Rembering you is easy
I do it every day
But missing you
is a heartache
That never goes away.

NN, Fredag, 29. April 2005 19:02

Idag fick jag ett stort brunt kuvär i min brevlåda från en kär vän!
i den fanns Fjäril som även du har på din grav! Nu ska även min Robert få en sådan att sätta i sin blomsterkruka
med Lejongap som oxå du ska få lukta på de är underbart vackra vänta och se! där kommer nog många fjärilar att stanna och lukta. Och då finns både äkta och konstgjorda fjärilar i rabatten.
I Kuväret fanns även en kallender som jag kan skriva vad jag gör i min trädgård.
Min vän är mycket omtänksam och kärleksfull som ger så fina gåvor att man kan ha glädje av dom länge länge länge.

Ann-Britt, Fredag, 29. April 2005 15:55

Häggen har inte börjat att blomma,men löven har börjat spira.Så vackert.
Din mamma, Micke,skrev en mycket vacker och ärlig dikt,en gång, ett år.
TUNGT FALLER HÄGG.
Visst är det så...blommorna doftar underbart. Men hägg faller tungt, speciellt denna helg, över Jennifer, och oss som blev kvar.
I maj, juni, blommar syrener, men de faller också tungt...i slutänden.
Men vackra är de...syrenerna
Det finns så mycket som är vackert,det gäller bara att vårda det.

Jennifers mamma, Torsdag, 28. April 2005 21:51

Tittar in..känner hur våren, sommarem börjar komma.för alla andra! Inte mig just nu, inte mig, inte jag utan Matias!

Tiden går, och vi kämpar så tappert, vi dina föräldrar

Ja, det är ljusare på kvällarna nu.. men ni, vart är ni??

Jag hoppas att ni har det bra och att solen, solen för alltid leder er och att ni ser oss - vi som blev kvar utan er..

Kram Tuija

Tuija, Matias mamma, Torsdag, 28. April 2005 21:03

Jag skall gå uppifrån Nordligaste norr till sydligaste Syd i Sverige, stampa med foten i varenda by, berätta för alla som lyssnar, skrika åt all de andra ! 
Vi har fått nog nu, av våld som drabbar oss alla ! 

Nu räcker det, vi kan aldrig acceptera att Micke är död i fullt frisk hälsa i början av sitt liv ! Nog nu !

http://www.nognu.se

Per Fernström, Torsdag, 28. April 2005 15:17

Etter ønske setter jeg inn en sang Gud har gitt meg: 

Jesus fyller de tomme kar!


Jesus fyller de tomme kar
Han gir kraft om du ingen har
Han reiser det nedbrutte siv
Han frelser din sjel
Han gjør alt såre vel
Han gir, overflod av liv

Halleluja, prise Gud
Nå er det deg, det er din tur
Ta imot Hans utrakte hånd
I dåpens grav du må gå
Kristus i deg skal oppstå 
Du må, fødes på ny

Se nå opp på Han
Som ved sin Faders høyre hand
Han griper deg nu, ditt hele liv
Fri fra syndegrepet nå 
Leder Han deg trygt så
At du, kommer vel hjem


mvh Tage Mathisen
+47 924 19 333

Tage Mathisen, Torsdag, 28. April 2005 14:19

Hej Marianne!
Många många varma tankar till dig...vet inte vad jag skall säga...det finns inga ord...Kan bara säga att jag saknar min Edwin som du saknar din Micke. Håller om dig.
Styrkekramar Imelda

Imelda Askfors, Måndag, 25. April 2005 23:33

Kärleksband

Starkare än döden
är kärleken , du vet
följer dig där borta
i din evighet

Över tysta vatten
till ett okänt land
efter dig jag sänder
kärleksevigt band

Till din nya hemvist
sträcker bandet sig
ger dig av min värme
skyddar, värnar dig

Ser dig gör jag inte
känner dig ändå
kärleksbandet håller
att varandra nå

Som en länk emellan
våra världar ju
kärleken sig lägger
i det tillsammans nu

mamma, Måndag, 25. April 2005 07:56

Älskade Micke.
Ny vecka. Igen och igen. Saknar dig så obeskrivligt Älskar dig in i din evighet

Ändå: Morgonsol över frostnupen mark. Vårblommor i aningslös skönhet. Fåglar i sång över det vi inget vet.

mamma, Måndag, 25. April 2005 07:54

Åter en söndag som är över snart.
Det har räfsats i trädgården, tagits en lång och skön cykeltur, har fått energi av alla ljuvliga vårblommor.Min energi, vill jag gärna dela med mig av, till Mickes familj, och till småprinsar och prinsessor.
Kramar

jennifers mamma, Söndag, 24. April 2005 20:24

Vill bara tala om att jag blev besökare nr 50.000 på din hemsida! 
Jag vill önska dig och din familj en fin vår.

Anna M, Söndag, 24. April 2005 06:20

När dina steg har tystnat
finns ändå ekot kvar
När dina ögon slocknat
finns alla minnen kvar

Vi spar dem i vårt hjärta
tar fram dem då och då
Så kommer du för alltid
att finnas här ändå

L, Lördag, 23. April 2005 15:33

Kära du...
Jag kan förstå hur svårt livet är...din så vackra son, hur kan en människa göra så...Trots allt vill jag tro att vi aldrig dör ensamma-att våra kära alltid finns där för att välkomna oss!
Många varma tankar till dig o din familj, Kram Maggan

Margareta, Torsdag, 21. April 2005 21:35

Långt därborta hör jag klockornas klang
och över en rosenfärgad himmel ser jag solnedgången -
vattnets speglingar och skogens träd.
Omgiven av ljus - skyddad från denna världens oro 
vandrar jag min väg...

- E Helsinghof -

NN, Torsdag, 21. April 2005 07:52

Älskade Micke.

Kronprinsen och jag har haft vår guldstund tillsammans. 
Läst om djur och natur ( som vi gjorde så många gånger ).
Sett till alla frön och plantor som vi planterade för några veckor sedan.Häpnat över naturens förmåga och kraft.

Nu har han nyss gått till skolan och jag ska till arbetet. 
Alldeles, alldes varm om hjärtat är jag och ändå i det så sorgsen. 
Som alla dagar.

Så tacksam över det jag har.
Så oändigt ledsen över det jag förlorat.

Jag lever i skymningsland
Jag lever mellan det ena och det andra
Jag lever där både ljus och mörker råder
Där allt är intet, intet allt

mamma, Onsdag, 20. April 2005 08:17

God morgon och stärkande, värmande kramar för denna vecka!!!!

Anzo, Måndag, 18. April 2005 08:49

Så är det vår igen. Utan er.Tussilago,vitsippor ,och blåsippor, kommer åter.Årstiden kallas vår.Allt kommer tillbaka. Men inte ni, älskade ungar.Men era mördare kan njuta av vårsolen och allt som spirar. De kan njuta av livet, och av värmen, som solen ger. Livet går vidare, för mördarna,..livet går vidare...för MÖRDARNA.

Jennifers mamma, Lördag, 16. April 2005 23:27

Micke, min älskling. 
Lördag igen. Aldrig tror jag mig om att inte tänka på den lördagsmorgon då vi satt i väntrummet på Södersjukhuset och väntade..och väntade..och väntade. När läkarna kom var de två.Och de visste vi detjag fortfarande inte riktigt förstår.

Det blommar i mina rabatter nu. Ser du det? 
Blåsipporna smyger sig mjukt upp ur löven.Lijebladen i ljusaste grönt.Rabarberknopparna i glödande rött. 
Allt som förr och ändå ingenting.

Här hemma sköter jag särskilt om några allldeles, alldeles speciella plantor. De som en mamma skickade. Hon har satt så det räcker både till hennes mördade sons grav och till din.. 
Till sommaren ska de blomma på era gravar. Men det är ju inte så det ska vara. Ni ska ju vara här.Här ! Men det är ni inte..

Saknar dig så obeskrivligt.
Älskar dig in i din evighet.

mamma, Lördag, 16. April 2005 09:28

I wish I could make your pain disappear
make your world right once more.
I wish I could say some magic word
to make you feel happy again.
I wish I could give you a rainbow
and make your tears go away.
I wish I could do so much more
than just say;
I am your friend and I am here
if you need me.

- Donna Wayland -

NN, Fredag, 15. April 2005 09:23

Micke, min älskling.
I dag fyller vår lilla år. Allas vår söta prinsessa, din guddotter. Slår in hennes paket i det finaste papper jag kunnat finna. Tänker med tacksamhet över att jag har dina syskon och barnbarnen här att krama ,att älska. 
Men i det, som alltid, är saknaden efter dig obeskrivlig. Och senare idag när vi samlas, står din stol tom, för alltid tom..

mamma, Söndag, 10. April 2005 10:03

Ja,i "början" fanns det mången ord... och mycket av dem.
Jag förstår tystnaden...Så jag förstår den...
Älskade Marianne...Älskade Marianne-
Kära MICKE, Kära Micke, Älskad son,och älskad bror.

Var är Du?

All min kärlek,i all min tystnad.

Jenniers mamma, Lördag, 9. April 2005 20:53

Tankar, och kramar. 

Bara så.

Jennifes mamma, Lördag, 9. April 2005 20:46

Orden kom mig så många
då när du nyss lämnat mig
hjärtat kved öppet i smärta
ropande blint efter dig 

Kom dikter i vakande nätter
kom ord ur tårblinda dar
nu allt i infruset hölje
tystnad är det jag har kvar

I väntan ..

mamma

mamma, Lördag, 9. April 2005 20:45

When somebody dies, a cloud turns into
an angel, and flies up to tell God to put another
flower on a pillow. A bird gives the message back
to the world, and sings a silent prayer that makes
the rain cry.

People disappear, but they never really go away.
The spirits up there put the sun to bed, wake up
the grass, and spin the earth in dizzy circles.

Sometimes you can see them dancing in a cloud 
during the daytime, when they are supposed to be 
sleeping. They paint the rainbows and also the 
sunsets and make waves splash and tug at the tide.

They toss shooting stars and listen to wishes. And
when they sing windsongs, they whisper to us, don´t 
miss me too much. The view is nice and I´m doing
just fine.

/ Okänd /

L, Onsdag, 6. April 2005 18:22

Älskade Micke.

Tidig morgon. Ny dag, ny vecka. 
Samlar krafter för att möta det som väntar.

Solen har just letat sig fram att värma nattfrusen mark.

Sorgen efter dig tynger mig så. 

Ändå, fåglarna jublar högt och rent. 
Kanske om något jag inget vet..

mamma, Måndag, 4. April 2005 07:48

Har just meilat iväg, till vänner hur jag mår. Kära MICKE, här sitter jag och lyssnar på Rod Stewart's, senaste album.
Jag planerar, jag gråter , för Dig och Jennifer, och alla mördade. Och jag dansar. Jag kan dansa, som Du, som Jennifer. Något jag kan, det är att dansa...känslomässigt.
För moster Gullan, för A, för vackra E...
Oh, gode tid... vad är det för värld, vi lever i?Vad är det för värld?
Alla ska vi dö...men hur?
Hur är det i himlen? Finns det en?
Jag är inte katolik(tror jag), men ändock så tagen.Av Påvens död. Så tagen, så ledsen...så ledsen.Men han blev inte mördad.Han blev inte mördad.

Jennifers mamma, Lördag, 2. April 2005 22:38

"Saknar dig så,
älskar dig så"

Som din mamma skriver, så är det för oss som blev kvar.

Jag är så tacksam och känner mig så ödmjuk inför orden jag fick låna till min Matias 1-års annons. 

Din mamma hon med några meningar sätta ord på det mest smärtsamma, att mista er, våra barn.

Hoppas ni tar hand om varandra såsom vi försöker göra här..här i livet..(?)

Tuija

Tuija, Matias mamma, Fredag, 1. April 2005 21:15

Tänder mina två ljus i kväll, för Micke och för Joakim.
Och sänder en en tanke och en innerlig kram till dig Marianne.

Mvh Lisbeth

Lisbeth Nyholm, Fredag, 1. April 2005 19:32

Idag tre år och sju månader sedan du mördades.

Som i går, som för länge, länge sedan i en ändlös overklighet , som om aldrig..

Saknar dig så
Älskar dig så
Väntar dig än

mamma, Fredag, 1. April 2005 09:20