Begravningen | Artiklar/pressklipp | Gästboken | Startsidan | ||||
Här finns alla inlägg som har gjorts i gästboken under år 2003. December November Oktober September Augusti Juli Juni Maj April Mars Februari Januari "Ljusblått"Det är sol o ljusblå himmel i Oslo idag.Jag ringde ofta Micke på jobbet när jag var ute o gick i solen.Han frågade då -är det helt ljusblå himmel? Ljusblått var våran färg.Tänker på Micke när jag ser ljusblått.Skruttis, Oslo, 2003-02-28 10:48:59I dag ingen solMicke, min älskling. I dag blir det ingen sol, ingen värme, inget ljus. Nej, inte i dag för u dag är det fredag. Det var en fredag vi sågs sista gången. Det var en fredag du åkte till stan för att ha roligt sista helgen av semestern. Det var en fredag du mötte din mördare. Han som du aldrig såg, aldrig fick en möjlighet att försvara dig mot.I morgon är det ett år och sex månader sen du dog. Jag ser dig framför mig där du ligger på båren och allt bara är helt ofattbart. Nej, idag blir det ingen sol..mamma, 2003-02-28 07:39:26God morgonÄnnu en ny dag, kanske solen fortsätter lysa och fåglarna sjunga för dig idag också.Många kramar Tuijawww.eklunds.just.nuTuija, 2003-02-27 07:06:52Till familjenVille bara säga att jag tänker på er. Min bror dog för ungefär två år sedan i en bilolycka och det blir verkligen inte bättre för var dag som går, som många säger. Jättefint av er att göra en hemsida om honom, som är fin för oss som inte kände honom att se. Lycka till i framtiden,MVH Linnéa FagerströmLinnéa, Järfälla, 2003-02-27 00:54:28En aning av vårMicke, min älskilng.I dag har solen värmt och fåglarna sjungit och det har varit en aning av vår.Var vid graven en stund.De flesta kransarna är borta nu men några är fortfarande fastfrusna så de får vara kvar ett tag till. Mörka och vissna ser de ut, men inne i dem satte jag krukor med krokus och liljor. De späda, gröna bladen lyser mot det grå. Lyser som vårsolen gör. Lyser som den värme jag hoppas du är omgiven av.Det är helt ofattbart att det blir andra våren utan dig. Saknar dig i varje andetag.Men ändå, kanske att livet har återvänt en aningens aning. För förra året såg jag aldrig någon sol, kände aldrig värme eller kyla, hörde inga fåglar. Då var allt svart, ständigt svart. Nu, vissa dagar, är det inte så. Min älskling, tror du jag håller på att vänja mig att leva utan dig?Eller har jag börjat vänja mig vid att det gör så här ont, är så här hemskt, så här tomt ?Vet inte. Vet bara att de späda gröna bladen tar över det döda, vissna. En symbol om att Kärleken är starkare än döden !mamma, 2003-02-26 20:06:57TomhetI kväll känns det tomt och tungt i bröstet. Jag saknar dig så obeskrivligt mycket, Micke.Hur mycket sorg och saknad ska man stå ut med?Lillasyster Helena, 2003-02-26 19:54:07Livet från den ljusa sidanJag skulle vilja säga att jag är ledsen för förlusten av er son/bror. Jag kan nog inte förstå hur svårt det måste vara att förlora någon så nära som han var er.Jag önskar bara att ni kan hitta ett sätt att försöka fortsätta ert liv...hans liv här på jorden var slut men ett annat liv någon annanstans är bara början. Han älskade er säkerligen innnerligt och han finns också säkert vid er sida i alla dagar, dåliga som bra!Hur svårt det än känns och hur svårt det än är så får ni inte glömma att ni har ett liv här att leva...det kommer att komma en dag då ni alla kommer att mötas och leva det nästkommande livet.Efter regnet så kommer solen fram...Ta dagen som den kommer, försök se livet från den ljusa sidan och undvik att vara skuggan i tillvaron.TSI, Stockholm, 2003-02-26 01:31:17KoltrastarKlockan är sju och det är ljust ute. Koltrastarna sitter på terassen och väntar på mat. Jag undrar om det alltid har varit just koltrastar där.Har inte tänkt på det förr men nu när jag söker dig, söker bud från dig, då ser jag dem varje dag. Under lång tid var det en, sedan två, nu är de tre..Måste klä på mig och komma igång med denna nya dag. Åter en dag utan dig Saknar dig så obeskrivligt. Älskar dig så !mamma, 2003-02-25 07:30:42Mickevisst ser du hur din mamma och andra runt dig kämpar vareviga dag. Visst är du stolt över din mamma och hennes så underbart vackra dikter hon skapar.Vi försöker hjälpas åt här, vi som blev kvar - och jag hoppas att ni som är där ni är tar hand om varann. Vi saknar er så oerhört mycket.Kram TuijaTuija, 2003-02-24 19:20:14EldDet varsom när ett ljus slocknarLågan fladdrade tilloch allt blev stillaMörkret föll tungtgenom rummetVi drogs medoch golvet gav efterMen eldar hann tändaseldar som brinnerav din eldInifrån skall ljuset återkommaDitt ljusåter till ytanfrån en vän, 2003-02-23 22:40:44MickeDen här helgen har bara varit för hemsk. Jag saknar dig så vett och sans är borta för länge sen. Älskar dig så plågsamt obeskrivligt mycket.Väntar, väntar, väntar..mamma, 2003-02-23 21:11:13KramarTusen varma kramar till dig Marianne.Jag förstår dig precis, jag skulle känna på samma sätt.Jag önskar precis som du,att din sons mördare ska sitta resten av sitt liv i fängelse. t.o.m.dödsstraffskulle jag kunna tänka mig också,även när det gäller mins sons mördare.kram LisbethLisbeth, Noraström, 2003-02-22 10:37:58Brev från KumlaanstaltenDär ligger ett brev på mitt köksbord och har så gjort ett par dagar. Förmår inte läsa det igen, , inte ta bort det. Marcus Erving, din mördares namn slår emot mig, slår sönder mig - högg sönder dig.Kumlaanstaltet undrar om jag vill veta när han får utevistelser, permission - frigivning!Jag vill veta om jag måste veta..Men inte en vårdag med spirande liv ,inte en sommardag med värme och sol, inte en höstdag med aning om sömn, inte en vinterdag med närhet i ljus..Det jag vill veta om jag måste veta är när Kumlas väggar rasat över hans cell, när han plågas och går under, när straffet förvandlas till livstid. Det beskdet passar vilken dag som helst..mamma, 2003-02-22 09:09:00MickeJag har inga ord i dag.Men du vet.Du vet!Visst gör du ?mamma, 2003-02-21 07:56:04Tankar i mängder.Saknaden är oerhörd...Men, idag såg jag och hörde jag fåglarna för första gången på länge.Dem, våra söner, har det bra, så måste det vara. Det är vi som mår dåligt, dem har det bra..Försöker trösta mig med det när smärtan är som jobbigast.Kram Tuijawww.eklunds.just.nuTuija Eklund, 2003-02-20 21:34:30Min storebrorJag saknar dig så...Lillasyster Helena, 2003-02-20 20:36:57Tankar"Det är något konstigt med årstiden.De säger att det är det februari.Men förklara för mig då varför det varjefredagsnatt blir varm sensommarmed doftande rosor, sammetsmjuktmörker och syrsors sång ?"Läste din dikt...Februari-sommar...När ger du ut dina dikteri en bok???Kramar!Mari-Ann, 2003-02-19 22:44:36soligaoch varma kramar till er allaAnzo, 2003-02-19 15:42:00Min son är dödDöden delade mitt livi ett före och ett efterden natten slogs allt sönderMin son är dödVarje dag saknar jag honomDet som inte fick ske, skeddedet som inte kunde hända, händeMin son är dödTiden har lagts sig som en hinnaöver smärtans öppna sårmen som förr blir det aldrigMin son är dödLivet har förändratsingenting är självklartingenting är heltMin son är dödmamma, 2003-02-19 07:37:06Åhhh, kramarom dig. Måste tro att dem har det bra där dem nu är. Omslutna av ren och skär kärlek fortfarande, från oss här, vi som blev kvar och av dem som dem nu har mött.Kram Tuijawww.eklunds.just.nuTuija, 2003-02-18 22:17:58MarianneTack för dina rader. Tänker på att du självhar det smärtsamt nu när jag läser om korten.kramar dig hårt.LILIAN, 2003-02-18 19:17:57Aldrig mer !Älskade Micke.Såg korten från Helenas examen. Där i kyrkan efter legitimationen står hon så liten och stilla i sin uniform. Thomas på ena sidan, Anna Maria på den andra. Så allvarliga syskomem i den stund som skulle varit glädjens.För en sekund hinner jag tänka, så konstigt att du inte är med.Ingen storebror som tornar upp sig bakom dem - du var så mycket större än oss andra. Jag söker i de andra korten ..Så slår det till, slår mig till marken. Att du är död, mördad, sönderhuggen, begravd! Att du aldrig mer kommer att stå där med dina syskon, aldrig mer vara här hos oos. Inte på det sätt vi är vana vid och behöver så förtvivlat.Aldrig mer!Såna stunder av insikt sviktar förståndet, tappar jag luften, vill jag inget mer. Saknar dig så!mamma, 2003-02-18 06:54:27Saknar dig mycket, älskar dig merI kväll vet jag inte vad jag ska skriva, jag känner mig tom och mycket, mycket ledsen.Men du vet väl hur mycket jag saknar dig, Micke, visst vet du?Lillasyster Helena, 2003-02-16 21:51:03Tjena morsan, läget ?Micke, vad jag saknar dina samtal. Det gick aldrig en helg utan att du ringde.För det mesta kom du över på en fika också eller jag till dig. Jag saknar så att prata om allt och ingetDin sista sommar minns jag att jag flera gånger tänkte på hur fantastiskt det var att vi kunde ha de här samtalen. Att du ville dela med dig av så mycket. Långt ifrån allt förstås för du visste att värna om din integritet. Jag kände att jag hade så mycket att lära av dig och du kanske fortfarande ibland av mig.Nu har jag ingen Micke längre som ringer och säger : Tjena morsan - läget ?Men jag ringer dig fortfarande.Till din mobil bara för att få höra din röst. Fast jag vet att den tystnat för alltid..mamma, 2003-02-16 12:20:05TankarGonatt!I morgon är en annan dag!Hoppas att det blir en bra dag!Kramar varma många!Mari-AnnMari-Ann, Småland, 2003-02-16 00:25:43mmmm, såär det, så blev det Jag dog också. Halva jag är borta.I samma stund som polisen sa dem hemska orden, då dog jag en del av mig är för alltid, för alltidborta.((kramar om))www.eklunds.just.nuTuija, 2003-02-15 11:24:41Då dog jag..Älskade Micke.Har just läst boken Älskade Jennifer som hennes mamma skrivit. Hon blev också mördad. 18 blev hon och du 29. Ni så mycket ogjort, så många planer, så många drömmar.Och vi med er..När hennes mamma skriver om dödsbudet - "Då dog jag" -så sätter hon ord på precis det jag känner. När du dog så dog jag också. Det som finns kvar av mig är en vålnad, en zoombie som släpar sig mellan din grav,jobbet och hem. Så känns det.Så är det.Jag skulle önska att jag var mer närvarande i det som ändå finns kvar men orken räcker inte.All energi går till att andas och längta och sÖrja.Kanske blir det annorlunda så småningom. Vet det inte. Vet bara att jag längtar så fruktansvärt efter dig !mamma, 2003-02-15 10:37:49en bukettmed tankar och kramar på alla hjärtans dag.TuijaTuija, 2003-02-14 19:56:13Alla hjärtans dagMicke, min älskade son.Jag kommer ihåg hur det var din sista Alla hjärtans dag. Hur sanslöst lycklig du var. Hur du satte dig i bilen efter jobbet och körde 30 mil för att hämta din kvinna och så tillbaka hem igen. Bara för att det var just den dagen.Du var så romantisk, så stark, så het i dina känslor. Allt eller inget, så levde du.Åh, min älskling, kontrasten mellan ditt sätt att leva, ditt sätt att höras, att synas, är så enorm mot den tystnad du lämnat efter dig. Din tysta grav, mitt tomma hjärta.Ikväll lägger vi blommor och tänder ljus hos dig.Vår kärlek, våra hjärtan har du idag och alla dagar. Älskar dig så!mamma, 2003-02-14 06:14:54Torsdag fmTittar inTankar och kramarTuijaTuija, 2003-02-13 10:11:28Till MickeMina ögon kan tindramina läppar kan lemen sorgen i mitt hjärtakan ingen seLH, 2003-02-12 20:52:13tänker på digSå är jag här igen och har suttit och tittat på korten på din Micke. Förstår inte detta .alla dessa vackra pojkar,Alla mammor och pappor som mister sina vackra barn.Har Gud ont om vackra änglar,så han måste ta det vackraste vi har.tänker så mycket på dig.många kramar från Marie-annemarie-anne, Kristianstad, 2003-02-12 17:58:19Tänk att få vaknaÄlskade Micke.Klockan är snart halv sju, det börjar ljusna ute. Snön ligger kvar fläckvis och det är någon minusgrad.En ny morgon har börjat. Har nyss gått upp och som vanligt är du med mig i mina tankar.Jag tänker mig dig gå upp, sätta på kaffe, göra dig i ordning för den nya dagen, för jobbet, för allt som ligger framför dig. Jag ser dig gå omkring, jag ser dina händer, jag ser ditt ansikte, Men jag hör dig inte, jag når dig inte. Jag är så förtvivlans tom. Saknar dig så!Tänk att få vaknatidigt en morgonfå höra röstenså välkänd och kärTänk att få glädjastidigt en morgonöver all kärleksom vi har härTänk att få vaknatidigt en morgonatt då få tänkapå flyende darTänk att få låtsastidigt en morgonlåtsas att livetär som det var...mamma, 2003-02-12 06:27:35Tankar till digKramar bara!!Läser dina tankar.Mari-AnnMari-Ann, Småland, 2003-02-11 21:44:37TILL MIN ÄLSKADE,ÄLSKADE MARCUSDu var min förstfödde son,och nu är du borta.Den sista bilden av dig,i kistan med gul fotbolls skjorta.Tankar och minnen av dig,är det som jag nu har kvar.En älskad och levnadsglad son,en storebror så underbar.Gå vidare, du mamma!och minns det fina du har.Men hur ska jag orka leva,när du inte finns här kvar.En berg och dal bana är mitt liv.Ena sekunden lite stark,andra sekunden gråtandepå gravens mark.Paniken som sliter i min kropp,och ångesten som tär.Vill bara ha tillbaka,den son jag höll så kär.Kom tillbaka MarcusDin mamma den 11-2-2003marie-anne, Kristianstad, 2003-02-11 16:08:32En bro av kärlekDet sägs att vi som blev kvar lever i ett land och ni som lämnade oss är i ett annat.Det sägs att det finns en förbindelse emellan. En bro av kärlek.Om det är så, min älskling, då kommer vi att hitta varandra. För kärleken till dig är starkare än någonsin. Oändligt starkare än döden.Kanske det är just kärleken, vår till dig och din till oss som är bron?mamma, 2003-02-10 07:27:09Varma tankar till MarianneVilka vackra dikter du skriver! De har en så vacker poesi trots det svåra och outhärdliga som plågar dig. Dikterna är så vackra i sin sorg och nakenhet.Varma tankar till digAnita i Näsåker2003-02-10 05:28:53Kramar i massor.Förtvivlan, paniken över det som skett, känner jag så väl igen.Önskar jag kunde ta bort den från dina axlar. (((Kram)))TuijaTuija, 2003-02-09 21:50:27Mariannekramar om dig i denna dystrastund, lider med dig önskarjag kunde vara dig nära.LILIAN, 2003-02-09 20:44:05En lång, lång dagÄlskade Micke.I dag har det varit en sån där lång, lång dag i väntan, väntan. Har varit så panikslagen och förtvivlad.Tänkt att nu går det inte mer.Nu kan jag bara inte uthärda en enda stund till utan dig. Men ändå, nu är det kväll och den här dagen gick den med.Kankse ses vi i drömmen inatt.Ibland känns det nästan som så. Hoppas det blir en sån natt för nu har jag många sömnlösa bakom mig. Älskade, älskade Micke. så du fattas!mamma, 2003-02-09 19:13:54Ljus av kärlekMicke, idag var jag med mamma i kyrkan, vi tände ljus för dig. Där i kyrkan kändes du så väldigt nära, kände du oss också?Hoppas det, jag vill att du, där du är ska känna och vara omlindad i vår kärlek för dig.Sakanar dig så...Lillasyster Helena, 2003-02-08 17:06:22Och nu är du bortaFramtiden som jag höll i min famn har försvunnit. Du gled ur min famn. I tjugonio år har jag vakat, stött och uppmuntrat. Jag har försökt hjälpa dig att växa och bli en egen person. Det blev du, livet var ditt. Då, då gled du ur min famn och krossades..mamma, 2003-02-07 23:42:53Marie-Anne((Kram)) Såhär skrev jag efter 4 månader...Matias..4 månader, exakt 4 månader sen.Då stod dem där i vår hall, poliserna.Då skrek jag, då dog jag - en del av mig är för alltid borta.Tvingas gå, framåt, men vägen är så tung, tung, tung.Smärtan vareviga dag, verkligheten som är så grym.Skulle ge allt jag har och mer därtill för att få dig åter.Älskar dig så, saknar dig så, värker - "Pappa Tias" som dem små säger om dig.."Pappa Tias", ja, du är så viktig, vår "Tias"Jag är så trött.*står på tå kram och puss på halsen, hjärtat*Marianne, Mickes mamma tankar och värme från mig till er!Tuija, 2003-02-07 22:13:52En ledsen mammaI dag är det fyra månader sen jag fick beskedet att min son var borta. Fyra månader sen hela mitt liv förändrades, på en sekund.har varit så ledsen i dag, varit uppe på graven två gånger och bara gråtit. Marcus fattas mig i allt. Har i alla fall lovat honom att ta hand om hans älskade syskon, men i bland är det så svårt men jag kämpar på.Älskar dig in i evigheten Marcus.DIN MAMMAtack för kramen MarianneMan blir så fylld av glädje över att vi mammor som mist våra barn bryr oss om varandra på ett så kärleksfullt sätt.marie-anne, Kristianstad, 2003-02-07 21:33:23Varm sensommarnatt i februari månadMicke, min älskade, saknade! Förra året en februarinatt skrev jag det här. Och nu, i ny februari, känner jag precis detsamma. Det gör så ont, min älskling.Så ont att sakna dig. Att leva utan dig..Det är något konstigt med tiden,den finns och den finns inte.Micke dog för länge sen, han dör just nu,han är inte död.Eller är han ?Det är något konstigt med årstiden.De säger att det är det februari.Men förklara för mig då varför det varjefredagsnatt blir varm sensommarmed doftande rosor, sammetsmjuktmörker och syrsors sång ?Det blir varmt. som den fredagsnattenMicke åkte till stan för attfesta med sin kompis.Sista semesterdagen, , ny lägenhet,bra flyt på livet, framtidsplanerStor, stark, brunbränd, skrattande.29 år.Vackrast av alla. !Det blir mörkt som den fredagsnattensom han svårt knivhuggen ringde frånsjukhuset och grät och var räddoch bad oss komma.Rosornas doft kväljer och kväver,syrsornas sång blir till sirener och skrik.!Timmar av väntan, en ny dag gryr.Solen går upp över SödersjukhusetMickes ögon ser det inte.Det är något konstigt med lördagsmorgnar.Då finns ingen tid, då finns ingen årstid..Då finns bara en bår med en död son på.Stor, stark, blek, stilla.29 år.Vackrast av alla…2003-02-07 20:00:37Hittade den här dikten på nätet.."Ack du min längtan vart vill du jag skall gå?Min vandring känns så lång och himmelen så gråJag drivs utav förhoppning att jag skall möta dejTyst, jag hör ett ljud - vad kan det vara, säg?Jag hör ditt lockerop - det kom från ingenstansJag hör ditt lockerop - var är du någonstans?Ack du min längtan vart för du mej ikväll?Allting är så dunkelt, vad döljer du för mig?Jag drivs utav förhoppning att jag skall möta dig.Tyst, jag hör ett ljud - vad kan det vara säg ?Jag hör ditt lockerop - det kom från ingenstansJag hör ditt lockerop - var är du någonstans? ....."(Calle Kindbom/ Merit Hemmingson)((Kramar om dig Marianne))Tuija, Matias mammawww.eklunds.just.nuTuija Eklund, Söderköping, 2003-02-06 22:38:18Micke , du fattas så!Sörjer digSaknar digÄlskar digSöker digBehöver dig !mamma, 2003-02-06 20:45:33Tomorrov without meWhen tomorrow starts without me,And I'm not there to see,If the sun should rise and find your eyesAll filled with tears for me;I wish so much you wouldn't cryThe way you did today,While thinking of the many things,We didn't get to say.I know how much you love me,As much as I love you,And each time that you think of me,I know you'll miss me too;But when tomorrow starts without me,Please try to understand,That an angel came and called my name,And took me by the hand,And said my place was ready,In heaven far above,And that I'd have to leave behindAll those I dearly love.But as I turned to walk away,A tear fell from my eyeFor all my life, I'd always thought,I didn't want to die.I had so much to live for,So much left yet to do,It almost seemed impossibleThat I was leaving you.I thought of all the yesterdays,The good ones and the bad,I thought of all the love we shared,And all the fun we had.If I could relive yesterday,Just even for a while,I'd say good-bye and kiss youAnd maybe see you smile.But then I fully realized,That this could never be,For emptiness and memories,Would take the place of me.And when I thought of worldly things,I might miss come tomorrow,I thought of you, and when I did,My heart was filled with sorrow.But when I walked through heaven's gates,I felt so much at home.When God looked down and smiled at me,From His great golden throne,He said, "This is eternity,And all I've promised you.Today your life on earth is past,But here life starts anew.I promise no tomorrow,But today will always last,And since each day's the same wayThere's no longing for the past.You have been so faithful,So trusting and so true.Though there were times you did some thingsYou knew you shouldn't do.But you have been forgivenAnd now at last you're free.So won't you come and take my handAnd share my life with me?"So when tomorrow starts without me,Don't think we're far apart,For every time you think of me,I'm right here, in your heart.Från en vän, 2003-02-06 06:53:44TayanaJag får så många minnen när jag ser ditt namn. Är tillbaka till er gymnasietid och det ni då fann hos och med varandra.Här hemmma hos mig finns hans foton, de ni tog tillsammans hos fotografen och på er semesterresaNär jag ser era leende ansikten, då gråter jag..Gråter av tacksamhet över det han ändå fick uppleva, gråter av sorg över det han aldrig mer kan få.Marianne, 2003-02-05 19:27:11Snart tretton år sedanvar det vi sågs för första gången, du och jag, Micke. När vi skildes åt var det sen natt eller tidig morgon. Jag frös och du gav mig din tröja, en stickad svart och lila. Inombords bubblade jag av lycka, det innebar ju att vi måste ses igen!----------------Du har funnits i mina tankar av och till under åren och så är det fortfarande och kommer alltid att förbli. Jag tänker också på dig, Marianne, och på hela familjen och jag hoppas och tror att ni omsluter varandra med den värme som jag kände i er familj då för flera år sedan.Många kramar till er alla från TayanaTayana, Nyköping, 2003-02-05 18:59:39Till tröstMicke, min älskling. När jag nu kommit hem från jobbet, till tomheten här, så möts jag av en hälsning från en vän. Rader som hon i sin tur lånat. Så blir de tröstande orden som ringar på vattnet. Saknar dig så!När jag är död skall jag vara överalltJag skall vara solen och kyssa er pannaJag skall vara regnet som smeker ert hårJag skall vara vinden som torkar era tårarJag skall vara molnen och vara skuggan i era ögon- och jag har aldrig varit er så näramamma, 2003-02-05 16:40:11Pojkarna i graven bredvidMicke, min älskling. Nu som så många gånger förr vill jag ringa dig och höra din åsikt. Vad tycker du när du hör att han som i fyllan körde ihjäl tre pojkar här i Vallentuna, han fick 8 månaders fängelse. Åtta månader för tre liv ! Och inget för att han var onykter för polisen tog ingen test. Två var femton och en sjutton. De finns där i graven bredvid..mamma, 2003-02-04 19:13:13Hej!Nu var det ett tag sen jag skerv i gästboken, men är inne på Mickes sida ofta å bara läser.. Dina dikter Marianne kan vem som helst få i tårar, jag är en av dem... Kram till er alla/AnnicaAnnica, Vallentuna, 2003-02-03 21:15:47En hälsning, en tankesåhär på måndagen..En ny vecka...Idag är det exakt 5 månader sedan jag vinkade av en glad Matias som åkte tillbaka till förläggningen efter sin permission.Sen dess har jag inte fått se honom.Undrar hur länge jag måste vänta?Har idag som vanligt, pratat med Matias..Sagt att "Jag kommer sen, måste bara ta hand om barnen, dem små först" Känner hur han ler och försöker ge mig styrkan, kraften och modet att våga, våga se och konstatera att han inte kommer hem mer - i fysisk form.Men han är ständigt, alltid närvarande. Finns med mig och barnen i allt.Saknaden, smärtan över att tvingas mista, tvingas leva utan sitt barn, den går ibland inte att beskriva i ord!Vi får hjälpas åt.Kramar till digTuijaTuija Eklund, Söderköping, 2003-02-03 19:55:30Första dagen av en vecka tillÄlskade Micke.Bara måndag och är redan så trött, så trött. Det blåser ute och är mörkt och kallt.Har tänt dina ljus, sett på dina foton och sitter nu här med kvällen så ändlös lång framför mig. Helt kraftlös, helt förbi.Saknar dig så mycket, älskar dig än mer..mamma, 2003-02-03 18:31:43Känner igenHej Marianne. Jag känner så väl igen mig i det Du skriver. Lars var en underbar son ringde varje dag kom hem 2-3 gånger i veckan. Detta har gjort att saknade blivit så enormt stor. Första 7-8 månaderna väntade jag varje dag att han skulle ringa, gick jag ut kollade jag på apparaten om han ringt, önskade också att han varit hemma när jag kom hem. Läste jag i tidningen något tänkte jag direkt det måste jag ringa och tala om för Lars. När jag känner mig ensam och det är tråkigt så kommer tanken, jag ringer till Lars. Nu har det gått 14 månader sen Lars dog och jag tycker nu att dessa tankar inte kommer varje dag längre. Ha det bra. Hälsningar Birgitta.Birgitta, Öland, 2003-02-02 09:28:54Dröm i verklighetMicke, min älsklingDrömmen och verkligheten går inte ihop.. Jag ser dig, hör dig, känner dig och ändå, ändå säger de att du är död.Ända sen du flyttade hemifrån, du var tjugo då, har jag varje dag tänkt på dig,vad du har haft för sig, hur du har mått. Det fortsätter jag med. Det kommer jag att fortsätta med. Men jag hör inte längre ditt svar.Inom mig pågår hela tiden den här hemska växlingen mellan att fundera över hur du har det, vänta på ditt besök, ditt telefonsamtal och verkligheten - att du inte kommer..mamma, 2003-02-02 09:09:43Och tiden går..Ett år, fem månader, tre timmar och fyrtiofem minuter sen du dog. Saknar dig så förtvivlat...mamma, 2003-02-01 10:30:01
|
|||||||