Tiden går...åren går, och vi med dem.

Och ni älskade ungar,hur har ni det?

Vad jag tror vill ingen veta, men jag hoppas det är vitt och vackert där ni är...visst är det så 

jennifers mamma   Fredag, 30. Mars 2007 23:07

Rosenblad

Stjälken skjuter fram

Gröna blad sträcker sig i solskenet

En knopp slår ut

Och kronbladen dansar

Men även rosen har taggar

Och en dag kan den plockas

I vasen den väntar,

Den sänker sitt huvud

Och gråter vissna rosenblad

/ Sofia Karlström / 

L Fredag, 30. Mars 2007 11:29

--Tiden, den har runnit under broarna där livet flyter fram--

Minns, jag finns alltid nära dig,

Minns det löfte som jag gav, den gången när

oron griper om din själ,

då ska du minnas att jag är hos dig.

En natt har alltid ett slut... 

Malin Söndag, 25. Mars 2007 21:39

Älskade Micke.

Så går dagarna, en efter en och jag med dem. För det mesta finns du i mina tankar och alltid, alltid i mitt hjärta. Jag undrar om du träffat Marianne nu. Hon är nu också där i landet längre bort. I så fall kan jag tro att ni gnabbas och retas som ni alltid gjorde. Kanske hon tycker det är skönt för de sista åren var svåra.Eller kanske inte, kanske vi människor klamrar oss fast vid livet så länge det bara går. Om det vet jag inget, om det vet du allt.

C håller på att packa och förbereda sig på sitt stora uppbrott. Inget hon vill, inget hon själv har valt. Jag kommer bittert att sakna närheten till henne efter så många år tillsammans. Men så är livet. Vi ställs inför att göra det omöjliga möjligt, det outhärdliga uthärdligt.

Och så går dagarna, en efter en och vi med dem. Saknar dig bortom ord. 

mamma Onsdag, 21. Mars 2007 07:42

Om natten när jag jag sover ensam

Lägger jag kuddarna bredvid varandra;

En är din

Jag kramar den hårt och sover

/ okänd / 

L Söndag, 18. Mars 2007 12:51

Jag har suttit och läst några av dina díkter. Du skriver så fint!! Känner igen mig i så mycket.

Kram Gunilla mamma till Rickard 81-05 

Gunilla Lördag, 17. Mars 2007 17:48

Älskade Micke

En del dagar går någorlunda, en del stunder förunderligt bra men så slår insikten till.Du är död, borta ur min famn, jag får aldrig träffa dig någonsin mer. Åtminstonde inte under min vandring här på jorden. När de tankarna kommer är det som ett band runt bröstet, som om varje muskel, varje cell skriker efter dig.

Min son är död

Döden delade mitt liv

i ett före och ett efter

den natten slogs allt sönder

Min son är död

Varje dag saknar jag honom

Det som inte fick ske, skedde

det som inte kunde hända, hände

Min son är död

Tiden har lagts sig som en hinna

över smärtans öppna sår

men som förr blir det aldrig

Min son är död

Livet har förändrats

ingenting är självklart

ingenting är helt

Min son är död 

mamma Måndag, 12. Mars 2007 20:42

Utan dig slits min själ sönder.

Sekundernas utdragna nålsstygn river mig

när jag famlar genom dagarnas töcken.

Inte ett ljud, inte en viskning.

Ingenting utom den enda tanken.

Du.

En ögonblicksglimt av lycka -

stapplande önskan i svart ensammörker

driver mig mot det flämtande ljuset.

Inget omkring mig, inget inom mig.

Allt i ett enda skälvande andetag.

Du.

/Therese Tullgren / 

L Torsdag, 8. Mars 2007 11:52

Älskade Micke

Snön ligger fläckvis kvar men i lilla backen här utanför köksfönstret, du vet, är det mesta borttinat.Än en gång kommer fruktträden där att blomma och under dem i skyar ljusblå förgätmigej och som solkyssar alla gullvivor. Än en gång och än en gång. Naturen vaknar. Men inte du. Nej aldrig mer du. Saknar dig bortom ord. 

mamma Söndag, 4. Mars 2007 21:23