Foto & Video

Våra ord

Begravningen Artiklar/pressklipp Gästboken Startsidan


 

 

 

 

 
 


De hoppas belöning ska lösa mordfallet
 


Det finns för det mesta färska blommor vid Micke Valladolids grav på Vallentuna kyrkogård. Mickes mamma Marianne och syskonen Thomas och Helena har besökt graven i stort sett varje dag sedan han dog i september förra året.

Foto:  Åsa Liljekvist


Micke Valladolid på en

semesterresa för några

år sedan
 

Foto:  Privat

 

(VALLENTUNA)    

För snart fem månader sedan mördades Mikael Valladolid, 29, på en krog på söder. För hans familj har inget varit sig likt sedan dess.

    Polisen har inga ledtrådar och familjen har nu utfäst en belöning på 100 000 kronor till den som kan lämna tips som leder till att mördaren kan gripas och fällas.

 

Micke ringde till sin bror, Thomas tidigt på lördagsmorgonen den 1 september och berättade att han befann sig på Södersjukhuset. Han hade blivit knivskuren, var rädd och ville att Thomas skulle komma. En efter en anlände familjen Valladolid, som alltid stått varandra mycket nära, till sjukhuset.

    Tidigare på kvällen hade Micke ensam gått in på Tonic Bar på Södermalm. Ett kontoutdrag visar att han strax efter anländandet köpte dryck åt tre personer och flera vittnen har också sett att han stått och pratat med två män.

 

Sönderstucken lever

    När familjen samlades på sjukhuset visste de inte om han levde. De träffade en läkare som sade att levern var sönderstucken, men att läget var stabilt. Familjen började planera för vem av dem som skulle vara hos Micke när han kom hem.

    Men läget var inte stabilt, föremålet som han stuckits med hade gått djupare än vad läkarna först trott. Och efter timmar av väntan fick de besked om att Micke var död.

    Det de genomgick den morgonen har satt spår.

  - Vi har fått problem med att vänta. Man vill slippa minsta motgång, säger Helena Valladolid, Mickes yngsta syster.

    Familjen är överens om att sorgen och smärtan är tyngre i dag, snart fem månader efter mordet. Familjemedlemmarna har alla försökt att hitta sätt att få dagarna att gå och förhoppningen finns att kanske en dag återgå till något som liknar de liv de levde innan.

  - Jag drivs av någon sorts överlevnadsinstinkt. Dagarna går även om jag varje morgon tänker att, här är ännu en dag jag helst inte skulle vilja vara med om, säger Thomas.

    Han har gått ned i arbetstid. Han har alltid gillat att jobba mycket, så är det inte längre.

  - Det är svårt att vara effektiv. Ofta kommer jag på mig själv med att bara sitta och stirra framför mig.

    Helena vet att hennes yrkesval, sjuksköterska, blir svårt att hitta tillbaka till.

  - Jag har inte kunnat återuppta mina studier. Jag gjorde min ambulanstjänstgöring under mordnatten och jag vet att jag ständigt kommer bli påmind om Micke i mitt jobb. Jag hoppas att i framtiden ska kunna hitta något sätt att hjälpa andra som är i samma situation.

    Hon berättar att familjen upplevde att det inte finns något skyddsnät i samhället när något verkligen tragiskt inträffar.

  - Någon så kallad medmänniska kunde ha hört av sig, men vi fick klara oss själva och det var nog tur att vi hade varandra.

    Mamma Marianne har delvis återgått till arbetet.

  - Jag försöker att jobba ett par dagar i veckan fast det är svårt att se meningen med livet. Och det är svårt att hitta kraft för att klara av alla vardagliga saker.

 

Göteborgsbranden

    Ett sätt att hitta kraft har skett genom kontakt med dem som förlorade barn i Göteborgsbranden 1998.

    Vallentuna, den plats där familjen alltid bott, har blivit en plats med minnen - jobbiga minnen.

  - Överallt finns saker som påminner om honom: videobutiken, pizzerian och Konsum, säger Marianne.

    Det har gjort att de sökt sig utanför kommunen till platser där man kan vara anonym.

  - Det är jobbigt att se folk, man känner igen så pass många, säger Thomas.

    Han säger att han vet att det inte är lätt för utomstående att förstå heller.

  - Deras liv rullar på, för dem är det januari. Det här är vårt sätt att sörja, för oss är det fortfarande sista dagen i Mickes liv.

    Trots att en stor grupp av poliser har jobbat med mordet, så har polisen inte en aning om vem mördaren är. De vet att han har pratat med två män och att det sannolikt var en tredje som delade ut knivhuggen.

  - Vi har förhört över 100 personer som befann sig på restaurangen, men vi har absolut ingenting, säger kriminalinspektör Egon Bergqvist som lett utredningen.

    Nu har familjen bestämt att den som kan lämna tips så att mördaren kan fällas ska få en belöning på 100 000 kronor.

  - Vi vill veta vem som mördade honom och varför. Vi kunde inte komma på något annat sätt, nu är det upp till allmänheten, säger Thomas som försökt vara så delaktig som han kunnat i polisutredningen.

    Och polisen välkomnar belöningen.

  - Vi förstår att man vill ha en lösning. Det händer att familjer väljer denna väg, säger Egon Bergqvist.

    I slutet av förra veckan hade polisen inte fått in några nya tips.

 

Fredrik Söderberg

 

 

Mitt i Vallentuna 2002-01-23