Skickar dig många värmande kramar
per telepati! Tänker på er!
Elisabeth med ängeln Vendela,
Torsdag, 30. September 2004 17:45
Tidig morgon. Fortfarande mörkt
ute. Nollgrader. Här hemma brinner ditt ljus.Som alltid, min älskling, som
alltid. Men den här morgonen kan det inte värma mig.Saknar dig så alldeles
förtvivlat.
Ändå.. en ny dag väntar och jag ska försöka göra det bästa av den ..
mamma, Torsdag, 30. September
2004 06:00
Mina varmaste tankar och hjärtats
slag för Er,Mickes familj, stora som små.
jennifers mamma, Tisdag, 28.
September 2004 20:45
Micke, min älskling.
Har tänt ditt ljus och ikväll också ett för alla de som försvann med Estonia i
havets djup för 10 år sedan. Tänker på spralliga Raijli och på store, trygge
Håkan. Tänker och minns..
mamma, Tisdag, 28. September 2004
18:45
Micke, min älskling
Idag fyller din lillebror 30.. det du inte fick bli. Ändå , du förblir hans
storebror, alltid, alltid. alltid..
Sorgen över dig är tung, varje dag i saknad. Men det förtar inte glädjen över
din lillebror, över din storasyster, över din lillasyster, över de små.. Sorgen
är för sig, glädjen för sig.. en dag kanske de kan förenas.
I dag känner jag en sådan stolthet ocgh glädje över din lillenbror och över de
30 år jag har haft lyckan att vara hans mamma. Jag önskar honom ett långt och
rikt liv där han kan fortsätta att göra gott för andra och , som jag hoppas, med
det också för sig själv.
Jag vill tro att du är med honom idag. Presenten..ja, du vet..
mamma, Tisdag, 28. September 2004
09:33
Med tårar som sargar i själen
idag,
tårar som svider i hjärtat
Tårar som göms under paraply,
buret i höstregnets rusk -
i starka vindilar som virvlar runt
likt de ödets nycker, vi drabbats av,
traskar vi envis på,
sökande efter ljuset -
i ett dimigt mörker
2004.09.26
av Kristina Elisabeth Roth
alias " Ninnie"
Ninnie, Tisdag, 28. September
2004 07:16
Micke, min älskling.I dag tre år
sedan vi begravde dig. Att jag överlevde den dagen, arr jag fortfarande finns
här.. utan dig.. är fortfarande inte att förstå.
Delar ur prästens griftetal:
Det är helt fel, han var ju bara 29 år.
Han hade precis flyttat in i en ny lägenhet. Han var stor och stark. Han hade
jobb och framtidsdrömmar.
Och plötsligt är allting över Och det värsta är kanske att det inte finns någon
mening i det Någon har dödat honom.Nu är Micke död
Det känns absurd, helt fel. Och ändå var dess 29 år hela hans liv.Det tog slut
på Södersjukhuset där de försökte rädda honom. Men det gick inte.
Ni vet inte om hur rädd han var eller hur ont han hade och vad han tänkte.
Sjukhusprästen berättade för er om hans sista ord innan operationen..
Nu ska jag möta Gud !Och kanske fanns det en visshet och vilja i orden.
Jag tror det finns en speciell visshet hos den som är på väg över gränsen.
Och det verkar som om Micke såg framåt.
Som att han just då höll på att lämna
det här livet bakom sig.
På ett sätt tror jag att varje liv blir
en helhet så kort det än är. Fast det fattas mycket som Micke inte hann med så
var det ett helt liv.
Och ni kommer att minnas det som
ett helt liv. Med allt som hör till.
Hans liv har lämnat spår i er.Ni kommer att bära honom med er, vart ni än går.
Jag tror mig ha förstått att Micke hade mycket temperament.Och att han tyckte om
att synas och höras Han ville vara viktig, ville inte bli bortglömd.
Kanske är det så att det inte är en slump hur vi dör.Kanske är det så att Mickes
död hör ihop med hans liv.
För han ville höras och synas och märkas.Och det gör han, med polisutredning och
tidningsnotiser.
Jag tror att på ett liv efter döden,
ett evigt liv.Jag tror att Micke finns i Guds rike nu. Ett steg härifrån, fast
vi inte ser det.
Jag tror att Micke finns där han syns och hörs Där han får finnas som han är med
allt han drömde om Med kärlek och musik i en värld där allting har en mening Där
allt är som det ska.
Där det finns oändligt mycket skratt
och glädje.
Guds ögon, tror jag, har följt honom
hela livet.Fast han märkte det kanske inte alltid.Men nu vet han att Gud ser
honom, så tror jag.Nu ser han ansikte mot ansikte.
Gud förlorade en son på samma sätt
Han kan inte ha velat detta .Han måste finnas vid er sida.Han vet hur det känns.
mamma, Måndag, 27. September 2004
19:39
Och när jag är sjuk av oro,
och när natten kryper sakta
kring min bädd i Savos koja,
bär hon till mig hedens ljung.
Strör mitt golv med gula rosor,
löv från stränderna av Slomlam,
smeker mjukt mitt tunga huvud
med sin hand och viskar sjung!
L, Måndag, 27. September 2004
08:33
Tittar på er vackra sida.
Ser er fina son/bror och jag blir både arg och ledsen... VARFÖR?
Det gör ont att titta här, men jag kan ändå inte riktigt låta bli. Det gör ont
när en levnadsglad kille blir brutalt mördad... Så onödigt....
Ge inte upp!
Kram
Vildblomma
Vildblomma, Söndag, 26. September
2004 21:26
Kvällen innan din begravning var
vi hos dig i kapellet.
Lillebror spelade för dig.
Vi smekte och kysste dig, stoppade om dig och la ner olika symboler för vår
kärlek. Sedan stängde lillebror och pappa kistlocket och då visste vi att vi
aldrig mer skulle få se dig.
Inte här på jorden i alla fall.
mamma, Söndag, 26. September 2004
21:00
Micke, min Micke.
Imorgon tre år sedan den i dimma lagda dagen då vi begravde dig.Jag kan inte
förstå att det gått så många dagar, så många månader, och nu också år utan att
se dig, höra dig, hålla dig !
Saknar dig så förtvivlat.
mamma, Söndag, 26. September 2004
20:57
Tack kära för omtanke!!!!!
September månad kan vara
så otroligt vacker,
men också så fylld av melankoli.
Tre år har gått utan din Micke.....Tiden hjälper,
men läker inte.
Vi ska fixa livet, ska vi!
Kramar i tusental!
Mari-Ann
Mari-Ann, Lördag, 25. September
2004 21:59
Jag lyfter mitt huvud i vinden
O vind, du min broder broder
mitt hjärta som brinner
i hemlös stolthet
fyller du häftigt med närmast glädje
och sedan går du bort.
Vart går du, min broder?
Erik Lindegren
NN, Lördag, 25. September 2004
20:15
Av de vackra höstlöven, med deras
varma färger, i rött-orange och lite gult, har jag vävt två täcken med mycket
kärlek i. Ett är till Dig, Micke.
jennifers mamma, Lördag, 25.
September 2004 14:19
Micke, min älskling.
Som det krånglat med din gästbok, inlägg har i det försvunnit.. men , de bevaras
i hjärta och minne och värre saker kan hända och händer, mycket, mycket värre.
Moster Gullan är fortfarande medvetslös. Nu har ett par dagar gått och hoppet om
att hon ska vakna igen minskar för varje timme. Gaammal är hon och kanske att
hon nu levt färdigt sitt liv.Men jag älskar henne så och skulle vilja ha henne
kvar jämt, jämt. Tänker på hur någon såg dig i drömmen..eller synen ? ..eller ?
den natten hon blev sjuk. Då innan någon av oss visste vad som hänt. På hur du
sa; oroa dig inte.Jag tar hand om moster Gullan. Gör du det, min älskling,gördu
det?Men vem, säg vem.. tar hand om dig ?
I går var det Gittans begravning. Så obeskrivligt tungt blev det. Vi, hennes
arbetskamrater och vänner, trodde kanske att vi på något sätt var förberedda.
Hon hade ju varit sjuk så länge och alla har vi vetat att den här dagen skulle
komma. Men sen, när den väl kom.. Nej, aldrig att man kan förbereda sig.Inte på
tomheten, längtan och den obeskrivliga aldrig - mer - känslan.Många bittra tårar
grät vi och många än kommer vi att gråta.Våran Gittan..
Bredvid mig satt vår käre gamle farbror. Vi var ledsna tillsammans och delade
näsduk.Förra gången vi satt så förkrossade här i vår gamla kyrka var på din
begravning.Åh, det var på din. Och den här gången liksom då sken solen utanför
helt aningslöst.
Efteråt, när de andra samlades till kaffe, gick jag till din grav. Var där i
tunga tankar ..och solen sken alltjämt.
mamma, Lördag, 25. September 2004
11:38
Åh vad vackert o fint du
skriver...just så, att jag kan förnimma..att så ofattbart är det...fast jag inte
upplevt det, kan jag känna den stora smärtan..när man måste leva vidare med
detta sår inom sig..!! Jag tänker på er..goda tankar till dig, dina barn o
barnbarn..Kramar många, maggan
Margareta, Onsdag, 22. September
2004 20:45
Säg, har du det bra?
Längtar, längtar efter dig
ångest, oro söndrar mig
Säg har du det bra?
Svårt att vänta, måste gå
kvalfyllt oviss svaret på
Om har du det bra.
Frågor många, stumma svar
Åh, min älskling.
Var är du .. Var ?
Och säg, har du det bra?
- mamma .
mamma, Onsdag, 22. September 2004
20:30
Aldrig mer
se dig
krama dig
vara dig nära
Aldrig mer
höra din röst
dela din glädje
bära din sorg
Inte här
kanske sen
länge ännu
måste jag vänta
- mamma -
mamma, Onsdag, 22. September 2004
19:54
Micke, älskade, älskade Micke
Det är en vidunderligt vacker dag. Solen värmer utan att direkt synas. De första
löven har fallit. redan har knoppar bildats i väntan på nytt liv. Som du en gång
sade. årstiderna kommer och går, om och om igen. men när vi människor går, då är
det för att inte komma tillbaka.
Min älskling, varför måste just du gå? Varför kunde du inte ha fått stanna ? Jag
saknar dig ju så outsägligt.
mamma, Tisdag, 21. September 2004
13:07
Marianne, vill sända styrka och
varma kramar till dig. Du är en fantastisk mamma och medmänniska, du behövs! En
sån underbara sida denna är, läser här ofta. Micke finns i mina tankar, ett ljus
brinner för honom här ikväll.
Joanna, Måndag, 20. September
2004 23:46
Du log mot mig en sista gång, du
var så lugn, som om du redan gett dig av, du såg på mig att jag var rädd.
Hur kan man nånsin va beredd, jag fick låna en ängel som spred sitt ljus i mitt
liv i varje andetag.
Du togs bort från mig aldelens för tidigt, jag fick låna en ängel för en stund.
Du gav mig allt, ett hjärta kan,
du lever kvar i mig, så länge livet ger mig tid.
Du sa till mig, var inte rädd, men säg mig hur kan man nånsin va beredd...?
Jag fick låna en ängel
som spred sitt ljus i mitt liv i varje andetag, du togs bort från mig alldelens
för tidigt...
Jag fick låna en ängel.
Lotta, Måndag, 20. September 2004
23:43
Ja, Micke, man blir trött, så
trött, i själen och i huvudet, där förståndet sitter.Jag är trött på att ha er
ungar döda, på grund av att andra människor tog livet av er, jag är trött på att
alltid ha ont, att vara så ledsen, jag är trött på "bessewissrar" och
attitydnissar, trött på paragrafryttare.
Jag är så trött,men jag tänker på dessa tre rader:
Glöm oss inte.
Tala för oss.
Ge oss upprättelse.
Och då orkar jag vara trött, jag orkar.
jennifers mamma, Måndag, 20.
September 2004 17:25
Bränd av sorg
Likt den eld
som ständigt glöder
känns min sorg
Sorg
efter
dig
Lågor sveder
flammor bränner
allt till svart
runtom mig
Mörkgrå aska
täcker ljuset
tynger livet
varje dag
Pyr och ryker
stillnar litet
får då andas
några tag
Slår så flamman
upp med hetta
kväver allt
att fånga mig
Hårt till marken
ut i intet
bränd av sorg
Sorg
efter
dig
mamma, Lördag, 18. September 2004
19:36
Jag kan ingenting dikta
och ingenting måla
och ingenting säga
som räcker idag...
Men lyssna till vinden
som sjunger sin längtan
och smeker Din panna,
för vinden är jag.
/ nn /
L, Lördag, 18. September 2004
13:43
Micke, min älskling.
Alldeles strax ska jag se på Efterlyst och gråta bittra tårar med min väninna.
Men ännu en liten stund ska jag hålla minnet kvar av det som hände idag. Glädjen
hos de handikappade ungdomarna, min stolthet över deras prestation, min
tacksamhet över att jag faktiskt haft min del i detta, att jag ännu ibland har
något att ge andra och då få tusenfalt igen. Deras känslor, deras kärlek, ren
och kravlös, så underbart !
mamma, Torsdag, 16. September
2004 20:52
Micke, min Micke
I kväll hjälper inga drömmar och fantasier, hjälper inte att se det ljusa i
mörkret,, inte ikväll. Jag kämpar varenda dag att göra gott, att vara en
normalhygglig människa, att kanske också kunna hjälpa någon annan. Men ibland ,
min älskling kommer ett sånt raseri över mig.Och så är det i kväll. Blir så helt
trött på vårt rättsväsen. Hur, säger bara hur ,kan mördare släppas fria att
mörda igen och igen..
Lite om senaste dagarnas rubriker .Nej inte rubriker, det här är så pass vanligt
numera att det blir artiklar modell mindre.. om offret är okänt.
" 20-åringen dödade 2000 sin egen mamma med mer än 40 knivhugg mot hjärta och
hals.
Han dömdes i början av 2001 till sluten ungdomsvård i två år och sex månader.
Hans offer kämpar nu för sitt liv på sjukhuset. "
" exboxaren slog ihjäl sin mamma.För nio år sedan mördade han sin sambo.. "
" om de inte möter rätt attityd och ges tillfällen till utbildning och goda
sociala kontakter, riskerar de tyvärr att återgå till kriminalitet och gammalt
beteende !
Gammal beteende, vad är det för en mördare ?
Åh, Micke ikväll är mina tankar mörka.
Och jag har just skummat igenom posten fort, fort som jag gör numera i rädsla
att se permissionbrevet från din mördares fängelse.Det brevet kommer vilken dag
som helst nu..
mamma, Onsdag, 15. September 2004
20:21
Micke, min älskling.Det finns en
skyddad vrå av världen där vi mammor möts, Vi möts i tårar, i längtan, i hopp, i
skratt, i allt det som nog bara den som Vet kan förstå. Ibland måste
vi,åtminstonde jag, drömma oss bort ett slag. Då sätter vi oss på min
fantasimatta och flyger...flyger till dig och till alla de andra.
"och mattan flyger..
I kväll vänner,flyger vår matta, ja, just ikväll. Länge har den gungat i
vasskanten, gungat i tyst väntan. Tom har den ändå inte varit, de allra
tröttaste har vilat där i dess skydd. Fastän de kanske trott att de varit hemma
hos sog. Men nu , just ikväll, är det dags igen, dags att segla mot skyn, att
blicka mot landet längre bort...där de är, där de väntar, barnen våra.
Vår längtans matta, vår trängtans matta, våra drömmars matta, så vacker den är.
Vävd i de vackraste färger, i våra barns alla älsklingsfärger ,varpad i
kärlekens färg, tvinnad med tårars silver och väntans guld. Så mjuk vår matta,
så skön, så trygg. Plädar, kuddar, egna eller barnens. Extratröjor och
kaffetermosar..några tar visst med vin.. musik, leksaker för de små..allt får
plats, alla får plats, bara kom. Kom, bara kom !
Nu börjar vi, nu gungar vi, nu drömmer vi..Några har redan rullat in sig i
varmaste vrån, ser jag. Någon gråter i någons knä.Tårar som faller över
mattfransen stannar och blir till de klaraste ljus. Så många ljus vår matta
har...
Nu lättar vi,nu flyger vi.. nu reser sig några och börjar blicka mot skyn.
Snart, kanske snart ser vi de vi så länge sökt..kanske den här natten, annars
någon annan natt. Vi har väntat så länge ,vi kan vänta lite till, men bara lite
till
I mörka moln syns nu ljusa strimmor. De som inget vet tror det är ljus från
stjärnor eller måne, Men vi, vi som flyger vet..vet att det är vår samlade
kärlek här från mattan som värmer och lyser. Som smälter varje hinder, ljusnar
varje mörker, Hjälper oss att se, se de vi längtat efter så..
Och mattan flyger. Som den flyger! "
mamma, Tisdag, 14. September 2004
18:27
Vad är livets gåta
Löst av ingen
Vad är hoppet
Poesi av tingen
Vad är kärlek
Irrbloss som lär oss gråta
Vad är döden
Lösningen på livets gåta
/nn /
L, Tisdag, 14. September 2004
08:14
Vill bara säga att jag tänker så
mycket på er och skickar er många varma kramar.
Elisabeth med ängeln Vendela,
Måndag, 13. September 2004 21:31
Marianne,
Jag tittar in ibland och hälsar på...
Jag hoppas att du får fortsätta hitta kraften och orken att vandra vidare utan
din son.
Allt gott till dig!
från din barndomskamrat
Anita
Anita, Måndag, 13. September 2004
18:23
Ville bara dela med mig av en fin
dikt, som passar in på mig nu. (kanske inte passar in här)
Tyvärr så har jag inte skrivit den, vet inte heller vem som gjort de.
Sköt om er.
Varma kramar från Anneli
Mitt förnuft sa nej
men mitt hjärta lydde ej
Vi tre du, jag och kärleken
men plötsligt hände det igen,
solen gick ner,
jag ser den inte mer.
Vi är fortfarande tre
Jag, sorgen och saknaden
Anneli, Måndag, 13. September
2004 06:42
Micke, min Micke
Så har också den här helgen gått.Saknaden efter dig bär jag som alltid med mig,i
mig. I varje stund, i varje andetag.
Ämdå, min älskling, finns där stunder som är förunderligt ljusa. Som igår när de
var här, våra tre hjärtan.Kronprinsen ville lyssna på musik, din musik. Och för
första gången kändes det helt ok att han fick välja fritt i din samling. Så
strömmade tonerna fram, högt högt. Det blev så känslosamt för mig att jag gick
in i köket. Men så efter en stund öppnades dörren, vår minste kom alldeles
glädjestrålande : mommo, dansa mej ! Så med honom i handen gick jag in i
rummet.Kronprinden strålade, den lille dansade, prinsessan lyssande så nöjd hon
med.Inte kunde jag dansa, kroppen är så stel av värk.Men inne i hjärtat togs
några trevande darrande steg.Inte många, men ändå de första på tre år. Till din
musik togs de stegen..med hjälp av de små.Min älskling..
mamma, Söndag, 12. September 2004
20:52
Tänker på er, Mickes familj.
Kramar om er.
Mvh Lisbeth Nyholm
Lisbeth Nyholm, Söndag, 12.
September 2004 18:52
Jag saknar dig. Jag behöver dina
råd och din trygghet. Jag behöver min storebror.
Jag känner mig ändå tacksam över att jag har två syskon kvar, en storebror och
en storasyster.
Men vi skulle ju vara fyra...
Lillasyster, Lördag, 11.
September 2004 22:19
KRAM,KRAM,KRAM,KRAM,KRAM,KRAM,KRAM,KRAM,
KRAM,KRAM,KRAM,KRAM,KRAM,KRAM,KRAM,KRAM,
KRAM,KRAM,KRAM,KRAM,KRAM,KRAM,KRAM,KRAM,
jag tänker på er alla! Det är så fel och orättvist!
Micke, snuset börjar ta slut. See u 04.12.31!
Anzo, Fredag, 10. September 2004
08:51
Jag lyfter årans våta blad ur
vattnet efter allra sista aftonrodden över sommarens lugna sjö. Ser hur årans
sista vattendroppe tveksamt faller. Sista vattenlinjen tonas ut till ingenting.
Sakta driver nu min ekstock in mot höstens kalla stenar. Ingen ser den väg jag
färdats, ingen vet i morgon att jag rodde över sjön.
/Ivar Bengtsson /
L, Onsdag, 8. September 2004
21:25
Micke, min Micke.
Idag var jag på ett arbetsmöte på Rosenlunds sjukhus i Stockholm.Gick i egna
tankar och korsade vägen över till fel sida,Tittar upp och vad ser jag,
Södersjukhuset.. det fasans ställe som jag på alla sätt undvikit sen du dog där.
Försökte att fort, fort ta mig därifrån men som fastfrusen var jag, illamående
blev jag och tänkte att där, just där i backen ringde jag till din mormor och sa
Micke är död.. Sen, efter som det kändes en evighet i sig, min älskling gick jag
till rätt ställe och gjorde mitt möte..kanhända sa jag de rätta sakerna och
gjorde de rätta tingen .men mina tankar var kvar där tvärs över vägen..
Kvar vid din dödsstund, fångad i fasan i väntrummet där. Tillbaka till alla
timmar av hopp och förtvivlan. Vi kunde inte se dig eller hålla om dig för du
var precis förd till operation när vi kom. En dörr, bara en dörr, skiljde dig
från oss och den dörren glömmer jag aldrig, aldrig!
Läget var kritiskt men stabilt, din lever var sönderstucken men nåt mer kunde
man inte se. Tänk när de kom strax före sju och sa att allt hade gått bra!
Nu skulle de bara behålla dig någon halvtimme till för att vara säkra på att du
inte började blöda och sen skulle du få vara på intensiven över dan. Vi andades
ut lite och började planera vem som skulle vara hos dig - och det ville alla.
Och nån av oss skämtade lite om hur du skulle reagera med ärr på din vackra mage
och hur det skulle kännas att avstå från styrketräningen.
Halvtimmen gick och du kom inte, en stund till och du kom inte. Paniken började
spridas utan att vi visste (men kanske vi visste ändå.. ) kräkas, gråta, ringa
efter prästen, stå fastfrusen vid dörren, den där dörren. Ångest, ångest, söka
upp personal som berättade att du börjat blöda, en läkare till var på väg och
sen en till.
Dagpersonalen kom, solen steg upp över Södersjukhuset.I vårt ensamma väntrum var
det helvetet på jorden. Möbler som slogs mot väggen när lillebror började
förstå. Fasa, namnlös fasa..
Och sen, kvart över nio kom de. Två läkare tillsammans och då visste vi...
Du hade varit så sönderstucken att du blödde mer än vad hjärtat orkade pumpa in.
Så stark var du ( och så mycket ville du leva ? ) att du tog emot nästan tre
gånger din kroppsvikt innan du fick ge upp. Mer än två timmar kämpade du med
det. Vad tänkte du, vad kände du? Åh, min älskling, tankarna är inte att
uthärda.
Varför, varför, var läkaren tvungen att berätta att du varit rädd? De orden
finns med mig dag som natt.
Prästen som vi träffade nästa dag sa att du hade gjort korstecknet över dig
själv och sagt: Nu ska jag möta Gud. Jag hoppas att det var det sista, ljuset
och kärleken från Gud, du kände. Och också att du under hela din kamp var
omsluten av vår gränslösa kärlek till dig.
mamma, Onsdag, 8. September 2004
17:52
Saknadens Spår
Sommar som flyr
Stormar som yr
Regn som strilar ner
Ingen som ser
Tårar under paraply
när dagen gry
Vem kan höra själens skri
Känna Sorgens Vanmakt däri
(av "ninnie" Kristina Elisabeth Roth 2004.08.29) )
Ninnie, Onsdag, 8. September 2004
06:31
Micke, min älskling.
Önskar så att du vore här. Önskar så att de små inte skulle behöva vara med om
det de nu är i.. ny väntan, ny oro, ny saknad..Men som en av de dina sa: vårt
mått är väl inte fyllt än. Nej, det är väl inte det.
Saknar dig så!
mamma, Tisdag, 7. September 2004
19:25
Dessa dagar……
Dagar då vi inte tror att vi ska överleva,
förundras vi över att våra hjärtan fortfarande orkar slå.
Dagar då vi inte tror att vi ska orka gå vidare,
fortsätter vi ändå.
Dagar då vi inte tror att solen finns mer
förundras vi över att den lyser igen.
Dagar då vi tror att det aldrig blir en ny dag
förundras vi över att det blir natt och en ny morgon kommer.
Dagar då vi tror att vi aldrig mer ska skratta
häpnar vi över att vi ändå kan det.
Dessa dagar överlever vi, trots allt,
greppande efter det sista halmstrået,
slår våra hjärtan ändå.
Uttröttade somnar vi i natten
och morgonen kommer, trots allt,
och vi fortsätter att gå vidare.
Dagarna fortsätter att gå.
Livet kämpar vidare, tappert och segt för det oss framåt.
Själva kanske vi är modlösa, tröstlösa,
ändå fortsätter tiden att gå.
Det blir natt och det blir morgon.
Såren läks och blir till ärr med tiden,
för tiden fortsätter outtröttligt att gå,
fast vi tror att det finns dagar då
-Tusen kramar med värme och delaktighet!-
Mari-Ann, Måndag, 6. September
2004 19:04
Hej.
Ville bara sända en varm liten kram.
Låt den åka runt jorden ett varv.
Se till så att alla tar del av den.
Låt den öka i omfång, värme och omtanke.
Släpp all sorg och hat för ett ögonblick.
Värme och vänskap.
Kärlek och trygghet.
Fred och frid.
KRAM
Ewa, Söndag, 5. September 2004
21:10
Min älskling.
Över 250 dödade i Ryssland, mer än 600 på sjukhus, många fler kommer att
dö...där och runt om i världen.
Våld, hat, mer våld, mer hat..
Hur, hur, ska vi kunna stoppa detta ? Hur ska vi kunna få fred pch kärlek att ta
över.
Hur ska vi någonsin kunna lära oss något.
I dag är jag så alldeles förtvivlad. Vill så gärna kunna göra något litet men
vad, vad ?
Åh, Micke !
mamma, Lördag, 4. September 2004
10:26
Micke, min älskling.
Det som händer i Ryssland just nu är något så obeskrivligt hemskt. Barn
instängda med terroster, rädda, hungriga, lemlästade, dödade. dödade.. utanför
anhöiriga i maktlös förtvivlan.
Åh, Micke en sån värld vi lever i.
Tar det då aldrig slut ?
Lär vi oss då aldrig något ?
Jag ville så gärna
tala om kärlek
och freden hos kärleken
men världen är galen
Inte har den tid för kärlek
bara för hat
Inte har den tid
att leva i fred
bara att döda
Jag ville så gärna
tala om vilan i vilan
och det kloka gräset
som växer ur denna vila
men världen är galen galen
Inte har den tid att stanna upp
långt mindre tid att lyssna
Världen har en raket i sin mun
Jag ville så gärna
tala om skönheten i elden
om stenen
och sanningen innesluten i stenen
men världen är galen galen
Inte har den tid för skönhet
bara att krossa skönhet
Inte har den blick för blomman i elden
bara för vapnet i elden
Inte har den användning för sanningen i stenen
bara för stenens hårdhet
Jag ville så gärna
leva med tystnaden
och tanken som föds inom den
men världen är galen galen
Flyr tystnaden som vore den döden
flyr tanken som vore den en giftig tistel
Jag ville så gärna
men världen är galen galen.
Maria Wine
mamma, Fredag, 3. September 2004
20:35
Längtan heter min arvedel
slottet i saknadens dalar.
Sakta ett underligt strängaspel
tonar igenom dess salar.
Somrarna blekna och solar går ner,
timmarna varda mig tunga,
rosorna dofta i vissna kvarter,
minnena viska och sjunga.
Klinga, du klagande strängaspel,
sällskap i drömmande salar!
Längtan heter min arvedel,
slottet i saknadens dalar.
/ Erik Axel Karlfeldt /
L, Fredag, 3. September 2004
12:19
Jag vet inte vad jag ska säga. Det
känns som om ord är meningslösa. Jag beklagar verkligen sorgen.
Jag förlorade själv min son för drygt 8 år sedan i en bilolycka.
Vaje dag är en kamp för överlevnad.
Ta hand om er och ta vara på varje dag!
Kramar
Anita Mamma till Michael 1974-1996
Anita Nilsson, Torsdag, 2.
September 2004 20:17
Micke, min älskling. Det här skrev
jag i tårar någon gång första året efter dig. Nu är det många gånger lite
annorlunda.Din röst hörs fortafarnde lika starkt men vi andras röster hörs
också. I salig och osalig blandning som det brukade vara. Men ikväll, just
ikväll känner jag så här :
Micke, du är !
Din tystnad är mäktig
överröstar allt
När vi samlas
vi, de dina
hörs din tystnad
över orden
Din frånvaro så tydlig
intensiv och stark
tar över vår närvaro
fyller rummet
fyller oss
Du är med oss ständigt
och ändå
borta för våra blickar
borta från våra famnar
inte för våra sinnen
aldrig från våra hjärtan
Du har varit tyst så länge
ändå hörs din röst
starkt
så starkt
så väldigt starkt
Kanske att du talar
på ett annat sätt
som vi inte kan
men hör ändå
Kanske att du finns
på ett annat sätt
som vi inte ser
men känner ändå
Din frånvaro är närvaro
din tystnad hörs
Du är med oss
om oss, i oss
Micke, du är!
mamma
mamma, Torsdag, 2. September 2004
19:44
Tänker på er!
har länkat denna sida från Jossans hoppas det är ok
kramar
Maria
Maria, Torsdag, 2. September 2004
13:50
Kära Marianne
Jag känner så oerhört med dig och din familj just denna dag. Jag kan så lätt
närma mig den känsla som just årsdagen ger.
Födelsedagar, julaftnar etc, kan
jag nu ibland tillåta mig att minnas även de glädjestunder som de "gamla"
födelsedagarna och julaftnarna erbjöd. Men just den årsdag när vi miste våra
barn ger inte utrymme för glädje.
Tänker på dig och din familj och sänder de Allra varmaste kramar
Olle Bergman, Onsdag, 1.
September 2004 21:09
Många varma tankar till er denna
dag. Ett ljus brinner här ikväll för er Micke.
Golden Memories
They say memories are golden
well maybe that is true.
I never wanted memories,
I only wanted you.
A million times I needed you,
a million times I cried.
If love alone could have saved you
you never would have died.
In life I loved you dearly,
In death I love you still.
In my heart you hold a place
no one could ever fill.
If tears could build a stairway
and heartache make a lane,
I'd walk the path to heaven
and bring you back again.
Our family chain is broken,
and nothing seems the same.
But as God calls us one by one,
the chain will link again.
~Författare okänd~
Lotta, Onsdag, 1. September 2004
21:05
Marianne med familj.
Tänker på er idag skulle vilja ta er i min famn och ge er tröst,mina tankar
finns hos er.
Ett ljus brinner för er älskade Micke sidan om Veras.
Bamsekramar till er alla.
Veras mormor, Onsdag, 1.
September 2004 21:03
Kära Marianne.
Mina tankar har varit hos dig under hela dagen idag.
Idag är en mycket tung dag för dig.
Alla dagar är ju tunga, så är det, men dagar med speciella datum är oändligt
mycket tyngre.
Plöstligt har vi fått andra datum in i vår vardag.
Datum när det ofattbara hände, när våra söner helt kallt mördades.
Datum som för alltid finns inristat i oss. Datum när vi var tvungna att ta
farväl av våra älskade, när vi blev tvingade att begrava våra älskade söner.
Alla dessa vidriga datum som kommer tillbaka till oss, månad efter månad,år
efter år. Med så mycket smärta, så mycket smärta, att det är ett rent under att
vi överhuvudtaget lever.
Om man nu kan kalla detta ett människovärdigt liv, det livet som vi som blev
kvar har fått.
Jag hoppas innerligt att ni, Micke och Joakim har träffat varandra och tar hand
om varandra, så får vi mammor försöka ta hand om varandra så gott vi kan.
I kväll lyser ljusen extra starkt för er båda vackra killar.
Marianne, känn min omtanke om dig.
Innerliga kramar till dig på denna svåra, smärtsamma dag.
Mvh Lisbeth
Lisbeth Nyholm, Onsdag, 1.
September 2004 19:10
Mina tankar går idag till Dig och
Din familj!
Många, många varma kramar!
Ikväll brinner ett ljus, bredvid Lelles, för eran älskade MIcke!
Lelles mamma
Eva, Onsdag, 1. September 2004
17:01
Marianne
En dag tyngre än andra.
Hoppas du känner de styrke
kramar jag sänder dig.
Krama om varandra.
Pontus mamma
Janet, Onsdag, 1. September 2004
15:42
marianne
i dag sänder jag mina varmaste kramar genom hela universum till dig och din
familj. ett ljus står i dag tänt för din micke bredvid min marcus ljus.
kram från macus mamma
marie-anne, Onsdag, 1. September
2004 15:33
Idag tänker jag extra mkt på din
familj.
Många kramar
Ewa, Onsdag, 1. September 2004
15:05
Ljusen tänds för Micke i dag.
Kära Marianne:
Du har varit mig till sådan tröst då jag var nydrabbad och en av dem jag känt
allra längst under vår sorgefärd, även om jag aldrig träffat Dig.
Alla Dina texter är så mjuka och behagliga.
Ni finns i mina tankar i dag, Du och Micke.
marie/-louise, Maddis mamma,
Onsdag, 1. September 2004 11:28
Många tankar till dej och din
familj denna dag. En dag som säkert känns tyngre än alla andra dagar
Styrkekramar
Lotta Henriks mamma, Onsdag, 1.
September 2004 10:21
Marianne...
Mina tankar, mina varmaste
kramar till dig och din familj.
Micke,
Av höstens blommor binder jag en bukett,
och i mina tankar sänder jag den till dig.
Daves mamma, Onsdag, 1. September
2004 10:05
Idag tänker jag extra mycket på
dig Marianne, din familj och din fina Micke.
Kram
Jonathns mamma
Ulrika, Onsdag, 1. September 2004
09:55
Idag citerar jag Peter LeMarc:
"Sträcker ut min famn
Så långt mina armar räcker"
Mina varmaste tankar sänder jag idag med vindens hjälp till Vallentuna.
Ljuset brinner för Micke!
Monica, Onsdag, 1. September 2004
09:39
And then one day
I´ll cross the river:
I´ll fight life´s
final war with pain.
And then as death
gives way to vict´ry,
I´ll see the lights of glory.
And I´ll know He lives.
/Bill Gaither /
L, Onsdag, 1. September 2004
09:31
Har inga ord idag, till de Dina,
Micke.
Men kramar till dem har jag, massor...
Jennifers mamma, Onsdag, 1.
September 2004 08:56
Who can say for certain
Maybe you´re still here
I fell you all around me
Your memory´s so clear
Deep in the stillness
I can hear you speak
You´re still an inspiration
Can it be
That you are my
Forever love
And you are watching over me from up above
Fly me up to where you are
Beoynd the distant star
I wish upon tonight
To see you smile
If only for awhile to know you´re there
A breath away´s not far
To where you are
Are you gently sleeping
Here inside my dream
And isn´t faith beliving
All power can´t be seen
As my heart holds you
Just one beat away
I cherish all you gave me everyday
Cause you are my
Forever love
Watching me frome up above
And I belive
That angels breath
And love will live on and never leave
Fly me up
To where you are
Beyond the distant star
I wish upon tonight
To see you smile
If only för awhile
To nove you´re there
A brath away´s not far
To where you are
I know you´re there
A breath away´s not far
To where you are
Josh Groban
Tre år utan dig! Du är med mig alltid, alltid! Som jag saknar dig, Micke, min
egen storebror! Det finns inte ord...
Lillasyster, Onsdag, 1. September
2004 08:19
Tänker på dig och din familj idag.
Ett ljus brinner för dig hos mig ikväll och vid vattenfallet ligger en ros.
Ingrid, Onsdag, 1. September 2004
08:10
Tänker på er jättemycket idag.
Sänder många, många styrkekramar!
Ta väl hand om er/Lotta
Lotta, Onsdag, 1. September 2004
07:58
Tre år utan dig
det är inte att förstå
att inget kunnat göra
bara längtat så
Tre år av vakna nätter
av tunga, mörka dar
bräddade av minnen
av livet som det var
Tre år som i en dimma
i ständig väntan på
att du skulle komma
tillbaks till mig ändå
Tre år i sorg och saknad
av längtan utan sans
i allting har du funnits
och ändå ingenstans
Tre år i ständig kärlek
in i din evighet
kanhända du hör orden
de vackraste jag vet...
mamma
mamma, Onsdag, 1. September 2004
07:05
