos migVill du möta mig i himlendagen då jag kommer dit?"Det finns en död som inte beror på Guds viljautan på människors illvilja"Kramar många många varma.Jannes mamma., 2003-08-24 01:16:28"En källa av ljus"När en blomma bryts avi sin vackraste blomdå blir marken så tristoch så fruktansvärt tom.Men kanske ändåatt det någonstans finnsen äng eller undangömd skreva,dit blommor som brutits för tidigtfår komma och fortsättaväxa och dofta och levaInte kan väl den blommanförvandlas till stoftsom av himlen har fåttbåde färger och doft?Men kanske ändåatt det någonstans finnsen kärlek som allt kan förklara:att Den som har gjortden blomman en gångnu vill ha den tillbaksför Han kan inte mervara utan den bara/Atle Burman /L, 2003-08-23 19:54:38Nu ska jag möta GudJag vet inte vad som är sant eller inte sant. Vet bara att jag vill tro på en Gud och ett liv efter detta för om jag inte tror det då är ju allt förtvivlat..Jag vet inte vad Micke såg eller inte såg, visste eller inte visste under sin sista stund. Vet bara det prästen ( som talat med sjukhuspersonalen ) berättade att han under tårar gjorde ett korstecken över sig själv och, innan han somnade för att aldrig mer vakna, sa; nu ska jag möta Gud!Mickes mamma, 2003-08-23 18:10:05en undranJag undrar vem Gud är... och var han var, när våra kära mördades? De kanske skrek: Gud hjälp mig... och vad gjorde han?TVIVLANDE, NACKA, 2003-08-23 17:52:43SagtSAGT.Du måste våga skilja dig från hopen...Var och en som är en sann människamåste lära sig att förbli ensam mitt ibland alla,att ensam tänkaför alla och, om det behövs, mot alla.Romain RollandBara en mamma, sthlm, 2003-08-23 17:34:54Draken.Nu är den där, draken på min skuldra. Där kommer den vara hela mitt liv, som en symbol för min kärlek till dig.Kram Micke från din lillasyster.2003-08-22 21:10:22Sista helgenNu hade du en helg kvar att leva.Du kunde fortfarande vakna på lördagsmorgon.När nästa lördag kom kunde ingen mer väcka dig..Saknar dig såÄlskar dig såVäntar dig änmamma, 2003-08-22 07:05:29HälsningarMarianne.Jag har dig i mina tankar ofta, mycket ofta.Jag beklagar verkligen att din Micke är borta.Han ser ut att vara en underbar kille och det har jag förstått att han var.Detta borde inte fått hänt!!Inom lås och bom för resten av livet ska mördaren sitta, det är inte mer än rätt!Kramar dig Marianne/LisbethLisbeth Nyholm, Noraström, 2003-08-21 20:30:44Genom tysta skyarJag ska gå genom tysta skyargenom hav av stjärnors ljusoch vandra i vita nättertills jag funnit min Faders husJag ska klappa så sakta på portendär ingen mer går utoch jag ska sjunga högt av glädjesom jag aldrig sjöng förotL, 2003-08-21 07:51:03ModMicke, min älskling. Den här tiden, då du hade 12 dagar kvar att leva, hade du tagit kontakt för att tatuera en drake på din överarm. Du hade ändrat skissen för som vanligt ville du hade det perfekt och som du hade tänkt dig det. När jag frågade dig varför just en drake svarade du att du ville bära den som en symbol för ridderlighet, sanning och mod. Åh, min älskling, skissen blev liggande oanvänd och modet, det kom du att så väl behöva .. modet att dö ..mamma, 2003-08-20 06:37:50Kramari lass, tankar likaså. Tittar in här varje dag/kväll när jag har möjlighet.Ser att årsdagen närmar sig för er, ser att du har det tungt Marieanne. Önskar jag kunde göra något, finns inget.Det enda som skulle hjälpa oss var att våra söner kom hem igen, så blir det ju inte..Jag är trött, mycket trött. Årsdag närmar sig för mig också. Börjar såsom ni gå igenom..Tildas födelsedag som kommer i helgen, Matias i lumpen då. Helgen efter var han hemma och vi firade lilla Tilda igen....Sen åkta han igen och sen den 3 september 2002 har jag inte sett min son. Saknar, värker, ja du vet.Kramar till er alla.Tuija, Matias mammawww.eklunds.just.nuTuija, Söderköping, 2003-08-20 00:38:53Kort av dig.Micke, jag satt just och gick igenom gamla kort. Kort som jag inte orkat gå igenom på länge för jag har varit rädd för att hitta kort på dig bland dom.Vissa kort på dig har jag "vant" mig att orka se. Men när det dyker upp nya då brukar det göra så ont, ont att se dig men inte kunna nå dig.Detta hände just nu. Jag hittade ett kort på dig från min födelsedag. Först försökte jag fort lägga det i från mig för det var så jobbigt, men jag var tvungen att titta på det, titta på dig, igen och igen.Nu gör det så ont i mig så jag vet inte var jag ska ta vägen.Varför, fick du inte få vara kvar hos oss? VARFÖR?Kram från din mycket ledsna lillasyster.2003-08-19 22:29:21MarianneVille bara skicka dig många varma kramar.Tänker mycket på dig och skriver snart närjag orkar mer. Var rädd om dig tills vi hörs igen.LILIAN, 2003-08-19 14:46:23Vännen Marianne!Mina varma tankar.TrosbekännelseJag tror på en Gudsom är helig och varmsom ger kampglöd och identiteten helande Gudsom gör trasigt till heltsom stärker till medvetenhet.Jag tror på en Gudsom gråter med mignär jag gråter så allting är gråten tröstande Gudsom kan trösta likt densom väntar tills gråten gått åt.Jag tror på en Gudsom bor inom migoch som bor i allt utanfören skrattande Gudsom vill skratta med mejsom lever med mig när jag dör.Christina LöveströmMary, Finland, 2003-08-19 13:55:37Har svårt att skriva här.Så känns det just nu. Men du vet nog, Micke, hur offantligt mycket jag saknar dig, alltid!Lillasyster, 2003-08-19 09:16:41I sin hand ..Må din väg gå dig till mötesmå vinden vara din vän,må solen värma din kind,må regnet vattna själens jord.Tills vi möts igenmå Gud hålla,hålla dig i sin hand.L, 2003-08-18 09:15:3718 dagar kvarNu hade du semester.Du höll på att inreda din nya lägenhet.Dörrskylten var beställd - när den sattes upp var du borta..En hel del var på gång inför höstenDin planer var många.Du hade nu 18 dagar kvar att leva..mamma, 2003-08-18 08:07:35Och så är det söndagÄlskade Micke.Det är nu precis som din syster beskriver det, en vandring i tankar och minnen av dina sista veckor, sista dagar. I det för mig ett famlande att ändå försöka göra något av det liv som finns, inte för dig men för oss som blev kvar. Jag skulle önska mig stark igen, som jag tyckte mig vara förr. Jag vill så gärna ge de små goda minnen och dina syskon all den kärlek de förtjänar om och om igen. Kanske den dagen kommer för om jag jämför den här sommaren - den andra utan dig - mot den förra så är det en skillnad. Skillnad i sorg och saknad, nej, men skillnad i att åter vilja leva, på riktigt leva.Älskade Micke... älskade, älskade Micke .. hur ska det bli, hur ska det gå ..mamma, 2003-08-17 09:15:45Lördag igen,nu bara ett par veckor kvar för dig att leva. Det är som att gå på Golgatan och veta vad som väntar. Snart två år sedan du dog, och fortfarande ett par veckor för mig att följa dina sista veckor.Anna-Maria, 2003-08-16 09:25:25Käraste MarianneMina varmaste tankar vill jag sända dej, och din familj. Vilket mod och vilken kärlek ni visar omvärlden.Motgångar möter mig –aldrig du stöter migbort från din godaoch heliga famn.Människor glömmer mig,Herre, du gömmer migintill ditt hjärtaoch nämner mitt namn.Du är den skönaste,godaste, renaste.Ge mig ditt sinneoch gör mig till din.Lös mig ur snarorna,fräls mig från farorna,tag mig till sisti din härlighet in.(O T Moe)Mary, Finland, 2003-08-15 11:23:45Bara ljusHimlens havhar ingen strandbara ljus/ Bo Setterlind /L, 2003-08-15 07:08:39NinnieJag ska skriva mer till dig privat och ur hjärtat tacka för dina ord, din omtanke.Ett vill jag dock säga öppet på denna sida. Det är att skaparen till den är Mickes lillebror. Det är han som med så mycket kärlek har sett till att vi andra har ett forum för tankar, känslor och ibland också ord.Marianne, 2003-08-14 13:48:10denna sensommarmånad augustiforts... (datastopp)(förlåt)(blir 2 delat mail)Det brör mig ... på djupet ... i både hjärta o själ.Önskar dig med tanken en korg full av väldoftande höstrosor och ta emot en så stor nätvänskram som du nå´nsin kan tänka dig ... kan ej skicka dig den bild jag ville utan mail ... men här kommer en liten dikt av Birger Sjöberg som jag hoppas ska bidraga till åtmindstone att du vet att andra tänker på dig och känner med dig och önskar dig all frid i denna sensommarens kanske extra tunga stund...ett ljus för dig, din son och din övriga familj... från en som önskar hon kunde finna blott några bättre ord... men tanken kommer från djupaste skrymslen i min själ ..."...Ja...men har du en roskan du lägga denhos mig på kullen,när dock du gårvägen strax förbiunder fåglarnas skri,medan sommaren, den glada, rår.Kan min ande med dimfingrar dåvänligt vinka - nog görer den så!Som en fjäril, som vindvill jag röra din kindibland kors och bland snäckor små.Kramar ~*Ninnie*~Ninnie, 2003-08-14 12:40:51Denna sensommarmånad augustiHej Marianne!Många små stunder har jag kikat in och läst lite på din sida. Aldrig blivit av att jag skrivit in ens en rad. Lika förstummad varje gång, bara känslor snurrar runt ej ett vettigt ord. Du berättar om en sorg så stor men med så mycket kärlek bakom varje ord. Det inte bara rör mig till tårar för er skull.Ninnie, 2003-08-14 11:25:34Älskade MickeNy morgon, ny dag.Jag ska försöka göra det bästa av den.Men ändå... om jag kunde säga god morgon också till dig..Saknar dig så.Älskar dig så.Väntar dig än.mamma, 2003-08-14 06:43:25Tack Anzo...Lillebror, Solna, 2003-08-14 00:16:09Tänker på erVill lyfta bort en bit saknad och sorg från era axlar. Jag vill hjälpa att bära. Det blir för tungt och ni blir så sköra. Klumpen i magen gör ont. Klumpen i halsen vill inte gå bort, den kan inte ens kräkas ut.Det gör so ont att se hur ni lider, men jag måste titta in och se hur ni har det.Ann-Sofie, Düsseldorf, 2003-08-13 18:15:30Strålande sol från en klarblå himmel..Tänker på Er!Oslo, 2003-08-13 09:09:50Från Vimils gästbok”Beklaga inte sorgen. Visst är det tungt att sörja. Men det är faktiskt inte sorgen som är smärtans orsak. Det är förlusten. Det är den som sårar oss. Sorgen och sorgens reaktioner är den läkningsprocess som ska hela våra sår…Sorgen hjälper oss att bevara den inre bilden av den älskade så att vi alltid bär den med oss – inte som ett sår utan som en inre gemenskap…Den bästa hjälp vi kan få i sorgen är hjälpen att sörja… Vi behöver hjälp att våga erkänna en svår förlust…Det är inte sant att tiden läker sår, men alla sår behöver tid att läka. Stor förlust ger stora sår. Stora sår behöver längre tid för att läkas. Sorgen rymmer så många känslor. Det tar tid att fatta vad som har hänt, särskilt när vi drabbats plötsligt av en svår förlust… Vi behöver till och med år för att gråta ut vår smärta och förtvivlan. Sorgen förbrukar kraft, ty den är ett arbete…Trötthet och modlöshet gör oss handlingsförlamade. Saknaden gör ont. Tomheten är så stor. Livet känns meningslöst… Ibland blir vi arga över det som hänt. Det är klart att alla dessa känslor tar tid och kraft. Det är just genom att de får finnas som läkningen sker. Men de behöver också få uttryckas i ord. Det måste finnas någon som tillåter oss och kanske hjälper oss att formulera vad vi känner…Vi behöver själva inse, och få hjälp av någon som kan förstå oss, att vår sorg är vår och att vi har rätt att ge sorgen den tid den behöver.”(Ur Gråta har sin tid, Gösta Josefsson)Anna-Maria, 2003-08-11 11:55:43Nära digÄlskade Micke.I dag har jag så ont , kroppen är stel och varenda muskel, varenda cell jämrar sig. Du vet ju hur det var, för varje år förlorade jag lite muskelkraft men nu, efter att ha förlorat dig, verkar det gå snabbare. Jag har inte skött min gymnastik eller mig själv och då blir det just så här. Ska verkligen försöka för jag vill så gärna kunna lyfta upp de små i famnen ännu ett tag.Ändå, mitt i smärtdimman, finns där en lindring. Och det är att du verkar vara mycket närmare mig när jag har som mest ont. Ibland till och med känner jag din doft. Så är det..mamma, 2003-08-10 12:02:59"Döden är livsviktig"Vi säger att man är som en fjärilskokong. Kokongen är det som du ser ispegeln. Det är bara en tillfällig boning för ditt verkliga jag.När kokongen blir skadad och inte går att reparera dör du, och det som händer är att kokongen, som är skapad av fysisk energi, symboliskt talat kommer att släppafjärilen fri.Du får samma subjektiva upplevelse av döden antingen kokongenförstörs på grund av mord, självmord, plötslig död eller ett långsamt döende.Den odödliga delen av dig släpps fri ur sitt fysiska skal. Det man begravereller kremerar är inte du, det är bara kokongen.I ögonblicket du släpps friär du mycket vacker. Du kommer att vara perfekt. Amputationer och andra skadorföljer inte med i döden. Men den kropp som du nu har är inte längre skapad avfysisk energi utan mental energi./Elisabeth Kübler-Ross /L, 2003-08-09 15:36:13Våra sönerMarianne vännen min!Kan inte sova dagen D närmar sig kan bara försöka att överleva.Det gör så ont,jag blir så liten försöker skydda mig men kan inte.Våra älskade barn,inte här?Så omöjligt,livet kan vara,,,,,,men jag ger dig en varm kram i natten,Lisbeth GullbergLisbeth, Markaryd, 2003-08-09 02:29:12HälsningarVarma hälsningar till dig min vän.Kram från Lisbethhttp://hem.passagen.se/joakimsminne/index.htmLisbeth Nyholm, Höga Kusten, 2003-08-08 20:54:38Jag trorFinns det ett liv efter döden? Jag tror det!- Jag tror det utgående ifrån den kristna kultur som jag är uppvuxen i, där det i Bibeln talas om evigt liv och där så många sånger talar om en himmel.- Jag tror det utgående ifrån de många ”nära döden” upplevelserna som jag läst böcker om och som flera i min omgivning har berättat om att de haft.- Jag tror det utgående ifrån vad så många har sett när de suttit vid någons dödsbädd, hur ”något” lämnar kroppen. Under den tid som jag själv arbetade inom sjukvården upplevde jag samma sak när jag satt vid någons dödsbädd.- Jag tror det för att jag måste få tro på ett återseende för att uthärda. Om det inte finns något bortom döden så har det ju ingen betydelse då. Det är nu medan jag lever som jag måste få tro.Ingen människa vet med säkerhet hur det är, livet och döden är större än vad våra hjärnor kan uppfatta och förstå. Men vi får tro och lita på vår tro. Tron, liksom hoppet och kärleken är de tre viktigaste beståndsdelarna för vår överlevnad.Det berättas att en rysk astronaut satt och diskuterade med en troende hjärnkirurg. Astronauten berättade att han hade varit uppe i rymden bortom stjärnor och planeter i veckor men inte sett en enda ängel eller själ. Varpå hjärnkirurgen sa att han har opererat hundratals hjärnor utan att ha sett en enda tanke.Vi vet att tankar finns fastän vi inte ser dem, på samma sätt är det med vår själ, vår personlighet, det som är jag, det finns fastän vi inte kan se det och det fortsätter att finnas efter vår död./ lånat av Mary /L, 2003-08-08 15:09:21Showtime, Micke..Älsklingen min.Letade efter ett nummer och får då upp M och där står allt ditt. hem, moilen och jobbet.Och då kommer jag att tänka på att ibland kunde jag ringa dig och du svarade Showtime, Micke med din underbara djupa, varma röst. Åh. vad jag saknar dig!mamma, 2003-08-07 10:03:36GudGud till dig ropar jag.I mig är det mörkt,Men hos dig är ljuset.Jag är ensam,men du överger mig inte.Jag är modstulen och försagd,men hos dig är hjälpen.Jag är orolig,men hos dig är vilan.Jag blir bitter och otålig,men hos dig är tålamodet.Jag förstår inte dina vägar,men du vet vägen för mig.Åt din närhet överlämnar jag mig,Gud, mitt ljus, min hjälp, min vila,min trygghet, mitt tålamod.Dietrich BonhoefferAnna-Maria, 2003-08-06 21:15:39Allt blir braDöden betyder ingenting. Jag har bara dragit migtillbaka till ett annat rum. Jag är jag och du är du.Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.Nämn mig vid mitt vanliga familjära namn,Tala till mig på samma sätt som du alltid brukade göra.Ändra inte ditt tonfall. Håll sorgen borta från din röst.Skratta tillsammans med mig, som vi alltid brukadeSkratta åt vardagens småting.Var med mig. Le med mig. Tänk på mig. Bed för mig.Låt mitt namn fortsätta vara en del av din vardag.Livet betyder det samma, ingenting har skett som förändrar det.Livet går vidare för att det måste gå vidare.Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.Varför skulle du sluta tänka på mig,för att du inte längre kan se mig.Jag väntar på dig för en kort stund.Alldeles i närheten.Allt är bra.Henry Scott Holland, 1847-1918jenny, sö´tälje, 2003-08-06 08:59:10SensommarMicke ,min älskling.Kan inte förstå hur det kan vara augusti nu.Vart tar tiden vägen - tiden som finns och inte finns. Dagarna går och jag med dem - allt närmare två årsdagen av din död.En varm augustinatt blev din sista - eller första?Saknar dig såÄlskar dig såmamma, 2003-08-06 07:53:14an Angels kissWe go through life so often,not stopping to enjoy the day.And we take each one for granted,as we travel on our day.For in your pain and sorrow,an Angel's Kiss will help you throughThis kiss is very private,for it is meant for only you.We never stop to measure,anything we just might miss.But if the wind should blow by softly,you'll feel an Angel's kiss.A kiss that is sent from heaven,a kiss from up above.A kiss that is very special,from someone that you love.So when, your hearts are heavy,and filled with tears and pain,and no one can console you,remember once again....About the ones you grieve for,because you sadly miss.And the gentle breeze you took for granted,was just an Angel's kissLS, 2003-08-05 20:04:58Du lever kvarDu lever kvari fågelsångeni stjärneaftoni soluppgångenI blommors dofti vindenns susi vågors glitteri havets brusDu lever kvarL, 2003-08-05 06:48:56Mariannevilken underbar människa du är.. Vilken underbar mamma du å dina syskon har Micke...Kram AnnicaAnnica, Vallentuna, 2003-08-04 19:32:34Älskade MickeDet är så mycket som jag skulle vilja berätta för dig och höra dina åsikter om. Berättar för dig gör jag väl men dina svar de hör jag inte,eller gör jag ?Inatt var jag hos en gammal mamma som snart är färdig med livet här. Hennes döde man och pojke verkade vara hos henne. Kanske var det hennes minnen som kom fram, kanske såg hon och visste det som bara den som är på gränsen kan få veta.Micke, min älskling.Jag hoppas det är så,att när det är min tur att gå vidare så finns du där.Och då får jag den kram som jag längtat efter i nu snart två år.Älskar dig såSaknar dig såmamma, 2003-08-04 07:13:45Som tårar mot kindSom leendet bytes i skälvande tårså växlar vårt liv några jordiska årIbland leker tanken i solljuset friibland kommer nattsvarta skuggor förbiDå slutar en sagadå somnar en vindOch allt blir så stillasom tårar mot kindL, 2003-08-02 07:27:05TankarMarianne, jag tänkte på dig i morse när jag vände blad i min almanacka. Tänkte att nu är det bara en månad kvar tills två år gått sedan du förlorade din son. "Våra dagar" ligger ju så nära varandra.Stor kramIngridIngrid, Bräkne-Hoby, 2003-08-01 22:18:32Ett år, elva månaderMicke, min Älskling.Så länge sedan den sista kramen, det sista skrattet, det sista mötet.I dag ett år och elva månader ..Saknar dig så obeskrivligt.Älskar dig in i din evighet.mamma, 2003-08-01 13:52:37
|
|||||||