Foto & Video

Våra ord

Begravningen Artiklar/pressklipp Gästboken Startsidan


Mickes gästbok under 2004

Här finns alla inlägg som har gjorts i gästboken under år 2004.

December  November  Oktober  September  Augusti  Juli  Juni  Maj  April  Mars  Februari  Januari


Micke, min älskling. 
Håller med Eva..alla dessa mord..alla dessa meningslösa illdåd..all meningslös död.

Tänker på det som hänt Täbymamman. Hur det kan vara för hennes familj att läsa rubrikerna dag efter dag, om hennes kamp, om hennes rädsla och nu om alla knivhuggen bakifrån.. om spekulationerna kring det - om hon hölls fast eller inte.
De bilderna ska de bära med sig livet ut. och till det sorgen, den tunga, tunga sorgen.

Jag har också mina minnesbilder av timmarna kring din död, om din rädsla .. men det kunde varit värre ( inte att du dog, aldrig det !.. men hur den sista stunden var ) för du var omgiven av människor och din läkare hade hopp om än du kanske inte kände så. Du visste att vi var på väg..hoppas jag. 

Ja, det kunde ha varit värre. Så måste jag tänka när mina minnesbilder torterar mig. Men min älskling, det kunde också ha varit så mycket bättre. Du kunde ha fått vara kvar, kvar här hos oss , kvar i det liv som ditt, ditt, ditt.

Och den 31 augusti 2001 var din sista dag att leva.. 
 

mamma, Tisdag, 31. Augusti 2004 10:06


Godmorgon Micke! Hoppas du har ett bättre väder än oss. Att solen alltid skiner över er. Det känns extra tungt idag på nåt sätt. Jag tänker mkt på de barn i Täby som nyligen blev av med sin mamma i ett ohygligt dåd. Jag kan inte förstå det här med mord överhuvudtaget? Varför tror en del att de kan ta er ifrån oss?? Och varför blir vi tvingade att senare ev möta dem åter igen på vår väg? De får starta upp ett nytt liv med ny familj och vi ska acceptera det för dom har blivit "bättre" under sin straff tid. Men alla ni då? Ni hade inte gjort nåt för att komma i deras väg. Deras sjuka handlig som tog er ifrån oss. Att just ni gick och korsade deras väg, varför? 
Nej idag känns det bara tungt. Ta hand om er alla och vaka över oss. 

MÅNGA VARMA KRAMAR!!!! 
 

Ewa, Tisdag, 31. Augusti 2004 07:55


Blir så varm varje gång jag ser dina ord på Febes gästbok, Marianne. Du är viktig, du har en viktig uppgift. Kärlek är det största och starkaste och din kärlek till Micke lyser igenom allt du skriver....och fortplantar sig till oss andra. Kram fina du. 
 

Linneas mamma, Måndag, 30. Augusti 2004 07:33


Micke, min älskling
Den här tiden då, då..hade du tre dagar kvar att leva.Inget visste du om han som väntade..inget visste vi..

Försöker tänka goda tankar ändå .Försöker vända mitt sinne från det onda till det goda. Till det som väntar om några timmar... stunden tillsammans med och för oss som är kvar..kärleken, gemenskapen.. till varandra och till dig, alltid till dig.

Men det är så svårt, min älskling.Mitt sinne är så förmörkat i dag. Jag har en sådan bitterhet att kämpa med.Bitterhet mot vårt rättssamhälla som jag i mycket upplever som orättfärdigt. Speciellt mot oss brottsoffer. Rätt eller fel, det är så jag tänker.

Jag kan bara inte förstå att era mördare inte får livstid. När de så inte får det kan jag inte förstå att tio år inte är tio år utan räknas som avtjänat efter en tredejdel. Och jag kan inte på något endaste sätt förstå att de första permissionerna kommer bara efter några år. Hur, hur kan det vara så ?

Hur kan det vara som så att en ung kvinnas mördare mördare regelbundet får flerdygnspermisssioner med sin familj. För tre år sedan ströp hans händer henne.Just nu kan samma händer smeka , känna, få.. 
Men vem kan nu smeka henne. Vem kan värma dig.Jag förstår bara inte.

Micke, kanske du ser helheten nu,Jag gör det inte. Vet bara att mitt sinne är mörkt och min saknad näst intill outhärdlig.

Älskar dig så! 
 

mamma, Söndag, 29. Augusti 2004 09:14


Micke, min älskade Micke.
Så är de hemma igen, de små. Solbrända , glada och alldeles helt underbara. Jag fick så fina presenter av dem, nog de finaste de själva kunde tänka sig. Jag blev så glad och så rörd. Allra gladast blev jag ändå för de goa kramarna, för generös kärlek från rena barnahjärtan. Åh, Micke så jag önskar att deras liv blir bra. Så jag önskar att du vore här med oss och fick också du, glädjas över dem, var stolt över dem..älska och älska dem. Åh, om du bara vore här... 
 

mamma, Torsdag, 26. Augusti 2004 20:51


Kramar, kramar, kramar, hårda och varma kramar och en prilla för Dig, Micke!!! 
 

Anzo, Torsdag, 26. Augusti 2004 09:56


Det ser ut som det inte finns något slut på regnet idag.. Himlen har öppnat sig.
Tänk så mycket tårar det finns i himlen...också. 
 

Jennifers mamma, Torsdag, 26. Augusti 2004 08:15


Micke, min älskling.Så är också Gittan borta..eller hemma för hon trodde så starkt på sin Gud. Jag har gråtit många tårar efter henne idag men också värmts av de som allra vackraste minnen. Hon var inte den som gjorde något väsen av sig men fanns, när hon som mest behövdes.Utan att vänta sig tack eller gentjänst. I en av mina mörka stunder i saknad efter dig kom hon med en liten tavla.Tavlan om fotspår i sanden. Den har jag tagit fram nu. Micke, om du träffar henne, ge henne då en varm kram från mig.

Fotspår i Sanden 

En natt hade en man en dröm. 
Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. 
Han märkte att vid varje period i
livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds 

När den sista delen av hans liv framträdde,såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnads vandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv. 

Detta bekymrade honom verkligen och han
frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den
gången jag bestämde mig för att följa Dig, att Du aldrig skulle överge mig utan att gå vid min sida hela vägen. 
Men jag har märkt att det under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår.
Jag kan inte förstå, att Du lämnade mig
när jag behövde Dig mest." 

HERREN svarade: "Mitt kära barn, jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår 
- då bar jag dig." 
 

mamma, Onsdag, 25. Augusti 2004 18:54 
 


Finns ej ord för hur mycket jag saknar dig. Jag önskar så att du var här. 
 

Lillasyster, Onsdag, 25. Augusti 2004 09:18


Visst har mann fått många gåvor i livet.
Först fick man gåvan av att själv födas.
Man växte upp, och för mig fanns bara en sak...att bilda familj, att få barn.
Jag önskade mig aldrig rikedom i pengar, jag önskade mig bara frid, och att vara en god människa. Jag fick mina gåvor, varför fick jag inte behålla en av de dyrbaraste? Varför?
Det finns många frågor, men inte lika många svar, så är det. Ni, ungar som finns kvar.. Ni är så önskade och älskade, GLÖM ALDRIG DET. 
 

Jennifers mamma, Tisdag, 24. Augusti 2004 20:57


Maria, Finland.
Jag försökte maila till dig men kom inte fram.Kanhända är något i din adress felstavat.. sänder en kram på det här sättet istället. 
 

Marianne, Tisdag, 24. Augusti 2004 07:32


Micke, min älskling.
Tidig morgon. Det har nästan varit frost i natt.En första påminnelse att också den här sommaren har sitt slut. Och en ny årstid börjar. Så är det, årstiderna kommer och går, för att ständigt återkomma. Men när vi människor går, då går vi för alltid..

Har så många tankar nu på morgonen. För 35 år sedan just den här dagen blev jag mamma för första gången. Då kom det första miraklet, din storasyster. Efter det du, så lillebror, sedan lillasyster. Så många gåvor att alltid vara tacksam över.Så många fina minnen. Men min älskling, ibland överskuggar förlusten av dig allt. Ändå, idag tänker jag allra mest på min förstfödda. Och önskar att också du kunde gratulera henne.Kanske att du gör det..på ditt sätt..från någonstans. 
 

mamma, Tisdag, 24. Augusti 2004 07:31


Lika självklart som vi alla föddes
skall vi alla en gång födas åter,
skall vi stå som barnet framför porten
till det ofattbaras verklighet.

/Bo Zetterlind / 
 

L, Måndag, 23. Augusti 2004 19:11


Marianne, jag läser ofta Mickes fina minnessida fastän jag inte alls vet vem ni är. Orsaken är (förutom att du skriver så vackert) att min pojkvän dog dagen efter Micke. Våra älskades dödsdagar närmar sig igen, 9 dagar för dig och 10 för mig innan vi är där... Tack för alla dikter och allt annat du delat med dig åt oss andra. Sorgen är fruktansvärt tung, men för mig har en del av bearbetningen varit att läsa vimils gästbok och alla minnessidor jag hittar. Jag önskar dig kraft att klara av slutet av det tredje året utan din son. /Maria 
 

Maria, Måndag, 23. Augusti 2004 15:05


Storasyster hade lagt upp dina nya jeans ..ett par blev nedblodade av din mördares kniv, de andra har du på dig nu..
Tatueringen var beställd, du höll på att skissa om den lite för i så mycket annat ville du ha det på ditt sätt. Jag frågade vad den stod för, draken du tänkte ha på överarmen ( när du hade din tid låg du på rättsmedicinska.. ) Ridderlig, ärlighet och mod, blev ditt svar. Draken fick du inte, min äslkling.Men modet, åh, modet kom du att behöva !
..och du hade nio dagar kvar att leva.. 
 

mamma, Söndag, 22. Augusti 2004 10:08


Min son är död

Döden delade mitt liv
i ett före och ett efter
den natten slogs allt sönder
Min son är död

Varje dag saknar jag honom
det som inte fick ske, skedde
det som inte kunde hända, hände
Min son är död

Tiden har lagts sig som en hinna
över smärtans öppna sår
men som förr blir det aldrig
Min son är död

Livet har förändrats
ingenting är självklart
ingenting är helt
Min son är död

mamma 
 

mamma, Torsdag, 19. Augusti 2004 23:38


Jo, så var det idag. Åkte ner för att hälsa på Jennifer, där hon bor nu.
Ville titta till blommorna , efter alla hagelskurar. Jag var alldeles ensam, boplatsen är stor, men inte så många som hälsar på, de sina.De flesta finns där, "av naturliga skäl".Fåglar drillande, blommor böljande för vinden, och detta lugn, denna frid. Men så när jag närmade mig Jennifers plats... Denna hjärtklappning, denna blåst, denna oro...Den oro hon vill förmedla till mig, den ilska, och förtvivlan, som finns. Jag kan inte känna så fel. Så tänker jag på Dig, Micke, som jag inte kände, och tar kraft från Dig. Gode tid...Vad har ni, älskade ungar, fått utstå, vad tänkte Ni, vad kände Ni.
Och rädda var Ni. Jag vet att Ni var det.
Gode tid...Så älskade, så saknade, så älskade. 
 

Jennifers mamma, Torsdag, 19. Augusti 2004 22:43


Micke, min älskling.
Idag tog jag ledigt.Var iväg på "seriös shopping" med din lillasyster och vi hade det som vanligt gott tillsammans. Vi pratade om dig, om dina syskon, om livet om..ja, allt det två kvinnor hinner ventilera på den allra som kortaste stund - Det skulle du haft många kommentarer kring. Åh, som jag saknar dina skämt, dina kommentarer! Som du kunde reta upp mig och när det riktigt lyckades, kastade du huvudet bakåt och skrattade som bara du kunde skratta. Med ömhet, aldrig med illvilja, alltid med kärlek.Min älskling..

Vi avslutade ( som nu så oändligt många gånger förr ) med att stanna till vid kyrkogården för att lämna blommor till dig. När jag skulle gå ur bilen tog glädjen alldeles slut.Det blev så tyst och tungt och tomt i mig att jag nästan inte fick upp bildörren. Det blev en sådan kollision med verkligheten att ta fram dina blommor från baksätet bland shoppingkassarna.

Men så gjorde vi det och började gå.Alldeles i början av gången växer det några buskar och där stannade vi till för vi såg så många små sparvar som hade samlats. Som vi stod där flög det fram fler ocfh fler och fler. Så började luften fyllas, inte bara av sparvar utan av sidensvansar och många andra vars namn jag inte vet. Vi var som helt omslutna av fåglar, i skyn, på marken, runt om oss. Överallt ! Vi var helt tagna, alldeles stilla. Så började vi gå, den tomma känslan var borta och hade förbytts i något lätt, något fritt..nej, jag kan det inte beskriva. Så försvann de framför oss och vid sidorna. Vi vände oss om och alla var borta! På bara några minuter var allt tyst och stilla och som vanligt.

Var det du som hjälpte oss att omvandla det tunga till något för just den stunden lätt...på något sätt, från någonstans ?
Min älskling! 
 

mamma, Torsdag, 19. Augusti 2004 19:55


Hej,jag ville bara sända en tanke..jag känner en oerhörd sorg.Jag kände Jennifer Andersson som va tvungen och lämna denna jord..precis som er micke...tänder ett ljus för Micke och jennifer!Kram/Angelica 
 

Angelica, Onsdag, 18. Augusti 2004 22:24


Ett vänligt ord kan göra under
Det läker hjärtats djupa sår
Det är ett ljus i mörka stunder
En hand som torkar ögats tår
Ett vänligt ord är änglabud
En hälsning i från Herren Gud

Sv ps 413:1 
 

L, Onsdag, 18. Augusti 2004 17:14


Linda.
Det gör jag så gärna men måste då ha din adress. Du kan sända den till mig privat.
Kram från Mickes mamma. 
 

Marianne, Onsdag, 18. Augusti 2004 07:11


Hejsan!!
jag är så ledsen man jag råkade radera din minnes annons på min sida. Jag Hoppas du vill lägga in en ny..
Jag ber om ursäckt..
Mvh Linda 
 

Linda, Onsdag, 18. Augusti 2004 00:40


Kära du...så många tankar till dig o din familj...finns inget jag kan säga...tyvärr!! Kramar om er..Margareta 
 

Margareta, Tisdag, 17. Augusti 2004 22:30


Åh, Marianne, det är just det som är så ohyggligt smärtsamt.
Deras planer och förväntningar för SINA LIV. Så mördas de...och för mördarna väntar friheten, runt hörnet, och en fortsättning på deras liv.
Och vi, vi ska lägga allt bakom oss, och bli samma människor som förut.
Ja, förståndet sviktar ibland, älskade ungar. 
 

Jennifers mamma, Tisdag, 17. Augusti 2004 13:30


..och du hade packat upp det mesta, där i din nya lägenhet..och du tänkte måla och lägga in golv...du tänkte på hur du skulle göra med ditt jobb..och på kvinnan som väntade..du tänkte, du drömde, du planerade..och du hade 16 dagar kvar att leva.. 
 

mamma, Måndag, 16. Augusti 2004 20:58


Är här och hälsar på nästan dagligen.
Jag känner en stor, stor sorg i hjärtat när jag ser på Micke.
En fantastisk kille i sina bästa år.
Precis som min Joakim.
Ni ska veta att vi , er mammor, Marianne och jag är med er dag och natt.
I allt, precis allt fattas ni oss och våra hjärtan är krossade i tusen bitar.
Micke, ni har väl träffats kanske ?
Du och Joakim. Ta hand om varandra.
Mvh Lisbeth 
 

Lisbeth Nyholm , Söndag, 15. Augusti 2004 18:30


"I Have a Place in Heaven"

Please don't sing sad songs for me
Forget your grief and fears
For I am in a perfect place
Away from pain and tears.

I'm far away from hunger
And hurt and want and pride
I have a place in Heaven
With the Master at my side

My life on earth was very good,
As earthly lives can go
But Paradise is so much more
Than anyone can know.

My heart is filled with happiness
And sweet rejoicing, too.
To walk with God is perfect peace,
A joy forever new.

Author Unknown 
 

mamma, Lördag, 14. Augusti 2004 21:18


Ditt stora varma hjärta
din rika varma själ
älskade oss så mycket
ville oss så väl
och vi..
åh, vi ...dig tillbaka!

mamma i gränslös längtan 
 

mamma, Fredag, 13. Augusti 2004 08:11


Tiden går...
Men, kärleken består... 
 

Jennifers mamma, Onsdag, 11. Augusti 2004 22:59


Tiden läker inga sår,
för tiden bara är...
Det är klockorna som går 
 

Ilpo, fd. pappa, Onsdag, 11. Augusti 2004 14:02


Det sägs ibland, att det kan vara bra att få smaka på "sin egen medicin", det sägs också: som Du ropar får du svar.
Nu finns det en del som fått smaka ytterst lite på vad de har utsatt andra människor för, men andras människors lidande, som de åsamkat, har de inte ens varit i närheten av. Den sanna bilden... kanske man måste se... även om det är av sig själv. 
 

Jennifers mamma, Onsdag, 11. Augusti 2004 00:26


Micke, min älskling.
Det har varit några varma, fina sommardagar.Skönt för frusna svenska folket och fram för allt bra för alla barnen som har somarlov lite till. 

Min älskling , jag har haft och har så mycket tankar och känslor kring sista tidens rymningar. Så mycket vrede ,så mycket bitterhet mot din och andras mördare . Vrede som stundvis förmörkat solen, kvävt blommorna, lagt allt i dis..

Aldrig att jag kan tycka att annat än livstid är det rätta straffet. Och aldrig att jag kan tycka att man ska ha den minsta möjlighet till rymning.

Men sen, min älskling, har jag på något sätt tagit så illa vid mig av bilderna på de tillfångatagna . på handfängsel, på bilder av dem liggande på marken eller att inte helt hunnit klä på sig inan fotograferna fått sitt. Ingen medkänsla för dem känner jag, igen alls.Men jag tänker det är någon son, någons bror eller kanske någons pappa och då blöder mitt hjärta för dem, de anhöriga. Och jag sulle önska att sådana bilder inte fick publiceras.

Så tänker jag just nu och jag känner mig så vilsen.

Samtidigt börjar jag räkna fram till din dödsdag den första september. Tänker att den är tiden gjode du det och det och det.. och hade några få veckor kvar att leva.

Min älskling, nu är mamma så ledsen, så vilsen, så trött. Saknar dig över all beskrivning. Inte en dag sedan du dog har jag varit utan den värkande tomheten i bröstet. Värken efter den bit av hjärtat som följde med dig.

Ändå, sommar är det .. 
 

mamma, Tisdag, 10. Augusti 2004 19:37


Tack du kära M för dina rader, din omtanke.. all värme som kan uppbådas tillbaka till dig.
Bara ett litet förtydligande. Det är Mickes lillebror Thomas som gjort denna sida och allt annat till minne. 
Denna kärleksdhandling står för honom och min tacksamhet är omätbar.
Liksom den är för Mickes systrar som varje dag visar sin kärlek och sin omtanke. 
 

Marianne de Valladolid, Tisdag, 10. Augusti 2004 08:31


Kära Marianne 
och Käre Micke där i Paradisets Prunkande Trädgårdar

Åh vad jag önskar att jag kunde göra en så här vacker hemsida för Min Maddis som Mamma Marianne gjort för Sin Micke, men kanske en dag jag klarar det. 

Det är tekniken, vet inte hur man gör.

Så... Ni får en litet poem här som jag själv fick av okänd person då jag hade det mycket svårt. Den har stått i Febes gästbok, men nu kommer den hit till Marianne & Micke oxå. 

Jag är nämligen övertygad om att Micke är hos Marianne väldigt ofta, men vi ser dem inte, våra Kära där på andra sidan, men de ser oss och älskar oss gränslöst och ovillkorligt. Det tror jag djupt inne i mitt bankande, men sorgsna, hjärta på.

"Det går en vind över alla ängar
Det går en ängel på vår jord
Det går en ängel och samlar tårar
Från alla barnen på vår jord

Det går en ängel och samlar tårar
Från var och en som är liten här
Det är så många som är så sorgsna
på våran jord, … som är så stor

Det går en ängel som är så ledsen
För han har tårarna i sin hand
Han samlar tårar från alla barnen
För Gud, ...han håller dem i sin famn

Och om du gråter och är så trasig
Och ingen människa hör dit rop
Så kan du ropa på Gud din Fader
Han sänder Jesus i sitt ord

Han lindrar smärtan i ditt hjärta
Han sänder ängeln i sitt namn
Som torkar tåren i ditt öga
Han torkar tåren hos var och en

Det går en ängel här över jorden
Han samlar tårar hos alla barn
Och är du ledsen så får du gråta

Det går en ängel på vår jord"

MED KÄRVÄNLIGA HÄLSNINGAR FRÅN MARUSCHKAN
Maddis mamma för evigt
Mormor till Luttan, som lever, och den kärleken är oxå evig.

"En dag återförenas vi igen" 
 

Maruschkan, Södermalm i Stockholm


Tittar förbi hos dig Micke. Ja, badväder nu, sol och värme... Så min Matias gillade det. Skärgården, fiska, bada.. nu kan han inte göra det mer här hos oss.
Men jag hoppas så på att där ni nu är, där kan ni göra sådant fortfarande, sådant som gjorde att ni njöt, njöt av tillvaron.

L, jag har en längre tid sett dina fina inlägg och dikter här hos Micke, så fina dikter du hittar och skriver ner här.

Marianne, stor kram till dig, inte en varm utan en lite svalare kram ikväll i hettan, men ack så full med kärlek och omtanke till dig, du fina Mickes mamma.

Kramen Tuija 
 

Tuija Eklund, Söndag, 8. Augusti 2004 21:59


I den stora sorgens famn

I den stora sorgens famn
Finns små ögonblick av skratt
Såsom stjärnor tittar fram
Ut ur evighetens natt
Och i solens första stålar
flyger svalorna mot skyn
För att binda sköra trådar
Tvinna trådar
Till en tross mellan oss
Så vi når varandra


I den hårda tidens brus
Finns det skrik som ingen hör
Allt försvinner i ett sus
Som när vinden sakta dör
Alla tårarna har torkat
Till kristaller på min kind
Jag har ropat allt jag orkat
Allt jag orkat
Efter dig - hör du mig
Kan vi nå varandra


I den långa vinterns spår
Trampas frusna blommor ner
Och där ensamheten går
Biter kylan alltid mer
Ändå har jag aldrig tvekat
Mellan mörker eller ljus
För när månens skära bleknat
Har allt pekat
Åt ditt håll och från mitt håll
Kan vi nå varandra


I den stora sorgens famn...

/ T Gärdestad / 
 

L, Lördag, 7. Augusti 2004 20:38


Ja, får de, det? Njuta av sol och bad?
Det vet vi inte. Jag tror allt är över när man har "gått över", men man kan alltid hoppas, och hoppet är det sista som dör. Men det är jag som tror så.
Men jag hoppas på något helt annat. 
 

Jennifes mamma, Fredag, 6. Augusti 2004 23:02


Micke, min Micke.
Varmt idag. Badväder.
Du älskade sol och bad. 
Får du njuta av det nu? 
Får du det, min älskling ? 
 

mamma, Fredag, 6. Augusti 2004 13:40


Jo, jag plockade rödvinbär, och kokade gele.
På kylskåpsdörren har jag en magnet, med texten av Cicero:
Den som äger en trädgård och en boksamling,
saknar intet.

Jag drog lite på munnen ikväll, i vemod.
Och tänkte:
Jag har en trädgård, jag har en boksamling, men, men jag har en saknad, en förtvivlad saknad. Jag tänkte så här:
Kära Cicero, Du har ingen aning om vad Du talar om, men jag är glad för Din skull, att Du tydligen inte behövde uppleva en saknad, efter...någon, mycket älskad, människa.

Jag gick till min boksamling, och hittade just ikväll, dessa rader av Vilhelm Ekelund.


ALDRIG KAN SJÄLENS...

Aldrig kan själens
längtan stillas,
icke jordens riken,
brusande städer
och havens glans
förmå att lindra
dess eviga oro.

O, vem spelar
dessa toner,
denna svidande musik
på mitt hjärtats
strängar, spända
alltid, alltid
alltför hårt? 
 

Jennifers mamma, Torsdag, 5. Augusti 2004 01:43


Micke, min älsling du vet vad Jennifers mamma menar. Alla känslor som väcks av dagens rymning, all sorg, all saknad, all längtan, all vrede !väller som en lavaström fram om och om igen.Du mördad, J ennifer mördad.Men era mördare friska och omskötta kan nästan hur som helst ta sig ut i friheten.. 

I det var det så skönt med ett varmt och innerligt samtal. Och nu efter det plockar hon sina vinbär och jag, jag städar .. i natt .. och våra tankar är många.. 
 

mamma, Onsdag, 4. Augusti 2004 21:19


Jag säger det igen: Att få en 
en stund av ro och "normalhet" av ett samtal med kärleksfulla ord, med mening i. Det är vad jag glädjes åt... idag.
Nu ska jag plocka rödvinbär, och koka gele, det är vad jag gör... inatt.
All min kärlek. 
 

Jennifers mamma, Onsdag, 4. Augusti 2004 21:07


Micke. 
Så har det hänt då.Just nu hörde jag på nyheterna att det är en stor rymning från det fängelse din mördare sitter i. Beväpnad fritagning igen.. några mil härifrån.. Vore bättre att sätta upp svängdörrar för ut kommer de ändå.

Tänk om det är han ? änk om det är han ?

Bort med sommaren, ned med persiennerna, följa nyheterna, vara rädd, arg och så otroligt , otroligt frustrerad. 
Micke, saknar dig så!! 
 

mamma, Onsdag, 4. Augusti 2004 18:17


Yesterday

Yesterday, all my troubles seemed so far away
Now it looks as thought they're here to stay
Oh I believe in yesterday

Sudlenly, I'm not half the man I used to be
There's a shadow hanging over me
Oh yesterday, came sudlenly

Why she, had to go
I don't know she wouldn't say
I said, something wrong
Now I long for yesterday

Yesterday, love was such an easy game to play
Now I need a place to hide away
Oh I believe in yesterday.

Why she, had to go I don't know
She wouldn't say
I said, something wrong
Now I long for yesterday

Yesterday, love was such an easy game to play
Now I need a place to hide away
Oh I believe in yesterday.

The Beatles 
 

Maruschkan, Onsdag, 4. Augusti 2004 17:30


Kära du...
Jag följer dig o din familj i sorgen..tänker på er..ofta..!
Kramar vill jag ge till er..styrka till att orka överleva..!!Hälsn Maggan 
 

Margareta, Måndag, 2. Augusti 2004 19:54


Så rätt Du har Micke.
Det där med LIVET...det är upp till oss, vad vi vill göra med det.
Jag vet vad jag vill, men jag slåss mot väderkvarnar, och det är svårt.Men det är i Sverige.
Det är svårt, när man vet att man har RÄTT, det är då det är som svårast, bara för att det är DÅ,( alla vet vet att man har rätt) det är DÅ,man måste slåss. Och jag tänker "slåss"... för Dig och Jennifer, för Din familj, för Din Mamma.Jag vet precis vad jag vill.
Jag vet precis vad jag vill, och jag kommer att göra det. Jag lovar. 
 

Jennifers mammma, Måndag, 2. Augusti 2004 18:05


Två år och elva månader idag, min älskling. 
Hur kan det vara så när jag fortfarande hör dig, ser dig, väntar dig ..
Och Kenny, en månad idag.
Så overkligt att ni båda är borta. Så helt ofattbart .. 
 

mamma, Söndag, 1. Augusti 2004 14:36