mycket fin sida
han vet säkert att han är älskad
Carpe Diem
trebarnsfar, Måndag, 31. October
2005 11:04
Jag tänker på er,har själv mist en
dotter.
Det finns inget värre än att missta sitt eget barn.
en mamma, Söndag, 30. October
2005 19:56
Det gör ont i mig att läsa på den
här sidan... Oerhört ont, men den är samtidigt oerhört vacker och viktig. Jag
tror att Micke har det bra nu, han sitter där på ett moln,skrattandes,
stojandes... Han finns bland er... Hos er...
Jag sörjer fast jag inte ens känner honom. Er sorg blir min sorg.
Tack för ni delar med er!
Veronica, Söndag, 30. October
2005 19:00
Det sägs att ovan molnen är himlen
alltid blå men det kan va' svårt att tro när man inte ser den
Och det sägs att efter regnet kommer solen fram igen men det hjälper sällan dom
som har bli'tt våta
För när vännerna försvinner eller kärleken tar slut ser man allt med lite andra
ögon
Man övar sig och långsamt blir man bättre på att se skillnad mellan sanningar
och lögner
Allting kan gå itu men ett hjärta kan gå i tusen bitar
säger du att du är min vän så är du kanske det
Det sägs att det finns alltid något bra i det som sker och tron är ofta den som
ger oss styrka
Ja man säger mycket men man vet så lite om sig själv när ångesten och ensamheten
kommer
För när vännerna försvinner eller kärleken tar slut
ser man allt med lite andra ögon
Man över sig och långsamt blir man bättre på att se
skillnad mellan sanningar och lögner
Allting kan gå itu men ett hjärta kan gå i tusen bitar
säger du att du är min vän så är du kanske det
Allting kan gå itu men ett hjärta kan gå i tusen bitar
säger du att du är min vän så är du säkert det
Björn Afzelius/Tusen bitar
JK, Söndag, 30. October 2005
11:27
Älskade Micke.
Så är Jennifers mördare mördad. Inför sin son, elva år bara. Åter en familj i
största sorg och vanmakt.
Jag är så kluven i mina känslor.Aldrig att jag hade önskat honom eller din
mördare eller någon annans mördare ett liv i frihet.
Rasande, fullständigt rasande, blir jag vid tanken på alla permissioner som
träder i kraft redan efter de första åren i fänglse.Rasande, alldeles rasande
blir jag vid tanken på att tio år blev straffet för att ta ditt och Jennifers
liv och av de tio går en del bort för gott uppförande och utanför murarna är man
efter sex år.Och då med många, många permissioner bakom sig.Många möjligheter
att träffa familj och vänner. Att planera för den framtid som för dig och
Jennifer och alla de oräkneligt många andra, inte längre är.
Nej. liv i frihet unnar jag ingen mördare.Men detta att våld föder våld är så
fruktansvärt. Hur ska det bli med vår värld ..
Saknar dig så
Älskar dig så
Väntar dig än
mamma, Söndag, 30. October 2005
10:30
Jag vill tända ett ljus till minne
av någon som före har gått
Jag öppnar i lyssnande stillhet mitt sinne
när något som bor i den levande lågan
vill viska ett svar på den svåraste frågan
ja allt som jag inte förstått
Jag vill tro att ett ljus kan vara
nåt mer än vad ögat kan se
och hjärtat som tror har så lätt att förklara
att bortanför allt, från en källa högt ovan,
kan vanliga ljus till den strålande gåvan
att låta nåt ofattbart ske
Jag vill tro att det undret sker nu
att någon jag saknar här
precis lika verklig som ljuset jag ser nu
och synlig för den som vill hoppas och drömma
att kärlek som aldrig mitt hjärta kan glömma
i evighet levandes är
Jag vill tända ett ljus till minne
av någon som möter mig då
när en gång den dagen och stunden är min
och ljuset för mig själv och andra
beskriver och lyser den väg jag ska vandra
till målet jag längtar att nå
/ Atle Burman /
R.I.P, Söndag, 30. October 2005
08:09
Kära Marianne!
Jag var på FEBE-dagen och hörde dig, fantastiskt. Jag tror även att det var du
som hade en hälsning till min son Robin idag på FEBEs hemsida, kommer du ihåg
att jag frågade dig om jag fick låna delar av en dikt, för några år sedan...Min
vän, vad det är skönt med människor som tänker på en, just i dessa svåra
stunder!
Stor Varm kram
Mona, Robins mamma
Mona, Robins mamma, Fredag, 28.
October 2005 21:04
Älskade Micke.
Kvar på jobbet.
Kvällarna blir sena, dagrna långa.
Allt och inget händer och i det finns du, alltid du.
Saknar dig så obeskrivligt
Så länge sedan sista kramen ..
mamma, Onsdag, 26. October 2005
18:13
Hej Marianne!
Ville bara skriva en rad och skicka dig de varmaste tankar och kramar jag kan.
Kramis Malin - ängeln Jonathans mamma
Malin Åsberg, Måndag, 24. October
2005 17:55
Remembering you is easy we do it
every day
But missing you is a heartache that never goes away
L, Fredag, 21. October 2005 19:10
Älskade Micke
Jag kan ingenting dikta
och ingenting måla
och ingenting säga
som räcker idag...
Men lyssna till vinden
som sjunger sin längtan
och smeker Din panna,
för vinden är jag
Fick jag skriva till min vän i går. Nu är också hans son borta, hans enda
barn.26 blev han.
Tänk några veckor innan du dog hade vi de mest magiska dagar tillsammans. Vi
njöt av livet, var glada som barn och talade så mycket om er, våra älskade
ungar. Inget visste vi om det som väntade. Därför kunde vi skratta, som vi
skrattade.. då .. innan .. i det andra livet ..då allt var helt ..
mamma, Onsdag, 19. October 2005
07:10
Febe dagen.Åh älskade Micke,
Febedagen.
Den var så speciell, så mäktig att jag fortfarande två dagar efteråt är alldeles
känslomässigt slut. Så många tårar, så många kramar och också - tänk dig det -
ett och ett annat skratt.
Hela dagen tillsammans och jag fick äntligen träffa några av dem jag vandrat
tillsammans med de här ofattbara åren efter dig, efter dig.
Marcus mamma och hennes allrasom raraste dotter ( har just läst boken, boken om
och till din son. Tårarna rinner och jag håller om dig hårt, hårt ) Björnisens
mamma, Emmmas mamma, Miguels pappa, Svantes mamma och pappa och många, många
fler.
På kvällen lästes era namn och ni fick var och en era ljus tända. Över nittio
blev det. Min älskling,. mer än nittio sönder och döttrar borta, bara borta. Hur
kan det vara så.
Med alla ljus tända och med avslutningsmusiken Må din väg gå dig till mötes ..
ville världen rämna, ville jag inget mer.
Kom där så en mammahand i min, kändes då en mammaklapp om ryggen. Fick jag andan
åter och omsluten av gemenskapen klarnade blicken igen och då såg jag att ditt
ljus brann klarare än någonsin förr. Min älskling, min älskling..
mamma, Måndag, 17. October 2005
18:42
äntligen, äntligen fick jag träffa
dig och det var en otrolig stund, att få krama om dig marie-anne. i tre år har
vi följt varandra sen jag miste min marcus och så kom du fram till mig på
febedagen. min dotter sa sen till mig. mamma mickes mamma hon gick rätt in i
mitt hjärta. hon påminnde mig så om min lilla mormor. och då är det gott betyg.
varm kram från marie-anne mamma till marcus 82-02 alltid älskad aldrig glömd
marie-anne, Måndag, 17. October
2005 14:14
Hej igen, bara jag som undrar
om det känns okey om jag länkar
till er sida från min?
Mvh Carina
Carina, Måndag, 17. October 2005
13:51
Hejsan!
Har just läst er sida med en klump i magen......ännu en gång har det hänt.
Detta onödiga våld som aldrig tar slut.
Jag och min familj är även vi drabbade.
Även om det var länge sedan så gör det ont fortfarande, mer än vanligt när jag
läser just det jag precis läst om Micke, så onödigt och tragiskt.
Lite om det som drabbade oss har jag skrivit om på min alldeles nygjorda sida
som ännu inte är klar, jag har massor med tidningsurklipp sen pappa dog som jag
tänkt scanna och lägga in tillsammans med en del bilder, när tiden finns!
Kram på er allesammans från Carina
Carina, Måndag, 17. October 2005
13:28
Väntar dig hem, väntar dig så
dagar svinner i nätter som gå
tiden står isfruset stilla
Längtar dig hem, längtar dig hit
hjärtat söndras i bit efter bit
sorgen krossar helt sinnet
Söker dig hem, söker dig hett
böner jag svurit, böner jag bett
svaren tystnat i tystnad
Väntar dig hem, väntar dig så
varför, åh varför måste du gå
lämnande mig här att vänta
- mamma -
mamma, Lördag, 15. October 2005
08:32
Längtar dig så..
mamma, Torsdag, 13. October 2005
20:09
Tänk Er inte honom som någon som
givit sig av
Hans resa har bara börjat.
Vi lever många liv.
Och det på jorden är bara ett
Tänk Er att han vilar från sorger och tårar
På en plats fylld av värme och trygghet
Där man inte räknar dagar eller år.
Tänk Er hur han önskar att ni visste
Att inget utom Er sorg kan dö.
Och tänk Er honom levande i hjärtat
På dem han vidrört.
För ingenting älskat kan någonsin gå förlorat
Och han var oändligt älskad!
NN, Torsdag, 13. October 2005
08:30
Micke, förstår att du är stolt
över din fina, fina mamma. Din mamma som lider så oerhört mycket, som vi andra,
men ändå orkar ha kraft över till andra.
Vi saknar er, vi saknar er, vi saknar er!!!
Kramen Tuija
Tuija, Matias mamma, Onsdag, 12.
October 2005 19:09
I´d give my all to have
Just one more night with you
I´d risk my life to feel
Your body next to mine
´Cause I can´t go on
Living in the memory of our song
I´d give my all for your love, tonight"
/ Av Mariah Carey /
L, Tisdag, 11. October 2005 19:06
Älskade Micke
Så har också den helgen nått sitt slut. Timmar, dagar,nätter vävs samman och i
allt fattas du.
Har så mycket och så många att älska och känna glädje över men önskar så er
allesammans här. Tänk att få prata med dig, höra dig, känna dig. Tänk att få
höra dig tigga pussar av de små, Med de största fick du några år men med de
minsta inga alls.
Jag tror nog du följer och ser oss hela tiden men jag skulle så gärna vilja se
dig dra upp dem i famnen. Lillprinsen skulle du nog bära omkring på dina breda
axlar och den minsta prinsessan, åh, som du skulle gulla..
I går bar kronprinsen ditt skepp hem till sig. Det som du några dagar innan du
mördades berättade att han skulle få.Det var så mycket du sorterade och ordnande
din sista vecka ..
som om du visste..
Nu är det hemma hos honom som så mycket annat som en gång var ditt. Mitt hjärta
grät för det blev ytterligare en påminnelse om att jag aldrig någonsin får bära
omkring ditt barn, aldrig en liten sonson som leker med sin pappas skepp.
Samtidigt var jag glad för att det som gav dig så mycket glädje som liten nu kan
göra gott för en av våra älsklingar.
Pratat med en av dina kompisar. Hans lillebror är nu borta.Kampen mot cancern
förlorades. Nu säger han, nu vet han hur det är, att sörja, att sakna , att i
det försöka hitta fram till ljuset igen. Den vandringen önskar jag han hade
sluppit.Men så blev det inte.
Jamin älskling , så går då timmarna, dagarna, nätterna i livets väv.
Utan dig, utan dig.
Saknar dig så obeskrivligt.
Älskar dig för alltid.
mamma, Söndag, 9. October 2005
19:26
They say that memories are golden
well maybe that is true
I never wanted memories
I only wanted You
A million times I needed You
a million times I cried
If love alone could have saved You
You never would have died
In life I loved You dearly
in death I love You still
In my heart You hold a place
no one ever could fill
If tears could build a stairway
and heartaches make a lane
I´d walk the path to heaven
and bring You back again
Our family chain is broken
and nothing seems the same
But as God calls us one by one
the chain will link again
Okänd
mamma, Söndag, 2. October 2005
09:20
