Älskade Micke.

Den första snön har fallit I vårt lilla centrum har julskyltningen börjat. Jag har börjat fundera lite kring klappar till de våra. Till dig kan jag inget annat ge eller göra förutom att smycka din grav och tända mina vackraste ljus här hemma. Du som älskade att få paket och som alltid lyckade gissa i förväg genom att klämma och skaka. Hur vuxen du än blev. Åh, Micke.

Om en stund samlas vi alla för ännu en födelsedag, Stoj och stim som vanligt och ändå, för mig överröstar din tystnad allas röster. Saknar dig oändligt. Mitt hjärta ropar efter dig. Efter dig, efter dig. 

Mamma, Lördag, 24. November 2007 11:34

I årstidens mörker, och i saknaden efter älskade barn, lyser ljusen.

Blått, grönt, rött, och guld, så ser de ut... de tända ljusen. Tankarna är många, och kärleken är stor, till Din familj. 

Jennifers mamma, Fredag, 23. November 2007 00:10

Jag önskar bara att det fanns ett ljus med en veke som aldrig tog slut.

Då skulle ljuset och värmen aldrig försvinna... 

M, Måndag, 19. November 2007 19:09

Älskade, älskade Micke

Det brinner ett ljus här hemma. Format som en ros och sänt av en underbar ung kvinna. Framför ditt foto brinner det. Mitt frusna hjärta värms av omtanken.

Nu har din lillasyster fyllt 29. Du fick 29 år här hos oss och nu är både lillasyster och lillebror äldre än så. Men ändå inte. Du är och förblir deras storebror. Och för alltid min förstfödde son.

Saknar dig oändligt. 

Mamma, Söndag, 18. November 2007 18:25

Jag vet men fortfarande förstår jag inte. Min son dog och jag kan mycket väl känna er sorg. Hur underligt livet blev efter det... Min son heter Mikael kallas Micke. Mina kramar till er 

RoseMarie ostedt, Fredag, 16. November 2007 23:51

Det säjs att bara tiden går

så ska den läka alla sår

som sorgsna hjärtan gömmer.

Visst är vårt minne ofta kort

men att en när och kär gått bort

är nåt man aldrig glömmer.

En tröst för den som lämnats kvar

är hoppet som ens hjärta har

trots tårarna man gråter.

För himlens eget löfte är

att älskar man varandra här

så möts man en gång åter.

/ Atle Burman / 

L, Torsdag, 15. November 2007 19:14

Ja, tiden...-den har runnit under broarna, där livet flyter fram... 

Malin, Tisdag, 13. November 2007 19:14

Besökt denna sida första gången och vet inte riktigt vad man skall skriva men vill ändå lämna ett avtryck och säga att jag känner med Mickes anhöriga.

Peter 

Peter, Söndag, 11. November 2007 00:12

Minns att någon sagt till mig

Så gå dit hjärtat leder dig

Sätt din tro till gudarna

Som styr vad som händer

En dag i sänder

Min Kärlek

Ska brinna

Så klart som en stjärna i natten

Min kärlek

Ska finna

Sin väg i de djupaste vatten

Min kärlek till dig

Min kärlek till dig

-NN- 

lonesome, Fredag, 9. November 2007 09:50

Blomma och ett ljus, Kära Micke...så blev det. Och kramar till Din Mor, och till Din familj. Enkelt, men med värme, från hjärtat. 

Jennifers mamma, Tisdag, 6. November 2007 18:20

Vill bara skicka en liten hälsning till dig, och liksom min mamma tacka för vackra ord i brorsans gästbok. Jag läste lite längre ner, texten till Josh Grobans sång och vet du, den låten lyssnade jag på om och om och om igen, strax efter brorsans död. Lyssnar fortfarande på den ibland, helt underbart vacker är den!

Sköt om dig!

Kram/Karin, syster till Markus 

Karin Jacobsson, Tisdag, 6. November 2007 17:24

Kära Marianne.

Åter en tung dag men det var så vackert med alla ljus.Tänk att det gått 6 år sedan din fina Micke flyttade till änglarnas stad.Tycker det var som igår.

Hoppas du har det någorlunda i berg o dalbanan.Tankarna har varit hos din fina Micke och dig även hos mig idag.

Sköt väl om dig vännen så bra det går.Snart nalkas den tunga julen.

Kramar från din medsyster som nu även mist min man. 

Lillevor Lindberg, Söndag, 4. November 2007 01:40

Varmt tack för hälsningen och den vackra dikten. Varje gång någon hör av sig på hemsidan blir man så tacksam. Önskar att jag själv var mer aktiv i mitt skrivande, men det kanske kommer. Jag har läst allt om din Micke och blev väldigt berörd. Våra älskade pojkar kommer alltid att vara med oss och ingen kan ta våra minnen från oss.

Stor kram /Mari-Anne, mamma till

Markus 76-05 

Mari-Anne Jacobsson, Lördag, 3. November 2007 21:44

Älskade Micke.

Det regnar här hemma idag. Jag hoppas att det stillnar tills ikväll när mörkret faller och vi samlas vid din grav. Jag vill att alla våra ljus ska nå ända till dig i din evighet och att du ska känna värmen av dem. Värmen av vår kärlek till dig. Den som inget regn kan släcka. Det blir många ljus att tända, för dig och för så många andra kära som gått vidare de här åren. Så många, min älskling. Så många.

Jag vill tända ett ljus till minne

av någon som före har gått

Jag öppnar i lyssnande stillhet mitt sinne

när något som bor i den levande lågan

vill viska ett svar på den svåraste frågan

ja allt som jag inte förstått

Jag vill tro att ett ljus kan vara

nåt mer än vad ögat kan se

och hjärtat som tror har så lätt att förklara

att bortanför allt, från en källa högt ovan,

kan vanliga ljus till den strålande gåvan

att låta nåt ofattbart ske

Jag vill tro att det undret sker nu

att någon jag saknar här

precis lika verklig som ljuset jag ser nu

och synlig för den som vill hoppas och drömma

att kärlek som aldrig mitt hjärta kan glömma

i evighet levandes är

Jag vill tända ett ljus till minne

av någon som möter mig då

när en gång den dagen och stunden är min

och ljuset för mig själv och andra

beskriver och lyser den väg jag ska vandra

till målet jag längtar att nå

Atle Burman 

Mamma, Lördag, 3. November 2007 10:36

Älskade Micke

Första november. Sex år och två månader sedan din sista suck. Kan verka vara en lång tid men för mig är det som alldeles nyss.Jag känner fortfarande din värme, hör din röst och saknar dig i varje andetag. 

Mamma, Torsdag, 1. November 2007 19:51