Ja, visst rinner tårarna...

En tyst gråt...

Och vad hjärtat säger vet nog mor och far...

All kärlek till Mickes familj 

Jennifers mamma, Fredag, 31. Augusti 2007 20:37

Det kan komma dagar när du tror att ingen ser

och ingen hör din röst

Nätterna du söker

men du finner ingen ro

och ingen ger dig tröst

Då kan jag höra dig, och jag ska röra dig

Som en vind i ditt hår, på den väg där du går

Ska jag alltid finnas kvar hos dig

Som en våg mot din strand

och som sol i din hand

Ska du känna min kärlek ibland

Som en vind i ditt hår... 

M Fredag, 31. Augusti 2007 16:15

Tog jag morgonrodnadens vingar,

gick jag till vila ytterst i havet,

skulle du nå mig även där

och gripa mig med din hand.

Om jag säger: Mörker må täcka mig,

ljuset omkring mig bli natt,

så är inte mörkret mörkt för dig,

natten är ljus som dagen,

själva mörkret är ljus. 

R.I.P  Torsdag, 30. Augusti 2007 08:49

Älskade Micke.

Dagarna så här inför årsdagen är så fruktansvärt tunga.Det är som en nedräkning inför avgrundernas avgrund.Snart är jag tillbaka till timmarna på Södersjukhuset. Tänker på sista veckan, sista dagarna med dig. Nu som då blir den första september på en lördag. Åh, min Micke.

Kom just hem från jobbet. Väntade där ett brev med pengar från någon för oss mycket, mycket nära. Någon som aldrig har hört av sig till årsdagen men som nu kanske för första gången orkar i ord säga det hjärtat hela tiden har sagt : Köp en blomma till Micke och hälsa att jag älskar honom.

Och mina tårar rinner.. 

mamma Onsdag, 29. Augusti 2007 19:12

Jag gick till kyrkan igår. Efter en helg som blev allt annat än vad vi räknat med så gick jag till kyrkan. Min bästa vän skulle sjunga och själv ville jag bara få lite lugn för en stund, koppla av. När jag satt där kom åtta väl kända personer och satte sig på samma rad som jag. Jag nickade och kramade om en av dem, mer kom jag mig inte för. De var där därför att de läser upp medlemmar som lämnat församlingen under månaden som gått. Alla i kyrkan visste, alla har varit medvetna om vad som hänt deras dotter, syster och barnbarn. Hon blev bara 21 år, och än så länge finns det ingen som vet om det var en olycka eller om någon annan bestämde hennes öde. Man ska ju gå till kyrkan för att finna ro, men när jag satt där blev jag, med flera bara så upprörda. Det här är inte våran vackra, varma, blommande värld. För vissa stunder känns det bara mörkt och kallt. Orättvisa. Och jag tänkte på dig Micke, och på din familj, och på alla andra. Sånt här sker så ofta nu. Något vi hör och läser om i vardagen. Det som är mest skrämmande tillhör vardagen? Det är fruktansvärt. 

Malin Tisdag, 28. Augusti 2007 17:54

Mitt hjärtats slag... Bara så. 

Jennifers mamma  Söndag, 26. Augusti 2007 22:52

Om jag ändå

Om jag ändå finge se dig en endaste kort sekund

En endaste kort sekund för att få förnimma dig,

Se dina ögon

Höra din röst

Om jag ändå finge se dig för en endaste kort sekund

/NN/ 

L Torsdag, 23. Augusti 2007 17:50

Älskade Micke.

De här orden kom från en vän. Så vill jag tro att det är.Just så..

Nästa rum

Döden betyder ingeting ... Jag har bara slunkit iväg in i nästa rum. Jag är jag och du är du. Det som vi var för varnadra, det är vi fortfarande. Kalla mig mitt gamla vanliga namn, tala till mig på det lättsamma sätt som du alltid gjorde. Använd inte något annat tonfall, tvinga dig inte att att se högtidlig och sorgsen ut, Skratta, som vi alltid brukade skratta åt de smp som skämt som roade oss båda. Be, le, tänk på mig, låt mitt namn alltid vara det vardagliga ord det alltid var, låt det sägas utan särskild innebörd, utan någon skugga som faller på det. Livet betyder detsamma som det alltid gjort. Det är likadant som det alltid varit, livet går alltid vidare. Varför skulle jag inte finnas i tankarna för att jag inte finns inom synhåll? Jag väntar på dig, för en tid, någonstnas mycket nära, alldeles om hörnet.

Allt är bra.

Canon Henry Scott Holland 

mamma Onsdag, 22. Augusti 2007 19:49

Älskade Micke

Dagarna svinner en efter en. Tiden går fort och ändå inte.En del av mig är för alltid kvar den första september 2001 då när du lämnade mig och mitt hjärta brast.Då när allt förändrades..

Men min älskling , trots att det är så, flyter livet vidare som det gjort generationer före oss och som det kommer att göra också långt efter att vår korta stund på jorden är över.

Veckan som gått har varit i en blandning av ljus och mörker, av glädje och av smärta. Ett vackert bröllop var jag på och det i glädje över den kärlek och den lycka som omgav brudparet. Många andra goda stunder har det varit och du vet att jag är tacksam över dem alla. Men ändå, du fattas mig så oerhört. Jag saknar dig så bittert.

I fredags fick jag en påminnelse om hur det kunde ha varit, hur ditt liv kunde ha blivit. Jag fick oväntat besök av en av dina tidigare klasskamrater som kom till mitt arbete för ett tjänsteuppdrag.Jag tyckte att jag kände igen honom och förstod varför när han såg mitt efternamn och sa. är det Vallas mamma ? När han insåg det hade vi inga ord på en stund.Han tittade ner och jag bort coh sedan började han prata om dig. En stund gick det sen fick jag avleda för tårarna var nära och hjärtat så sorsget. Jag bad honom berätta lite om sig själv och allt är bra med barn och en god kvinna.

När han gick tittade jag länge efter honom och hörde inte längre fåglarna, kände inte solen, var bara så tom.Så efter ett tag började jag mina arbetsuppgifter. En stund till och jag kunde skratta. Hur detta är möjligt förstår jag inte.men just så är det min älskling, så är det. 

mamma Måndag, 20. Augusti 2007 20:13

Mitt hjärtas alla slag, till er. Mickes familj. 

Jennifers mamma  Lördag, 18. Augusti 2007 22:25

Länge sen sist jag var här. Varit på underbar semester där min fina lilla Tilda kunde få smärtfrihet och även sänka all tung medicinering. 3 veckor var vi borta, 3 veckor där vi kunde njuta, vara.

Väl hemma igen..och jag går åter till min son, Matias, grav. Stegen är så obarmhärtigt tunga, men jag vandrar dit. Faller ihop, gråter, snyftar, hulkar - hur kan han fortfarande vara ifrån oss i det här livet??

Marianne, skickar dig lite av den lilla kraft jag har kvar just nu, för nu är det ebarmerligt svårt att gå.

Kramar och tankar och t'nk...snart är det september igen....

Tuija 

Tuija, Matias mamma  Onsdag, 15. Augusti 2007 13:11

Ikväll är det åter en solig kväll. Nu var det så dags...

Talade med en man som ringde till Hjo Turistbnyrå idag. Han skulle boka rum över natten och när jag tog hans adress hajade jag till. Vallentuna.

"Jaså, Vallentuna" sa jag av ren reflex. Han frågade om jag hade några anknytningar dit och jag svarade bara att jag ibland talade med Marianne, Marianne Valladolid som bor där. "Det är en fin familj, och hennes son minns jag så väl...Micke, oj vilken kille!" svarade han innan han hastigt tvingades avbryta eftersom det ringde på dörren. Alla vittnar om det, att Mixke var fantastisk OCH lika så hans familj. Varma sensommar-kramar till dem ikväll. 

Malin  Måndag, 13. Augusti 2007 20:07

Älskade Micke

Om en stund ska jag iväg och hämta kronprinsen och konprinsessan. Åter en dag av gemenskap och av glädje i allt det vi har. Många goda stunder väntar veckorna framöver. En del svåra också.

Oavsett stunder i ljus eller skugga så finns du alltid med mig. Och mitt hjärta kvider av längtan att famna dig. 

mamma Måndag, 13. Augusti 2007 08:42

I lavendellandet lyser solen, havet stormar, och blir till slut så böljande vackert.Rofyllt. I år sänder vi vi blommor till våra förlorade och kära, via havet. det blir så vackert.Så vackert.Det passar att göra så i år. Ja, Kära Micke...Livet går vidare,i långsam takt, och ibland som i en berg och dalbana, och inget vet vi om framtiden...

Våra varmaste kramar och tankar till Din familj. 

Jennifers mamma  Fredag, 10. Augusti 2007 20:49

Du.

Det fanns någon som svarade på mina ensamma rop,

det fanns någon som brydde sig,

det fanns någon som kom,

det var DU. 

L Fredag, 10. Augusti 2007 11:11

I soliga dagar tänker jag på dig, på dina syskon,vänner och bekanta, men allra mest tänker jag på din mamma. Hon är helt enastående och fantastisk. Hon betyder så mycket Micke. Och jag kan ana att du måste ha varit, och är, så STOLT över henne. Den styrkan och ödmjukheten beundrar jag så. Må solen värma henne! 

Malin Tisdag, 7. Augusti 2007 21:29

Älskade Micke

Nu börjar de färdas hemåt igen, de älskade våra. Må deras hemresor bli trygga. Om jag ändå kunde tänka så kring dig också. Att du är på väg hem och att vi alldeles snart ses igen.Att du ringer och säger, sätt på fikat morsan för jag kommer strax. Om det ändå vore så. 

mamma Torsdag, 2. Augusti 2007 07:49