Begravningen | Artiklar/pressklipp | Gästboken | Startsidan | ||||
Här finns alla inlägg som har gjorts i gästboken under år 2007. December November Oktober September Augusti Juli Juni Maj April Mars Februari Januari En röst talade till mig en gång. Det lät nästan som om det var en sång. Rösten var mjuk och varm.
Sången handlade om att älska, och det var du som sjöng
L Onsdag, 28. Februari 2007 15:17
Mina ögon kommer alltid le mot dig
Malin Måndag, 26. Februari 2007 16:11
Älskade Micke. Ny vecka, ny dag.Utan dig, utan dig. Men ändå alltid med dig, med dig. Min längtan är bortom ord.
mamma Måndag, 26. Februari 2007 07:28
Så kallt, vädermässigt sätt,kallare är det i livet utan er, älskade ungar. Mördade blev ni, knivhuggen och strypt Men livet går vidare vid fågelbordet, vi håller fåglarna vid liv, dessa vackra fåglar,Precis som ni...vackra, och ödmjuka
jennifers mamma Fredag, 23. Februari 2007 22:10
Cheerio, cheerio, bye bye Cheerio, it's too late to try 'Cause I miss you, every morning and I need you every night Cheerio, cheerio, bye bye
Cheerio, cheerio, bye bye And I will never know the reason why For a moment we were lovers and for a moment you were mine And now it's over, Cheerio, bye bye
You were running wild No miss forgoten and shine And I saw you on the rooftop, and you eyes were shining bright like a candle in the night
L Onsdag, 21. Februari 2007 18:29
Älskade Micke Tidig morgon. Minus 20 ute och massor med snö. Här hemma brinner ditt ljus, värmer ditt minne.Som alltid, som alltid. Saknar dig i varje andetag.
mamma Onsdag, 21. Februari 2007 06:44
Under ytan, finns stora och små. Under ytan, finns det skratt och gråt.
Det finns mycket där som händer som vi inte kan förstå, men vi hittar alltid svaren, där i botten av oss själva. Under ytan.
Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där. Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där. Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där. Jag vet, jag vet, jag vet.
R.I.P Måndag, 19. Februari 2007 14:18
det finns inga ord att beskriva...
malin Onsdag, 14. Februari 2007 23:10
Micke,älskade son.
Jag kommer ihåg hur det var din sista Alla hjärtans dag. Hur sanslöst lycklig du var. Hur du satte dig i bilen efter jobbet och körde 30 mil för att hämta din kvinna och så tillbaka hem igen. Bara för att det var just den dagen.
Du var så romantisk, så stark, så het i dina känslor. Allt eller inget, så levde du.
Åh, min älskling, kontrasten mellan ditt sätt att leva, ditt sätt att höras, att synas, är så enorm mot den tystnad du lämnat efter dig. Din tysta grav, mitt längtande hjärta.
I kväll har jag och din pappa tänt ljus hos dig. Många, många. Där hade vi ett så speciellt möte med någon som helt ensam , vilsen och gråtande ,med bara händer försökte borsta bort snön från den grav hon hade att sörja vid.
Mötet mellan oss okända blev starkt och varmt. Inga ord behövdes för smärtan och känslan var densamma. Sina ljus hade hon glömt men pappa hade fler i bilen så snart var också den graven upplyst. Vi famnade varandra. Och kyrkklockorna slog... !
mamma Onsdag, 14. Februari 2007 19:44
varmaste tankarna till dig marianne. i våra hjärtan sitter alltid våra söners minne, varm kram från marie-anne mamma till marcus 82-02 alltid älskad alltid saknad
Marie-anne Thörnström Onsdag, 14. Februari 2007 12:41
Sorgens svartglänsande fågel har byggt bon i våra hjärtan. Vi ska låta honom stanna där men ändå inte glömma att sorgens svarta fågel är en flyttfågel.
En dag, säkert inte imorgon, kanske inte på länge än. men en dag upptäcker vi att sorgens fågel har lämnat sitt bo och flyttat ut i vår trädgård
Där kan vi skymta honom då och då och höra hans sorgsna läte allt längre bort ända tills vi inte kan höra honom längre.
Sorgens svarta fågel har lämnat vår trädgård men han lämnade kvar något. Saknadens blå blomma
Den ska blomma i vår trädgård länge, länge. Den ska blomma resten av våra liv.
Den svarta fågeln lämnade också kvar minnenas brokiga fjärilar som kommer fladdrande varje gång vi betraktar saknadens blå blomma som pruknar i vår trädgård.
L Onsdag, 14. Februari 2007 10:17
Micke.min Micke I dag är det alla hjärtans dag. Ingenting kan jag ge dig utom att tända ditt ljus och lägga en ros på din frusna grav. Mördaren tog dig ifrån min famn. Men aldrig från mitt hjärta.Aldrig från mitt sinne.Aldrig från mitt minne.Kärleken är starkare än döden.
Må ljusen från mig värma dig och må din mördare vistas i mörker.
mamma Onsdag, 14. Februari 2007 07:22
Ljusen tända för er älskade ungar. Ett värmande telefonsamtal, det är vad man glädjes åt idagsläget,och det är inte att förakta, bara att glädja sig åt, och kvällen blev något "lättare". All värme til din familj, Micke
Jennifers mamma Måndag, 12. Februari 2007 22:22
Marianne. jag har suttit och läst ignenom minnen, när jag läste om "Sista gången vi sågs" och"sista fikat hos dig" så trillarde tårarna ner för mina kinder. Jag förstår mer och mer hur fin din Micke var. Det gör mig så ont, så fruktansvärt ont att läsa om din sorg, och om Mickes öde...det berör mig så, älskade Marianne
malin Fredag, 9. Februari 2007 18:41
För mig var du en ljusgestalt i nattens tid upprunnen, vid morgonen försvunnen, jag minns dig som en stjärna, en saga, en sång.
Miss you !!!
L Fredag, 9. Februari 2007 12:18
Sitter här med den vackra hemvävda pläden omkring mig, och minns. Minns alla vackra stunder, precis som din familj gör, Kära Micke, så vi minns,just er, Älskade ungar.
jennifers mamma Tisdag, 6. Februari 2007 20:44
Älskade Micke.
In dag sjöng talgoxarna och för en kort stund var himlen helt blå. Tänker på hur du frågade; Är den verkligen blå, alldeles blå? Ja, min älskling ,det var den. Alldeles, alldeles blå.
mamma Måndag, 5. Februari 2007 19:29
Att ligga ensam i sin säng Och nynna på nån gammal Tom refräng Tänk om nånting kunde va I närheten av bra Den gamla känslan Bara gror Ingenting blir längre som man tror Att sjunka in i apati När alla går förbi
När ingen vet, När ingen ser Din ensamhet När ingen anar Vad som sker, När ingen vet När ingen håller dig hårt Då är det kallt Det är tomt När ingen vet
Att känna sig helt transparant Sliten å grå, Bitter, ointressant Tänk om dom visste hur det var Att står där ensam kvar
När ingen vet...
Malin Måndag, 5. Februari 2007 18:43
Älskade Micke Jag har inga ord just nu för det jag känner och tänker. Men du vet ändå. Åh, min älskling du vet.
Saknar dig avgrundsdjupt
mamma Söndag, 4. Februari 2007 20:29
Ljusen är många,glöden är het, tända för er,bara så ni vet. Kärlek och styrka,ni oss ger, älskade ungar, så vi sakna er.
I kärlek, en hälsning.
jennifers mamma Lördag, 3. Februari 2007 22:23
Rymden är mörker och vår flykt är mörker och jag är mörker. Men bakom oss drar en ännu osedd hemlighetsfull glädje ut till ett möte, dold och underbar.
Vi flyger tätt, vi dyker flock vid flock in i brant skymning. Ett tyst jubel tvingar oss fram med snabba slag, och bakom oss o, långsamt ljusnande: millioner vingar.
Längst borta är det milda skenets hav. Det närmar sig, stort, okänt, utan ljud. Fråga vårt öga vad det lyser av! Och blunda, mörker, blunda. Vi bär bud.
Solveig von Schoultz
R.I.P Fredag, 2. Februari 2007 11:13 |
|||||||