Det gröna ljuset är tänt.

Jennifers mamma, Lördag, 31 Jan 2004 19:28:32

Vädjan

Ge mig styrka att klara detta torftiga och tomma liv
Ge mig lugn så jag kan orka befinna mig här i alla år
Fyll mig med en insikt om universums storhet
Ge mig ett tecken på att mitt barn mår gott
Ta bort smärtan som äter upp mig inifrån
Ge mig lite fridfulla overklighetsdagar, så att jag kan andas igen
Ge mig en vacker och trygg bild av mitt barns tillvaro

Jag vet att jag inte kan få mitt barn tillbaka
Jag vet att jag inte kan få mitt liv tillbaka
men ge mig en slags harmoni i denna turbulens
Ge mig kraft och förmåga att sluta drömma, vänta och förvänta.
Det gör bara ont
Låt mig få vila i nuet, för jag orkar inte tänka på vad morgondagen innebär.
Morgondagen utan dig...

Mitt barn, fyll mig med din ande, ge mig styrka att klara denna dag.
Älskar dig in i evigheten, längtar...

Låt livet flyga iväg


En varm kram till dig, Marianne. Vi vet båda vad riktig längtan innebär...

Catarina, Lördag, 31 Jan 2004 19:24:35

Ville bara skriva att jag varit in och läst om eran älskade Micke, känner er inte men tårarna rinner ändå... Livet kan vara så grymt så grymt... Styrke kramar till eran familj. Ta hand om varandra

Maria, Fredag, 30 Jan 2004 12:22:11

Hej Marianne
Idag idag äntligen var jag vid pappas grav.. Men som jag alltid gör först går till Micke å lägger handen på gravstenen å tänker... såg ditt inlägg längre ner blev rörd å tårarna kom.. Nu vet jag hur mycket det betyder för dig å alla andra i familjen, när jag går till Mickes grav å lägger handen på stenen.. Lika mycket betyder det för mig när jag läser att du har varit hos min pappa.. När min son å jag varit hos pappa/morfar ett tag sa min son
#NAMN?
Mitt skratt blandades med tårar. Tänk att en sån liten kille förstår så mycket.. Många kramar från Annica

Annica, Torsdag, 29 Jan 2004 20:10:24

Micke, min älskling..

Ditt stora varma hjärta
din rika varma själ
älskade oss så mycket
ville oss så väl
och vi..
åh, vi ...dig tillbaka!

mamma, Torsdag, 29 Jan 2004 19:42:27

Vet som vanligt inte vad jag ska skriva, finns ju inga ord som kan trösta.
Men den här dikten av E.Brenneman är så otroligt fin...

Hans resa har bara börjat...
Tänk er inte honom som någon som givit sig av
hans resa har bara börjat...
Vi lever många liv...
och det på jorden är bara ett

Tänk er att han vilar från sorger och tårar
På en plats fylld av värme och trygghet
Där man inte räknar dagar eller år.

Tänk er hur han önskar att ni visste
att inget utom er sorg kan dö
Och tänk er honom levande i hjärtat
på dem han vidrört...
för ingenting älskat kan någonsin gå förlorat
och han var oändligt älskad!

varma kramar från ängeln Leo´s mamma

Jessica, Torsdag, 29 Jan 2004 11:45:36

Brorsan...

I dag berättade pappa för mig en sak som jag tror du hade tyckt varit kul...
Mamma sade att du nog skrattar med oss nu.
Jag hoppas att det är så...

Lillebror, Onsdag, 28 Jan 2004 20:39:40

Micke min älskling.
Tänk att det finns någon som Annicka. Som stannat vid din plats, lägger handen på din sten och tänker goda tankar, till dig, till oss. Micke det finns så mycket ondska här i världen men också så mycket godhet och kärlek. Så är det. Önskar bara att du var här och delade den med oss, inte ondskan, aldrig den men kärleken Micke, kärleken.

mamma, Onsdag, 28 Jan 2004 20:31:36

Hej Marianne..
Har inte orkat skriva har inte ens varit vid pappas grav sen veckor tillbax.. Det har varit så jobbigt, tänker å längtar.. Har inte haft orken.. Men i morgon i morgon skall jag och min son till pappa.. Vi stannar även till hos Micke som vanligt..
Tänker på er..
Kram Annica och Casper

Annica, Onsdag, 28 Jan 2004 16:50:31

Vem ger någon rätten att ta andras liv ?? 
Jag brukar inte ha svårt att säga eller skriva något. Jag har suttit väldigt länge och tittat på denna fina och välgjorda sida medans tårarna rinner på mina kinder. Marianne, du skrev i min gästbok, om att räcka ut sina händer till andra. Jag önskar att många kunde stanna upp och göra samma sak. Jag räcker ut min hand och jag tar gärna emot din. Vi behöver det. Jag tänder ett ljus och sätter in en liten dikt. 
Detta är till Micke och hans familj.
Varma kramar Anneli


EN ÄNGEL !!
En ängel bor i Ditt inre.
Ingen kan se henne !
Ingen vet om henne !
Men hon finns i Ditt hjärta.

Hon ger dig tröst, hon ger Dig stöd när än Du behöver.
Hon finns alltid där för Dig, i glädje och i sorg.
Hon finns där när dina tårar rinner,
men även då du av glädje och lycka strålar.

Ängeln fick Du när Du föddes
av dina förfäder i himmelen !
Av de som älskar Dig
mer påtagligt än själva livet.

Med ömhet och värme vakar hon över Dig livet ut.
När dina dagar en gång tar slut,
då följer hon Dig hem till de Dina.

Hon överger Dig aldrig.
Hon finns hos Dig genom livets alla dagar.
Hon ger Dig kraft och glädje.
En ängel inom Dig bor.

Anneli, Tisdag, 27 Jan 2004 20:33:39

Micke, min älskling
Här hemma brinner ljusen för dig, som varje kväll..så många kvällar nu.
Saknar dig, älskar dig, längtar dig.

mamma, Tisdag, 27 Jan 2004 19:49:39

~ Tell Me ~
by: Katheran Hill

Tell me what the wind sounds like 
As it howls through the night 
Or maybe the day?

Tell me what the sunrise looks like
As it washes across the sky
Or maybe the night? 

Tell me what the birds sound like
As they sing in the morning
Or maybe the day?

Tell me what the sky brings
As twilight begins to fade
Or maybe the night?

Tell me what the horizon holds,
Not what it is.

If you can hold my hand
and tell me all these things,
I will ask no more.

If you can see the beauty,
the sorrow that is given in each day,
I will ask no more.

If you can feel the colors, the light,
the darkness, the sound, the sights,
I will ask no more.

Tell me you can share the simplest of things
...And for this,
I will give you my dreams.

Anne Lie, Tisdag, 27 Jan 2004 18:42:36

Likadan söndag hade vi.
Ljusen brinner i vårt hem.Ett grönt, ett rosa.
Jennifers mamma sänder en kram

dagmar, Måndag, 26 Jan 2004 18:13:53

Vid din grav

Tyst och grått var det där idag. Kransarna skymtade under snön. Ditt lilla lejon så grått och ledset Jag tände några ljus och så helt plötsligt såg jag dig framför mig i kistan, hur vi bäddade om dig , vad du hade på dig, hur du såg ut.. då när vi stängde locket för sista gången..

Åh, Micke, så ont det gjorde, kunde nästan inte ta mig hem. 
Saknar dig så obeskrivligt

mamma, Söndag, 25 Jan 2004 18:49:41

Tänk när en gång det töcken har försvunnit
Som över detta livet breder sig
När evighetens sköna dag upprunnit
Och himmelskt soljus flödar på min stig

Tänk en gång vart varför blir besvarat
Var gåta löst som här jag grubblar på
När allting blir av Herrens själv förklarat
Tänk när jag Herrens väg skall fullt förstå

Tänk när en gång är stillad varje smärta
Vart sår är läkt, var längtan nått sin hamn
När varje tår avtorkats vid Guds hjärta
Och varje snyftning tystnat i Hans famn

L, Söndag, 25 Jan 2004 09:17:04

Micke, där du är,
hoppas jag att du har det enbart fint, vackert och ljust.

Matias har du nog redan fått träffa, alltför tidigt lämnade ni oss. Alltför
tidigt, alltför tidigt.

Har tunga dagar nu, ser att din mamma 
också har det tungt nu. Så är det nu, livet efter, livet efter ni försvann
ifrån oss.

Vissa dagar går inte alls. Hittar inte ens andningen, flämtar mig igenom tillvaron.
Andra dagar är..okey.

Ta hand om varandra, ni våra änglasöner.

Kram Tuija, Matias mamma

Tuija, Lördag, 24 Jan 2004 17:12:39

Liten och trygg

Där ligger han på din säng, vår minste. Sover med den söta munnen lite halvöppen. Han är så fin, så fin. Jag vill bara krama honom men nu ska han få sova och drömma. Tänk att vara så liten och trygg och älskad. Och inget veta om livets skuggor. Åh, Micke, en gång var du också så liten och trygg.. och kanske en gång för länge sedan jag med.

mamma, Lördag, 24 Jan 2004 10:41:32

Micke, min älskling
I natt är en natt när det inte går att sova, när gråtklumpen värker, famnen är tom och saknaden oändlig. 
Ja, i natt är det en sådan natt...

mamma, Lördag, 24 Jan 2004 00:14:09

Vilken fin sida Micke har! Det är så svårt att beskriva sorgen efter ett förlorat barn för nån som inte förstår, jag hittade den här dikten och jag tycker att den beskriver sorgen sååå bra!

TIDEN GÅR

Fortfarande förstår jag ingenting
Att människan dör
har jag vetat så länge jag minns
Men jag förstår det inte
När Du har dött förstår jag ingenting
Finns det två verkligheter?

Jag ser Dej här brevid mig
Du har en plan bild
Fotots plastblanka kyla
Är en odiskutabel verklighet
I mina händer sitter en annan
Din kropps värme
Din huds sidenmjukhet
Lust och gäldje
Du finns i mina händer
Påtaglig

Är verkligheten dubbel
Jag förstår ingenting

(författare vet jag ej, tagen ur boken "Åldrandets villkor" av A & G
Grimby)


Tack, Marianne, för allt du gett mig! Dina ord är ibland en läkande salva på mitt trötta hjärta!

Annu en sörjande mamma,
Malin

Malin, Torsdag, 22 Jan 2004 22:45:24

Ge oss kraften 
att våga utföra
det vi vet måste göras
Låt oss inte tveka på grund av bekvämlighet
eller av rädsla för vad människor säger
Stora uppgifter väntar oss
Men uppgifterna kräver arbete
och stora uppoffringar
Må vi finna ett sätt att möta utmaningarna!

Micke dessa ord (som är lite ändrade) hittade jag i boken jag fick på av arbetskamraterna, dessa ord gav mig kraft att orka, du vet vad. Älskar dig...

Lillasyster, Torsdag, 22 Jan 2004 17:03:29

Långt hemifrån

Micke, min älskling. Jag ägnar mycket tid just nu till en ung man, ett år yngre än du var sist vi sågs. Han var tvungen att lämna sitt hemland och kan inte åka tillbaka på överskådlig tid. Hans mamma, som inte kan komma hit, längtar så. Snart ska hon få foton av honom och brev från mig hur han har det och hur han mår.Så hon i alla fall kanske kan bli trygg i att han har det ganska bra. Jag känner så för henne men ändå, när jag hör om hennes tårar och hennes längtan så tänker jag ibland..du skulle bara veta hur det är att på riktigt sakna, på riktigt längta.. du skulle bara veta..

mamma, Onsdag, 21 Jan 2004 18:24:33

Micke min älskling.
I går var det två år sedan Fadime mördades, J fyllde 21 men det fick hon uppleva , för några dagar sedan hittade två unga kvinnor mördade, två bröder är försvunna i havets djup, en dörrvakt sköts av en okänd galning..

Vad är det som händer? Har det alltid varit så mycket våld bara att jag inget sett och mörkt förr...förr när jag var i ovetande, ombonad lycka.. förr då du levde

Vad är det som händer och vart tar ni vägen. 
Inga svar för jag..din grav är stum..

mamma, Onsdag, 21 Jan 2004 06:42:12

Mina tankar hos er i detta ofattbara...tänk vad man tvingas gå igenom..så lite man vet om livet..!
Kramar många Maggan

Margareta, Tisdag, 20 Jan 2004 20:11:43

Det går aldrig att gå runt omkring
då sorgen möter oss på vägen
bara rakt igenom
rakt igenom -

detta är den enkla visdom
som jag vill lägga i din hand 

bortom natten finns alltid en dag 
bortom molnen finns alltid en sol 

det går aldrig att gå runt omkring 
bara rakt igenom 
rakt igenom -

/ Birger Franzén /

L, Måndag, 19 Jan 2004 20:17:43

Micke, min älskling.
Tänk att ett ljus i en av dina älsklingsfärger är tänt.

Säkert är det alldels mörkgrönt och brinner länge, varmt och starkt

mamma, Måndag, 19 Jan 2004 17:05:17

Kära Marianne,med familj.
Nu är två ljus till tända.
Ett för Micke, ett grönt.
Ett för Dig och Din familj,som finns hos oss, ett lila.


Jennifers mamma sänder en kram

Dagmar, Måndag, 19 Jan 2004 12:23:50

Trött på att ständigt ta sats för att orka leva.
Ibland känns allt så hopplöst, du kommer ju inte tillbaka...

Saknar dig så!

Lillasyster, Lördag, 17 Jan 2004 19:19:40

Lördagkväll
Saknar dig så, min älskling. I morgon samlas vi alla igen men du kommer väl inte då heller..
Älskar dig in i din evighet

mamma, Lördag, 17 Jan 2004 18:25:41

Tårarna tar aldrig slut

Du sörjer så att hela världen stannar
och nästan hela hjärtat med
Tiden står stilla i sorgen,
saknaden kräver allt
utom tårarna

För tårarna rinner i floder
ur ett krossat hjärta
Din älskade son är borta
Låt tårarna rinna,
gråt så mycket du vill
men ta sedan ett steg

Tårarna tar inte slut
bara för att de slutar rinna
Sorgen försvinner inte
bara för att du ler
Saknaden blir inte mindre
bara för att du fortsätter leva."

okänd författare

Denna dikten har jag fått av en jättegullig tjej, som jag inte
känner. Men som skickade den i ett lunarmejl till mig, och jag har fått
tillåtelse att ha den på min dagbok. varken hon eller jag vet vem som skrivit
dikten, därför skriver jag okänd 

marie-anne

Marie-anne, Sat, 17 Jan 2004 18:02:12

God saw you were getting tired
and a cure was not to be. 
So he put his arms around you and whispered "Come to me."

With tearful eyes we watched you
and saw you pass away.
Although we love you dearly
we couldn´t make you stay.

L, Fredag, 16 Jan 2004 18:49:58

Micke, min älskling. Jag har kontakt med andra föräldrar som också stundvis håller på att alldeles tappa förståndet av saknad. Där är de vars barn blev mördade som du, där är de som fick de sina innebrända, som dog i olyckor, i obotliga sjukdomar...de är så många, min älskling och vi med er. Varje dag kämpar vi, kämpar, kämpar.För det som varit och det som trots allt är. Så ibland blir vi så trötta, så trötta.Då vore det skönt att få blunda och glömma en stund. Så det här skrev jag för oss som blev kvar..kvar utan er..

Tänk er att det finns en mjuk,mjuk skön matta. Varma färger har den.Inte starka, inte grälla, bara såna som våra gråttrötta ögon orkar med. Den här mattan är så stor att vi får plats allesammans. Den som vill eller inget mer orkar kan rulla in sig i ett hörn och låta sig vaggas ( för den här mattan är flygande, förstår ni ) Den som orkar sitta en stund kan göra det mot mjuka kuddar eller mot vännerna runt omkring. Den av oss som för stunden kan stå upp får hålla sikte.Sikte på molnen där uppe,För dit är vi på väg.. till de älskade våra. För nu ska de hem, det ska de! Och hittar vi inte dit så låter vi oss vaggas och sövas av mattans gungningar. Vi gungar, vi drömmer, vi glömmer en stund.. Snälla väck oss inte !

mamma, Torsdag, 15 Jan 2004 15:32:37

Så många själar som fryser
som borde skratta och le
så många ögon som lyser
men som har svårt för att se
vi har ridit
vilda hästar på gemensam jord
vi har seglat
okänt vatten
utan säkra bord


Långt ut på haven
Högt upp i bergen
Djupt ner i jorden
Rakt in i själen

/ T Gärdestad /

L, Onsdag, 14 Jan 2004 21:55:04

Ibland när jag är här och tittar in är jag bara ledsen, ibland blir jag så otroligt arg. Hur kan man vara så in i helvete korkad och springa omkring med en kniv och ännu mer ofattbart: att använda den. Jag hoppas att du mår riktigt dåligt och du lider. Jag är så arg! Du slet bort Micke från denna världen. Vet du hur många som lider pga din person? Jag tror jag exploderar av vrede!

Anzo, Onsdag, 14 Jan 2004 17:32:34

Anna Lind

Micke, min älskling. Jag vill inte öppna tidningarna, inte se på nyheter. Överallt är det just nu bilder och bilder och bilder på den blodiga kniven som högg sönder Anna Lind, på vad mördare tänkte på vad Anna kanske kände. Och jag blir påmind... om kniven som skar sönder dig, om din mördare, om vad jag vet att du kände och tänkte.. du var så rädd..

mamma, Tisdag, 13 Jan 2004 13:40:18

Många tankar till hela familjen..ett nytt år igen utan er älskade son..Tiden går..dag läggs till dag...och aldrig blir livet detsamma igen!!
Kramar många

Margareta, Söndag, 11 Jan 2004 21:11:02

Micke, min älskling. 
Mörk januarikväll. Tänker så mycket på dig , saknar dig, vill känna din värme, din doft, höra din röst, krama dig..
Saknar dig så obeskrivligt..

mamma, Lördag, 10 Jan 2004 21:00:23

Tittar in.

Tänker på dig, Marianne, tänker på dig och din Micke.

Kramen Tuija

Tuija, Lördag, 10 Jan 2004 20:20:53

När en blomma bryts av
i sin vackraste blom
då blir marken så trist
och så fruktansvärt tom.

Men kanske ändå
att det någonstans finns
en äng eller undangömd skreva,
dit blommor som brutits för tidigt
får komma och fortsätta
växa och dofta och leva

Inte kan väl den blomman
förvandlas till stoft
som av himlen har fått
både färger och doft?

Men kanske ändå
att det någonstans finns
en kärlek som allt kan förklara:
att Den som har gjort 
den blomman en gång
nu vill ha den tillbaks
för Han kan inte mer
vara utan den bara

/Atle Burman /

L, Lördag, 10 Jan 2004 19:27:27

Varmaste kramar till dig Marianne
Från Pernilla mamma till ängeln Jenniefer

Pernilla, Lördag, 10 Jan 2004 17:47:29

Fredag igen

Micke, min älskling. Nu som varje fredag tänker jag på att det var en fredagsnatt du lämnade oss och livet. Lämnade kanske är fel ord, tvingades att lämna..för du valde inte den kniven, de huggen..

Ja, varje fredag tänker jag som så att en fredag , en varm, vacker, hoppfull fredag,, kom att bli din sista.

Saknar dig så obeskrivligt.

mamma, Fredag, 9 Jan 2004 17:41:23

Jag vet ej om du är borta:

jag lägger mig när du lägger dig,

jag stiger upp när du stiger upp.

I mina drömmar är du med mig.

Om mina tårar darrar

är det du som rör dig i mitt hjärta.

*****
Varma hälsningar Marie

Marie, Torsdag, 8 Jan 2004 19:20:34

Trettondag Jul

Micke, min älskling. Så är då den sista julhelgen över.Vardagen är här igen och ofattbart nog närmar sig ljuset.Kanske inte ljuset i mitt liv men i det utanför. Snö och kallt är det men talgoxarna har trevande börjat sin sång.Så snart snön smälter börjar skatorna samla sina kvistar. Livet återvänder så sakta..men inte för dig, min älskling, inte för dig..

mamma, Tisdag, 6 Jan 2004 19:20:05

Dalen Sorg

Vi måste gå genom dalen Sorg
i det våta höga gräset
där skymningen är tung under träden
och bergens väggar fuktiga av regn

Vi vet inte hur lång vägen är
och ibland är den så smal 
att vi måste gå alldeles ensamma
utan stödet av någon

Vi måste gå genom dalen Sorg
allesammans

Men det finns de bland oss
som kan sjunga under vandringen

Vi som inte kan det
lyssnar häpna

Deras sorg har så sällsamma ord

/ Viola Renwall /

L, Tisdag, 6 Jan 2004 17:50:25

God fortsättning på det nya året..
Kram till er alla

Annica, Måndag, 5 Jan 2004 12:22:57

Servisen

Micke, min älskling. I dag kom servisen fram, finservisen som vi alltid tog fram när vi samlades kring något särskilt. Längst uppe i skåpet har den varit orörd i över två år. Du var den som senast plockade in den, oftast blev det just du för du var längst av oss och nådde så bra.

Länge tänkte jag att den kommer aldrig fram mer, aldrig. Men så har jag börjat tänka att den ska ner, den ska användas men minnen av dig men också glädje och tacksamhet över de jag har kvar och kan duka till.

Så idag blev det av. När jag klättrade upp på stolen och började plocka ned tallrikarna var tårarna många men nu när jag nyss satt dem tillbaka känns det lugnt i mig. Det gick ju ändå, det som verkat så helt omöjligt. Det gicl att förena sorg och glädje. Men, min älskling så jag hade velat duka också för dig..

mamma, Söndag, 4 Jan 2004 15:28:30

Fredag igen

Micke, min älskling. 
Ska jag någonsin vänja mig vid fredagar ? Kommer de alltid att påminna om den mörka sensommarnatten när du försvann ? Ute är det snö och nästan 20 minus. Ändå ser jag framför mig sommarkväll, känner dofterna, minns solen som sedan gick upp över Södersjukhuset. Då när världen vaknade till en ny dag.. men inte du, inte du..
 

mamma, Lördag, 3 Jan 2004 15:29:58

Ett nytt År

Jag ville bara komma hit och önska dig Marianne ett Gott Nytt År! Ser ditt sista inlägg; åh vad du skriver bra!
Jag vill trots allt önska dig allt gott som finns inför det nya året
från din barndomskamrat 
Anita i Omsjö
 

Anita, Lördag, 3 Jan 2004 15:29:01

Uppförsbacken väntar

Micke, min älskling
I dag , första dagen på det nya året, känner jag mig som ett gammalt rostigt ånglok. Hostar och väser och försöker ta sats.
I natt var jag i vagnslidret men nu är det dags igen. Dags att koppla på alla vagnarna; ta vara på livet-vagnen, gå vidare- vagnen, klara jobbet-vagnen, vara lagom social-vagnen, inte tappa förståndet -vagnen, och en massa vagnar till.. Har glömt vad de används till men känner att de är där för de är så tunga och många känns så onödiga, bara i vägen.

Och framför mig, framför själva loket är stora svarta, tunga sorgevagnen. den måste jag fösa framför mig hela tiden. Kan inte väja förbi den, inte axla den till de andra vagnarna utan försöka putta på den för att komma någon vart.

Framför mig väntar den stora uppförsbacken. Ser inte slutet på den, vet bara att där var jag förra året också.. såg inte slutet då heller. Hur ska jag orka ett varv till när jag är så trött och trasig.. 

Men nu, nu börjar jag röra mig, sakta, väsande, hostande, tungt.. mot uppförsbacken..

 

mamma, Lördag, 3 Jan 2004 15:27:29

Var inte rädd för mörkret
ty ljuset vilar där. 
Vi ser ju inga stjärnor
där intet mörker är.

I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill.
ty mörkt är allt som ljuset
med bävan längtar till.

Var inte rädd för mörkret
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret
som ljusets hjärta bär.

/Erik Blomberg /
 

L, Lördag, 3 Jan 2004 20:10:10