att inget kunnat göra

bara längtat så

Ett år av vakna nätter

av tunga, mörka dar

bräddade av minnen

av livet som det var

Ett år som i en dimma

i ständig väntan på

att du skulle komma

tillbaks till oss ändå

Ett år i sorg och saknad

av längtan utan sans

i allt har du funnits

och ändå ingenstans

Ett år i ständig kärlek

in i din evighet

kanhända du hör orden

de vackraste vi vet...

mamma, 2002 09 01