1972 - 2001 blev dina år på jorden. Tiden blev alldels för kort. När jag tänker på det känner jag att du fyllde varje minut.Du levde och levde ut mer intensivt än någon annan jag vet om. Som om du var tvungen att leva fort, fort. Kanske din själ visste det ingen annan visste. Att din tid skulle bli kort.. 

mamma Tisdag, 28. Februari 2006 06:44   

Micke, min Micke

Just hemma efter en lång arbetsdag. Har tänt ditt ljus - som alltid, som alltid -

Snön ligger fortfarande kvar fast det i morgon är den sista februar.Men om dagen när solen skiner så känns det att våren inte är långt borta. Allt kommer att väckas till liv igen.Men inte du, inte du..

I mina tankar är du alltid. Ibland så smärtsamt att marken vill vika sig, att jag ingenting vill, ingenting kan.Bara andas. Ändå tror jag inte att andra riktigt ser det på mig. Har nog lärt mig att ständigt leva med denna fruktansvärda saknadssmärta och samtidigt på riktigt glädjas åt mångt och muycket.Märkligt men så är det nog.

Som i dag när jag hade anställningsintervjuer. Ringde så på dörren och där stod en ung man så lik dig att jag för en sekund trodde... samma breda axlar, samma nacke.Det mörka håret, mörka ögon i kisande glitter under långa fransar.Det sneda lite blyga leendet. Åh, Micke!

Ändå efter en stund var det honom jag såg och hörde.Du var tillbaka till din plats i mitt hjärta.Men nu när jag tänker på det värker gråten i bröstet.Gråten som nästan aldrig numera blir förlösande tårar. Jag tänker om det ändå hade varit du.Om jag ändå fick se dig en gång till.Bara en endast gång till. Saknar dig så obeskrivligt. 

mamma Måndag, 27. Februari 2006 19:43   

Älskade Micke

Tidig morgon. Snart dags att sätta på Ferlin masken och möta dagen.Men först en stund till här hemma.Dina ljus är tända och du är som alltid i mina tankar och i mitt hjärta. Varje morgon i saknad efter dag, varje morgon .. 

mamma Torsdag, 23. Februari 2006 07:14   

Drömd lycka

Ur mitt fattiga, mörka liv,

ur min ensamhets långsmma natt

höjer jag sången om dig, mitt viv,

min förstligt glimmande skatt.

Med flyende pensel jag målar

din bild i drömmarnas stund,

en bild av skimmer och strålar

på furuskuggornas grund.

/karlfeldt / 

L Onsdag, 22. Februari 2006 17:47   

Hej!

Just nu skiner solen, Men det blåser så kallt från Nordöst.

Har idag bakat 40 kakor och saknar min son som alltid var i närheten när det vankades hembakt. 

Ann-Britt Tisdag, 21. Februari 2006 16:02   

För längtan och saknad, efter våra barn,

finns inga ord.

Det är så fruktansvärt tomt på vår jord 

Jennifers mamma Söndag, 19. Februari 2006 19:28   

Micke, min älskling 

mamma Söndag, 19. Februari 2006 10:05  

Älskar dig så

Längtar dig så

Väntar dig än 

mamma Lördag, 18. Februari 2006 16:55  

Micke, min älskade son.

Jag kommer ihåg hur det var din sista Alla hjärtans dag. Hur sanslöst lycklig du var. Hur du satte dig i bilen efter jobbet och körde 30 mil för att hämta din kvinna och så tillbaka hem igen. Bara för att det var just den dagen.

Du var så romantisk, så stark, så het i dina känslor. Allt eller inget, så levde du.

Åh, min älskling, kontrasten mellan ditt sätt att leva, ditt sätt att höras, att synas, är så enorm mot den tystnad du lämnat efter dig. Din tysta grav, mitt tomma hjärta.

Vår kärlek, våra hjärtan har du idag och alla dagar. Älskar dig så 

mamma Tisdag, 14. Februari 2006 18:18   

Tankar alla hjärtans dag .

Att älska är livets mening

att bortom oss själva se

att taga emot och lära

att taga emot och ge

att öppna hjärta och sinne

för allt som är skönt och gott

och låta det lysa och värma

varhelst vi vår uppgift fått.

Må aldrig vi mista förmågan

att bortom oss själva se

att kunna motta och växa

att kunna älska och ge.

/ Rut Bucht / 

NN Tisdag, 14. Februari 2006 12:07   

Älskade Micke

I morgon Alla hjärtans dag.

Var är du, mitt hjärta ?

Var ? 

mamma Måndag, 13. Februari 2006 19:10   

Saknar dig som alltid 

NN Måndag, 13. Februari 2006 13:31   

Älskade Micke.

En sån dag det varit.En sån vidunderlig dag. För första gången fick jag träffa Jennifers mamma. Vi förlorade er samma sommar - hon strypt, du knivhuggen -och sedan dess har vår vänskap blivt alltmer stark och kärleksfull. Som min lillasyster är hon. Och i dag den första kramen.Åh, Micke som den värmde.

Värmde gjorde så mycket annat också idag, de många hundra ljusen på Sergels torg till ditt och andras minnen. Alla vi hundratals föräldrar samlade i det gemensamma gränslöst ofattbara. Sångerna, dikterna, tårarna.

När jag stod där med min facklai handen och delade ut informationsblad var det så många fina ungdomar som kom fram och frågade och klappade om mig.

Alldeles bakom mig hade jag ingången till tunnelbanan.Just där du kommit så många gånger på väg ut i stan. Några steg över plattan, sedan trappan upp och iväg.Som du gjorde den sensommarnatt som blev din sista. Just på den trappan tändes idag alla ljusen, just på den plattan var vi samlade. Åh, öde.. 

mamma Lördag, 11. Februari 2006 20:04   

Kjære Micke.

Bare en liten hilsen fra alle oss her i skogen med ønske om en riktig god helg for deg og dine.

Jeg har nettopp sittet og lest ett vakkert dikt jeg fikk av din mamma for en stund siden...det er så vakkert. Jeg har nå lagt det inn i gjesteboken på Vi Mindes slik at mange kan få lese det.

Håper du har det bra der du nå er og send varme og styrke til de som savner deg så.

Gode varme klemmer og hilsninger fra Mary-Ann 

Mary-Ann,mamman til Aleksander Fredag, 10. Februari 2006 14:06   

Botemeldel mot sorg

En gammal kinesisk saga berättar om en kvinna, vars ende son dog. Nedbruten av sorg gick hon till en vis man o sa:" Jag är villig att betala vad som helst. Säg mig bara vilka böner jag ska be eller vilka besvärjelser jag ska uttala för min son ska återvända till livet."

Den vise mannens lärljungar väntade på att mästaren skulle förklara för kvinnan att hennes begäran var omöjlig och köra iväg henne , men mästaren tittade bara på henne under tystnad. Sedan sa han: " Om du finner ett senapskorn från ett hem som aldrig drabbats av sorg, kan jag använda det för att driva bort sorgen ur ditt eget liv."

Kvinnan gav sig genast av och började söka efter det makiska senapskornet. Hon gick o gick, till hon kom fram till ett ståtligt hus. " De som bor här måste ha det bra ", tänkte hon för sig själv. men när hon förklarat sitt ärende för paret som bodde i huset, svarade de att hon tyvärr kommit till fel hus. De hade nyligen förlorat en dotter, och sorgen efter henne hade gjort dem lamslagna.

" Mitt hjärta lider med dem", tänkte kvinnan för sig själv." Och vem skulle kunna vara bättre lämpad att hjälpa dom än jag, som själv drabbats av den största sorgen som finns."

Så kvinnan stannade hos dem en tid, tills det blev dags för henne att fortsätta söka efter senapskornet.

Men var hon än letade - i slott eller koja - kunde hon inte hitta någon som inte vid något tillfälle drabbats av sorg. Och eftersom hon själv visste hur det var att sörja, kunde hon inte låta bli att stanna i de hem hon besökte för att om möjligt lindra lite av smärtan.

Med tiden bleknade hennes egen sorg, men hennes engagemang för att hjälpa andra fortsatte. Det var först många år senare hon insåg att själva sökandet efter det magiska senapskornet faktiskt hade fördrivit sorgen ur hennes eget liv. 

NN Fredag, 10. Februari 2006 13:55   

Saknar dig, saknar dig, saknar dig. 

mamma Onsdag, 8. Februari 2006 19:16   

Kärleken - skönaste ord på vår jord

kärleken - när den slår rot och gror.

Sprider ljus mitt i det mörker som

till denna världen kom,

skapade hat och gränser.

Kärleken

vägen vi måste gå

under en himmel - hög och blå...

Kärleken

allt i ett enda ord

som ska tända ljus

över vår mörka jord.

Stor är den orätt

vi känner och ser.

Världen är rik

om vi delar och ger,

Kärlekens gåva är lagd i vår hand

för att vi ska dela.

/ Vladimir Cosma / 

NN Onsdag, 8. Februari 2006 09:46   

Tidig morgon. Ljuset återvänder.Fåglar sjunger om den vår som snön till trots anas. Så går dag efter dag och jag med det. Utan dig min älskling.Utan dig. Stegen är tunga. 

mamma Onsdag, 8. Februari 2006 07:38  

Tyst utan dig, tyst, tyst 

NN Måndag, 6. Februari 2006 12:49   

Älskade, älskade Micke

Snart ger jag mig iväg igen. Du vet vart och varför. Är du med ? Är du med mig, med oss? Så vill jag tro.

Saknar dig så alldeles obeskrivligt. Just i dag har jag haft några stunder när minnet av ditt slagit till likt en brännande eld.

Tänker på hur stor och stark du var.Tänker på hur jag kunde likna dig vid en smidig svart panter. Hård och stark var din utsida och mjukt ditt inre. Inte vekt, du visste vem du var och vad du ville. Men så kärleksfull, så varm.. Åh, min älskling. All den kärlek du ville ha och ville ge. Barnen - kidsen som du sa - du ville bli pappa till.

Dina drömmar, dina planer, din framtid.

Allt borta, bara borta genom din mördares hugg.

Min älskling, min älskling.. 

mamma Söndag, 5. Februari 2006 18:40   

Kära Familjen Valladolid.

Tack, för att jag fått ta del av vem Micke är...en så fin o varm sida, om en fin o varm kille... med så mkt kärlek... Jag hittade Mickes sida via VSFB.Många varma tankar till er alla, från Mona. 

Mona Fredag, 3. Februari 2006 17:09   

Jag söker jag drömmer var finns du väl nu

min älskling du vet att jag saknar

din röst dina tankar finns ingen som du

så ensamt hos mig när jag vaknar 

L Fredag, 3. Februari 2006 13:39   

hej marianne.

nu har jag gjort en minnessida till marcus. undrar om jag får länka mickes sida på min minnessida, så andra som besöker mig, också kan få gå in och läsa om din fina micke. varm kram och varma tankar från marie-anne mamma till marcus 82-02 alltid älskad alltid saknad 

marie-anne Torsdag, 2. Februari 2006 11:26