Snart är det 1:a december.
Och i år är det så svårt,så tungt.
Varför?
Ge oss, som blev kvar, ETT SVAR.
Kära Micke, Kära Jennifer.
Älskade ungar.Varför?
Jennifers mamma, Tisdag, 30.
November 2004 23:24
Micke det var länge sedan jag
skrev här, det känns som orden tagit slut. Men VARJE dag tänker jag på dig. Jag
saknar dig så obeskrivligt!
Lillasyster, Tisdag, 30. November
2004 17:57
Håll mitt hjärta,
håll min själ.
Lägg mitt huvud
i ditt knä.
Säg att du menar
och vill mig väl.
Håll mitt hjärta,
håll min själ
Som jag väntat,
alla år.
Du kan läka
mina sår.
Ta mina händer
och gör mig hel.
Ta mitt hjärta,
ta min själ.
Håll mitt hjärta,
håll min själ.
Låt mig bara
stanna här.
Så allt jag ber dig,
allt jag begär.
Håll mitt hjärta,
håll min själ.
Håll min själ.
/Björn Skifs /
L, Måndag, 29. November 2004
17:00
värmande bamsekramar
Anzo, Måndag, 29. November 2004
13:32
Micke, min äslkling.
Så tänder vi då det första adventsjuset.
Jag hoppas barnbarnen kan tro på undret i orden.
"Vinden susar i advent
och vårt första ljus blir tänt.
Barn som har det svårt i världen,
Gud bevare dem på färden."
mamma, Söndag, 28. November 2004
09:36
Vi öppnar tillsammans, men på
skilda håll."Det där skåpet." Det känns som Pandoras(?)ask. Men det är ju inte
det, det är ju inte så.Det gör så ont, att öppna det. Det är det, det gör,Så
ont.
Med värme
Jennifers mamma, Lördag, 27.
November 2004 23:32
Micke, min älskling. Ska försöka
öppna stora julskåpet och ta fram några adventsstakar. Den som vi alltid haft i
köksfönstret och så din.Mer blir det inte just nu men i morgon kommer dina
syskonbarn hit för att baka pepparkakor och de måste få känna julförväntan och
värme från adventsljusen. Som du fick som liten, som dina syskon fick. Jag vet
att också jag blir värmd imorgon. Om inte av ljusen så av deras kärlek och
barantro. Men just nu måste jag samla sån kraft för att öppna det där skåpet.Har
försökt en gång och fick gå därifrån.Minnena flödar över och det gör så ont, så
ont. Saknar dig så obeskrivligt.
Mörkt i advent
I grannens fönster
strålar stjärnan
värmer ljusen
i advent
Ner till källarn
fram till skåpet
öppnar dörren
handen faller
Där i dunklet
finns din låda
märkt med hjärta
och ditt namn
Sånt du sett
sånt du hållit
som du fick
som du sparat
Ligger där
i mörka mörkret
för att aldrig
komma fram
Släckta ljusen
kalla tingen
väts av tårar
dränks i sorg
Stänger dörren
ser i intet
ut i mörkret
i advent
mamma, Lördag, 27. November 2004
17:24
Marianne.
Tänker på dig och din älskade Micke, ofta, väldigt ofta.
Jag VET hur din smärta känns i ditt bröst.
Jag har ju själv samma sorts smärta.
En smärta som är ofattbart svår och smärtsam.
Kramar till dig min vän.
Lisbeth
Lisbeth Nyholm, Lördag, 27.
November 2004 16:25
Vi gör det vi ska... vi gör det vi
kan.
Och hoppas att alla ska må bra.
Vi gör så gott vi kan, och Du Mickes, Mor... gör mer därtill, för oss som blev
kvar.
Mitt hjärta är Ditt, och...
All min värme.
Jennifers mamma, Torsdag, 25.
November 2004 20:59
Tänker på dig o din familj i
kväll..födelsedag.. Micke fattas.. så svårt..!!Alla helger som kommer.. en dag i
taget.. jag tror.. att ta dagen just idag.. att orka överleva denna dagen..för
ingen av oss vet någonsin vad i morgon för med sig... så fort kan livet ändra
sig.. för oss alla!!
Många varma tankar till dig o dina barn, Kramar Margareta
Margareta, Onsdag, 24. November
2004 21:14
Micke, min älskling.
Tänk igår, över 100 som blev glada och nöjda. Tänk att jag fick kraft att
genomföra det. Att jag kunde glädja mig åt andras glädje samtidigt som hjärtat
grät efter dig.
I dag kallt och snö. I kväll en födelsedag, åter att samlas. Utan dig, utan
dig..
Snart advent. Nej inte tänka så långt framåt. Nog att vara i den här dagen. Utan
dig, utan dig.. Min älskling.
mamma, Onsdag, 24. November 2004
16:36
I fåglarnas lund
vill jag sitta en stund
med mina händer i dina
L, Tisdag, 23. November 2004
10:19
Kanske en tröst att veta hur det
går till...
"När folk dör kommer de till himlen.
Och då blir man ju en ängel. Men först måste man ju gå igenom vissa regler för
att bli en ängel.
Först kommer man till himlaporten. Där står ängeln Gabriel med papper och penna.
Sen får man säga sitt namn.
Sen slår han upp namnet i sin stora bok och ser om man har varit snäll.
Sen åker man molntaxi till Himlapalatset. Där står Gud och tar emot alla.
Sen går man in i ett omklädningsrum där man får pröva olika särkar.
Sen går man till ett apotek. Där får man ving-droppar.
Sen får man lägga sig på en brits där en ängel droppar ving-droppar där man vill
ha sina vingar. Man får vänta en stund sen växer vingarna ut.
Sen kommer man till ett stort rum av moln. Där får man öva sig på att flyga.
Sen får de ett flygdiplom.
Sen kommer Gud och ger de en gloria.
Sen får de nyblivna änglarna stämpla ut sig ur Himlapalatset.
Sen flyger de till en arkitekt. Sen får de ett molnhus (gjort av ulliga moln).
Sen får de forma till sina möbler.
Det finns en djuraffär. Där säljer de: Molnpudlar, Ängla hundar och solkatter.
Där finns också en annan affär som heter: Putsa din gloria. Där säljer de:
Gloria-puts, och så tvättar de Moln och särkar. Där finns en glasskiosk också.
När de har bott där i 50 år så får de ett ängla-certifikat. Då får de välja ut
ett barn på jorden att bli skyddsängel åt. När barnet kommer till himlen får
ängeln pensionera sig."
av Elin Karsten och Emma Bexell när båda var nio år.
Mona, Robins mamma, Måndag, 22.
November 2004 11:13
Micke, min älskling.
Tidig morgon.- 14 ute och snö.Mörkt fortfarande.Här hemma brinner som vanligt
ditt ljus. Har just smekt din kind, så kall bakom inglasat foto. Längtar så
oerhört efter att känna din värme, din doft, höra din röst. Ibland känns det som
om det bara inte går att orka med denna smärta men det måste gå..på något sätt.
Om en stund ger jag mig iväg till en ny arbetsdag. med dig i mitt hjärta, alltid
i mitt hjärta.
mamma, Måndag, 22. November 2004
06:42
Orden är slut, men inte
kärleken...
Faktiskt inte. Det finns många sortes kärlek, bara de är ärliga... eller hur?
Kärleken, alltså.Omtankar finns, tankar finns det många,svarta och vita... och
de är också ärliga. På sitt sätt, sett.
Bara omtanken är ärlig, så spelar de andra tankarna ingen roll.Eller?
Min värme till Er, i november natten
Jennifers mamma, Söndag, 21.
November 2004 23:08
Ja, Micke...jag fick aldrig lära
känna Dig. Men ändock har Du blivit mig när, och kär, genom Din Mor.Jo, vintern
har kommit. Det är frusen snö på marken och på träden, så kallt.Men vackert.Jag
kan se att det är vackert.Kan NI? VÅRA ÄLSKADE UNGAR? Har Ni det kallt? Jag vet
att NI är ombäddade, men...
Vår värme, känner Ni den?
Varför, varför? Åh, varför, varför, hände detta? Er?Och alla andra? Ge mig ett
svar... mördare. Ge mig ett svar.
Men ni ler väl? Och njuter av våra frågor?
jennifers mamma, Lördag, 20.
November 2004 01:26
Micke, min Micke.
I kväll är dina syskon ute tillsammans. De skulle varit med. Åh, det skulle du.
Ser på kortet som jag fick av dem för ínte så länge sedan :
And you are always there
to lend a hand
in everything I do
Thats the wonder..
the wonder of you !
Tänk så många kärleksgåvor jag fått av er under åren. Från de första rara
barnateckningarna till så mycket annat fint och vackert. Inte så konstigt att
jag älskar er alldeles, alldeles sanslöst. Men jag skulle så väldigt, väldigt
gärma vilja famna er alla fyra.Bara en endast gång till..
mamma, Fredag, 19. November 2004
21:14
Micke, min älskling. Idag har det
snöat. Allt är vitt och vackert. de små är glada men vemodig är jag.
En mycket kär och klok vän skrev :
" Fånga en snöflinga
studera den noga och
du ska finna ett underverk.
Snöflingor är ett av naturens bräckligaste ting
men tänk vad de kan åstadkomma
när de håller ihop."
Tänk om vi vore lika förnuftiga som snöflingorna, min älskling. Tänk om vi ändå
kunde lära oss att hålla ihop istället för att söndra. Visst försöker vi men vi
har mycket att lära. Åtminstonde jag, som du vet.
mamma, Torsdag, 18. November 2004
19:21
I´m on my way on a train
Steamin´ along in the rain
From the life I lived before
I have a tear in my eye
Sometimes it´s easy to cry
Though I´m not a child anymore
Can´t stop the train from a rollin
Nor make the wheels turn slow
You know I had to go
Can´t stop the train from a rollin
And neither snow nor rain
can get me back again
I´m on the run from my home
Somehow I´ll make it alone
If I´m strong enough today
You know I have to go on Oh!
Pray for me while I´m agone
Think of me sometime anyway
Can´t stop the train . . .
/ Ted Gärdestad /
L, Onsdag, 17. November 2004
20:10
Många varma tankar och önskan om
kraft att orka vandra vidare. För jag tror, att svårare än så här blir inte
livet..!
Styrkekramar Maggan
Margareta, Onsdag, 17. November
2004 18:06
Micke, min älskling. I kväll
tänder jag ljus för Vendela.Fick nyss höra att hon dog i går.Lite yngre än mig
och nu också hon borta. Tänker på hur vi hade det här på gården när ni var små
och sedan växte upp.Tänker på midsommaraftnarna när vi alla tog med oss något
att äta som skulle räcka till minst en familj till.Hur vi hjälpte de gamla ut,
hur vi dukade långbord och var tillsammans. Vi och myggen. Tänker på alla lekar
efteråt,brännbollen, skratten, alla goda samtal.. Tänker på hur många som nu är
borta. Alla de gamla och så många yngre , Jonny, Rolf,Hans, Fredrik, Vendela och
du, Du ,min älskling och många fler därtill.
I kväll är ni många om ljusen.Många..
mamma, Tisdag, 16. November 2004
20:37
Mängder mé kramar till Er alla,
tänker på Er ofta. Stor kram från kusin Camilla.
Camilla, Tisdag, 16. November
2004 18:05
Mina ord försvann, när jag läste
Nils Ferlins dikt.
Så sann den är, så sann den är.
Men kramen till Din mor, Micke, försvann inte
jennifers mamma, Tisdag, 16.
November 2004 17:06
Dock göras mig dagarna långa
ibland i min gröna berså.
Är jag en av de mycket för många
eller en av de mycket för få?
Jag också, skulle man tycka,
kunde väl finna en bro
som leder, om inte till lycka,
så bara till vardagsro.
Nils Ferlin
Min Micke, min älskling,,jag saknar dig så!
mamma, Tisdag, 16. November 2004
13:09
Mickes grav är alltid lika fin,
min hand på hans gravsten varje gång jag är hos honom.
Annica, Tisdag, 16. November 2004
11:24
I Ditt hjärta, i Hjärtat Ditt
i varje handling och ord
i varje andetag du tar
i varje steg du går
i din tanke, i din själ
i det varma modershjärta du har,
däri finns han alltid, ALLTID kvar
I en tindrande stjärna på himlens valv,
i den som tindrar starkt o bäst
kanske är det glittret som glimmar till
när Micke sjunger en skämtsam melodi
där bakom regnbågsland
Kanske novembervindens vinande ljud
är svingandet från en rytmisk dans
kanske dansar hans just nu
kanske fåglarna sjunger sin drill även där,
där endast de med vita vingar vistas får
Ninnie, Söndag, 14. November 2004
19:43
Fars dag.
Så är de där nu, hos pappa. Syskonen dina.Men inte du, min älskling, inte du.
I morgon fyller ett av dina syskon år. Vi kommer alla att gratulera på olika
sätt.Men inte du min älskling, inte du.
Eller kanske ändå, alltid du..också alltid du ?
mamma, Söndag, 14. November 2004
18:28
Remembering
Go ahead and mention my child
The one that died, you know
Don't worry about hurting me further
The depth of my pain doesn't show.
Don't worry about making me cry
I'm already crying inside
Help me to heal by releasing
The tears that I try to hide.
I'm hurt when you just keep silent
Pretending it doesn't exist
I'd rather you'd mention my child
Knowing that he has been missed.
You asked me how I'm doing I say
"pretty good" or "fine"
But healing is something on-going
I feel it will take a lifetime.
By Elizabeth Dent
NN, Fredag, 12. November 2004
12:51
Marianne, Marianne, håller om Dig.
Jättehårt.
Ett mycket vackert blått ljus är tänt.
Och nu väntar en skogspromenad, där många ljusa tankar, kommer till oss.
Kramar
jennifers mamma, Torsdag, 11.
November 2004 09:51
Så har han då flyttats igen, din
mördare. Hall, Norrtälje och nu Tidaholm.
" Anstalten Tidaholm
Fängelset har 198 platser vilket betyder att Tidaholm är den tredje största
anstalten i Sverige, efter Kumla och Hall.
Antalet bostadsavdelningar är sex och varierar från normalavdelning till
avdelning för särskilt krävande intagna. En normalavdelning har 32 platser medan
avdelningen för särskilt krävande intagna har sex platser.
Tidaholm har 198 anstaltsplatser. De intagna som är placerade har långa
strafftider från tre år och upp till livstid.
De intagna sitter för varierande brott men huvuddelen är dömda för narkotika-
eller våldsbrott. "
Så är det, så ser det ut. Anstalten finns på riktigt och det gör din mördare
med. Men du, men DU, min älskling.. ?? Var och i vad finns du ??
mamma, Onsdag, 10. November 2004
18:48
Micke, min älskling.
Nog tror jag du gör som Eva vill, om du kan. Tar hand om det övergivna barnet.
Barnet som lämnades i en plastsäck att hittas eller inte.
Du ville så gärna ha egna barn, eller kids som du sa. Många skulle det bli och
alla lika vackra som sin far
Så blev det inte, min älskling. Så blev det inte. Men kanske ändå att du har
många omkring dig och får de pussar och kramar du tiggde till dig av dina
syskonbarn när de inte gavs självmant.
Se dig framför mig när prinsessan är i närheten: Får morbror Micke en puss !
Eller kronprinsen som du drog upp i knät eller bar på dina breda axlar. Vår
lillprins fick du aldrig träffa men kanske att du ändå pussar också på honom..
Min älskling..
mamma, Tisdag, 9. November 2004
20:29
Hej Micke! Nu har det hänt igen.
Ett litet barn som blivit lämnat. Ta väl hand om henne uppe hos dig.
Sänder några varma kramar i höstmörkret. Ta väl hand om er alla.
KRAM
Ewa Wikström, Måndag, 8. November
2004 20:31
Lånat av okänd :
Jag står vid havet. Det ligger ett skepp vid kajen. Kaptenen låter morgonvinden
gripa tag i seglen och skeppet ger sig ut på den blå oceanen. Det är ett vackert
fartyg som är byggt för långa färder. Jag står och ser på det när det glider i
väg ända tills det försvinner som en liten prick vid horisonten. Just då hör jag
att någon vid min sida säger: « Nu har han lämnat oss.« Lämnat oss för vad? Bara
försvunnit ur synhåll för mig. Det är allt. Han är lika vacker och välbyggd som
när han lämnade stranden. Detta att han har blivit allt mindre och tillslut
försvunnit är ju bara som jag ser det. Just när rösten vid min sida säger att
han lämnat oss, finns det någon på en annan strand som ser honom dyka upp vid
horisonten och en annan röst som ropar:
«Här kommer han!«
Karin, Måndag, 8. November 2004
13:20
Många tankar och varma kramar till
er i familjen.
Christina, Lördag, 6. November
2004 22:24
Det finns ett hem långt bortom
sorgens hemland
Vad här vi tror, skall där bli uppenbart
och den som här stått ut i mörka dagar
skall lyftas upp i ljus som strålar klart
Där får till sist vi svar på alla frågor
vi blickar in i Guds mysterium
och efter ensamhet och död vi lever
i hans gemenskap bortom tid och rum
Där finns ett land av frid som änglar känner
Där leker vi som glada barn en gång
på paradisisk mark med alla helgon
och prisar Herren med vår nya sång
/ Britt G Hallqvist /
L, Lördag, 6. November 2004 18:01
Micke, min älskling.
På graven med lillasyster. Där fanns redan ljus och blommor till dig. Vi satte
dit våra kransar och det underbara hjärtat som alldeles oväntat gavs i förrgår..
av kärleksfulla händer gjord.. du vet..
Hela himlen tycktes gråta. Människor som vi brukar se här i vårt lilla centrum
hade nu trötta ansikten och blickarna vända inåt, nedåt. Inte alla kanske, men
många, så många..
I kväll kommer vi , alla de dina, till din plats. Säkert är det vackrare då i
mörkret med alla ljus runtom och med kyrkklockorna ringande. Men hur vackert det
än är kan jag inte tycka att det någonsin finns något vackert med att det är din
grav vi kommer till. Nej, aldrig det.
Tänder ditt ljus i allhelgonatid
Önskar dig kärlek, lycka och frid
Men aldrig den smärta jag känner..
mamma
mamma, Lördag, 6. November 2004
14:38
Kramar med ljus!!!
Anzo, Lördag, 6. November 2004
11:48
Tack Marianne för ditt inlägg I
Jockes gästbok. Till Micke, Jag tänder ljus för dig & alla saknade barn &
ungdomar i kyrkan i dag, kram Sussi mamma till Jocke 84-2004
Sussi, Lördag, 6. November 2004
11:43
Och här var de , alla de dina. Vi
åt, vi var tillsammans i villkorslös kärlek. Ljusen för dig och för oss brann.
De små lekre. Vi satt i stora hörnsoffan och pratade och pratade. och utanför,
där på kalla terassen ,väntar din krans. Väntar att läggas på din grav i morgon.
Så fel allt har blivit.Du skulle ju suttit med oss här inne i värmen. Varit
hemma hos oss.Vi som älskar dig så..och du oss. Min älskling.
mamma, Fredag, 5. November 2004
20:50
Stillhetens röst
Skogsduvans vingslag
hörs mellan granarna
hon hör att jorden gråter
oroligt och försiktigt
nästan ljudlöst flyger hon
för att inte störa andakten
i det slutna rummet
där trädtopparna skyddar för insyn
och ingen mänsklig varelse
ännu satt sin fot
där vill jag vara
bunden till jorden med alla sinnen
och söka klarhet
i livets gåta.
© Karin Dahlin
KD, Fredag, 5. November 2004
19:24
Hej gumman!
Så fin hemsidan är! Mina tårar rinner, så onödigt att detta skett...
Håller om dig och skickar dig kramar
Kramis Malin - änglamamma till Jonathan 11 år
malin åsberg, Fredag, 5. November
2004 19:23
Kära du..och hela din familj!!
Du ska veta jag tänker på er..ofta..! Inte skrivit på ett tag, så rädd att du
ska tycka jag tränger mig på..!
En så svår helg nu..en av de svåraste på hela året! Det är svårt att fatta hur
denna fina kille kunde drabbas av detta meningslösa..Hur ska ni få kraft att
orka vidare..för det är tungt att gå i sorgens landskap dag efter dag..
Jag tror det kommer att ta en evighet att förstå att Micke är borta...om det
någonsin går att förstå..! Många många varma tankar denna helg, Kramar Margareta
Margareta, Fredag, 5. November
2004 18:05
Micke, min älskling.
Tidg morgon. Så mörkt ute. Här hemma brinner ditt ljus som vanligt. Snart måste
det släckas och jag ger mig iväg mot en ny arbetsdag. Ler och lyssnar och
försöker vara någotsånär god och förstående men inom mig gråter jag, längtar
jag.
Just den här dagen .. och du vet varför..är det särskilt svårt att ditt samtal,
ditt besök, din kram, inte kommer.
Min älskling,kommer jag någonsin att vänja mig ?
mamma, Torsdag, 4. November 2004
06:44
Hejsan!
Tusen tack för ditt inlägg i min gästbok. Din sida är också berörande, och jag
lider verkligen med dig som mist din son på ett sådant hemskt sätt. Jag hoppas
och tror att din Micke nu vilar i frid...
*kramar om dig*
Diana, Onsdag, 3. November 2004
14:34
Sommaren är förbi, hösten håller
på att säga adjö, och ta sina vackra färger med sig. Halvskumma, lite gråa
november har gjort sitt intåg, mörkret omsluter oss.
Utifrån. Det mörkret försöker jag göra något åt.
Jag har brinnande ljus ute på verandan, jag har ljus på inneverandan, och jag
sitter i tystnaden, och tittar på de vackra, ljuslågorna. Ibland fladdrar någon
ljuslåga till. Det är så vackert.
Små, små vackra ljuseldar, som tar över
det mörka. Men det mörka inom mig, och den aggressiva elden, tillägnar jag de
som brutalt har släckt andra människors liv - s...låga.
Jennifers mamma, Tisdag, 2.
November 2004 20:52
Micke, min älskling.
I går var det 3 år och två månader sedan den sista kramen. Så lång tid och ändå
känner jag dig, hör dig. Du är mig så nära och ändå så långt borta.
Min älskling, livet är så tungt utan dig, min sorg så bottenlös, min väntan så
lång. Saknar dig så!
Tacksamheten över och kärleken till dina syskon, syskonbarnen och mycket mer
därtill ,den finns. Men jag vill kunna krama alla mina barn. Jag vill att också
du skall vara här. Åh, så jag vill det.
Varje dag numera. Nej inte varje dag men ändå ganska ofta finns någon liten
ljuspunkt, ibland också ett skratt. Det kunde jag aldrig ens föreställa mig för
tre år sedan.
Men i det finns ständigt, ständigt, denna förtvivlade sorg efter dig.
Efter dig, efter dig ..
mamma, Tisdag, 2. November 2004
07:47
