Så är det snart en "vanlig" måndag.
Midsommar har passerat utan er, älskade ungar.Alla våra kära som blivit mördade.
Vi som blev kvar, kommer aldrig att få veta varför.
Från era mördare...De har...glömt.
Men inte vi, som blev kvar.

Jennifers mamma, Söndag, 26. Juni 2005 23:05

Du är den ende på jorden
som skänker harmoni.
Därför älskar jag dig.
Du är det finaste som hänt.
Allt blir som stjärnorna bestämt.
Ibland så är du en främling,
ibland en del av mig.
Därför älskar jag dig.

/ --/

L, Fredag, 24. Juni 2005 10:14

Älskade Micke.
Midsommarafton. Så många tankar.
2001 -din sista. På kyrkängen med de små. Dansa och skratta och stå i kö länge, länge för deras ballonger.Bara, bara glädje. Utan att förstå att om några månader skulle din grav finnas alldeles där bredvid. Sedan dess aldrig mer den kyrkängen..

Så hem till storasyster där alla samlades. Fullt med oss i köket och mest överallt.Som vanligt. Ser bilden av dig där.Huvudet högre än oss andra. Så stark och muskulös och samtidigt så oändligt mjuk och kärleksfull. Skrattande stod du där och tog det sista ur storsysters gräddskål. 

2002 - din mördare greps , häktades på midsommarafton.Minns inget mer av den dagen än att vi väntade på det beskedet. Många månader av ovisshet hade gått.Först när vi samlade ihop och lockade med en stor hittelön kröp vittnet fram. 

2004 - Kenny blev akut sjuk under midsommarhelgen. Inte att förstå att han dog några dagar senare

I dag till din grav att sätta de vackraste blommor som jag kan plocka. Sedan träffa de våra. Göra allt, allt för att ge den kärlek jag känner och också bli så påfylld tillbaka. 

Men inte än. Nu och en stund till bara med dig. I minnen, i längtan, i förtvivlad sorg.

Och i morgon fyller din mördare år..

mamma, Fredag, 24. Juni 2005 08:09

Mitt hjärtas röst...
och...mina hålla om kramar.
Det behövs inga ord.
Absolut inga ord.
Vi behöver inte så mycket...nu mera.
Bara en liten kram

Jennifers mamma, Torsdag, 23. Juni 2005 20:44

Gråt inte för att jag är död 
jag finns inom dej alltid 
Du har min röst 
den finns i dej 
den kan du höra när du vill 
Du har mitt ansikte 
min kropp 
Jag finns i dej 
Du kan ta fram mej när du vill 
Allt som finns kvar av mej 
är inom dej 
Så vi är jämt tillsammans. 

Barbro Lindgren

R.I.P, Onsdag, 22. Juni 2005 08:20

Micke, min Micke.
I går dog så också Ann-Mari. Så tomt det kommer att bli utan henne. Utan hennes omsorg, hennes stöd i det ofattbart smärtsamma, att förlora sitt barn. Nu vill jag tro att hon mött sin son igen. Som jag en dag kommer att möta dig.För att aldrig sedan mer släppa dig ur min famn.
Tänker på hennes ord; Ju mörkare natt, ju klarare lyser stjärnorna..

mamma, Söndag, 19. Juni 2005 07:55

Älskade Micke.

den här orden har jag fått låna av Marcus mamma.Hennes kunde lika gärna vara mina. Vandringen har verkligen varit många tusen mil och många fler väntar väl än.



JAG HAR VANDRAT TUSEN MIL

jag har vandrat tusen mil
med ångest i min hand
jag har gråtit mången tårar
i ångestfyllda land

Jag har känt den starka smärtan
maran piskat har min rygg
jag har bett om ljus och värme
och att få känna mig trygg

Jag har vandrat tusen mil
med längtan till dig
jag har gått och trott i livet
att du skulle komma tillbaka till mig
men du har inte kommit

jag har föstått att du är död
så lång tid det har tagit
att förstå att du är död
du är den jag alltid ska älska
aldrig glömma den du var

Du min älskade son
i mitt hjärta finns du alltid kvar.
jag har vandrat tusen mil
med piskan i min hand

jag ska vandra tusen åter
tills jag hamnar på din strand
älskar dig marcus 
och jag vet att din strand är vackrare än min
saknar dig och älskar dig in i evigheten

skriven av marcus mamma marie-anne thörnström

mamma, Lördag, 18. Juni 2005 11:53

Osynlig som en blommas doft
och fri, gudomligt fri,
så lämnar jag den jord, det stoft
man sagt jag skulle bli.
Jag rör mig, svävar fjärilslätt,
och lyckan saknar ord
tänk, hjärtat hade ändå rätt:
min själ blir aldrig jord.

Från världens land och stad och hus,
från livets korta dag
jag föds på nytt och fylls av ljus
till själens andetag,
varthän jag skulle det vet jag om
liksom jag vet till Vem,
som knappast behöver viska Kom
förrän Hans barn vill hem....

Sån är min enkla barnatro
- men medge den är ljus:
jag tror att en gång får jag bo
i himmelskt Fadershus.
Och utan ängslan då jag går
från välkänd jordisk värld
och härlig flygförmåga får
till själens himmelsfärd..

Så mycket jag vill tacka för,
så lite jag förstår.
Men hjärtats bön som ingen hör
högt ovan stjärnor når,
då sker det: där och här blir ett
och inget skiljer mer.
Vad ingen hört, vad ingen sett
nu själen hör och ser.

~Atle Burman~

NN, Fredag, 17. Juni 2005 20:36

KRAM

Anzo, Onsdag, 15. Juni 2005 15:48

Älskade Micke. 
Läser just Expressen. 
Ser bilden av Jeniffer där.. efter att hennes mördare plågat henne så.

Jennifers mamma kommer inte att vara ensam i kampen. 
Nej, tillsammans ska vi kämpa. 

Vi glömmer aldrig.
Aldrig.
Aldrig.

mamma, Tisdag, 14. Juni 2005 20:03

Tala för oss

Ge oss upprättelse

Glöm oss inte.

Jag har lånat dessa kloka ord.

Och jag ska göra allt jag kan, Micke, jag lovar...

Jennifers mamma, Tisdag, 14. Juni 2005 19:11

Älskade, älskade Micke.
Saknar dig så oändligt..i varje andetag..

mamma, Måndag, 13. Juni 2005 20:22

Osynlig som en blommas doft
och fri, gudomligt fri,
så lämnar jag den jord, det stoft
man sagt jag skulle bli.
Jag rör mig, svävar fjärilslätt,
och lyckan saknar ord
tänk, hjärtat hade ändå rätt:
min själ blir aldrig jord.

Från världens land och stad och hus,
från livets korta dag
jag föds på nytt och fylls av ljus
till själens andetag,
varthän jag skulle det vet jag om
liksom jag vet till Vem,
som knappast behöver viska Kom
förrän Hans barn vill hem....

Sån är min enkla barnatro
- men medge den är ljus:
jag tror att en gång får jag bo
i himmelskt Fadershus.
Och utan ängslan då jag går
från välkänd jordisk värld
och härlig flygförmåga får
till själens himmelsfärd..

Så mycket jag vill tacka för,
så lite jag förstår.
Men hjärtats bön som ingen hör
högt ovan stjärnor når,
då sker det: där och här blir ett
och inget skiljer mer.
Vad ingen hört, vad ingen sett
nu själen hör och ser.

~Atle Burman~

NN, Lördag, 11. Juni 2005 09:32

Varma tankar...

Per Fernström, Fredag, 10. Juni 2005 13:32

Åhh vilken fin minnes sida.. jätte fin har själv två flickor och skulle aldrig för mitt liv vilja förlora dem så usch hemskt kramar om er

Linda, Fredag, 10. Juni 2005 10:33

Skolavslutning här i Vallentuna idag. 

Vår kronprins står snart på samma skolgård som du och dina syskon så många gånger gjorde.Sjunger sina sommarsånger vid flaggstången , ger halvslokande syrener till fröken och sen iväg med en massa spring i benen.. 

Din mördaren tog din framtid och med det dina drömmar om många "kids" - alla skulle bli lika vackra som sin far, sa du.. 

Aldrig att jag ska få se någon av dina barn sjunga där vid flaggstången. Aldrig att jag ska få se dig själv stå där.

Den blomstertid nu kommer.

mamma, Fredag, 10. Juni 2005 08:19

Så var jag då där i bårhusets kapell. Sa adjö till lilla A och såg i stum förtvivlan mammans smärta. Du vet hur det är, sa hon. Ja, jag vet..

mamma, Onsdag, 8. Juni 2005 11:54

Vad fina minnessidor. Sänder en hälsning till er från en mamma som också mist en son. Rickard d.050423

Gunilla Karlsson, Tisdag, 7. Juni 2005 21:06

Micke.min Micke.
Tänk att lilla A bara föll ihop idag.Påklädd och klar att åka hem, tog sig för pannan och så medvetslös.. andninguppehåll..fullständig kaos.
Vilken eftermiddag det varit. Alldeles overklig då som nu.

Nu vet vi.Hon fick en stor hjärnblödning. Läkaren säger att kanske 
hon lever några timmar till , kanske några dagar men vaknar upp och ser på oss med sina trolska ögon, gör hon aldrig mer. 

Har just pratat med hennes mamma. Känner igen i varje smärtsamt andetag hur det är att sitta där på sjukhuset och vänta på att ens barn ska dö. 
Åh, min Micke..

mamma, Tisdag, 7. Juni 2005 19:41

Älskade Micke.
Nyfuntad helgdag idag, Nationaldagen. Undrar vad du skulle tyckt om det. Inte brytt dig särskilt, tror jag. Fastän jag oftast tycker det är som alldeles nyligen du dog märker jag att tiden ändå gått för så många saker och platser har förändrats. Tekniska nyheter, världspolistiska händelser, rön inom naturvetenskapen. Så oändligt mycket du skulle kunna upptäcka om du bara fick en liten liten stund här igen.Så mycket vi skulle kunna diskutera. Så mycket tid du skulle lägga ned på att övertyga mig om att din åsikt var rätt.Med skratt, med retsamnhet..i kärlek.. Åh, Micke om vi bara fick en liten, liten stund. Bara en ..

mamma, Måndag, 6. Juni 2005 19:15

We will meet again 
It's hard to say goodbye
It hurts to be alone. 
And all that is left is a memory 
To love and to keep as a part of me. It's you, no one else but you. 
Say what can I do I miss you so. 
It's hard to let you go, 
It's hard to ease my pain but 
I'll do it all for you Because 
I know you'd do the same 

And how hard it all may seem You're always in my dreams.

We we will meet again. 
Far beyond the stormy weather, far beyond the cloudy skies. 
We we will meet again. 
When we do we will last forever 
When we do we will stay together. 
You and me, we were meant to be 
In perfect harmony.

But every day that goes by is reminding me. 
There're so many things that you left by me. 
And every little thing has it's own story 
They're tellin' me An hour seems so long, help me to be strong 

You were the meaning of my life 
And I can't go on without .
I am shouting out my pain, there must be a way 

As a friend 
As a son 
As a beautiful flower, you had me climbing up your tower. 
As my guardian angel under your protection. 
As the light of my life You gave me so much affection. 
I´m so lucky that once I got to know you It was hard for me to say it 
But I totally adored you. 
Is life fair I´ll never stop believing. Our time will come 
Because there must be a meaning

/ "Bosson" /

L, Måndag, 6. Juni 2005 10:46

I blommans tid

En blomma liknar mänskans kropp
hon föds till livet som en knopp
då grönskan väcker stort behag
en solig vårvarm dag

Hon växer till i vårens tid
och blir så vacker, skör och blid
och som hon blommar, blommar sen
om sommaren, sommaren

Då åskan mullrar, regnet slår
hon står där ändå, där hon står
Ty, efter storm och orostid
det kommer frid, kommer frid


Lars-Erik Ankarskär

R.I.P, Fredag, 3. Juni 2005 12:52

Älskade Micke.
Så är du morbror igen. För ett par timmar sedan mötte vår lilla prinsessa världen. Vi ringer runt och berättar för varandra. I glädje och tacksamhet. Önskar så att vi kunde ringa också dig. Ska ge henne en puss från dig.Jag lovar.

mamma, Fredag, 3. Juni 2005 09:11

Älskade Micke.
I dag tre år och nio månader sedan du mördades
I dag elva månader sedan Kenny så hastigt dog
I dag Lisbeths begravning
I dag en dag med många minnen, många frågor..
I dag har syrenerna slagit ut.

mamma, Onsdag, 1. Juni 2005 06:51