Mycket tankar, mycket hålla om.

Många kramar, från Lavendellandet 

jennifers mamma Måndag, 31. Juli 2006 21:43  

Håll mitt hjärta Håll min själ

Lägg mitt huvud i ditt knä

Säg att du menar och vill mig väl

Håll mitt hjärta Håll min själ

Som jag väntat i ett år

Du kan läka mina sår

Ta mina händer och gör mig hel

Ta mitt hjärta

Ta min själ

Håll mitt hjärta Håll min själ

Låt mig bara stanna här

Så allt jag ber dig allt jag begär

Håll mitt hjärta Håll min själ

Håll min själ 

L Måndag, 31. Juli 2006 15:07  

Micke,

Jag satt och tittate på bilderna som är upplagda. När jag såg bilden där du står i vardagsrummet och sparkar mindes jag alla dom gånger jag fick hålla mits åt dig (det var nog ingen av Thomas kompisar som kom undan). Även fast man klagade lite och så, kände jag innerst inne en stor stolthet att få hålla mits åt dig. Även fast det innebar att man flög rakt in i ditt rum och landade på en soffa du hade där. Efteråt stod du där med ditt härliga skratt, kollade om allt var ok och så satte du igång och försökte övertala en om att ställa sig igen. På den tiden var jag lite av en bråkstake och många i din bekantskapskrets tyckte nog inte så bra om mig, men du stod ALLTID upp för mig. Inte bara med din styrka och mod utan framförallt med din kärlek och respekt.

Idag har jag tre barn och jag önskar dom blir lika härligt raka och ärligt kärleksfulla och med samma otroliga kapacitet till att sprida glädje.

Jag vill även ge en kram från det djupaste av mitt hjärta till hela familjen Valladolid. Hos er har jag ALLTID känt mig älskad och välkommen.

Thomas: Du vet att jag älskar dig kompis.

Abrazos,

José Cortez 

José (jm_cortez@msn.com) Fredag, 28. Juli 2006 01:55  

Älskade Micke. Nyss kommen från din grav.

Stilla, sakta stilla

går dagen mot sitt slut

vilande i skuggan

där värmen falnar ut

Stilla, sakta stilla

sitter jag hos dig

hukande vid graven

nog hittar du väl mig ?

Stilla, sakta stilla

så nära som jag kan

gråtande av smärta

för drömmen är ju sann

Stilla, sakta stilla

stannar jag så här

famnande ditt minne

i kärlek som förtär

Stilla, sakta stilla

natten kommer nu

tiden finns här inte

Bara jag och du 

mamma Torsdag, 27. Juli 2006 19:56  

Långt därborta hör jag klockornas klang

och över en rosenfärgad himmel ser jag solnedgången -

vattnets speglingar och skogens träd.

Omgiven av ljus - skyddad från denna världens oro

vandrar jag min väg...

- E Helsinghof - 

R.I.P Onsdag, 26. Juli 2006 18:11  

Älskade Micke.

Så har ännu en sommarvecka gått. Solen bränner hett dag efter dag. Rönnbären börjar redan mogna och nyponblommen har gått i frukt. Märkligt hur tiden går och ändå inte. En del av mig är kvar i den första september och en resten är med i livets virvlande ström. Så är det.

Hade vi så ännu en födelsedag. Jag bakade min blåbärspaj, den som du tyckte så mycket om. Några bitar blev kvar.Hade det inte blivit om du varit med. Härligt hade vi det, tomt utan dig som vanligt. - Och bomberna föll över Beirut..

Vår gamle farbror har också han fyllt år. Tänk att vi för bara några månader sedan vakade över honom på intensiven.Nu går han omkring med sin rullator i klädd den röda tröjan som han önskade sig och fick. Glad över livet är han och glada över honom är vi.- Vänt mot sig vid bordet där han för det mesta sitter har han ditt foto.

En dag i stan har det blivit. Prinsessan fick se skattkammaren i kungens slott.Riktiga prinsesskronor och så mycket guld och pärlor att det var över allt förnuft. Sedan också en utställning av drottningens alla galaklänningar. Allt paxades det för och ville tas hem. - Utanför i solen blana alla flanerande pågock demostratione mot krig och våld.

Blåbären är mogna, hallonen snart också. Blommorna här hemma och på din grav pruknar men behöver mycket vattningshjälp i torkan. hela Europa plågas av värmen. - Och i Indonesien kom den stora flodvågen

På sjukhuset har jag varit många gånger den här veckan. Flera av mina kära från arbetet ligger där, några så illa däran fastkopplade i oräkneliga slangar och apparater. - Och utanför den stora entré sälja jordgubbar och glass.

Livet är förunderligt och outsägbart min älskling. - Och i allt,i allt, saknar jag dig. 

mamma Lördag, 22. Juli 2006 08:34  

Kjære Micke, du vakre engel.

Bare en liten hilsen fra oss her i skogen til deg og dine, en hilsen med ønske om en riktig fin sommer og en god helg.

Håper du har det bra der du nå er,der du er sammen med de andre vakre englene, at dere følger med oss, ler når vi ler, smiler av oss og tørker våre tårer når savnet er tungt og stort å bære for oss som ble igjen....

Send styrke og varme til de som savner deg så, så de kjenner du er nær.

Varme klemmer til deg og dine fra Mary-Ann, mamman til Aleksander 

Mary-Ann,mamman til Aleksander Fredag, 21. Juli 2006 13:58  

wish this could be

a happy song

But my happiness disappeared

the moment you were gone

Tell me it's not happening

Say it's not as it seems

Tell me that I'm gonna wake up

It's just a bad dream

Please tell me that it's fiction

Tell me it's just a lie

Whatever you choose to tell me

Please say you didn't die

And I, yes I, miss you

and it's killing me inside 

L Fredag, 21. Juli 2006 09:16   

Micke, min älskling.

Så var vi samlade igen. Den här gången hemma hos din pappa som bjöd på sin fantastiska paella. Sommarkvällen var ljuvlig. Alla djuren var ute, var och en på sitt sätt.De stora hundarna rumlade om och lekte med våra prinsar och prinsessor. Hängmattan var välbesökt liksom stora klätternätet och hammocken. Jag försökte mig på en badmingtonmatch mot kronprinsen. Mitt nederlag var förödande fastän han på slutet spelade med en hand bakom ryggen. Precis som du skulle ha gjort i den åldern. Överallt fanns vi för vi är många. Din bil stod där tyst i garaget.. bilder av dig runt om i vardgasrummet..

Ks mamma var också med. Vi skrattade och trivdes men då och då gick vi undan och talade om er våra älskade förlorade söner. Vårt hopp var att ni har funnit varandra någonstands där i landet längre bort. För något måste vi hoppas på.

Längtar dig så.. 

mamma Torsdag, 13. Juli 2006 21:20   

wish this could be

a happy song

But my happiness disappeared

the moment you were gone

Tell me it's not happening

Say it's not as it seems

Tell me that I'm gonna wake up

It's just a bad dream

Please tell me that it's fiction

Tell me it's just a lie

Whatever you choose to tell me

Please say you didn't die

And I, yes I, miss you

and it's killing me inside 

R.I.P Torsdag, 13. Juli 2006 12:53   

Älskade Micke.

Kom en ung man helt överraskande till mig i dag. Famnen full med blommor, leenden och kramar. Välklädd, välkammad, stilig något så otroligt. Han ville berätta hur mycket jag betytt för honom från den dagen vi sågs på sjukhuset. Då när han som flykting nykommen till trygghet insjuknande så svårt. Ledsen, vilsen, sargad. Fick så jag och andra förmånen att försöka vara till hjälp i allt det svåra. För något halvår sen var han återhämtad och flygfärdig igen. Har tänkt så mycket på honom och nu kom han för att berätta att han har det bra! Så generöst, så snällt. Och tänk att jag hade min betydelse i det lilla jag gjorde. Så är det kanske; att ingen kan göra allt men alla kan göra något och då blir det stort.

Blommorna är så vackra, en stor rosa pion, vita lijor, gula rosor, röda nejlkor och många andra vars namn jag inte vet. Färsprakande ,glada och heta som han nu är och som du så många gånger var ( och som jag hoppas nu alltid är ) På vägen hem stannade jag vid din grav och lämnade blommorna till dig. Åh, om jag kunde hjälpa också dig. Åh, om jag kunde skydda också dig. Min oändligt saknade son. 

mamma Måndag, 10. Juli 2006 19:22   

Saknar dig så mycket. Mer och mer. Tiden läker verkligen inte alla sår. 

Lillasyster Söndag, 9. Juli 2006 23:02  

Många många styrkekramar.....tänker på dig o din familj..Maggan 

Margareta Söndag, 9. Juli 2006 20:24   

Mötas och skiljas är livets

gång

Skiljas och mötas är hoppets

sång 

L Lördag, 8. Juli 2006 10:45   

Micke.min älskling. De här raderna har någon lånat och jag gör det nu i min tur. Väl värda att begrunda, ibland möjliga att ta till sig, ibland inte alls.Men jag försöker, min älskling, som jag försöker.

Resan är vårt mål, det är själva vägen som är det viktiga…

Det finns två dagar i veckan vi aldrig ska oroa oss för.

Två dagar som ska hållas fria från rädsla och fruktan.

Den ena är gårdagen, med sina misslyckanden och bekymmer,

sin värk och smärta, sina fel och misstag.

Gårdagen har passerat för all tid och är bortom vår kontroll.

Inte ens alla pengar i världen kan få gårdagen tillbaka.

Vi kan inte göra om någonting som vi gjort, inte sudda ut någonting vi sagt.

Gårdagen är borta.

--------------------

Den andra dagen vi inte ska oroa oss för är morgondagen med sina omöjliga motståndare,

sina bördor men samtidigt med sina hoppfulla löften och okända utgångar.

Morgondagen är också bortom vår kontroll.

Morgondagens sol kommer att stiga antingen mot en klarblå himmel eller dold i ett lager av moln.

Men den kommer att stiga…

Vi vet inget om morgondagen, den är ännu ofödd.

--------------------

Då återstår bara en dag: IDAG!

Alla kan kämpa mot en dags svårigheter.

Det är bara när vi lägger till gårdagens eller morgondagens bördor som vi får det svårt.

Det är inte vad som händer idag som gör människor galna,

utan bitterheten över det som hände igår eller fruktan för morgondagen.

Gör DENNA DAG så bra du kan och lev bara en dag i taget.

- FÖRFATTARE OKÄND - 

mamma Onsdag, 5. Juli 2006 20:47   

kramar, massor 

Anzo Onsdag, 5. Juli 2006 18:01   

Älskade Micke.

Tidig sommarmorgon. Ser ut att bli ännu en mycket varm dag. Har just vattnat blommorna ute. Ser dina krukor på altanen. De som fanns där i ditt hem..

Läser matchresultaten i fotbollsvm. Tänker på hur du brukade vara alldeles hes efter vissa matcher för du hade vrålat så. Undrar hur det varit om du fått vara kvar här hos oss. Hade du haft en son eller dotter som med mordersmjölken fått inpräglat att "ditt" lag gäller och inget annat ?

Semstertider är det. Vad skulle du ha gjort,? Var hade du varit ? Och min älskling, var är du nu? Var, var ? Och säg, har du det bra ?

Saknar dig så

Längtar dig så

Älskar dig så

Väntar dig än 

mamma Onsdag, 5. Juli 2006 08:31   

Stillt vakir ljósið

í stjakans hvítu hönd,

milt og hljótt fer sól

yfir myrkvuð lönd.

Ei með orðaflaumi

mun eyðast heimsins nauð.

Kyrrt og rótt í jörðu

vex korn í brauð.

/Ingwe Knutsson / 

R.I.P Måndag, 3. Juli 2006 16:50  

Jo visst är det så...vi behöver nog alla en axel att luta oss emot ibland..! Du har underbara barn o barnbarn!! Tänker så på dig..det är tungt o tvingas leva i denna ständiga sorg..all styrka skickar jag till dig..så du orkar vidare!! Du måste ta en dag i taget..Stor varm kram // Maggan 

Margareta Söndag, 2. Juli 2006 22:08