Foto & Video

Våra ord

Begravningen Artiklar/pressklipp Gästboken Startsidan


Mickes gästbok under 2008

Här finns alla inlägg som har gjorts i gästboken under år 2008.

December  November  Oktober  September  Augusti  Juli  Juni  Maj  April  Mars  Februari  Januari


Älskade Micke

 

Så mycket jag skulle vilja säga dig

Så mycket jag skulle vilja fråga dig

I mina tankar gör jag det

I den stora tystnaden

lyssnar jag efter din röst

Saknar dig så obeskrivligt.

Längar dig i varje andetag 

 

Mamma, Lördag, 28. Juni 2008 08:33

 


Älskade, att älska dig är obeskrivlig smärta.

Smärtan genomsyrar hela min kropp,

lämnar mig skakande.

Mina tårar vaggar min olyckliga själ till sömns,

mina drömmar är fyllda av längtan efter dig. 

 

 

lonesome, Onsdag, 25. Juni 2008 15:16

 


Det skär i hjärtat ikväll

Det skär i hjärtat när jag tänker på alla er, som skulle varit här, med oss

i denna ljuva midsommarkväll

Det vrider sig i hjärtat när jag tänker på de som är kvar i sorg och saknad.

Men lite lättare blir det, när jag vet - hur fantastiska de är...de som är kvar.

 

 

Tillsammans är man mindre ensam. 

 

Malin, Fredag, 20. Juni 2008 22:40

 


Tättintil, är blommorna, Kära Micke 

 

jennifers mamma, Fredag, 20. Juni 2008 18:55

 


Älskade, älskade Micke

 

Midsommarafton.

 

Har just plockat mina midsommarblommor till dig. Satt dem i mormors vas bredvid ditt foto. Tänt ditt ljus, sett på ditt vackra ansikte, smekt det och omslutit dig med min kärlek. En stor bukett tar jag också med till graven. Prästkragar, blåklockor, vallmo alunrot, allt av det vackraste jag kunde hitta här hemma.

Och ändå aldrig vackert nog.

 

I din bukett finns också särskilt utvalda till Jennifer och till Robert. Lika tätt tillsammans som jag önskar ni är där i landet längre bort. Önskar er allt ljus, all kärlek,all styrka.

 

Över era mördare tänker och sänker jag mörka tankar.

I svavelos och dis

 

Så efter min stund på kyrgogården torkar jag mina tårar, stillar mitt hjärtas längtan och möter dagen och livet med leende , tacksamhet och kärlek till allt och alla som finns kvar.

 

Så är det ju numera, min älskling.

Sorg i glädje och glädje i sorg.

 

I misommaraftons fägring. 

 

Mamma, Fredag, 20. Juni 2008 08:46

 


Abide with me; fast falls the eventide;

The darkness deepens; Lord with me abide.

When other helpers fail and comforts flee,

Help of the helpless, O abide with me.

 

Swift to its close ebbs out life’s little day;

Earth’s joys grow dim; its glories pass away;

Change and decay in all around I see;

O Thou who changest not, abide with me.

 

Not a brief glance I beg, a passing word;

But as Thou dwell’st with Thy disciples, Lord,

Familiar, condescending, patient, free.

Come not to sojourn, but abide with me.

 

Come not in terrors, as the King of kings,

But kind and good, with healing in Thy wings,

Tears for all woes, a heart for every plea—

Come, Friend of sinners, and thus bide with me.

 

Thou on my head in early youth didst smile;

And, though rebellious and perverse meanwhile,

Thou hast not left me, oft as I left Thee,

On to the close, O Lord, abide with me.

 

I need Thy presence every passing hour.

What but Thy grace can foil the tempter’s power?

Who, like Thyself, my guide and stay can be?

Through cloud and sunshine, Lord, abide with me.

 

I fear no foe, with Thee at hand to bless;

Ills have no weight, and tears no bitterness.

Where is death’s sting? Where, grave, thy victory?

I triumph still, if Thou abide with me.

 

Hold Thou Thy cross before my closing eyes;

Shine through the gloom and point me to the skies.

Heaven’s morning breaks, and earth’s vain shadows flee;

In life, in death, O Lord, abide with me. 

 

R.I.P, Onsdag, 18. Juni 2008 17:10

61)     

 


Älskade Micke

 

I kväll har jag inga ord som kan skrivas men vad mitt hjärta säger kanske du hör ändå. Saknar dig så. 

 

Mamma, Söndag, 15. Juni 2008 19:23

 


Jag ler,i vemod...

Självklart har Micke en hop med ungar omkring sig...Undrar just hur det är i änglarnas värld? I L.A. är det som det är.

Värme, 

 

Jennifers mamma, Onsdag, 11. Juni 2008 22:19

 


Håller om, håller ut...

Kära Micke... 

 

Jennifers mamma, Onsdag, 11. Juni 2008 22:14

 


Älskade Micke

 

I går nationaldagen som börjar ta fart här hos oss.Inte som i Norge och deras fantastiska syttonde maj men en bit på väg ändå. Vi samlades alla, åt paella, lekte, pratade, ja du vet.Du vet. Fler och fler blir vi men ett tomrum efter dig finns alltid och i oss alla.

 

Var förbi din grav och vattnade. Där hade hon satt en ros med orden tänker på dig, saknar dig. Just så är det, just så.

 

Om en stund ska jag iväg till stan med kronprinsen.Huvudet högre än mig nu.Ser på bilden där du har honom i famnen och ni läser tillsammans. Så många planer du hade för honom.Så mycket du ville ge honom och lära honom. Om det finns en himmel vill jag tro att du har andra barn i famnen nu. Som du kan krama om och bära runt som du brukade här. En hel hop som klänger och klättrar på dig önskar jag dig. Min älskling. 

 

Mamma, Lördag, 7. Juni 2008 06:38

 


Mycket hålla om, mycken kärlek,i dessa tider. Sol och bad, och examen 

 

Jennifers mamma, Torsdag, 5. Juni 2008 22:05

 


Älskade Micke

 

Tänker på dig och saknar dig.

I vemodsvacker sommarkväll.

 

Aldrig tror jag mig om att vänja mig med tystanden vid din grav. Särskilt inte nu när badet har öppnat och skratt och stoj därifrån

ekar över kyrkogården.

 

Men hos dig så tyst. Alldeles tyst.

Åh, som jag saknar din röst. 

 

 

Mamma, Onsdag, 4. Juni 2008 20:52

 


Marianne, massor av kramar! Tack och lov vet vi inte hur allt kommer i framtiden. Är det inte ödet, att Din väninna gar igenom samma sak?

 

Micke, tänker pa dig so ofta. Snusbruttan 

 

Anzo, Onsdag, 4. Juni 2008 17:04

 


Inte en dag går utan att jag ser dig

Inte en timme går utan att jag saknar dig

Inte en minut går utan att jag tänker på dig

Inte en sekund går utan att jag älskar dig 

 

lonesome, Onsdag, 4. Juni 2008 07:51

 


Min mamma är så stark,

det säger faktiskt alla.

Men i ensamhet om natten har

jag sett hennes tårar falla.

 

Under sömnlösa nätter

kommer jag tassande på tå.

Hon vet inte att jag är där

för att hjälpa henne förstå.

 

Lika ändlöst som strandens vågor

och hennes smärta...

Jag vakar över min starka mamma

som alltid bär mig i sitt hjärta.

 

När jag vakar över min starka mamma...

genom Himlens öppna dörr

försöker jag förklara att änglar skyddar mig

nu så som hon gjorde förr. 

 

M, Söndag, 1. Juni 2008 00:34