Begravningen | Artiklar/pressklipp | Gästboken | Startsidan | ||||
Här finns alla inlägg som har gjorts i gästboken under år 2010. December November Oktober September Augusti Juli Juni Maj April Mars Februari Januari Hej! Tänker pá dig ofta! U R always on my mind.
Anzo, Onsdag, 28. Juli 2010 11:23
Vårt liv, vår tid, en dag i sänder så tyst och stilla glider bort. Om litet eller mycket händer är tiden alltid lika kort. Det nyttjar ej att se sig om den tid som var; som är, som kom var blott ett lån från evigheten
- Algot -
Lagrima, Lördag, 24. Juli 2010 10:44
Älskade Micke Än en gång en vecka med M. Nu på väg att bli en ung man. Lik dig och din lillebror i mycket och ändå, förstås, sin egen unika person. Älskar honom ofantligt, njuter av att hans närhet,en sån gåva. Tänker på de planer du hade för honom. Den kärlek du gav honom. Så många timmar han fanns i din famn. Då, när allt var så annorlunda. Saknar dig i allt.
mamma, Tisdag, 20. Juli 2010 08:30
Älskade Micke Varma, varma sommardagar.Ljummma nästan tropiska nätter.Semestertider, planer, drömmar. Så mycket händer omkring oss nu. Bra och dåligt i livets ibland helt obegripliga blandning. Och i allt, i allt, saknas du.
mamma, Söndag, 11. Juli 2010 04:44
Kärlek i mängder. Gästboken fungerar ej ibland
Jennifers mamma, Torsdag, 8. Juli 2010 20:58
Något stämmeer ej
Jennifers mamma, Torsdag, 8. Juli 2010 20:56
A stranger you were once. Then, with a gentle look you took my hand. As our lives engaged, you lit my life and I held both your hands. Now that decades have passed, ours souls have indeed become one. How fortunate we are that we have found the love so true that everyone dreams about.
Laura Veronica Merodio
L, Onsdag, 7. Juli 2010 07:08
Älskade Micke Varma sommardagar och ljumma stilla nätter. Här händer så mycket gott just nu, annat svårare. Och i allt,allt, saknas du.Älskar dig så.Längtar dig i varje andetag.
mamma, Måndag, 5. Juli 2010 16:31
Who made the world? Who made the swan, and the black bear? Who made the grasshopper? This grasshopper, I mean-- the one who has flung herself out of the grass, the one who is eating sugar out of my hand, who is moving her jaws back and forth instead of up and down-- who is gazing around with her enormous and complicated eyes. Now she lifts her pale forearms and thoroughly washes her face. Now she snaps her wings open, and floats away. I don't know exactly what a prayer is. I do know how to pay attention, how to fall down into the grass, how to kneel in the grass, how to be idle and blessed, how to stroll through the fields, which is what I have been doing all day. Tell me, what else should I have done? Doesn't everything die at last, and too soon? Tell me, what is it you plan to do With your one wild and precious life?
/Mary Oliver /
Lagrima, Söndag, 4. Juli 2010 04:37
|
|||||||