Älskade Micke.

Ibland kan man uppleva sig alldeles ensam i sin sorg.Som om de tankar som känns, den smärta som är. av ingen annan upplevts. På sätt och vis är det väl så för den egna sorgen är den egna.Men ändå, långt, långt före vår tid och långt, långt efter , kommer människor att tänka samma tankar.Vår store skald Gustav Fröding tycker uttrycker så smärtsamt vackart tankar om ljus - om hopp. I dag lindar jag dem om mig :

Tröst

När sorgen kommer, som när natten skymmer i vilda skogen, där man går vill. Vem tror på ljuset, som i fjärran rymmer och sken som skymta och fläkta till ? På skämt de glimta och på skämt de flykta. Vem tar en lyktman för en man med lykta ?

Nej, sörja sorgen ut tills hjärnan domnar i trötthetsdvala är den tröst vi fått. Det är som vandran som går vill och somnar på mossans mjuka dun att sova gott. Och när han vaknar ur den skumma drömmen ses morgonsolen in i skogens gömmen. 

mamma Lördag, 30. September 2006 10:04  

Ja, under stjärnorna som glädjas på sin gyllene stråt

skall som förr jag se mot flodens andra strand,

och när färjkarlen hälsar skall ej höras någon gråt:

med min luta skall jag stöta er från land.

Nu är stunden kommen, broder, ser du förarens bloss?

Hör hur skogen brusar muntert - det är vår!

Alla träd och marker glädjas och de sjunga med oss,

när ur mörkret du som ung står upp och går.

Och min visa är ett lysande moln kring din säng,

och all världens sista visdom finns däri!

Ur glädje, natt och plåga står den upp från min sträng

och hela evigheten sakta går förbi.

/Dan Andersson / 

R.I.P Torsdag, 28. September 2006 15:37  

Älskade Micke

Den här dagen för fem år sedan följde vi dig till graven. Fortfarande är allt så overkligt kring det. Kommer ihåg din musik som spelades, dina kamrater som bar din kista, alla människor, hela kyrkan fylld. Där vid gravkanten har jag vaga minnen av hur människor kramade om mig, minns inga ord,inga ljus, inga dofter. Minns inget mer än dimma, dimma och önskan om att få följa med dig.Värma dig, hålla om dig, inte lämna dig ensam där. Så kan jag fortfarande känna.

Hur kan det vara möjligt att begrava sitt barn och sedan gå därifrån och leva vidare ? Det sägs att vi inte får mer att bära än vi orkar med. Kanhända är det så. Men den bördan önskar jag att vi hade sluppit för den är tung, så oändligt tung. Min älskling, din mammas rygg är inte rak som förr. Kanske för att sorgen tynger så.

I morgon fyller din lillebror år, i övermorgon din pappa. Så bildar era dagar ett tretal. Nu som då och som för alltid.

Saknar dig bortom ord. 

mamma Onsdag, 27. September 2006 07:34  

Micke borde vara stolt över alla de underbara människor som verkar bry sig så otroligt mycket om hans nära. Micke måste vara stolt!

En mörk natt har alltid ett slut.Marianne:

Om inte du fanns

vem skulle jag då vara

Om inte du fanns

vem skulle jag då vara

Kanske som solen

utan moln att krypa in i

kanske drev jag bort med vinden till en plats där ingen saknar

om inte du fanns då skulle jag nog va nån annan än idag

Nu står jag här som mor inför min moder

Och söker ord för allt jag vet du gjorde

hur du har lärt mig att där stormen blåser hårt

har vi nånting som är vårt mycket starkare än orden

om inte du fanns skulle jag nog va nån annan än idag

vem vet som du vet hur man glömmer

hur man gråter

hur man ångrar sig ibland

för att slotten blev till sand

men jag har sett dig

hur du älskar och förlåter och då kommer glädjen åter bara kärleken är sann

om inte du fanns skulle jag nog va nån annan än idag

så låt mig ge dig någonting som du bär med dig

inget litet inget stort

bara tack för allt du gjort

om inte du fanns

skulle jag nog va

nån annan än idag... 

malin Söndag, 24. September 2006 16:10  

Älksade Micke.

Ditt ljus är tänt. Som alltid.

Saknar dig obeskrivligt.

Längtar dig så.

Älskar dig, älskar dig. 

mamma Fredag, 22. September 2006 20:08  

En dag har det plötsligt hänt

det som aldrig skulle få hända

det som grep in

och gjorde mörkret

till en följeslagare i mitt liv

Nu, när det är natt

inte bara till det yttre

utan också i mitt inre

går det inte att tvinga livet

Nu återstår bara att

låta tomhet vara tomhet

saknad vara saknad

sorg vara sorg

I väntan på Ljuset 

L Fredag, 22. September 2006 17:38  

har skrivit in din dikt kärleksband på min blogg och tänt ett ljus för din micke. varm kram från marie-anne mamma till marcus 82-02 alltid älskad alltid saknad

http://blogg.aftonbladet.se/1400 

Marie-anne Fredag, 22. September 2006 12:25  

skickar dig en varm kram, får se om detta går in i gästboken, det andra inlägget jag skrev bara försvann och jag fick upp en ruta att det var fel. kram från marie-anne mamma till marcus 82-02 alltid älskad alltid saknad 

Marie-anne Fredag, 22. September 2006 12:23  

Mitt hjärta är hos er. Hos Mickes familj.

Min meil funkar inte...

Varma kramar, till var och en av er... 

jennifers mamma Onsdag, 20. September 2006 19:56  

Kära Marianne!

Så länge sedan jag var här hos dig och Micke och hälsade på.

Har tyvärr inte kunnat komma in på minnessidan men nu har jag lyckats.

Jag vet vilken svår månad det här är för dig.

Jag hade ju "min" månad förra månaden.

Och så kommer ju ännu en svår månad.

Födelsedagen i oktober.

Ja du kära Mariannne, alla månader är svåra månader och vad kan vi annat göra än att försöka överleva den också.

Livet är en kamp numera.

Kramar i massor till dig /Mvh Lisbeth

mamma till Joakim

skjuten till döds sommaren 2000 

Lisbeth Nyholm Måndag, 18. September 2006 09:37  

Min Micke

Så har vi då en ny regering. Lite luttrad med åren undrar jag hur mycket, bakom alla ord, som blir på riktigt annorlunda. Funderar över olika vi människor egentligen tänker och känner bakom fasaden. Det kommer att visa sig också den här gången som så många gånger förr.

Dagarna kommer och dagarna går, min älskling. Någon undrade om dagar fylls med liv eller liv med dagar. För min del har jag nog svaret...

Hösten är snart här. Just nu är det dimma över allt här hemma och bara några plusgrader. Blommorna vid din grav får jag snart byta mot ljung. Men inte än, nej inte än. Ett tag till kan där glöda och lysa som du gjorde. Aldrig att det gick att missa din närvaro, din röst för hördes och syntes gjorde du alltid. Önskar att det inte hade varit så den natten på Tonic Bar.Önskar att din mördare inte sett dig men det gjorde han. Åh, Gud det gjorde han.

Förra veckan fick han sin första permission. Den dagen var svår att uthärda. Mycket, mycket svår.

Saknar dig bortom ord

Älskar dig in i din evighet 

mamma Måndag, 18. September 2006 07:58  

Älskade Micke

Längtar dig så 

mamma Onsdag, 13. September 2006 07:55  

Så många tankar, så många frågor.

Så mycke kärlek,tillägnar jag Din familj ,Micke.

Kramar, så många 

Jennifers mamma Tisdag, 12. September 2006 21:36  

Jo, jag vet. Himlen gråter ofta, så ofta.

Och, undrar just, vems/vilkas tårar är det? Men ibland är det vackert...med tårar/regn...så befriande 

Jennifers mamma Fredag, 8. September 2006 21:39  

Älskade Micke

I dag begravdes K. Ingen sol, ingen värme - hela himlen grät. 

mamma Torsdag, 7. September 2006 17:19  

Ord av en skyddsängel

I kärlek jag vandrar

Vid din sida

Jag ser dig skina

Jag ser dig lida

Jag finnes här till tröst

Kom luta dig då mot mitt bröst

Med vingarna mina

Jag dig famnar

jag ser dig

Jag talar till dig

Jag ger av mig till dig

Jag berör dig du känner min blick

Även om du inte ser mina ögon

Du hör mig tala

Även om du inte hör mina ord

Du blir berörd av mig

Även om du inte känner

Du tar emot av mig

Även om du inte förstår

Jag ser vad din själ ser

Jag hör vad din själ hör

Jag känner hur din själ blir berörd

Jag vet vad din själ tar emot

Jag älskar dig för evigt

Författare okänd 

L Tisdag, 5. September 2006 17:36   

Jag undrar om du ser och känner all min smärta. Om du vet hur jobbigt det är.

Att allt fortfarande är som en otäck mardröm som man förtvivlat vill vakan upp ifrån.

Minnen man förtränger, en saknad som bara växer och växer.

Så mycket som inte blev sagt eller gjort, det tänker jag mycket på och det plågar mig.

För det är ju så mycket jag vill säga till dig, uppleva med dig, bara få vara dig nära.

Jag trodde att du alltid skulle finnas här, att vi hade all tid. Jag hade fel.

Förlåt att jag inte orkar se korten på dig, höra din inspelade röst, våga röra dina saker eller våga minnas DIG på riktigt.

Jag törs inte, jag har ännu inte accepterat att du är borta.

Och alla minnen, både bra och dåliga, gör så ont.

Så om du hör eller ser mig från där du nu är så hoppas jag att du förstår varför jag inte orkar minnas.

För det är ganska enkelt, min älskade storebror, min kärlek till dig är så stor att jag ännu inte kan se hur jag ska orka leva ett liv utan dig!

Kram från din mycket ledsna lillasyster. 

Din lillasyster Måndag, 4. September 2006 22:57  

Jag älskar dig! 

Din lillasyster Måndag, 4. September 2006 22:45  

Till Micke och hela din familj.

Tänker på er. 

Andreas Modin  Måndag, 4. September 2006 08:13

Till Ann-Britt, ger jag en stor kram.

Kanske "fel", men jag hittade Dig inte någon annanstans.Så bra sagt! Tack!

Hoppas Mickes familj ej tar illa upp, av denna kommentar, eller bemötandet.

Jag vet vad en gästbok innebär...men... 

Dagmar Söndag, 3. September 2006 18:42  

Tänder ett ljus för varje år som Micke har varit borta från dig!

Vem vet han kanske just nu sitter hemma I din soffa och säger

Morsan jag är ju här varför bölar du!

Vet ju vad dödsdagen är! En dag som man inte vill ska finnas,

Tänk dig 5 långa år utan våra pojkar Hur har vi orkat Jag vet ju,

jag hade aldrig orkat om det inte varit just för dig, Vi har kunnat prata om våra innersta tankar om våra Pojkar om däras mördare om allt!

Och önskar att vi alltid kommer att ge varann tröst när dagen känns tung och svår.

När dödsdagen kommer är det en del utav oss själva som dör

Vi går fortfarande här och trampar med ont I händer och handleder ingenting går liksom fort att göra när händerna inte längre kan hålla kaffekoppen utan vi får använda bägge händerna för kaffe kan man ju inte leva av och en cigarett. Vi är ju inte unga inte lastgamla

Men vi är mödrar om värnar om våra barn har alltid gjort och kommer alltid att göra det men det är en som vi aldrig mer får krama och snusa I halsgropen efter den goda doften utav after shave och Honom. Den som vi saknar finns inte längre här hos oss Hur har vi överlevt ingen vet men vi har gjort det.

Men vi är mödrar som älskar våra barn Det kan ingen ta ifrån oss.

Många kramar till dig.

Från din vän Ann-Britt 

Ann-Britt Lördag, 2. September 2006 15:52   

De allra varmaste tankar av omsorg sänder jag...orden har tagit slut...för vad kan man säga när det hemskaste har hänt...Jag tänker på er...Mickes föräldrar o syskon...stora styrkekramar till er alla Kram // Maggan 

Margareta Fredag, 1. September 2006 22:53   

Så vackra tankar, så fina ord...

Kommer bara från en längtande Mor.

Min kärlek, min värme, och Mickes ljus.

Det blåa... 

Jennifers mamma Fredag, 1. September 2006 22:09  

Fem år utan dig

det är inte att förstå

att inget kunnat göra

bara längtat så

Fem år av vakna nätter

av tunga, mörka dar

bräddade av minnen

av livet som det var

Fem år som i en dimma

i ständig väntan på

att du skulle komma

tillbaks till oss ändå

Fem år i sorg och saknad

av längtan utan sans

i allt har du funnits

och ändå ingenstans

Fem år i ständig kärlek

in i din evighet

kanhända når dig orden

de vackraste jag vet... 

mamma Fredag, 1. September 2006 21:22  

Cuando el diablo predica, el mondo se acaba 

Jennifers mamma Fredag, 1. September 2006 18:34  

Mina värmaste tankar på Mickes dödsdag. Tänder ljus för din älskade Micke ikväll på min lilla Amandas grav. 

Katrhin Fredag, 1. September 2006 15:

marianne min vän, tänker på dig och din familj denna dagen. i kväll skall jag sitta i en stuga i skogen tillsammans med några vänner, som också mist sina barn. Då tänder jag ett ljus för din Micke.varma kramar från Marie-anne mamma till Marcus 82-02 alltid älskad alltid saknad 

Marie-anne Fredag, 1. September 2006 14:52  

Kära Mickes familj.

Sänder mina varmaste tankar till er alla och tänder ett ljus för Micke.

Varmaste kramar

Olle 

Olle Bergman Fredag, 1. September 2006 13:11   

Tänker på er alla idag och sänder tröstande och värmande kramar. 

Anzo Fredag, 1. September 2006 12:49