Foto & Video

Våra ord

Begravningen Artiklar/pressklipp Gästboken Startsidan


Mickes gästbok under 2005

Här finns alla inlägg som har gjorts i gästboken under år 2005.

December  November  Oktober  September  Augusti  Juli  Juni  Maj  April  Mars  Februari  Januari


Dagen har blivit kväll, och den är lika hemsk. Vad är det för värld, vad är det för människor vi har omkring oss?
Och vad är det som händer våra kära?
Micke... vi är många som INTE ville ha världen så som den ser ut idag, och vi är många som inte vill våra kära något ont, eller kämpande mot hemska sjukdomar.
Vad är det som händer? Omkring oss? Med oss?

Många varma tankar, och många ljus tända ikväll. För Dig, och Din familj.
För dem som står Er nära.

Jennifers mamma, Onsdag, 30. Mars 2005 20:52


Vägen är lång
Du behöver inte springa
för min skull
Jag väntar här på dig
Länge...

NN, Onsdag, 30. Mars 2005 17:21


Stärkande hälsningar till Gullan och till Dig Marianne- kramar varma i massor

Anzo, Onsdag, 30. Mars 2005 11:21


Åh Micke. Vilken hemsk, hemsk dag !

Moster Gullan så dålig.

Fick i morse veta att Anders är död.
Så är han helt oväntat borta han med.

Sen fick jag höra att det snart blir förbön i vår kyrka för Lisbeth. Hon kämpar så. All,all styrka till henne..

Nej, en sån dag. 
Och än är det inte kväll.

mamma, Tisdag, 29. Mars 2005 18:05


Älskade Micke.
Så har då ännu en Påsk kommit och gått.Utan dig och ändå i allt, allt med dig. Saknaden efter dig är tung och smärtsam i varje andetag, i varje stund men aldrig så fruktansvärd som under storhelgerna. Alltid har vi samlats och gör så än men din stol är så tom, min älskling.Så tom.

Jag ville så gärna kunna ge också dig ett påskägg.Jag ville ge dig kramar och pussar som med alla de våra andra. Men nej,aldrig mer. Aldrig mer. Eller kanske ändå någon gång ? 

Solen har smält bort nästan all snö. I rabatten här hemma blommar helt försiktigt några vårgäck. Din grav lyser av gula påskliljor och tulpaner i dina färger. Den finaste kristallvasen hemifrån satte jag där och där får den förbli. Det vackraste ändå är de blommor som någon med kärlek ( du vet vem )lagt i ett vackert mönster på marken. Jag grät i smärta när jag såg det.
Och du vet varför.. jag grät för er båda.

Moster Gullan vill inte vara vaken mer.Kanske blir det här hennes sista natt, kanske inte, Jag älskar henne, det vet du.Men ändå, hon är gammal och har fått leva sina år. Eller kanske man inte tänker så.Kanske åren aldrig räcker till för allt man vill, längtar och drömmer.

Längtar dig så..

mamma, Måndag, 28. Mars 2005 20:00




Quem dii diligunt, adolescens moritur.

- Den gudarna älskar dör ung -

NN, Måndag, 28. Mars 2005 10:27


Tittar in, sänder varma påskhälsningar och tänder ett ljus för våra barn

Många varma tankar

Lotta, Söndag, 27. Mars 2005 10:43


Tittar förbi, vilket jag gör ofta, ofta.

Ger er en stor kram och många tankar från mig.

Tuija

Tuija, Matias mamma, Fredag, 25. Mars 2005 18:11


Ännu en påsk utan våra älskade söner Micke och Joakim.
Det är ofattbart Marianne. Att både du och jag skulle mista våra älskade söner på detta brutala sätt. Det är omänskligt. Ett modershjärta skulle inte behöva få en sådan ändlös sorg i sitt hjärta, som detta innebär.

Håller om dig Marianne, för att försöka ge dig lite styrka, med det lilla som finns där.

Var rädd om dig och vila mycket.
Kram kram Lisbeth

Lisbeth Nyholm, Fredag, 25. Mars 2005 17:33


Din resa var så lång
mot midnattssolens land
Jag älskar dig för evigt

När mörkret faller på
då tänker jag på dig
Min saknad är oändlig.

Åh du finns här
här hos mig nu

Kom var mig nära
fast du inte är här

Men jag kan känna 
att i luften där finns du
Den som jag andas just nu

Jag blundar och jag ser
en bild av den du var
Bevarad i mitt hjärta

Åh, du finns här
här hos mig nu

Över stjärnetak 
och bortom tid och rum
Där väntar du på mig

Kom var mig nära
fast du inte är här
Tänk på mig vart du än är

L, Torsdag, 24. Mars 2005 20:26


Mina varmaste tankar och känslor, till Dig, Micke. Och Din familj.
Du får inte heller ett par dygn, i frihet. Därför att det kan Du inte få.
Det är bara de som dödar, som kan få frihet.

Jennifers mamma, orsdag, 24. Mars 2005 20:18


Tänk det din lillebror gjort idag. 
En stor kärlekshandling, en av hans så många.

Att jag fått fyra så underbara barn. 
Bara det att jag så gärna velat behålla er allesammans. 
Så väldigt gärna..

mamma, Söndag, 20. Mars 2005 20:38


Och när jag är sjuk av oro,
och när natten kryper sakta
kring min bädd i Savos koja,
bär hon till mig hedens ljung.
Strör mitt golv med gula rosor,
löv från stränderna av Slomlam,
smeker mjukt mitt tunga huvud
med sin hand och viskar - sjung! 

( Dan Andersson )

NN, Fredag, 18. Mars 2005 20:32


Min älskling, min älskling.

Tre bittra år och snart sju fruktansvärda månader sedan du mördades. Fortfarande kan jag inte riktigt förstå. Fortfarande är det mesta på något sätt overkligt. En del stunder är ändå rätt ok, så har det blivit med tiden. Kunde jag aldrig tro den första tiden, aldrig. 

Men så kommer där en doft som minner om dig, ett skratt som kunde varit ditt, ett foto jag inte sett på länge. Då rämnar världen, då öppnar sig avgrunden, då vill jag inget mer. Min Micke !

Aldrig mer 
se dig 
krama dig
vara dig nära

Aldrig mer
höra din röst
dela din glädje
bära din sorg

Inte här
kanske sen
länge ännu
måste jag vänta

mamma, Torsdag, 17. Mars 2005 19:52


Här skiner solen och våren visar sig. Om jag skickar dem idag bör de vara framme i början av april.

Kram

Anzo, Onsdag, 16. Mars 2005 08:36


DRÖMMAR UR SNÖ.

De har sagt att det ska blomma.
-Ur mörker och snö
allt det ljusa som vi drömde
ska ge frukt och ge frö.
De har sagt att det ska blomma
som kring björk och kring lind.
Men händerna är tomma
och blicken blind.

Nils Ferlin.

All kärlek och värme, och två ljus brinner...med kärlek

Jennifers mamma, Tisdag, 15. Mars 2005 21:03


Min Micke.
Just hemma från jobbet.Tänder ditt ljus och hjärtat är tungt.Längtar dig så.

mamma, Tisdag, 15. Mars 2005 19:32


Trädet
Vad det är dumt att tro, att man kan glömma,
och dumt att tro, att tiden läker såren.
Den stora sorgen - den är intet sår.
Den är ett frö, som föll i hjärtats gömma
och gror och växer till ett träd med åren
och bär en bitter blomning varje vår.

Karl Asplund (Ur Klockbojen)

NN, Tisdag, 15. Mars 2005 17:05


Älskade Micke.
Snöat har det, snöat, snöat.Täckt är din grav, tulpanerna där alldeles bortfrusna men den gula fjärilen dansar och lyser.
Som du så ofta gjorde och som jag vill tro att du fortfarande gör.. men var,säg var ?

Varit borta några dagar. I ett förtrollat slott vid en förtollad strand. Skönt att vara i en annan värld där tankarna gick till annat än den helt sönderslitande längtan efter dig. Men så,under en paus med glada männiksor omkring ,hörde jag någon med ett skratt liknande ditt och världen stannade. Mörkt blev mitt sinne, värkande mitt bröst. Ingen såg, ingen förstod för jag har lärt mig att maskera min smärta, men ont gjorde det, ont, ont.

Min älskling..

mamma, Söndag, 13. Mars 2005 21:08


When somebody dies, a cloud turns into
an angel, and flies up to tell God to put another flower on a pillow. 

A bird gives the message back
to the world, and sings a silent prayer that makesthe rain cry.

People disappear, but they never really go away.The spirits up there put the sun to bed, wake up the grass, and spin the earth in dizzy circles.

Sometimes you can see them dancing in a cloud during the daytime, when they are supposed to be sleeping. 

They paint the rainbows and also the 
sunsets and make waves splash and tug at the tide.They toss shooting stars and listen to wishes. 

And when they sing windsongs, they whisper to us, don´t miss me too much. The view is nice and I´m doing just fine.

/ Okänd /

L, Tisdag, 8. Mars 2005 09:11


Hej min vän!

Efter ditt mail måste jag gå in och kika på din hemsida.
Vi har båda fått våra söner sönderstuckna utav kniv mördade.
Ingen Ingen kan fatta att någon med berått mod kan sticka ihjäl en annan människa,
Vi är Brottsoffer som det så vackert heter, Brottsoffer för hela livet.
Våra banemän fick endast 10 år....
Vi får hela livet.
Tänker mycket på dig
Du är en vän för livet...
Kram

Ann-Britt Johansson, Måndag, 7. Mars 2005 17:12


Micke, min älskling.
Så var då 30 årsfesten. Så många och så mycket att vara glad och tacksam över. Men om, om du och Kenny ändå hade varit med.Kanske var ni det ändå. Från någonstans i någonting om vilket jag inget vet men ändå vill tro och hoppas på. Så ofattbart att ni bägge storebröder bara försvann. Unga, friska, starka.Och så bara borta. Så helt ofattbart. 
-----
Min älskling, mars till trots ligger snön ganska djup och det har varit många kalla dagar. På kyrkogården vitt och täckt.Men inte hos dig, Nej inte hos dig. Där har vi satt en kruka med tulpaner blommande i guldorange och framför stenen svävar en gul fjäril. Din minnesplats flammar och glöder.Som kärleken till dig. Den brinner i en eld som aldrig kan släckas.Aldrig. Min Micke. Min älskade son.

mamma, Söndag, 6. Mars 2005 20:18


Det är ett vackert rosa sken på vår himmel,ikväll. Där jag bor, är den speciellt rosa över ett hus där en älskad flicka fyller 30 år idag. Jag vet att det är fler, älskade som blir 30 år just idag. Därför är vår himmel så rosa, enbart för Er som fyller 30 år.
Just ikväll är vår himmel Er, bara för Er, med mycket kärlek och många hälsningar, från våra Kära.

Jennifers mamma, Lördag, 5. Mars 2005 18:18


Hejsan...sänder en dikt som en hälsning från mitt hjärta till er alla.

Då knäpper jag mina händer.. När sorgen känns tung i mitt sinne och vägarna vilsna att gå när djupaste tvivel förmörkar de stjärnor jag gärna vill nå. Då knäpper jag mina händer till bön i min Faders hus det skänker mig ro till besinning skänker mig glädje och ljus. När ondskan som vådelden flammar och sprids som ett ogräs och gror vill kväva den flämtande låga av tro som alltjämt i mig bor. Då knäpper jag min händer till bön i min Faders hus det skänker mig ro och försoning skänker mig glädje och ljus. Men även när vägen jag vandrar bär hoppets och lyckans sigill jag bugar mig ödmjukt för livet och tackar för att jag finns till. Då knäpper jag min händer till bön i min Faders hus det skänker mig ro och förtröstan skänker mig glädje och ljus. 
Ha det så bra
Kraaaaaam
Anita

Anita Wikström, Fredag, 4. Mars 2005 20:56


Älskade Micke
I dag helt ofattbara tre år och sex månader sedan det som inte fick hända, hände. Kan inte förstå, kommer kanske aldrig att förstå. Det är som om igår, det är som en gång för länge, länge sedan och samtidigt som om aldrig. Saknar dig i varje stund, i varje andetag.Min Micke.

mamma, Tisdag, 1. Mars 2005 07:03