Begravningen | Artiklar/pressklipp | Gästboken | Startsidan | ||||
Här finns alla inlägg som har gjorts i gästboken under år 2008. December November Oktober September Augusti Juli Juni Maj April Mars Februari Januari Älskade Micke. Alla helgona afton och i morgon binder jag din krans, tänder ditt ljus, minner ditt minne. I saknad bortom ord.
Jag vill tända ett ljus till minne av någon som före har gått Jag öppnar i lyssnande stillhet mitt sinne när något som bor i den levande lågan vill viska ett svar på den svåraste frågan ja allt som jag inte förstått
Jag vill tro att ett ljus kan vara nåt mer än vad ögat kan se och hjärtat som tror har så lätt att förklara att bortanför allt, från en källa högt ovan, kan vanliga ljus till den strålande gåvan att låta nåt ofattbart ske
Jag vill tro att det undret sker nu att någon jag saknar här precis lika verklig som ljuset jag ser nu och synlig för den som vill hoppas och drömma att kärlek som aldrig mitt hjärta kan glömma i evighet levandes är
Jag vill tända ett ljus till minne av någon som möter mig då när en gång den dagen och stunden är min och ljuset för mig själv och andra beskriver och lyser den väg jag ska vandra till målet jag längtar att nå
/ Atle Burman /
Mamma, Fredag, 31. October 2008 20:55
Det finns vissa människor man tänker på varje dag. Som finns i hjärtat, och i varje andetag...
M Onsdag, 29. October 2008 17:20M
Älskade Micke
Ditt stora varma hjärta din rika varma själ älskade oss så mycket ville oss så väl och vi.. åh, vi ... dig tillbaka
Mamma, Måndag, 27. October 2008 11:01
Kära Micke med familj. Längesedan jag kom in här...provar idag. Jag vet vilken dag som varit. Alla mina tankar och hjärtats slag för er alla.
Jennifers mamma,Torsdag, 23. October 2008 20:18
Älskade Micke I dag virvlar höstlöven i ändlös dans. Lämnar grenens trygga fäste för resa till okänd mark och jag tänker på dig, som alltid på dig.På din sista resa. på din sista dans.Saknar dig så.
Mamma, Tisdag, 21. October 2008 08:18
You asked, "How am I doing?" As I told you, tears came to my eyes... and you looked away and quickly began to talk again. All the attention you had given me drained away.
"How am I doing?"...I do better when people listen, though I may shed a tear or two. This pain is indescribable. If you've never known it you cannot fully understand. Yet I need you. When you look away, When I'm ignored, I am again alone with it Your attention means more than you can ever know.
Really, tears are not a bad sign, you know! They're nature's way of helping me to heal... They relieve some of the stress of sadness.
I know you fear that asking how I'm doing brings me sadness ...but you're wrong. The memory of my loved one's death will always be with me, Only a thought away. My tears make my pain more visible to you, but you did not give me the pain...it was already there.
When I cry, could it be that you feel helpless, not knowing what to do? You are not helpless, And you don't need to do a thing but be there. When I feel your permission to allow my tears to flow, you've helped me You need not speak. Your silence as I cry is all I need. Be patient...do not fear.
Listening with your heart to "how I am doing" relieves the pain, for when the tears can freely come and go, I feel lighter.
Talking to you releases what I've been wanting to say aloud, clearing space for a touch of joy in my life.
I'll cry for a minute or two... and then I'll wipe my eyes, and sometimes you'll even find I'm laughing later.
When I hold back the tears, my throat grows tight, my chest aches, my stomach knots... because I'm trying to protect you from my tears. Then we both hurt...me, because my pain is held inside, a shield against our closeness...and you, because suddenly we're distant.
So please, take my hand and see me through my tears... then we can be close again.
by Kelly Osmont
R.I.P, Söndag, 19. October 2008 14:01
Älskade Micke Om en stund ska vi iväg, all de dina, till vår minsta sessa som storståtligt ska firas på sin första födelsdag. Många runt om henne är vi, älskar henne obeskrivligt gör vi. Jag vill tro att du och hennes endaste morbor, också han borta, bara borta, är med oss på det sätt ni kan. Ni fick aldrig uppleva egna små barn, så mycket togs ifrån er. Jag hoppas ni fått tusenfalt igen där borta i landet längre bort.
I går fyllde någon jag älskar 30 år, om några veckor kommer nästa 30 årsdag. Du började planera för din men den kom aldrig. Åh min älskling, den kom ju aldrig.
Glädje i sorg Sorg i glädje Kärlek i allt
Mamma, Lördag, 11. October 2008 11:44
Your memory is our keepsake, whith which we will never part; God has you in his keep, we have you in our heart.
It broke our heart to lose you. But you didn´t go alone. For a part of us went with you... the day God took you home.
~ Author Unknown ~
lonesome, Måndag, 6. October 2008 08:23
Älskade Micke Det stormar idag.Löven virvar runt och lämnar grenar nakna. Hösten är på riktigt här. Men i ett rum i mitt hjärta är det alltid varmt, ljust och skyddat.Där bär jag ditt minne.Där bär jag dig.I evig kärlek som ingen och intet kan rå på.
Mamma, Söndag, 5. October 2008 10:05
Kära marianne. kommer in med en varm kram till dig. höstens färger skiftar så vackert och jag kan se det vackra i dag, men sorgen i hjärtat efter ens barn försvinner aldrig. På tisdag är det 6 år sedan som jag miste min Marcus. Tänker ofta på din matta, tänk vad vi flög och hämtade upp folk i den, på vår resa till våra barn. Vi nådde dem aldrig där på andra sidan, men vi hjälpte och stöttade varandra och en dag vet vi att vi möts igen du och Micke , jag och marcus. kram till dig vännen fråmn Marie-anne mamma till Marcus 82-02 alltid älskad alltid saknad
marie-anne Thörnström, Torsdag, 2. October 2008 14:49 |
|||||||