Foto & Video

Våra ord

Begravningen Artiklar/pressklipp Gästboken Startsidan


Mickes gästbok under 2005

Här finns alla inlägg som har gjorts i gästboken under år 2005.

December  November  Oktober  September  Augusti  Juli  Juni  Maj  April  Mars  Februari  Januari


Naken Sorg

Då man bäst skulle behöva orden
äger man dem inte 
orden som skulle trösta
och ge nytt hopp 
glädjen har så många ord
men sorgen nästan inga
är det därför sorgen är så svår 
Då man bäst skulle behöva orden
får tystnad tala
och gör väl så också
men Gud 
vad jag hade önskat några ord
några goda ord
några hjälpande ord
då du kom med din nakna sorg 
/ Birger Franzén /

L, Lördag, 30. Juli 2005 07:23


Älskade Micke.
I dag än en gång begravning i vår kyrka. Hur många har det varit nu.Hur många återstår. 
Och som alltid, när jag står där på den gamla stentrappan utanför kyrkporten ser jag din grav. 
Fortfarande i overklighet och samtidigt i den mest smärtsamma visshet... 

Älskar dig så
Saknar dig så
Väntar dig än

mamma, Torsdag, 28. Juli 2005 07:28


Hej
Du skall veta att jag tar samma tur varje gång när jag e på kyrkogården. Till Micke läger handen på stenen och tänker på honom och på er, sedan till pappa.

Kram Annica

Annica, Onsdag, 27. Juli 2005 20:37


Det kallas himlen och jag har aldrig varit där men när jag ser på alla stjärnor över himlen, så önskar jag att du var här. 
Du var så poetisk och nu går du i en annan värld och jag kan bara säga 

Kom tillbaks
den här världen är så underbar
Kom tillbaks 
hela världen var så underbar
det kunde lika gärna varit jag. 
Lilla fågel blå...

Vi var så unga och vi kunde inte säga stopp fast världen föll som ett korthus
när vi försökte klättra opp. 
Och vi fick aldrig säga hur vi älskade varann som bara vänner gör.
Kom tillbaks 
Den här världen är så underbar. 
Kom tillbaks 
Hela världen var så underbar. 
Och det kunde lika gärna varit jag, 
Lilla fågel blå 

Du var så poetisk och nu går du i en annan värld. 
Jag tror den kallas himlen och jag har aldrig varit där. 
Men när jag ser på alla stjärnor över himlen så önskar jag att du var här
och nu kan jag bara säga 

Kom tillbaks
den här världen är så underbar. 
Kom tillbaks 
hela världen var så underbar. 
Det kunde lika gärna varit jag,
Lilla fågel blå...

Staffan Hellstrand - Lilla Fågel Blå

Lotta, Tisdag, 26. Juli 2005 23:54


When you feel down, 
and your world seems blue;
Remember, 
someone is praying for you;

When the sun seems to dim, 
and the day feels untrue;
Remember, 
someone is praying for you;

Those hands that come together 
in love and care;
Maybe small, smooth, or wrinkled, 
but remember they are there;

Each day that's not full of sunshine, 
but maybe dread and fear;
Someone is praying 
for those they hold dear;

So at night 
when you lay your head down for weary rest;
Humble your heart 
and pray for those you love best.

NN, Måndag, 25. Juli 2005 12:13


Älskade Micke.

Kronprinsen fyllde år - och vi samlades ..hans pappa firades igår - och vi samlades - din lillebror åkte på semester - och vi samlades - vår allra minsta har börjat jollra och skratta - och vi samlas i hängiven beundran. Så mycket händer och du är inte med. Saknar dig så obeskrivligt.

mamma, Måndag, 25. Juli 2005 10:01


Jag ska gå genom tysta skyar, i ett hav av stjärnors ljus. 
Och vandra i vita nätter tills jag funnit min Faders hus.

Jag ska klappa sakta på porten där ingen mer går ut.
Och jag ska sjunga av glädje som jag aldrig sjöng förut.

- Dan Andersson -

R.I.P, Fredag, 22. Juli 2005 09:50


Vilken underbar hemsida Ni gjort, så varm. Jag sitter på mitt arbete och läser den medan tårarna strilar ner för kinderna. Som mamma har man svårt att läsa om andra mammors förluster och man kan inte ens föreställa sig hur fruktansvärt det måste vara att överleva sina barn? Mina tankar finns hos Er!

Susanne, Onsdag, 20. Juli 2005 10:46


Älskade, älskade Micke.

Så går dag efter dag i denna märkliga sommar. Dag efter dag.. som i väntan.. på vad tror jag mig inte längre veta.

Vissa stunder är bra - med nutida mått mätt - andra är det inte, inte alls.

Omvärlden märker nog inte så mycket. Tiden har ju gått och min utsida visar kanske inte att insidan ständigt blöder. Som dina sår gjorde. De som din baneman med sin kniv gjorde dig.

Så går dag efter dag i väntan.

Älskar dig så
Saknar dig så
Väntar dig än

mamma, Tisdag, 19. Juli 2005 08:46


Nu, har blåklinten slagit ut!
Ok, Micke...mycke snack och lite verkstad, håller med Dig. Jennifer älskade det uttrycket.Nåväl, men den blåa blåklinten i en vas, är Din. Den rosa, är Jennifers.
Jag sådde blandade färger, och vilken tur, att det slog ut, just en blå och en rosa. Det hade det säkert gjort, om ni, älskade ungar hade varit med oss, i livet, men...man tänker så annorlunda nu.
Nu... efter...
All min kärlek, till Din familj.

jennifers mamma, Torsdag, 14. Juli 2005 20:51


Jag står vid havet. Det ligger ett skepp vid kajen. Kaptenen låter morgonvinden gripa tag i seglen och skeppet ger sig ut på den blå oceanen. Det är ett vackert fartyg som är byggt för långa färder. Jag står och ser på det när det glider i väg ända tills det försvinner som en liten prick vid horisonten. Just då hör jag att någon vid min sida säger: « Nu har han lämnat oss.« Lämnat oss för vad? Bara försvunnit ur synhåll för mig. Det är allt. Han är lika vacker och välbyggd som när han lämnade stranden. Detta att han har blivit allt mindre och tillslut försvunnit är ju bara som jag ser det. Just när rösten vid min sida säger att han lämnat oss, finns det någon på en annan strand som ser honom dyka upp vid horisonten och en annan röst som ropar: «Här kommer han!«

NN, Torsdag, 14. Juli 2005 13:07


Micke, min Micke
Dag efter dag i sommarfägring
Dag efter dag i blomsterdräkt
Dag efter dag utan dig, utan dig
Saknar dig så.

mamma, Onsdag, 13. Juli 2005 07:51


Jag beklagar verkligen det hemska. Jag förlorade själv min låtsasbror på nyårsnatten 04-05. Det är hemskt att att förlora en så nära person. Vila i frid Micke.

Maria, Tisdag, 12. Juli 2005 16:33


May the road rise to meet you
May the wind be always on your back
May the sun shine warm upon your face
The rain fall soft upon your fields
And until we meet again
May God hold you in the hollow of his hand

L, Tisdag, 12. Juli 2005 14:14


Micke, min älskling. 
Strålande sommardag. Om en stund på väg till arbetet.Men först det som bara den kan förstå som vet hur det är att förlora sitt barn, stunden med dig.Saknaden, längtan. undran hur du har det.

En mamma skrev:
Undrar.. var är du? Hur mår du? Vad gör du? Vet ingenting om hur du har det idag och det är fruktansvärt att inte ha dig här, här hos oss i livet!
Undrar.. var är du? Hur mår du? Vad gör du?

Och jag, som alla världens mammor, har samma frågor:

Säg, har du det bra?
Längtar, längtar efter dig
ångest, oro söndrar mig
Säg har du det bra?

Svårt att vänta, måste gå
kvalfyllt oviss svaret på
Om har du det bra.

Frågor många, stumma svar
Åh, min älskling.
Var är du .. Var ..
Och säg, har du det bra?

mamma, Måndag, 11. Juli 2005 07:49


Så vackra de är, våra pioner, och doftar ljuvligt. Lavendeln blommar ståtligt. Pionernas blomblad faller vemodigt och svävande till marken, de faller inte tungt...
Älskade ungar, det är så tomt på vår jord...

jennifers mamma, Söndag, 10. Juli 2005 09:23


Micke, min Micke.
Ny terroratack.Denna gång i London. Många döda, många, många hundra , kanske uppemot tusen, skadade. Nya hot uttalade..Igen och igen oskyldiga drabbade av det meningslösa våldet.. Igen och igen..

Jag ville så gärna
tala om kärlek
och freden hos kärleken
men världen är galen
Inte har den tid för kärlek
bara för hat
Inte har den tid
att leva i fred
bara att döda

Jag ville så gärna
tala om vilan i vilan
och det kloka gräset
som växer ur denna vila
men världen är galen galen
Inte har den tid att stanna upp
långt mindre tid att lyssna
Världen har en raket i sin mun

Jag ville så gärna
tala om skönheten i elden
om stenen
och sanningen innesluten i stenen
men världen är galen galen
Inte har den tid för skönhet
bara att krossa skönhet
Inte har den blick för blomman i elden
bara för vapnet i elden
Inte har den användning för sanningen i stenen
bara för stenens hårdhet

Jag ville så gärna 
leva med tystnaden 
och tanken som föds inom den
men världen är galen galen
Flyr tystnaden som vore den döden
flyr tanken som vore den en giftig tistel
Jag ville så gärna
men världen är galen galen.

Maria Wine

mamma, Fredag, 8. Juli 2005 08:46


Micke, min Micke

Dagen har varit bra som ju en del dagar och om inte annat stunder förunderligt nog är numera.Med bra kan inte på något sätt jämföras med det bra som var innan du dog.Ribban är sänkt, anspråken med det.En dag utan tyngd i bröstet hela tiden är bra.En stund att få skratta lite är bra. 

Allt är så annorlunda, inget är längre självklart, inget är garanterat att förbli kvar.Kanske det är just därför jag nu kan se det lilla som jag förr mest hastade förbi; Fjärilens vingar, blommans blad, grässtråets minsta ax...ja, allt så annorlunda.

mamma, Onsdag, 6. Juli 2005 20:33


Älskade Micke
Varm sommarmorgon.
Himlen är alldeles klarblå. 
Som du brukade säga; är den blå, riktigt blå ? 
Ja, min älskling, det är den.
Och pionbladen faller ..

mamma, Onsdag, 6. Juli 2005 08:53


Du är det dyraste i världen.
Du är som stjärnorna,
som vindarna,
som vågorna,
som fåglarna,
som blommorna på marken.

Du är min ledstjärna och vän.
Du är min tro, mitt hopp, min kärlek.
Du är mitt blod
och mina lungor,
mina ögon,
mina skuldror,
mina händer och mitt hjärta.

L, Tisdag, 5. Juli 2005 08:52


Hej..
Har dagar då jag mått bra, ja de finns ju trots allt där också. Satte mig vid datorn, gick in på länken http://hem.passagen.se/kmalind/ninnie.htm och tittade, lyssnade och där är ni ju, Micke och Matias, Jaokim, Björnis, Janne, Peter... 
Tänk, så starkt ni fortsätter att finnas med oss, trots att aldrigheten har slagit sina klor i oss som blev kvar.
Satt en stund och bara tittade på er, lyssnade och tänkte på er.

Åh, tänk om ni älskade söner kunde, kunde för en stund komma hem igen! 

Många kramar Tuija

Tuija, Måndag, 4. Juli 2005 18:11


May the road rise to meet you,
may the wind be always at your back,
may the sun shine upon your face,
may the rain fall softly on your fields,
and til we meet again
my God hold you
in the palm of his hand.

/ Irländsk bön /

L, Fredag, 1. Juli 2005 19:57


Anzo. Du väcker så många minnen. Tänk ändå att de går att skratta åt även om saknaden i insikten aldrig mer, aldrig mer, är så helt förskrossande. Ja, Micke var noga med sitt utseende och aldrig rädd att testa det nyaste nya. Glömmer väl aldrig när han lät håret växa riktigt långt för att sedan permanenta det ( trött på våfflandet )
Kom hem som en kungspudel.åh, herre gud som vi skrattade. Sen lät han en kompis klippa av det.Jag tror det var i nian. Fast hon var inte så där allldels duktig så rakat blev det.Så ohyggligt fult att han lånade en slokhatt ( var han nu fick den ifrån ) och kom hem sån. I mitt elände tänkte jag att man kanske kunde färga hårbotten så det såg lite mörkt ut. I väg att handla. Men såklart att det inte tog. Pappa som tyckte det var slöseri att kasta bort det som blev kvar gned in det i sitt. Sen upptäckte vi att vi hade köpt svart tulpan så där gick den ene med kal hjässa och den andre med sin skiftande i lila..

mamma, Fredag, 1. Juli 2005 09:18

 


Micke ville "våffla" håret och var helt övertygad om att han skulle få längre hår på så sätt. Hans svarta hår blev givetvis kortare :O)))

Tokstolle!!!!!!!!!!

Anzo, Fredag, 1. Juli 2005 08:53


Älskade Micke

I dag ett år sedan Kenny dog
Hur kan det vara möjligt ?

I dag tre år och tio månader sedan du mördades.
Hur kan det vara möjligt ?

Två storebröder borta, bara borta.
Hur kan det vara möjligt ?

I dag lilla Anns begravning.
I rosendoft.
Hur kan det vara möjligt ?

mamma, Fredag, 1. Juli 2005 08:12