Älskade Micke.
Det är så vackert här hemma nu. Snön ligger djup. Advetsljusen lyser. Om du bara
vore här...här, här !
Saknar dig i allt.
mamma, Tisdag, 29. November 2005
20:07
Lyckliga dagar finns bara i dröm
och fantasi.
Sol, vind och vatten finns långt bortom Betlehem
bortom Kaliforniens guld, på Champagnegatan.
Jag vill till universum. Jag vill ha en egen måne tillsammans med dig.
Där kan vi tända hoppets eld och låta kärleken slå rot.
Du kan öppna din himmel och ge en sol, och jag kan
låta solen värma dig. Jag vill vara helt nära dig, när vår sommarlängtan tar
oss bortom regnbågen, där vi ska fånga en ängel från Eiffeltornet
när du kommer i min fantasi och jag bygger ett torn.
/ R Phil /
NN, Tisdag, 29. November 2005
14:13
läste eran hem sida för ett tag
sedan och såg dom fina korten på Micke jag kan inte förstå hur dessa vansinnes
dåd kan hända, det finns ju ingen mening med allt detta jag blir så less på allt
våld och tycker världen är helt fel ibland och jag hoppas innerligen på en
bättre morron dag där vi alla kan gå lungt på våra gator utan räsla i kroppen.
Mvh
Mano
Mano, Tisdag, 29. November 2005
10:33
Advent är mörker och kyla.
På jorden är krig och kallt.
Man drömmer om fred och om vänskap,
men bråkar och slåss överallt.
Advent är mörker och kyla.
Vi tänder ett ljus och ber:
Förbarma dig Gud över jorden,
all nöd, all förtvivlan du ser.
Advent är väntan på Kristus:
Kom Herre, kom hit i tid.
Och lär oss ta hand om varandra
och leva tillsammans i frid.
Psalm 609
R.I.P, Söndag, 27. November 2005
20:39
Kjære Micke.
I dag er det første advent og jeg har tent lys, både ute og inne, lys for alle
dere vakre engler.
Advent og julen er en gledens tid, men også en tid for etter tanke, en tid hvor
man skal minnes de som ikke er her sammen med oss på jorden men som er vakre
engler der i himmelens land.
Tenker på dine kjære i dag Micke, dine som savner deg så.
Så tenner vi et lys i kveld, vi tenner det for glede.
Det står og skinner for seg selv og oss som er tilstede.
Så tenner vi et lys i kveld, vi tenner det for glede.
Varme tanker og hilsninger fra Mary-Ann, mamman til Aleksander.
Mary-Ann,mamman til Aleksander,
Söndag, 27. November 2005 20:05
Älskade Micke.
Första advent. Grått och mulet ute. Sägs att det blir snö framåt dagen. Hoppas
det.För våra smås skull och för alla andra som nu ser fram emot julen med
förväntan.
Har tänt din älsklingsljusstake. Tänker på i vilket av dina fönster du hade
den.Då när allt var så annorlunda ...
Ser ut över vår gård. I nästan alla fönster lyser stakar och stjärnor. Men inte
i Margaretas.Hon som alltid gjorde så fint. Nu är där bara mörkt och kallt för
också hon är borta. En till som lämnat oss. Ni är så många att sakna, min
älskling.Så många.
De senaste dagarna har varit helt uppfyllda av de våra. I fredags Gs
födelsedag.I går vår allra minsta prinsessas dop. Så många stunder av glädje och
i det, som alltid, en förtvivlad saknad efter dig. Älskar dig så obeskrivligt,
längtar dig så ofattbart.
Vi tänder ett ljus i advent.
Det värmer den som frusen är.
Vi tänder ett ljus i advent,
det sprider ljus i vårt mörker här.
Och alla som är rädda
och fryser på vår jord,
Dom borde få sitta vid vårt bord,
när vi tänder ett ljus i advent.
mamma, Söndag, 27. November 2005
09:15
Jag har lämnat stan
jag går med ryggen mot ljusen
Ännu ett djur i tystnaden
mellan dom svarta husen
Jag hör röster i vinden
något stryker mot kinden
Som om du var här
som om du var här
Jag går på en väg
jag kommer inte längre
Jag och mitt hjärta
står stilla i regnet
Jag hör någon som andas
en annan själ som vandrar
Som om du var här
som om du var här
Jag sitter i ett hus
med ett gammalt piano
Här finns inga applåder
men man ser stjärnorna och havet
Det är som livet gått isär
jag är i en annan värld
Som om du var här
som om du var här
Jag går över scenen
på de dödas teater
Där repliker kommer
ur transistorapparater
Det är nåt konstigt med rösten
men jag känner igen törsten
Som om du var här
som om du var här
Jag hör hur trummorna ropar i mörkret
jag hör vågorna som går över strand
eller är det ljudet av tysta timmar
som vrider sig runt i min hand
Jag tog en enkel biljett
jag ville bort från allt
Världen förändras
snart finns inget som är sant
Jag vet inte längre vad som händer
hur kan mitt hjärta bli till is mitt i elden
Som om du var här
som om du var här
L, Lördag, 26. November 2005
11:12
Så är det åter vemodstid, hmm.
Ska vara glada och nöjda...med livet
Jul...i guds och kristu namn.
Jag vill ha jul i "vårt" namn,
och ialla andras namn.
Jag vill ha jul i frid, och i fred,
Och... i, egentligen ingens namn.
Bara i lugn och ro...
Bara i lugn och ro...
Jag gör vad jag vill med julen, det har jag alltid gjort, i 4 år och 6 månader.
Men innan dess...så härligt det var.
Men livet förändras...OCH VI MED DET.
Men...vi gör så gott vi kan...vi som blev kvar.
Jennifes mamma, Onsdag, 23.
November 2005 20:58
Älskade, alskade Micke.
Den första snön har kommit. Här hemma och på din grav. Så vackert och i det så
fyllt av sorgsenhet. Ännu en vinter utan dig, utan dig.
I fredags var alla de våra här. Varendaste rum fyllt av sorl. Ändå såg jag din
tomma stol och hörde din tystnad. Fick gå undan en stund och ta mig till dig i
hjärta och tankar.Sedan till de andra igen. Skratt i gråt.Gråt i skratt..min
älskling.
I dag var kronprinsessan här. Vi pysslade och pratade och hade det så gott
tillsammans. Din prinsessa, allas vår älskling. Till helgen döps den allra
nyaste lilla prinsessan. I den kyrka där din kista stod. Glädje i sorg.Sorg i
glädje...min älskling
Nu tänder jag ditt ljus och saknar dig så obeskrivligt samtidigt som jag i
tacksamhet tänker på de och det jag har. Armod i rikedom. Rikedom i armod..min
älskling.
mamma, Söndag, 20. November 2005
20:19
Riktig förtvivlan har inget tal,
sitter där bara; mal och mal;
Riktig förtvivlan har ingen gråt
gråten befriar - efteråt.
Anna-Greta Wide
NN, Fredag, 18. November 2005
09:54
kära marianne sänder dig en tanke.
livet går så konstigt vidare utan våra söner. står med ett liv i döden och ett i
livet. var ska jag vara? ibland vet jag inte själv.men ändå läggs dag på dag och
år till år. varma kramar till dig i höstmörkret från marie-anne mamma till
marcus 82-02 alltid älskad aldrig glömd
marie-anne, Torsdag, 17. November
2005 13:14
Det var länge sedan jag var här,
jag ville bara hälsa hela familjen....Mvh Dariusz
Dariusz, Torsdag, 17. November
2005 08:47
Hej till hela familjen.
Usch ett sådant tragiskt slut eran son/ broder fick. Ingen människa i världen
skall behöva drabbas på detta vis.
Men jag tackar er för att ni delar med er på ett sådant vackert vis som denna
sidan är gjord. Mina tårar har trillat, trotts att jag inte känner vare sig er
eller eran son. Men detta berörde mig väldigt djupt.
Önskar er alla det bästa i livet. & skickar mina varmaste kramar till var och en
av er.
Kram "Bettan"
Elisabeth "Bettan" Dovermar,
Onsdag, 16. November 2005 15:35
Älskade Micke.
I dag Christians begravning. 26 år fick han leva. Hade så gärna fått många fler.
Som du min älskling, som du..
De här orden gav hans familj honom :
Någonstans i min själ är det tomt
någonting saknas så jag stannar på min vandring
känner efter men allt är så diffust
Så hör jag långt, långt bort
rösterna från dem jag saknar
jag förstår att jag lämnat dem jag älskar
det är dags att säga farväl
Om i morgon inte fanns
skall ni veta att jag känner
eran kärlek nu som då
när himlen den var blå
och solen lyste klart
Alla minnen som jag bär
är så levande och ljusa
så tillsammans hand i hand
går vi barfota i sand
om imorgon inte fanns
Mitt timglas sprack och läckte sand
och plötsligt fanns det ingen tid kvar
det känns hårt och orättvist
när våran andra chans i livet blev så kort
Men när jag nu säger hejdå
kan jag ändå alltid nå er
genom tanke eller hjärta skall vi prata
tills dess vi möts hos mig
Och fastän jag inte är kvar
är jag hos er varje dag
när imorgon inte finns
mamma, Tisdag, 15. November 2005
19:16
Må din väg gå dig till mötes
och må vinden vara din vän,
och må solen värma din kind.
Och tills vi möts igen
må Gud hålla,
hålla dig i sin hand.
R.I.P, Lördag, 12. November 2005
20:42
Många varma tankar...det finns
inget jag kan skriva som gör den stora sorgen mindre...men att en underbar son o
bror ska mista livet på detta brutala sätt..det är ofattbart..att tvingas leva
med detta sår inom sig..dag efter dag...Jag kan förstå den djupa bottenlösa
smärtan, o vill sända alla mina varma tankar o medkänsla till er..Styrkekramar
Maggan
Margareta, Fredag, 11. November
2005 22:12
Drömmar bleknar,
lyckan brister,
livets smala tråd är skör
Den man håller av
man mister
den man älskat mest,
den dör
L, Torsdag, 10. November 2005
15:41
Älskade Micke.
Allhelgonahelgen var så tung att inte ett endaste ord har jag kunnat skriva,
inte en tanke har varit uthärdlig, nog det att bara orka andas.
Regnade gjorde det hela dagen. Hela himlen grät, så tycktes det mig. Din grav
som alltid fylld med ljus och blommor. Dagen därpå när jag kom för att ta bort
det utbrunna såg jag att många varit där och lämnat sina hälsningar.
För alltid i våra hjärtan, min älskling, för alltid i våra sinnen, kärleken är
förvisso långt starkare än döden..
I kyrkan , varm och öppen, fanns på ett bord en särskild plats med blommor och
ljus. Där låg informationsblad om de anhörigorganisationer jag känner till. De
om vilka vi inget visste den första fasansfulla tiden .
Förra året kände jag att jag ville bidra till att berätta att det finns
hjälpande händer, det finns människor ( så många, min älskling, så många ) som
vet hur det känns, som kan lyssna, som kan finnas bredvid. Ingen kan bära den
andres sorg men ändå att någon tyst finns där betyder så mycket.
Tog jag så kontakt med kyrkan och frågade om jag fick lämna infoblad,det fick
jag och tänk i år ringde de och frågade efter mer. Så har jag då, på grund av
din död, varit med och startat en ny tradition kring allahelgonahelgen. Måtte
det hjälpa någon, någon enda..
mamma, Måndag, 7. November 2005
17:21
Det är så tomt inom mig, känner
mig ordlös inför det faktum att ni inte längre finns hos oss.
Våra barn, åh vad ni fattas oss föräldrar!
Skickar tankar och en bamsekram
Tuija
Tuija Matias mamma, Måndag, 7.
November 2005 16:59
Mina tankar, som vanligt hos dig,
Micke.
Mitt hjärta hos Din mamma och din familj,som älskar och saknar Dig.
Det blåa och rosa ljuset, har nu brunnit ut, men jag har flera.
De lågorna skall aldrig slockna.
Kramar, kramar
jennifers mamma, Söndag, 6.
November 2005 09:10
En stor varm kram till dig o din
familj idag.. Maggan
Margareta, Lördag, 5. November
2005 21:45
Hej. Skickar en varm hälsning på
denna Alla helgons dag. Ljusen brinner för våra kära i dag.
Kram Helena
Helena, Lördag, 5. November 2005
21:30
Kjære Micke.
Så glad jeg ble da jeg leste diktet din mor har skrevet inn på min sønn,
Aleksanders, side, det varmer så mitt hjerte....
I morgen skal vi i kirken på konsert og da skal jeg tenne lys for alle dere
engler som ikke lenger er her sammen med oss, håper dere kjenner varmen fra alle
lysene som er tent, tent for dere som ikke er her lenger.Send styrke og varme
til de som savner deg så.
Kjære Marianne.
Tusen, tusen takk for det vakre diktet du gav meg....ønsker deg og dine en
fortsatt god helg og en fin allenhelgen.
Varme høst hilsninger fra Mary-Ann, mamman til Aleksander
Mary-Ann, mamman til Aleksande,
Lördag, 5. November 2005 17:27
I Allhelgonna aftons timma
Vi våra älskade, saknade minnas.
Tusentals ljus har tänts
Många vackra tankar sänts.
Längtan, frågor om varför?
Var finns meningen i att barn dör?
Tårarna på kinden rinner,
Medan ljusen vackert brinner.
Lucas mamma
Agneta, Lördag, 5. November 2005
15:44
tänder ett ljus för dig och din
familj idag och ställer det brevid Jennifers.
mano, Lördag, 5. November 2005
10:51
Ville bara tacka för dina ord i
Jossans gb ..sånt värmer så mkt.
Tänder ett ljus för din Micke bredvid Jossans ikväll....
kram
Maria
maria, Lördag, 5. November 2005
10:26
Älskade Micke.
Ska börja laga mat och plocka fram till de våra. Så många att extrastolar kanske
behövs. Men hur många som än kommer är det alltid en för lite, alltid en stol
tom.. för du är inte här.
Åh, som jag slulle vilja göra i ordning några av dina älsklingsrätter.Åh, som
jag skulle vilja se dig och lillebror kivas om den sista gobiten. Men så blir
det aldrig mer. Aldrig mer. Saknar dig så obeskrivligt.
mamma, Fredag, 4. November 2005
15:33
At night the wind blows in the
rain
Against the window pane
I hear you call my name
Your voice whispers in my ear
The words are still so dear
It's almost like you're here
I can almost feel your breathing
I can almost touch your face
You didn't know that you'd be leaving
Memories time cannot erase
At night with feelings running deep
As i fall asleep
It's almost like you're here
In silence as i sit and stare
I see you sitting there
Brushing down your hair
And even through a blur of tears
The vision is so clear
It's almost like you're here
I can almost feel your breathing
I can almost touch your face
You didn't know that you'd be leaving
Memories time cannot erase
At night the wind blows in the rain
Against the window pane
It's almost like you're here
It's almost like you're here
R.I.P, Torsdag, 3. November 2005
17:22
Älskade, älskade Micke.
Den första november. Ofattbara fyra år och två månader sedan den sista kramen.
Ändå som i går. Din doft, din värme, din kärlek glömmer jag aldrig, aldrig.Du
min försfödde son.
Jag vill tro att du har det bra. Att du är omgiven av ljus och kärlek. Din
närhet känner jag men åh, som jag skulle vilja krama dig igen. Saknar dig ju så
oändligt.
mamma, Tisdag, 1. November 2005
08:20
