Micke, min älskling
Så är då denna långa, långa, Pingst över.
Pingst = hänryckningens tid. Nej, min älskling så har det inte varit och som jag tror, blir väl aldrig mer igen.
Saknar dig så obeskrivligt, i varje stund, i varje andetag. 
 

mamma, Måndag, 31. Maj 2004 20:45

TILL MIN MAMMA

mamma i dag är det din dag
och jag finns inte här hos dig
men jag vet där från andra sidan
att du är ledsen
jag vet att du saknar mig
men du mamma jag har det bra,
försök tänka på det i dag,
när jag inte finns hos dig.
tänk mamma att jag vill ge dig alla röda rosor
fast jag kan inte, för jag har det bra
mamma jag älskar dig
och jag finns i din närhet varje dag
jag älskar dig 

marcus mamma 
 

marie-anne, Söndag, 30. Maj 2004 13:05

Micke , min älskling.
Dina syskon har gett mig trettio de mest underbara rosor. I dina färger glöder de. Mörkgröna blad, blommorna doftande mörkt rött och i guldgult. 
Så är du med, som alltid med.

Mors Dag idag. En dag jag så många gånger med den naives självkarhet glatt mig åt min rikedom ; fyra älskade barn ,så unika, så speciella. Så alldeles underbara.

Fortfarande och intill mitt sista andetag älskar jag er alla fyra.
Dina syskon kan jag prata med, krama, känna. Med dig har det blivit på ett annat sätt, på ett alldeles speciellt sätt.. i mitt hjärta, i mitt inre.

Ingenting tar jag för självklart länge, inte dagen, inte morgondagen. Kanske är det här min sista Mors Dag, kanske har jag många kvar. Inget vet jag.Utom att jag älskar er så och önskar att ni alla vore här.Alla.. 
 

mamma, Söndag, 30. Maj 2004 11:53

Can you tell me why
it seems so hard to carry on
When you hear a voice
from long ago, so bittersweet

Even though I try, I can not
read between the lines
You know I tried,
Oh, yes, I tried, what´s wrong

Too late to turn back time
To look over my shoulder
Maybe one day I´ll return again

Remember Yesterday
and think about tomorrow
But you have to live today
Oh, lonely yesterday

don´t leave me with the sorrow
Cause I have to live today

Every morning I awake
to see the newborn day
To carry on the flame
until the end of time

Too late to turn back time
To look over my shoulder
Maybe one day I´ll return again

Remember Yesterday
and think about tomorrow
But you have to live today
Oh, lonely yesterday
don´t leave me with the sorrow
Cause I have to live today

Oh, oh, oh, don´t you step aside
and pretend about the future
Oh, oh, oh, never live a lie
don´t you know tomorrow never comes

Remember Yesterday
and think about tomorrow
But you have to live today
Oh, lonely yesterday
don´t leave me with the sorrow
Cause I have to live today

Oh, oh, oh, don´t you step aside
and pretend about the future
Oh, oh, oh, never live a lie
don´t you know tomorrow never comes

( Jag vill alltid älska )
förf.för mig okänd 
 

mamma, Fredag, 28. Maj 2004 06:22

Har tagit del utav korten på Din födelsedag. Jag såg inte Dig men du var nog närvarande och höll ett vakande öga på din Mor och dina syskon

Många Kramar Ann-Britt

Mamma till Robert Mördad 1981-2001 
 

Ann-Britt Johansson, Torsdag, 27. Maj 2004 09:59

Micke, min älskling.
Gjorde en blåbärspaj. För första gången utan dig. En bit blev kvar. Aldrig att det hade hänt om du varit här, aldrig ! Du brukade se dig omkring.. "det är väl ingen som ska ha mer.. jag vill inte ha något tjafs!" .. sen skrattade du oh sprang iväg för att hämta sista biten. Ibland hann din lillebror före. Som ni kivades fastän vuxna för längesedan. !
Men nu blev den kvar.. 
 

mamma, Torsdag, 27. Maj 2004 08:00

Nu... tänker jag på dig!
Allt är så vackert ute.
Dina tankar.....
Jag vet var dom är i försommartider.
Kramar SÅ många!
Mari-Ann 
 

Mari-Ann, Onsdag, 26. Maj 2004 23:30

Kram.. 
 

Annica, Tisdag, 25. Maj 2004 22:11

Tack Marianne för de fina inlägget i Jossans gb...tänder ett ljus för din Micke med ikväll.
kram
Maria 
 

maria, Måndag, 24. Maj 2004 22:00

Min älskling. Så nalkas också denne dag sitt slut. Fåglarna tystnar, skymningen faller.Vid graven är det stilla..

Vi var där i kväll och släppte iväg vår stora gasballong. Högt, högt flög den. Kanske nådde den ända till din himmel .. med kärlek från oss.. med så oändligt mycket kärlek. 
 

mamma, Måndag, 24. Maj 2004 21:47

Saknar dig så! Önskar att jag fick ge dig en grattiskram och massor av paket istället för att lämna blommor vid din grav.

Älskar dig, alltid! 
 

Din lillasyster, Måndag, 24. Maj 2004 21:29

Först Svante den 23 maj och sedan Micke den 24 maj. 
Och detta skall fortgå i evighet.
Sänder de allra varmaste tankar till dig och din familj och ikväll skall jag 
tända ett alldeles särskilt ljus för Micke i Kista Kyrka.

Kram
Olle 
 

Olle Bergman, Måndag, 24. Maj 2004 21:13

Marianne.
Ljuset brinner för Micke hemma hos oss i kväll.
Det står där bredvid ljuset som brinner för Joakim.

Våra älskade, älskade söner, som togs ifrån oss.
Kramar om dig så hårt jag kan.
Kram kram / Lisbeth 
 

Lisbeth Nyholm, Måndag, 24. Maj 2004 20:39

Här hos oss brinner nu ett blått ljus, och utanför fönstren, bugar de mörklila syrenerna, och i daggkåpan ligger den klaraste vattendroppen, för Micke och hans familj.
All kärlek till Er. 
 

jennifers mamma, Måndag, 24. Maj 2004 20:19

Alla himlens stjärnor Alla solens strålar Månens totala trolska sken Himlens djup o Själens Frid som Läkande kraft i hjärtat ... en sommarkorg med himmelsblå Förgätmigej o doften av saltstänkt hav ... vågornas brus över vilka örnvingars slag kommer med meddelande till oss härnere från en övre sfär ..... önskar jag Er 
 

Kristina R, Måndag, 24. Maj 2004 16:28

Tänder ett ljus för Micke på hans födelsedag, du finns i mina tankar många kramar från marcus mamma. 
 

Mari - anne, Måndag, 24. Maj 2004 14:09

Stora varma kramar från Småland. 
Hugos ljus brinner även för Micke. 
 

MammaMia, Måndag, 24. Maj 2004 14:08

Ett stilla regn fyller spåren
efter mina steg
ett stilla regn
möter marken på min vandringsväg
ett stilla regn...

/ Ted Gärdestad / 
 

L, Måndag, 24. Maj 2004 11:13

Så oändligt svårt...Så älskad...och Så saknad.
Mina varmaste tankar och kramar till dig,
och din familj. 
 

Daves mamma, Måndag, 24. Maj 2004 11:01

Jag tänker på er idag på Mickes födelsedag. Jag tänker på er även alla andra dagar, men speciellt idag. Så mycket tankar och saknad på dessa speciella minnesdagar... Skickar er mina allra största och varmaste kramar i tusenfald till er.
/Elisabeth 
 

Elisabeth med ängeln Vendela, Måndag, 24. Maj 2004 10:15

Micke, din födelsedag..

Tänker på dig och på de som blev lämnade kvar här...

Ikväll när jag tänder det andra ljuset brevid Matias foto, det ljuset brinner för dig ikväll, på din dag.

Många tankar Tuija 
 

Tuija, Måndag, 24. Maj 2004 10:09

Född 1972 05 24 kl.09.46. Gosse
Miguel Valladolid

Så står det i min lilla gröna bok, min älskling. Den jag fick på sjukhuset efter att du äntligen kommit till oss. De fick hjälpa dig ut för du verkade vilja stanna kvar i skyddet hos mig. Din storasyster och din lillebror hade så bråttom att möta världen.Din lillasyster fick inte välja. Men du, du höll dig kvar och vi fick vår extra tid tillsammans. 

Så var du då där hos oss. så underbart fin.
Mörkt hår, mörka ögon. 
52 cm, 3.750g.
Helt ljuvlig.

Du föddes i hänryckningens tid, i försommarens alla löften. Du lämnade i högsommartid, långt innan löven fallit från träden.

I 29 år fick vi behålla dig. 29 födelsedagar med dig. Nu den tredje utan.. och ändå med, alltid med,

Och min älskling din dödstnd blev i tid densamma som din födelsestund. 
09.46 kom du, omvandlat i nuvarande sommartid 08.46... då du lämnade. Tvingades att lämna av en mördares kniv. Eller lämnade för att det var så dags ?

Min älskling, min älskling. 
 

mamma, Måndag, 24. Maj 2004 08:43

"I’m here without you but your still on my lonely mind. I think about you and I dream about you all the time. I’m here without you but your still with me in my dreams and tonight it’s only you and me..." 

Sänder er de varmaste tankarna på Mickes födelsedag. Kram. 
 

Lotta, Måndag, 24. Maj 2004 03:16

Vi står och väntar, på våra kära,
vid varsin grind
regn och tårar
på Din kind,
regn och tårar 
 

jennifers mamma, Söndag, 23. Maj 2004 22:00

Till Micke
Tänder i morgon ett ljus för dig på din födelsedag. Många varma tankar går till din familj.
KRAM 
 

Ingrid, Söndag, 23. Maj 2004 21:06

Kära du..
Oändligt många tankar till dig o din familj i morgon...Kram Maggan 
 

Margareta, Söndag, 23. Maj 2004 17:10

Sorgens landskap 

Om tårar kunde samlas 
så blev de till ett hav 

Om längtan kunde vägas 
så blev den tung som berg 

Om saknad kunde mätas 
så blev den djup som dal 

I detta Sorgens Landskap 
går jag vilse snart 

Söker efter sonen 
hittar ingenting 

Letar efter vägen 
efter någonting 

Var ska jag leta ? 
var finns han nu ? 

Sonen min är borta 
svunnen någonstans 

I detta Sorgens Landskap 
är det så väldigt tyst 

Havet ligger öppet 
berget står där stumt 

Dalen ter sig ändlös 
hittar inte ut. 

Var ska jag leta ? 
var finns han nu? 

Sonen som är borta 
Snälla, svara nu ! 

mamma 
 

mamma, Söndag, 23. Maj 2004 08:38

Micke, min älskling. 
Grått och regnigt här hemma. I morgon din födelsedag. Du som tyckte så mycket om paket, du kan bara få en blomma till din tysta grav. Jag som älskat att ge bort och pyssla om ...jag får gå dit med den ..
Är så ledsen, så ledsen.Mina tårar är fler än regnets. Saknar dig så förtvivlat. Längtar så att jag fräts sönder inuti. Min älskling, det så svårt utan dig. 
 

mamma, Söndag, 23. Maj 2004 07:57

Varför.. jag förstår inte varför.. varför ska man försvinna från livet innan man levt klart det... varför denna smärta till alla som lever kvar.. jag förstår inte.. saknar min bror så det svider o gör ont hela tiden.. men ni kanske har träffats o e kompisar nu.. vem vet... mathias e en super bra kille om du träffar honom.. bara så ett du vet.. massa med kramar ifrån mej till din familj som finns kvar i saknad.. 
 

Madeleine, Fredag, 21. Maj 2004 19:44

Tittar in såhär en fredag morgon. Solen skiner tydligen utanför, jag ser det inte riktigt längre.
Känner inte heller att det börjar bli varmt.

Inom mig är det kallt ch fruset och tomt. Fruktansvärt tomt!

Han fattas mig, min Matias.
Lika mycket som du, Micke fattas din mamma.

Kram Tuija 
 

Tuija, Fredag, 21. Maj 2004 07:45

Micke, jag drömde om dig i natt igen. Jag drömmer mycket nu, otäcka drömmar som gör att jag inte kan ligga kvar. 
Men så mycket bättre är det inte att kliva upp, den största mardrömmen är ju vetskapen om att du är död.

Åh, vad jag saknar dig!!! 
 

Lillasyster, Fredag, 21. Maj 2004 07:36

Micke, min älskling.

I dag Kristi hommelsfärds dag. För många glädje blandad med sorg. Läste just en betraktelse. Åh, min älskling om man kunde vara så trygg i sin tro ! Att säkert veta att du har det bra ..

" Kristi himmelsfärd är en högtid som även påminner oss om ett annat faktum; samme Kristus som uppmuntrar oss att verka i världen väntar på oss i himlen. Med andra ord: livet på jorden, som vi älskar, är inte definitivt, ty här på jorden har vi ingen stad som består, men vi söker den stad som skall komma (Heb 13:14.), den oföränderliga staden. " 
 

mamma, Torsdag, 20. Maj 2004 20:42

Hej..
Sänder kramar till er från mig. Vet att det värmer mycket...
Kram**kram*kram*kram* 
 

Annica, Onsdag, 19. Maj 2004 17:41

Kära Marianne & Kära Lilla Micke i himmelen.

Givetvis får Du dikten Du tycker så mycket om, här kommer den:



Om rosor gror i himmelen

If roses grow in heaven Lord 
please pick a bunch for me,
place them in my daughter's arms 
and tell her they are from me,

Tell her I love her and miss her
and when she turns to smile,
place a kiss upon her cheek
and hold her for a while

Mamma


Kram från en annan mamma som "vandrar i sorgens landskap" som Du uttrycker så fint och speciellt.
KRAM 
 

marie-louise, Onsdag, 19. Maj 2004 13:17

Come lovely and soothing detah
Undulate round the world, serenly
arriwing, arriwing
In the day , in the night , to all, to each
Sonner or later delicate death

Praised be the fathhomeless universe
For life and joy, for objects and knowledge curios
And för love, sweet love . but praise! praise ! praise !
For the sure enwinding arms of cool enfoldning death

/ Walt Withman / 
 

L, Onsdag, 19. Maj 2004 06:03

Micke, min älskling.
Syrenhäcken bakom mormors hus står i knopp. Nästa måndag, på din födelsedag, kommer jag att plocka dem till dig... som jag gjort så många år.. men nu till din grav...

Saknar dig så.
Älskar dig så
Väntar dig än 
 

mamma, Tisdag, 18. Maj 2004 08:58

Micke,som jag aldrig fick träffa, men vem vet, vi har säkert setts i vimlet. Jag vill säga som så, vi får mer och mer gemensamt Mor och jag. Steget före, steget före. Jag fick per post och mail, en dikt, eller om det är en vers, tillsänt mig, hon som skickade den till mig, vet ej vem som skrivit den, men det fanns ingen copyright att finna för/på den.Kvinnan som sände den till mig har funnits i mitt liv sen år 1967.Hon känner mig, och Jennifer.Hon känner mig så väl.Tar Din familj anstöt, Micke, självklart tar man bort, det jag nu vidarbefordrar.

MARIONETTER
Det sitter en herre i himlens sal,
och till hans åldriga händer
går knippen av trådar i tusentals
från vart människoliv han tänder.
Han samlar dem alla,och rycker han till,
så niga och bocka vi som han vill
och göra små lustiga piruetter,
vi stackars marionetter.

Vi äta och dricka och älska och slåss
och dö och stoppas i jorden.
Vi bära den lysande tankens bloss,
vi äro så stora i orden.
I härlighet leva vi och i skam,
men allt som går under och allt som går fram
och allt som vår lycka och ofärd bådar
är bara ryck på trådar.

Du åldrige herre i rikets sal,
när ska du tröttna omsider?
Se dansen på dockornas karneval
är lik sig i alla tider.
Ett ryck på tråden- och allting tar slut
och människosläktet får sova ut
och sorgen och ondskan vila sig båda
i din stora leksakslåda.


Kanske Mor redan har skrivit detta, i så fall, är reprisen från mitt hjärta, värt att berätta. 
 

jennifersmamma, Måndag, 17. Maj 2004 21:43

Micke, min älskling. Som Jennifers mamma säger, där på samma anstalt finns de två som tog era unga liv. Där finns de, där lever de, där kan de känna solen om än i en rastgård. De kan planera för en framtid, de kan ha sina drömmar... allt det som de tog ifrån er.. de två som nu möter varandra.. 
 

mamma, Måndag, 17. Maj 2004 19:51

Den 20 juni 2001, levde ni båda, min dotter och Du, Micke.Efter kl. 20.00 den 20/6 fanns inte inte min gumma'go längre i livet. Den 1 sepember 2001 finns inte Du heller på vår jord, hos Dina kära.År 2004 blommar häggen, äppelblom och syren är på "ge", Din mor och jag går hand i hand, bland gullvivor och FÖRGÄTMIGEJ.
Det är så tomt, så tomt, men gullvivorna gör allt för att vi ska fortsätta vår vandring, Din mor och jag.
Och som Din mamma säger:Doft av blod i mördar cell,
Hägg faller tungt 
 

jennifers mamma, Måndag, 17. Maj 2004 19:47

Så mötas de två, som har människoliv på sitt samvete. Samvete, det har de inget , det glömde jag bort. 
 

jennifers mamma, Söndag, 16. Maj 2004 22:30

Micke, min älskling.
Tänk, nu ofattbar snart tredje sommaren utan dig. Den första kände jag inga dofter, upplevde inga egentliga årstider, hade inget djupseende, allt flöt ihop. De färger jag i viss mån kunde uppfatta kändes så starka, så grälla och fick mig att rent fysiskt må illa.

Andra sommaren kände jag dofterna och urskiljde att det växte, kunde följa en del av blommorna och träden från knopp till frö. Lite på avstånd, som en främlings betraktande.

Och nu , inför den tredje , ser jag också det lilla, det nyväckta. Jag ser vårlökens skirhet, vitsippsmattornas mjukhet...ja, jag ser. Inte med den bävande tacksamhetskänslan som förr, inte med lust att lägga mig på ängen och bara vara ..men ändå, jag ser..

Fylld av den känslan kom jag hem häromdagen, hade stannat vid den stora häggen, beundrat dess doft, dess blommor och tänkt att snart kommer syrenerna. De som du alltid fick till din födelsedag.

Men väl hemma väntade Brevet, brevet som berättade att din mördare bytt anstalt. Och om jag fortfarande ville veta när han får permision ..

Avgrunders avgrunder, mörker, mörker och vildjursvrede och förbannade xx som förstört och fortsätter att förstöra, förgöra..

Tungt faller hägg

Blad i aska över anstaltsmur
Doft av blod i mördarcell

Hägg faller tungt

Så kom tankarna min älskiling och har så varit i flera dagar. Men nu, i morse, såg jag gullvivorna stå i blom och min spirea lite försiktigt den med. 

Micke, jag ser ! 
 

mamma, Söndag, 16. Maj 2004 13:03

Marianne, min vän.
Har nu suttit och tittat på Efterlystfilmerna och jag är så ledsen, ledsen.
För Mickes skull, för din skull, för dina barns skull.
Ingen skulle behöva uppleva det här ni går igenom.
Det är så fruktansvärt att sånt här händer. Världen är grym.
Människor, en viss sorts människor har inget humant i sig över huvudtaget.
Värmande kramar till er från mig.
Kram / Lisbeth 
 

Lisbeth Nyholm, Lördag, 15. Maj 2004 20:46

Har varit o hälsat på i kväll..jag tänker på er..det är så svårt att egentligen veta vad man skall säga..när det mest hemska har hänt..man tror inte sånt händer, när ungdomar går ut för att ha roligt! Det är ofattbart!
Kramar Maggan 
 

Margareta, Torsdag, 13. Maj 2004 21:23

Hur djupt än mörkret här må vara.
Det gryr en morgon dock till sist.
Då du dig själv skall uppenbara.
Du livets ljus, o Jesus Krist.
Du leder genom nattlig värld.
Till evig dag, vär levnads färd.

/ Sv ps. 378,5 / 
 

L, Torsdag, 13. Maj 2004 09:45

Micke, min älskling
Det händer så mycket hemskt i vår värld. Totyrbilder från krigets Irak, en 15 årig flicka knivmördad medan henes förädrar Majtlösa hör hennes gråt, våld, misshandel, korruption.. 

Har det alltid varit så här, min älskling.Är det jag som gått blind genom livet ? Blind i min lycka över mitt eget.. då när jag levde i en helhet..när även du fanns här hos mig.

Nu ser jag , nu hör jag, nu blir jag så helt förtvivlad över människors ondska. Godheten finns där också, jag vet men hur ska vi göra för att den ska få plats ?

Och medan jag tänker dessa mina tankar breder vitsippornas mjukhet ut sig, går fruktträden i blom, faller häggens tung över marken..

Min älskling .. 
 

mamma, Tisdag, 11. Maj 2004 06:53

Kanske en hälsning från micke till er alla.
Långt ifrån sanningar och drömmar
jag svävar i dimma bort
då inget mera känns viktigt
och drömmarna om livet blev kort

Låt någon ta emot mig och värma
den hand som nu blivit kall
och drömmarna som blivit släckta
är borta i alla fall

Tag vara på det ni vill värna
gör inte detsamma som jag
en dag ska vi åter mötas
på återseendets stora dag

Ha en bra dag

Kram
Anita 
 

Anita Wikström, Måndag, 10. Maj 2004 08:42

Hej igen. Då är jag återigen inne på denna varma underbara minnes sidan. Fast det är en tragisk händelse bakom den här sidan så blir jag ändå så varm och rörd när jag är här. Tänk ändå vad det finns mkt kärlek, den är varm och omtänksam, den är underbar och skör men den finns. Sänder lite varma försommar hälsningar till er. Kram Ewa 
 

Ewa, Söndag, 9. Maj 2004 21:58

I lost my youth
and my confidence
when i fought for truth
with my innocence
like the ocean waves
when the sea gives birth
and the seeds of grain
grow in mother earth
wanna live
got to give
wanna live


Across the universe
pain is nothing new
still it´s getting worse
Oh, if I´m losing you
so please don´t go
love me once again
before my time is out
pour a little rain
Oh, in this time of drought
and please don´t go

/ Ted Gärdestad / 
 

L, Lördag, 8. Maj 2004 20:39

Micke, min älskling.
Gullvivorna har slagit ut här hemma. De ska jag plocka till dig. Och lite av min spirea som bär den skiraste grönska. Till din grav bär jag mina blommor...till din grav ! Aldrig att jag riktigt kan förstå det. Saknar dig så obeskrivligt. Älskar dig, älskar dig. 
 

mamma, Lördag, 8. Maj 2004 08:50

En varm vårhälsning,
Anita 
 

Anita, Fredag, 7. Maj 2004 06:13

Mitt ljus vill ha frihet att lysa,
min eld till att värma och liva,
min tanke vill icke förfrysa,
i kylan av tigandets driva.

Gustaf Fröding. 
 

jennifers mamma, Torsdag, 6. Maj 2004 21:11

Det jag skriver nedanför är riktat till Gud..

Ser nu när jag läser at det kan uppfattas väldigt konstigt..men Han som jag pratar om är Gud...

Kram Tuija, Matias mamma 
 

Tuija, Torsdag, 6. Maj 2004 01:48

Sitter här med frågor.. frågor utan svar, Micke... Skriver ner de till dig och din mamma... med ett hopp om.......kärlek, kärlek som inte ens döden rår på!

Varför...

varför tog du honom?

Ja, tror säkert att du behöver fler änglar där du är, men vi behöver våra änglar här.

Min son, med sin empati, sitt skratt, sitt leende, hans kärlek, hans respekt för alla människor, allas oliktänkande, min son som tror alla om gott. Min son som säger:
"Mamma, jag vet att det finns nåt gott i alla människor, jag vet det"

Jag som, mamma, orolig, tassade, försökte förklara att alla människor inte är så goda som han, minns hur han log och sa, "men mamma ta det lugnt, tänk positivt. Jag klarar mig!"
Hans självsäkra, fantastiska leende, hans utstrålning, hela, han - min Erik Jesper _Matias_. Jag log inombords,
av stolthet, av stolthet över den fina vackra, son jag ....har! För det har jag än idag! Döden.. kom liksom "bara" emellan.. Min son är han, och stoltheten jag känner, den vet jag att även din mamma, Micke, känner!

Hans leende, hans kärlek till mig, till sina syskon till de som stod honom nära...
Varför var du tvungen att ta honom ifrån mig? Jag förstår inte.

Ja, jag vet att han är en bra, fin ängel där han är idag, hos dig... men jag vet inte om jag någonsin kan förlåta dig för att du tog just min son.

Jag behöver honom, så många behöver honom. För som du själv sett så har världen blivit grymmare, våldsammare än någonsin.. då hade han behövts här. 

Han och många fler som du har tagit för tidigt, de skulle ha fört ett budskap vidare här, här på jorden: "Ta det lugnt, bråka inte varför ska man bråka, slåss för, när man kan prata med varandra?"

Ändå valde du att ta just de personerna ifrån oss..

Du lämnar oss kvar i ett enda stort frågetecken.. VARFÖR?

Nu när du har våra barn, där - där hos dig - så älska dem, var rädd om dem! 
Som vi föräldrar fortfarande gör här på jorden - utan att våra barn fysiskt finns hos oss.

Vi är rädda om våra barn! I varje andetag, i allt vi gör, finns de med oss! För evigt!

Ge honom en stooor kram, min kärleksgåva till min son, blev inte det jag ville.. 

Men den blir som den är nu, efter att du tog honom. 

All min kärlek, all min längtan, all min saknad finns här för evigt in i landet längre bort, där han idag är.

Jag kommer att andas, verka så gott jag kan i min sons anda, det är min kärleksgåva till min älskade Matias.

Livet är... En dag ses vi igen.
Kram Mamma 

Tuija, Matias mamma 
 

Tuija, Torsdag, 6. Maj 2004 01:45

Hejsan, sänder här en liten dikt som är skriven av en god vän till mig.
Vad en kärlek ändå kan vara bräcklig
jag kan inte och orkar inte mer
hur det bränner och värker i mitt hjärta
det är något som ingen annan ser

Som en dröm som krossades i vinden
är den kärlek jag ville ge till dig
den är borta och tomhet är ett minne
allt är slut det är sanningen för mig

Jag försöker att glömma det som varit
det är svårt men jag tror det är mitt hopp
allt är sorg som nu finns uti mitt hjärta
det är mörker som finns inom min kropp

Ta din frihet jag lever på de minnen
som du gav mig och alltid finns de här
ingen annan kan känna all den smärta
som finns kvar av den jag en gång höll kär

Ha det så bra och var rädd om er
Kram
Anita 
 

Anita Wikström, Onsdag, 5. Maj 2004 16:23

Tidig morgon i tidig maj

Här hos dig
att vara dig nära
tidig morgon i tidig maj

Tätt kring graven
nyfött grönt

Blommor sveds mot sten
Stenen med ditt namn

Korset vaktar stumt
i marmorerad köld

Från sjön i morgondimma
hörs fåglars rop mot livet

Världen vaknar nu

Här hos dig
tyst, svarslöst tyst
tidig morgon i tidig maj

mamma 
 

mamma, Onsdag, 5. Maj 2004 07:47

Var inte så ledsna,jag sover inte.
Jag är tusen vindar som blåser,jag är diamantglittret på snön,jag är solsken på mognat vete, jag är det milda höstregnet mot din hud.
När du vaknar i gryningsdunklet är jag det lätta suset av fåglars flykt och sången om ett annat liv. Jag är de milda stjärnorna som lyser dig hem i natten. Var inte så ledsna,jag är hos er, jag är i ljuset! 
 

Ann-Marie, Onsdag, 5. Maj 2004 07:46

Micke, och Dina kära.
Månförmörkelse, kommer vi att se någon skillnad? Det har varit mörkt en lång tid, för oss, som är kvar.Visst har vi sett och känt av solens varma strålar, och tagit ljuset till oss, men det är ändå mörkt och kyligt, och tomt.
Vi som är kvar,vi värmer varandra, ihjärta och tankar, och det gör vi för att orka...leva. 
 

jennifers mamma, Tisdag, 4. Maj 2004 22:34

Micke, min älskling. 
Regngrått här hemma men dina ljus lyser som alltid. Lyser som min kärlek till dig.Brinner som min saknad.Sveder som min sorg. 
 

mamma, Tisdag, 4. Maj 2004 06:39

Åhh, Micke, Mariannes vackra son..säg visst har du och Matias träffats? Visst håller ni om varandra, följs åt, där ni nu är..

Imorgon den 4 maj, Matias födelsedag, 20 dagar efter, Micke kommer dagen då du lämnade jorden.
Visst har ni det bra? Visst ser ni oss? Visst är ni hos oss????

För alltid in i evigheten, pojkar finns ni i oss, runt oss - vi som en gång bar er i vår kropp. Som ammade, vårdade, skötte, älskade, åhh vad vi älskde och älskAR er, våra söner!

Känns som ettramaskri inom mig, efter min pojke, min Matias! Gråter och gråter, men visst tar ni hand om varandra??? 
 

Tuija, Måndag, 3. Maj 2004 23:06

Livet går vidare...
aldrig som innan.
Men det blir vår och sommar igen.
De årstiderna är läkande.
År läggs till år men 
alltid finns våra döda barn nära
våra hjärtan.
Kramar och tankar!
Mari-Ann 
 

Mari-Ann, Söndag, 2. Maj 2004 15:56

Tittar in..jag tänker på dig o din familj..svårt att tvingas leva med detta sår inom sig..vill ändå önska en så bra helg det trots allt går.
Kramar många, Maggan 
 

Margareta, Lördag, 1. Maj 2004 18:16

Jag hittade en snäcka på stranden idag,
den hade spolats upp under en stormande natt.
Där låg den nu och blänkte i solen, skimrande i vackra färger.
Jag tog upp den i min hand och förde den
mot mitt öra för att höra vad snäckan hade att berätta.

Den vill ge dig en hälsning från ett annat land, ett land där ingen smärta finns. Den vill ge dig hopp om en sommar
utan sorg i hjärtat.
Snäckan vet, en dag ska endast fina minnen vara kvar och smärtan lämnar ditt hjärta. Du kan minnas din käre son utan att det gör allt för ont.

Jag lämnar nu tillbaka snäckan till havet och ger dess hälsning till dig.

Kramar till dig och din familj
~Ingrid~ 
 

Ingrid, Lördag, 1. Maj 2004 18:15

Micke, min älskling
Två år och åtta månader.Hur kan det vara så? Hur kan det vara så länge sedan den sista kramen, de sista orden ? När jag fortfarande känner din doft, hör din röst, förnimmer din värme..väntar dig .. 
 

mamma, Lördag, 1. Maj 2004 09:36