Skriver in..ändrat lite för att passa här i Mickes hemsida.

Snälla, fråga mig inte om jag kommit över det än, jag kommer aldrig över det.

Snälla, tala inte om för mig att han är på en finare plats nu, han finns inte här hos mig.


Snälla, tala inte om för mig att du vet hur jag känner, om du inte själv har mist ett barn.

Snälla fråga mig inte om jag mår bättre nu.

Snälla, tala inte om för mig att du iallafall fick ha honom i så många år.

Snälla, säg inte att Gud ger oss inte mer än vi orkar bära..

Snälla, säg att du är ledsen.

Snälla, säg att du minns mitt barn, om du gör det.

Snälla, låt mig bara få prata om mitt barn.

Snälla, prata om honom och säg hans namn. 

Snälla låt mig få gråta...gråta

Fritt översatt Tuija, okänd författare

Kraaam

Tuija, Matias mamma, Måndag, 28. Februari 2005 17:19

Jag älskar dig, storebror. Du är med mig i allt! Saknar dig så obeskrivligt mycket.

Lillasyster, Söndag, 27. Februari 2005 11:42

Sorry, I didn't get to stay
to laugh and run and play
to be there by your side
I'm sorry I had to die.

God sent me down to be with you
to make your loving heart anew
to help you look up and see
both God and little me.

Mommy, I wish I could stay
just like I heard you pray
but all the angels did cry
when they told me to say goodbye.

God didn't take me 'cause he's mad.
He didn't take me to make you sad
but to give us both a chance to be
a love so precious…don't you see?

Up here no trouble do I see
and the pretty angels sing to me.
The streets of gold is where I play.
You'll come here too, mommy, someday.

Until the day you join me here
I'll love you mommy dear.
Each breeze you feel and see
brings a kiss and love from me.

- Author Unknown -

mamma, Fredag, 25. Februari 2005 08:59

Öster, väster, norr och söder
Korsets armar överskygga 
Alla är de våra bröder
Som på jorden bo och bygga

Då vi bröders bördor bära
Med och för varandra lida
Är oss Kristus åter nära
Vandrar, osedd ,vid vår sida
/v Ps 241:3 /

L, Torsdag, 24. Februari 2005 15:53

Ja, det är mycken gråt, som är ogråten.
Så är det.Men vi,anhöriga ... vi gråter, varje dag. 
Så är det.

Jennifers mamma, Onsdag, 23. Februari 2005 23:28

Marianne, min vän.

Tankarna är hos dig ofta. Tänker på din älskade Micke och på min älskade Joakim.
Om hur livet i ett slag förändrades för oss, för alltid. 
För Micke och Joakim som inte fick leva sina liv och för oss, dig och mig och våra familjer som för alltid får bära detta fruktansvärda som hände våra söner. 

Tänder nu ljusen, som alltid.
Alltid två ljus. Ett för Joakim och det andra alltid för någons älskade barn som ryckts bort.
Idag är det bara för Micke.

Innerliga kramar till dig Marianne.
Mvh Lisbeth

Lisbeth Nyholm, Söndag, 20. Februari 2005 20:47

Älskade Micke. Jag är så ordfattig nu.Det känns som om allt är sagt, allt är tänkt och ändå inget. Hör dig i mitt inre, känner dig men ändå...dagarna går, månaderna, åren..och du kommer inte. 

Min älskling, det är så många infrusna ord i mig nu , så mycken ogråten gråt.. i väntan, i väntan.

Lånar några ord av en mamma som i sin tur har lånat av någon som vet .. Min, älskling..

Längtar efter dig

I hjärtat finns ett rum
Som bara är för dig.
Och var jag än tar plats
Så finns du här hos mig.

Jag hör din varma röst
Som inspelas musik.
Jag lyssnar om igen
För den är helt unik.

I mörker och i ljus
Ditt ansikte jag ser.
Ur minnet tar jag fram
De bilder där du ler.

Men ibland allt du är för mig
Finns något svårt att bära
- min längtan efter dig
när jag inte har dig nära

mamma, Söndag, 20. Februari 2005 08:20

Alltid älskad.Aldrig glömd.

NN, Torsdag, 17. Februari 2005 07:41

Det är inte lätt för mig att hitta de rätta orden....kan inte förstå meningen med livet när man innerst inne inte kan acceptera döden. Jag vet och önskar att du Micke finns nu på en bättre plats tillsammans med alla älskade männinskorna som var tvugna att lämna det här livet.

Imelda

Imelda Askfors, Onsdag, 16. Februari 2005 13:50

Min Micke, min älskling. Längtar dig så..

mamma, Onsdag, 16. Februari 2005 12:48

De allra, allraste finaste rosor som bildar ett hjärta här jag i mina tankar bundit till dig, Micke, till min Matias, till de barn som inte är kvar hos oss idag.

Varm kram till dig Marieanne, och finaste rosor till dig också.

Kram Tuija, Matias mamma

Tuija, Matias mamma, Måndag, 14. Februari 2005 18:42

Tänker på er!
soliga kramar

Anzo, Måndag, 14. Februari 2005 09:19

Alla Hjärtans Dag...2005 är året.
Och visst är ni våra hjärtan, Micke,
och vi glömmer aldrig ljudet av era hjärtans slag...aldrig vi glömmer.
Hjärtan som slog...livets rytm.

Jennifers mamma, Måndag, 14. Februari 2005 07:45

Micke, min älskling.
I dag Alla Hjärtans Dag. Långt under snön, vid din grav, ligger det röda trähjärtat och dina röda rosor. Frusna, inneslutna i det tysta..
Åh. min älskling. Fortfarande så ofattbart att du inte är här idag och alla dagar.. Tänker på din sista Alla Hjärtans Dag. Hur du efter jobbet satte dig i bilen och körde mil efter mil efter mil, timme efter timme för att hämta din hjärtans dam. Du var så passionerad, så hett romantisk. Och nu..allt under frusen snö.. i tysthet..

mamma, Måndag, 14. Februari 2005 07:41

Sitter i natten..så.funderar, är..tänker..grunnar, grubblar om igen

Var är ni?

Tuija, Matias mamma, Lördag, 12. Februari 2005 21:44

Från världarna bortom

Vågorna har slipat stenen 
len som en barnkind 
hon vidrör ytan 
med varsamma fingrar 
den talar till henne 
med stumma budskap 
från dimensioner 
hon inte får beträda 
förrän silvertråden 
brustit 

med slutna ögon 
förnimmer hon 
världar bortom tid och rum 
runtomkring 
i slumrande skogar 
vakar de osedda. 

/ Karin Dahlin /

L, Onsdag, 9. Februari 2005 18:32

Vi, mammor, vi talar med er älskade ungar, i era gästböcker.Vi försöker att skriva positivt.. ha goda tankar.
Det är inte lätt, att vara glad, hela tiden, när man måste leva med vetskapen om att någon tagit livet av ens barn.
Det är en mänsklig rättighet, att känna avsky för era mördare, och att de ska ha trivsel i sina fängelser.
Jag känner exakt som Din mamma, Micke.
Och vi ska inte känna skam för vad vi tycker om era mördare, inte en sekund, ska vi lastas för vad vi anser om dem.

Jennifers mamma, Onsdag, 9. Februari 2005 09:08

Läste i en av kvällstidningarna i går om vårt slutna "kändisfängelse". 

"Harmonisk avdelning
Avdelningscefen tror att Knutbypastorn ska trivas i E-huset som beskrivs som en mycket harmonisk avdelning med lugnt tempo.
Mellan klockan 7 och 20 är fångarnas celler öppna och de kan då röra sig fritt mellan enheterna. Personal finns bland de intagna hela tiden. Kändisfångarna kan umgås och titta på tv, spela dataspel eller gå promenader ihop."

Kändisfångarna, ja de är alla dömda till långa straff upp till livstid.Många är mördare.Men lugnt och harmoniskt ska de ha det och trivas därtill. Nu vet jag att jag är bitter, Micke. Bitter, bitter. Någonstans inom mig förstår jag väl att de som ändå en dag kommer ut behöver all hjälp som kan ges för att inte hitta ett nytt offer. Men ändå, just det här med trivsel..kan inte ta till mig det.Inte gentemot din mördare. Jag vill inte alls att han ska trivas, inte alls att han ska ha det bra och på inga villkor att han ska smaka på friheten igen. Så känner jag och tillåter mig att känna. Försöker göra och tänka goda saker . Men gentemot din eller andras mördare. Never!

mamma, Tisdag, 8. Februari 2005 18:23

Jag är drömmen som söker sitt näste
Jag är hoppet som vilar i hamn
Jag är längtan som följer vägen
Jag är allt som min vilja kan
-B Jacobsson -

NN, Tisdag, 8. Februari 2005 07:19

Micke, min älskling. 

Februari månad, dagarna börjar ljusna, de sista snöresterna har smält, solen värmer som på försök.Ännu en vår nalkas. Har så svårt att förstå hur tiden går utan dig, utan dig. Tänker på hur det var den första februarimånaden, då när jag skrev varm sensommarnatt... Allt var i fullständigt trauma.Inget förstod jag , inget visste jag.Ingen gårdag fanns och ingen morgondag.Allt var ett glödande inferno. Så är det inte längre min älskling.Nu vet jag, nu förstår jag, nu finns morgondagen. Men livet är så tungt utan dig. Jag älskar alla de våra ,det vet du ,men min mammafamn vill kunna omsluta alla mina barn. Så blir det aldrig mer..

Varm sensommarnatt i Februari månad

Det är något konstigt med tiden, 
den finns och den finns inte.
Micke dog för länge sen, han dör just nu, han är inte död.
Eller är han ?

Det är något konstigt med årstiden. 
De säger att det är det februari.
Men förklara för mig då varför det varje 
fredagsnatt blir varm sensommar
med doftande rosor, sammetsmjukt 
mörker och syrsors sång ?

Det blir varmt. som den fredagsnatten 
Micke åkte till stan för att 
festa med sin kompis. 
Sista semesterdagen, , ny lägenhet, 
bra flyt på livet, framtidplaner
Stor, stark, brunbränd, skrattande.
29 år.
Vackrast av alla. !

Det blir mörkt som den fredagsnatten 
som han svårt knivhuggen ringde från 
sjukhuset och grät och var rädd 
och bad oss komma.

Rosornas doft kväljer och kväver, 
syrsornas sång blir till sirener och skrik.!
Timmar av väntan, en ny dag gryr. 
Solen går upp över Södersjukhuset
Mickes ögon ser det inte.

Det är något konstigt med lördagsmorgnar.
Då finns ingen tid, då finns ingen årstid..
Då finns bara en bår med en död son på.
Stor, stark, blek, stilla.
29 år.
Vackrast av alla…

Kan någon förklara för mig varför jag måste ta på kappa och handskar
när jag går till Vallentuna kyrkogård, 
till Mickes grav,
och det är varm sensommarnatt 
i februari månad.

mamma, Måndag, 7. Februari 2005 08:57

Mickes mamma, åh, dina dikter, dina dikter kan läsa de om och om igen, så veckert, så mycket du kan förmedla med dina dikter.

Sitter redan och..ja, det makabra..klurar på minnesannons till Matias, ja det är inte förrän i september, men ändå.

Ur djupet av mitt hjärta vill jag än en gång tacka dig, Marianne för att jag fick låna dina ord till Matias 1-års annons, det betydde så mycket för mig, och orden var så rätt.

Micke, ja, jag vet att Matias klarar sig själv, han är ju så :-) men håll ett vakande öga över honom. Ljuset för dig Micke, för Jennifer och för min Matias kommer jag att tända imorgon.

Kram Tuija, Mamma till Matias 83 -02

Tuija, Fredag, 4. Februari 2005 23:53

När orken är slut
när livet
endast är en
lång mörk tunnel
utan slut.
Det finns inget fönster,
ingen ljusglimt
i detta mörker.
Då stämmer
en liten blå fågel
upp sin sång,
kvittrar i mitt huvud.
Då vet jag att
i tunneln finns ett slut,
finns en ljusglimt,
en värme och glädje.
Men om det är i himlen,
eller om jag fortfarande
lever på jorden,
det vet jag inte..

Ta hand om varandra där ute.......
Alla vi som är drabbade.......behöver styrka och kraft....att orka kämpa...när orken är slut....

Helenas pappa, Tisdag, 1. Februari 2005 20:10

Micke, min älskling. I dag ofattbara tre år och fem månader sedan du lämnade oss. Jag kan inte ta till mig det. Att det gått så lång tid. Hur skulle jag kunna.Jag som fortfarande inte riktigt förstår att du aldrig kommer hem mer. Aldrig någonsin mer. Saknar dig så obeskrivligt.

mamma, Tisdag, 1. Februari 2005 19:24