Åhh, idag har varit en otroligt
tung, tung, tung dag.
Micke, visst har du träffat min fina Matias???
Jag saknar honom så oändligt mycket!
Ljusen brinner härhemma, det andra låter jag ikväll lysa för dig, Micke.
Kram Tuija
Tuija, Onsdag, 30. Juni 2004
21:00
If you want to see the brave, look
at those that can forgive.
If you want to see the heroic, look at those who can love
- in return for hatred
/ Bhagavad Gita /
L, Onsdag, 30. Juni 2004 20:05
Micke, min älskling.
Satt med en ung förtvivlad man idag.Långt borta från sin familj i ett främmande
land.Han grät så hjälplöst i saknad efter sin mamma. När jag höll om honom ,
hörde hans gråt och sedan kände honom stilla sig.. då var det nästan så att jag
inte klarade det. För jag tänkte så på dig och din rädsla, dina tårar efter
huggen, inför operationen.
Vi hann ju inte fram, jag fick aldrig famna dig, försöka trösta dig, dig,
dig....Åh.Micke!
mamma, Måndag, 28. Juni 2004
19:06
DRÖMMEN OCH LIVET
Jag ville vara en mäktig man
och bygga mig borg och rödja mitt rike
och gräva omkring dem ett väldigt dike,så långbent ondska för bredt det fann.
Där ville jag duka borden till fest
och bjuda hvar hungrig från vägen till gäst
och alla raska och präktiga karlar.
Där skulle det sägas högt och fritt,
att svart är svart och hvitt är hvitt,
och livet berömmas,så länge det varar
Erik Axel Karlfeldt.
Det kan tyckas att jag ej behöver säga så myckcet mer, men det kommer mera.
Lånade texter, eller från mig själv.
Att i en telefonlur få höra:Lille vännen...det betyder mycket... idag.
Tack, för att Du håller om mig.
Jenniers mamma, Måndag, 28. Juni
2004 17:36
Hej Marianne: Kommer det alltid
att kännas sa här? Våra älskade barn lämnade oss, min son i nov 1997, sa många
år sedan men det känns som ett år. Du förlorade Micke sept 2001, känns det inte
som igår?. Vi älskar de och kommer alltid att göra det....kommer vi någon gång
att acceptera livets orättvisa och bli av med smärtan?
Kram Imelda
Imelda Askfors, Söndag, 27. Juni
2004 17:22
Micke, min älskling. Martins
hälsning får mig att minnas de minnen han gett oss. Minnen att gömma och ta fram
som skatter. Jag läser och gråter. Det att det var så här.. en gång. tar med
lite här. Sånt som inte är privat. Tack Martin !
"Så började jag jobba med Micke och vi
hade skit kul tillsammans, vi snackade skit och monterade timtals varje dag.
Jag minns att Micke gick runt och hävde ur sig underbara kommentarer till sina
chefer och till oss hela tiden. Ibland stannade han och la ett thai knä på en
liten cd låda någonstans,
'och alltid när han gjorde detta så utbringade han ett högt WWWWYYYYYYYSSSSS.
Efter dagen var slut så gick vi förbi kondiset där i Bromma och köpte fikabröd,
och sedan åkte vi hem i Mickes bil tillsammans.
Under dessa resor till och från jobbet filosoferade vi massor om allt möjligt,
och det var nästan dom bästa stunderna. Och det är en av dessa resor som jag
minns jämt.......och det var en sådan kväll som jag berättat om då vi åkte hem
ifrån Mickes jobb han och jag.
Vi var trötta men skulle åka till träningen som vi gjorde direkt efter jobbet 3
till fyra dagar i veckan. Det var mörkt ute och lite bistert.
Micke ödslade på med spolarvätska så att det luktade i hela framsätet som han
alltid gjorde.
Sedan satte vi på en av de skivor som han alltid tog med sig ifrån jobbet för
att vi skulle ha något att lyssna på när vi åkte hem.
En av dessa den kvällen var Bruce Springsteens samlings cd. Han satte på den och
började zappa mellan låtarna.......zapp - nä inte den.....zapp inte den.....zapp.....DEN.
Och så gick Dancing in the dark på i bilstereon.....vi satt tysta först och
lyssnade med, men så avbröt Micke...
- det här är jag sa han med ett leende, det är jag när jag kommer hem på
kvällarna ibland.
Jag tittade på honom och han log tillbaka med en enorm prilla under läppen.
-jag bara går hem, ...åh bara dansar i min lägenhet hela natten.......(Micke gör
en skön dansrörelse med armarna här också minns jag).....bara står där åh
dansar......
Vi skrattade och åkte vidare i den bistra kvällen, men våra hjärtan var lätta.
mamma, Söndag, 27. Juni 2004
13:01
önskar er allt gott. Är på väg att
flytta från vallentuna....en sak som tro det eller ej Micke inspirrerat mig till
an aning. Vi pratade mycket om det. Att lämna Stockholm för att det var så
våldsamt här....
Lämnar många minnen......men kommer också till en lugnare plats:)
Vi får se hur allt går.
Sköt om er:)
martin, Lördag, 26. Juni 2004
18:57
Men vad som av vinden viskas
är ingen av oss, som vet
ty susande språkets mening
är skogarnas hemlighet
( Fröding )
mamma, Lördag, 26. Juni 2004
08:14
Midsommarnatten plockar vi klöver
och timotej, karibacka och ängsull...och
blyga FÖRGÄTMIGEJ...Blåklockor och violer, och sen...
Hälsning i midsommarkvällen
Jennifers mamma, Fredag, 25. Juni
2004 18:46
Vill önska dej en skön Midsommar
trots allt....Du finns ofta i mina tankar!
Kramar från Lucas mamma Agneta
Agneta, Fredag, 25. Juni 2004
16:00
Jag är så glad att sidan är igång
igen. Bra jobbat! Jag önskar er alla en, trots alla fruktansvärda minnen, en
mysig midsommar. Fam. Valladolid: ni har varandra- en stark och varm familj!
Kram till er alla!
Anzo, Fredag, 25. Juni 2004 15:47
Midsommarafton.
Min älskling, lillasyster och jag har varit vid graven och gjort så
midsommarfint som vi kunde.
Som alltid lyser blommorna i dina färger där.
Många , många.I osymetriskt men ändå strukturerad glöd.
Precis som du, som du min älskling.
Det var så tyst på kyrkogården idag. Vinden låg starkt från sjön.
Solen kappades med molnen.. i tysthet.
Om några timmar blir det annorlunda.
Då, några meter ifrån din plats börjar midsommardansen.
Dansen på kyrkängen.
Men hos dig..hos dig ..fortfarande tyst..
Min älskling!
mamma, Fredag, 25. Juni 2004
12:28
Det är många minnen som man aldrig
talat om,som dyker upp. Var/är det för att skona omgivningen, eller? Jag vet
inte.
Ja, de får sin midsommar, mördarna, det är viktigt att de får ha ett normalt
liv, med sill och jordgubbar, precis som Du säger Marianne. Jag tror det ingår i
deas rehabilitering, att det är viktigt att de får ha ett så normalt liv som
möjligt, trots det de gjort. De är brottsoffer. Det är synd om dem, vi ska vända
andra kinden till, inte döma,bara förstå, glömma, och förlåta.
Det är viktigt att VI följer budorden. Jätteviktigt.Att man sedan glömmer att
det finns ett budord som heter:Du skall icke dräpa.
Det glöms gärna, och väldigt ofta bort.Människor som inte suttit som målsägande
i en rättssal,i en mordrättegång,kan inte förstå att det man säger är sant.
Det är de som har blivit dömda som är brottsoffer, inte den döde, inte vi som
blev kvar. Men Marianne, vi ska också äta jordgubbar, men vi får betala dem
själva, både deras och våra, sillar och jordgubbar.Ja, Micke, nånstans vet Du
också, att så är det.
All min värme till Din kärleksfulla familj som tappert kämpar för att leva, utan
Dig.
JENNIFERS MAMMA, Torsdag, 24.
Juni 2004 21:33
Hej..
Så fint att se att hemsidan är igång igen. Du vet, jag brukar gå hit och titta
till dig och din mamma, Micke. Ofta, ofta.
Midsommarafton imorgon.. Ja, vi gör så gott vi kan, vi som blev kvar.
Marianne, jag har ändrat länkarna på min sida nu.
Stor varm kram Tuija, Matias mamma
Tuija, Torsdag, 24. Juni 2004
20:18
Ur dagens tidningar :
En 53-årig man har anhållits som misstänkt för mordet på Helén Nilsson i Hörby –
15 år efter att mordet begicks.
Mannen greps efter omfattande DNA-tester och kommer att begäras häktad under
midsommarhelgen.
Åh, Micke , så många minnen som väcks... Midsommartid för två år sedan greps din
mördare och erkände
DNA.. när vår belöning hade gett resultat, utan att vi visste det, ringde
polisen mig en morgon till jobbet. det var bråttom att få fram DNA, så bråttom
att de inte tog ditt utan mitt ( för mitt är ditt, min älskling.. ).Där satt jag
på kontoret, helt i chock De drog ut hårstrån med rötter , lade i en plastpåse
... så overkligt..
Delvis förträngt har det minnet varit. .Kanske måste vara så för att
överhuvudtaget överleva. Att vissa minnesbilder inte kan ta för stor plats. Då
går det nästan inte att andas. Men idag när jag läser i tidningarna då kommer
alla minnen fram. Det gör så ont, min älskling, så förtvivlat ont.
Och i morgon är det midsommar... och din mördare får garanterat sin sill och
sina jordgubbar ..
mamma, Torsdag, 24. Juni 2004
18:25
Micke, jag vågar inte tänka på hur
mitt liv hade varit utan Din mammma.
Juni år 2001, min älskade dotter stryps, till döds.
Tre månader senare är det Ditt liv, som försvinner, för att M. sticker en kniv i
Dig. Det visste Ni inte i Juni, att Du skulle lämna vårt liv, DITT LIV, och nu
sitter de där, avskummen, på samma anstalt... och har det bra.
All kärlek till Din familj
Jennifers mamma, Onsdag, 23. Juni
2004 19:02
Längtan heter min arvedel
slottet i saknadens dalar.
Sakta ett underligt strängaspel
tonar igenom dess salar.
Somrarna blekna och solar går ner,
timmarna varda mig tunga,
rosorna dofta i vissna kvarter,
minnena viska och sjunga.
Klinga, du klagande strängaspel,
sällskap i drömmande salar!
Längtan heter min arvedel,
slottet i saknadens dalar.
Erik Axel Karlfeldt
L, Onsdag, 23. Juni 2004 18:02
Min älskling.
Läser fotbollsreferaten. Sverige spelade oavgjort mot Danmark.Går vidare till
kvartsfinal.Gult segerrus. Tänker på hur hes du skulle ha varit idag. Efter att
ha gastat och vrålat och haft killkväll med öl och pizza. Så många gånger som vi
pratats vid efter matcher..fotboll, hockey..DIF!
och hes var du ofta.. Min älskling, så mycket det är jag saknar, så mycket..
mamma, Onsdag, 23. Juni 2004
07:42
Skickar många kramar till dig och
Micke.
På måndag är det ett år sedan min Mathias gick bort men vi fick inte reda på det
förräns efter en vecka.
Det känns tungt alltid men mest vid speciella dagar.
Hälsningar till dig som skriver så fint på Mathias sida. Det VÄRMER SÅ GOTT.
Anna-Lena Mathias mamma, Tisdag,
22. Juni 2004 22:09
Micke, min älskling.
I dag är det två år sedan din mördare erkände.I går två år sedan han häktades.
Månader av ovisshet var över.Vår belöning lockade fram stumma vittnen.. tala
blev silver, tiga blev guld..
( artiklar/pressklipp-mördaren gripen )
Jag trodde att sorgen skulle lätta på något sätt efter det.Men så blev det inte,
min älskling.Så blev det inte.Vad jag inte visste då men så smärtsamt vet nu, är
att vandringen i Sorgens Landskap just hade börjat..
Gripen blev han, inlåst är han.För en tid, för en kort tid. Han har sitt liv
kvar, sitt hopp, sin framtid. Men du, min älskling.Men du! Från dig tog han
allt.
mamma, Tisdag, 22. Juni 2004
08:05
Hej!
roligt att gästboken fungerar igen.
Hemsidan är så fint gjord, önskar att jag kunde göra något liknande.
Vi drabbade utav Kniven.
Denna tingest som vi använder varje dag
till att kära kött grönsaker bröd
skär bort grenar odl.
SKALL INTE ANVÄNDAS TILL ATT DÖDA
Den dödade våra barn med många knivhugg
Förbannade är dess banemän.
Många tankar till Dig.
Ann-Britt Johansson, Tisdag, 22.
Juni 2004 07:59
Glad att se det fungerar igen.Vet
att det varit svårt när den varit borta.
Hoppas du får en fin Midsommar trots det svåra.Önskar er allt gott.
Kramar om er alla.
Lillevor, Måndag, 21. Juni 2004
23:47
Blev glad över att hitta din sida
igen!
Önskar dig ljus, värme och sinnesfrid
i midsommar!
Kramar MÅNGA!!!!!
Mari-Ann
Mari-Ann, Måndag, 21. Juni 2004
21:11
En supervarm kram från oss till
er. En ljus tanke och en hoppfull tro på en återförening som heter duga...
Vilken fest det ska bli!!! Vi kan vänta, Marianne...eller hur...??:-))
Catarina och Linnea, Måndag, 21.
Juni 2004 21:02
Kära du..
Härligt att höra av dig igen...jag har saknat dig!!Jag tänker på dig..på dig o
din familj..ni har det så svårt som tvingas leva med detta sår inom er..
Jag vill ändå önska er alla en så bra midsommar det gåra att ha...med tanke på
vad som är....! Allt gott, Kram Maggan
Margareta, Måndag, 21. Juni 2004
20:39
Hejsan...Trevligt att du höde av
dig igen, vill åteigen på detta sett sända dig en liten dikt från mig. Hoppas
att det känns lite bättre för dig på livets stig, fast jag vet att stegen är
tunga att vandra.
Fängslad av minnen du lämnade kvar
berusande strömmar de åter
vidrör de stunder av dig jag har
minnen som förhindrar att jag gråter
Långt har du farit från trånande famn
hoppas jag åter dig få famna
allt som vi hade ska visas då
det som vi hade blir detsamma
från din älskade mamma
ville tillägna denna dikt micke från
dig.
Ha det så bra och var rädd om dig
*kram*
Anita Wikström, Måndag, 21. Juni
2004 20:04
Var inte så ledsna
jag sover inte
Jag är tusen vindar som blåser
jag är diamantglittret på snön
jag är solsken på mognat vete
jag är det milda höstregnet mot din hud
När du vaknar i gryningsdunklet
är jag det lätta suset av fåglars flykt
och sången om ett annat liv
Jag är de milda stjärnorna
som lyser dig hem i natten
Var inte så ledsna
jag är hos er, jag är i ljuset
Jag är fri !
/ Okänd författare /
L, Måndag, 21. Juni 2004 19:58
Så är vi äntligen tillsammans
igen...hos Dig.
Och just nu spelar de på radion:Moonlight Shadows.
All min kärlek.
Jennifers mamma, Måndag, 21. Juni
2004 19:22
Käre Micke. Känner en stor sorg i
mitt hjärta för det som drabbat dig och din familj.
Jag vet ju precis hur det känns när ens älskade son plötsligt rycks ifrån en.
Min älskade Joakim gick ju samma öde till mötes. Att befinna sig på fel plats
vid fel tillfälle.
Och på detta ställe befann sig även mördare. Kallblodiga mördare.
Som tog våra älskade söners liv !
Din mamma och jag försöker trösta varandra så gott vi kan.
Det är svårt, mycket svårt för oss båda.
Jag hoppas innerligt att ni två har träffat varandra där ni nu befinner er och
att ni tar hand om varandra.
Tills den dag kommer när era mammor får återse er.
Innerliga hälsningar / Lisbeth
Lisbeth Nyholm, Måndag, 21. Juni
2004 18:29
Älskade, älskade Micke !
Äntligen är din gästbok i gång igen. Borta har den varit sedan i början av juni
och det har varit något så alldeles förfärligt. Aldrig att jag kan tacka din
lillebror nog för att han kärleksfullt såg till att det ordnade sig till sist.
Allt som hänt den här tiden vet du redan.Om det nu är så som jag hoppas, att du
vet, att du finns...på något sätt, någonstans.
Älskar dig så
Saknar dig så
Väntar dig än
mamma, Måndag, 21. Juni 2004
13:37
Micke, min älskling
Läser i Catrin Holmqvist bok. Min väg genom sorgen :
Drömmen slås i spillror
På ett ögonblick
ät vattenytan inte längre lugn
Alla fördämningar brister
all världens smärta kastas hejdlöst ut
Fallet blir stort och svårt
När botten är nådd
lugnar sig vattnet långsamt
för varje sväng flyter det stillsammamre
och till slut finns inga spår av det stora fallet
bara vatten som flyter lugnt och stilla
genom vackra landskap i evig skönhet
Kanske blir det en dag så , min älskling.Men utan spår...nej, det tror jag
inte..
mamma, Onsdag, 2. Juni 2004 07:38
Hejsan!
En fin sida som rör hjärtat, mycket trevlig läsnig. Önskar er all framgång och
lycka.
/Mvh Ahmed
Ahmed, Onsdag, 2. Juni 2004 00:50
Fann den berättelse på nätet och
tyckte den var så fin, vill dela med mig den med er. Hoppas annars att ni haft
en fin pingst.
Det var en familj som hade förlorat sitt lilla barn. Föräldrarna anklagade sig
själva.
Deras liv fortsatte, men dom kunde inte glädjas åt något. Denna familjen har
fler barn. Dessa barnen blev överbeskyddande, för att deras lilla barn inte
fanns mer.
Pappan var ledsen, men han visste att nu efter dessa åren så måste dom gå
vidare. Men det var svårt att acceptera. Medans mamman, gråter och inte kunde gå
vidare. Hon ville inte släppa taget om detta lilla barn. Den lilla pojken som
inte längre finns, drunknade.
Han drunknade framför sin familj. Klart att dom känner skuld, när dom inte kunde
rädda sitt egna barn. Men dom fick hjälp med att kunna gå vidare.
Någon sa till dom att deras lilla pojke mår bra där han är. Där fanns inget
kallt vatten. Inga ledsamheter, inga sjukdomar. Han såg "ner" på sin familj. Och
han såg hur ledsna dom var. Så deras lilla pojke kunde inte glad. Han kunde inte
ha roligt när hans familj inte mådde bra.
Den lilla pojken var med andra barn. En dag skulle dom ut på en promenad. Så
alla barnen hade varsitt ljus som dom tände. Dom började gå, när någon frågar ,
varför den lilla pojken inte tände sitt ljus och följde med dom andra ? Pojken
svarade
- Det är inte roligt när jag ser att min familj är ledsna. Och ljuset är inte
lönt att jag tänder , för det kommer att slockna snart av mammas tårar.
- Vi ska tala om för din familj att du har det bra. Att dom ska låta sig glädjas
åt det dom har. Att dom ska släppa taget om dig, för det är dags nu. Dom ska
minnas den tiden du levde, inte den dagen du dog. Dom ska minnas dig som du var.
Och det kommer dom att göra.
Detta hjälpte familjen att gå vidare. Att finna glädjen igen. Att tänka på sin
lilla pojke med kärlek och inte skuld.
Nu följer den lilla pojken med dom andra barnen och han tänder sitt ljus. Den
lilla pojken vet att han en dag kommer att få träffa sin familj igen. Och han
vet att inga tårar kommer att släcka hans ljus.
Man ska vara rädd om det man har. Man ska inte ta varandra för givet.
Man vet inte när, var och hur.
Kram
Anita
wanita, Tisdag, 1. Juni 2004
09:45
Två år och nio månader. I dag
ofattbara denna tid.. som är och inte är..
Min älskling,min älskling
mamma, Tisdag, 1. Juni 2004 07:18
