Jag var hos Thomas ikväll och grattade din bror och din far.
Såg mig om efter dig, du var inte där. Jag tror jag dock åt för oss båda ikväll.
Saknar dig. /Andreas

Andreas, Torsdag, 29. September 2005 22:46

Hej Micke!

Är det verkligen sa, att du inte springer omkring där i Vallentuna, hyr videofilmer, hälsar pa allt och alla i Cetnrum? Skrattar och snus-flinar sa finurligt? Sista gangen jag sag dig, kom jag förbi i din lägenhet pa Forminnesvägen. Jag kom förbi spontant och träffade pa en vuxen man. Eftersom vi inte setts pa ett tag märkte jag skillnaden som kommit därtill. Icke illa!!!

Vi kunde inte prata länge för du var pa väg ut, men vi kramade om varandra och sa att vi ses nästa gang jag kommer till Sverige. Det blev inte sa....

Jag har ett foto pa dig hemma där du har permanentat haret- ser heltokigt ut :O))

Jag kramar om dig Micke- hart och länge!

Anzo, Onsdag, 28. September 2005 10:40

Klinga, du klagande strängaspel, 
sällskap i drömmande salar! 
Längtan heter min arvedel, 
slottet i saknadens dalar
- K Karlfeldt -

R.I.P, Tisdag, 27. September 2005 12:32

Älskade, älskade Micke.

I dag är det så grått här hemma.Så fylld av tårar är himlen att solen inte kommer igenom. I dag , fyra år sedan vi följde dig till graven.

Jag kommer inte ihåg så mycket av den dagen, min älskling. Allt är som i en dimma.Vet att kyrkan var helt fylld.Vet att jag vände mig om när jag var nästan framme vid din plats och såg då att mängden sorgklädda som kom ut från kyrkan aldrig verkade ta slut.Vet att någon, eller kanske några, kramade om mig.Såg en mun röra sig, hörde inga ljud, kände inte igen ansikten.Allt var bara som i en glasbubbla.

Kanske stängdes alla sinnen av så att det skulle finnas kraft kvar att andas. Ta de första andetagen med dig i graven. Avhålla mig från att kasta mig ned till dig. Så här efter ofattbara fyra år kan jag inte förstå att livet ändå gått vidare, att förståndet inte för länge sedan helt sviktat, att jag inte helt sörjt sönder mig. Att jag om en stund åker till arbetet och någon gång under dagen kommer att skratta. Men inte klockan 14, inte då. Då tänder jag ett ljus och låter mina tankar vandra bort över sjön, till mjuka kullen, till din plats och längta dig så !

I morgon fyller din lillebror år och dagen efter din pappa. Så är då ni, familjens tre män, för alltid förenade i det tretalet..27 -28 -29 september. Och alla är vi förenade i kärleken till dig och till varandra. För kärleken, min älskling, den är så mycket starkare än döden..

mamma, Tisdag, 27. September 2005 07:28

If I could fall
Into the sky
Do you think time
Would pass me by
Cause you know I'd walk
A thousand miles
If I could 
Just see you
If I could 
Just hold you
Tonight

/ Vanessa Carlton /

L, Lördag, 24. September 2005 06:49

Längtar dig så..

mamma, Fredag, 23. September 2005 10:31

Tänker pa er

kram

Anzo, Torsdag, 22. September 2005 15:02

Älskade Micke.
Den här helgen har jag vilat mycket. Så förkyld och trött. Tomt utan att ha träffat de våra men vet ju att det kan jag göra när jag blir bättre.Eller tror så för ingenting är ju självklart längre.Men när får jag träffa dig, krama dig, höra dig, andas dig ? När, när.. Längtar dig så.

mamma, Söndag, 18. September 2005 19:22

Jag har hört om en stad ovan molnen, 
ovan jordiska, dimhöljda länder, 
jag har hört om de solljusa stränder, 
och en gång, tänk en gång är jag där! 
Halleluja! Jag högt måste sjunga! 
Halleluja! Jag går till den staden. 
Om än stegen bli trötta och tunga, 
bär det uppåt och hemåt ändå. 


Jag har hört om ett land utan tårar, 
utan sorg, utan nöd, utan strider, 
och där ingen av sjukdom mer lider, 
och en gång, tänk en gång är jag där! 
Halleluja! Där fröjdas vi alla! 
Halleluja! Vart tvivel försvunnit! 
Aldrig mer skall jag stappla och falla, 
jag är framme, ja, hemma hos Gud.

R.I.P, Söndag, 18. September 2005 14:57

hej marianne. äntligen har jag lyckats komma in på mickes minnessida igen, så fint du har här. livet går vidare på ett konstigt sätt. att leva utan sitt barn är det svåraste som finns. lär mig aldrig och det är ju inte meningen heller. nu har jag min bok färdig och den håller på att tryckas. känns så konstigt. mycket blandade känslor. skickar dig och din familj en varm kram i höstmörkret. kram från marie-anne mamma till marcus 82-02 alltid älskad aldrig glömd

marie-anne, Söndag, 18. September 2005 13:43

Micke, min älskling.
Tidig morgon, det börjar ljusna. Rönnbärsträden här utanför köksfönstert är fyllda av röda klasar. Min mormor sa att många rönnbär betyder kall vinter. Kanske blir det en vinter i år också.Utan dig, utan dig.

Snart börjar just den här dagen.Men först stunden med dig.Som alltid varje morgon, som alltid varje kväll, Som ofta i mina drömmar. Saknar dig så oändligt. Längtar dig förtvivlat.

mamma, Torsdag, 15. September 2005 06:12

Det finns tider
då tårar ständigt rinner
då smärtan är så svår
att hjärtat nästan krossas
Det finns tider 
då livet är så meningslöst
att varje sekund är en plåga
att man bara vill försvinna
Men andra tider kommer 
de kommer någon gång
då hjärtats utspridda delar
åter sätts på plats
och livet får en mening
även om tiden 
just nu är svår
så kommer det en tid
då vi åter kan le
Det kan ta år
det kan ta månader
men det kan också
vara i morgon

NN, Tisdag, 13. September 2005 12:13

Micke, min älskling
i dag kom Brevet - din mördare är flyttad tillbaka till Hall .Måtte han aldrig komma därifrån, aldrig, aldrig..
men det gör han nog, om ett par år bara.

Läser i en tidning om en ny krog i Stockholm :
Här fanns tidigare Tonic Bar som trots en del bra klubbkvällar kanske mest ihågkoms för det tragiska mord som begicks i källarvåningen för några år sedan.

Där var du, där i källarvåningen och dit kom han med sin stora kniv. Efter det hade du inget mer men han kan börja räkna åren fram till sin frigivning, sin framtid.
Åh, varför, varför, varför

Längtar dig så obeskrivligt

mamma, Måndag, 12. September 2005 19:40

Micke, min älskling.
I dag tänker jag så många tankar.Om det som varit, om det som är, om det som kanske kommer. Ska om en stund se efter vart skatvingen tog vägen. Du vet vad 
jag menar.

Älskar dig så
Längtar dig så
Väntar dig än

mamma, Lördag, 10. September 2005 08:27

Vi binder en krans av 
minnen
de vackraste och finaste
vi har.
Vi vet att de aldrig skall
vissna
hos oss är Du alltid 
kvar.

R.I.P, Fredag, 9. September 2005 16:05

Älskade, älskade Micke
Saknar dig så oändligt, så obeskrivligt...i allt, i allt..

mamma, Tisdag, 6. September 2005 11:57

Vart ord av dig är likt ett frö.
Det borrar djupt sin rot.
Jag vaknar av en hemlig värk
och finner ingen bot.

Då tär mig som en bitter törst
var rörelse du gjort.
Vart tonfall och vart ögonkast
blir nära, klart och stort.

Min dag är grå av mig och mitt,
som grumlar din gestalt.
Men spegelklar är nattens värld,
där du är allt, allt.

/K Boye /

L, Lördag, 3. September 2005 12:44

Kära Marianne.

Ett ljus brinner för din älskade Micke idag. 
Tänker på dig och din familj under hela dagen idag.
Detta svåra, ofattbara som inte skulle ha skett.

Varma hälsningar från Lisbeth

Lisbeth Nyholm, Torsdag, 1. September 2005 21:43

Micke, som en skugga, är jag bakom de dina.Just idag, lite mera...
De dina är Din familj, prinsar och prinsessor, och alla vänner.
Alla vill vi skrika...ut smärta, sorg och saknad.
Jag har inga fler ord, och jag kan inte hymla...men jag är hos dina kära varje dag, året om. Med gråt, med skratt, med lyckokänsla ibland,och i saknaden...i saknaden...i saknaden.
Och jag vill så gärna "tro"...men på vad?

Jennifers mamma, Torsdag, 1. September 2005 21:14

Har tänt ett ljus i Mickes minne. 
Alla tankar till Er en sådan dag som idag. Tänker på er !

Per Fernström, Torsdag, 1. September 2005 19:13

Kom ett så vackert kort med den blåaste, blåaste fjäril;


Den svåraste av sorger
är när livet blir för kort
och en dotter eller son
för alltid rycks bort

När någon man gett liv
och älskat mest av allt
så grymt kan tas ifrån en
blir det ofattbart och kallt

I sorgens tunga mörker
får man ta en dag i sänder
och försöka samla kraft
tills ljuset återvänder

Och i all gränslös saknad
så hjälper det att se
den medkänsla och omsorg
som andra har att ge

mamma, Torsdag, 1. September 2005 17:59

Kära Marianne.

Vi tänker på dig och din familj denna dag... en sådan dag som ingen förälder vill behöva uppleva.

Fyra år för Micke och 8 år för Svante. Jag har slutat att mäta saknaden i 
tid, utan mer hur stor längtan, just saknaden och kärleken är. Och då 
känner jag att våra pojkar finns hos oss hela tiden.

Anita och jag har tänt ett ljus för Micke vid vårt frukostbord, och det 
kommer att brinna hela dagen.

Varmaste kramar
Olle och Anita.

Olle Bergman, Torsdag, 1. September 2005 14:58

Allt som Du älskat 
Oss bilder nu ger
Du talar och skrattar
Vi minns Dig och ser

R.I.P, Torsdag, 1. September 2005 08:27

Håller om alla i Din familj, Micke.

jennifers mamma, Torsdag, 1. September 2005 08:19

4 år, skickar mina varmaste tankar till de dina. "Följer dig i din evighet" har din mamma skrivit i en av de otroligt fina dikter hon skrivit, och så är det.

Våra söner, ni som lämnade oss kvar vi följer er hela tiden. Finns med oss i allt vi gör, säger och är.

4 år och tiden har slutat att existera här på jorden. Tiden kan kännas så lång och ändå så kort. Du var ju här nyss...

Hittade nedanstående på nätet:

Det kom en ängel till vårt hus en natt
Hon gav oss visdom, och en dyrbar skatt.
Med kärleks fulla händer, vår kind hon smekte ömt.
Hon viskade som vinden, som om vi hade drömt.
Låt alla tårar torka för ert barn i natt.
Tänk att tiden han var nära är en livets skatt.
Jag lovar att vi vårdar honom ömt till det är tid,
för er att åter mötas och själarna får frid.

Okänd författare

Styrka till er alla som blev kvar, de är tillsammans våra söner, så måste det vara!

Kram Tuija, Matias mamma

Tuija, Torsdag, 1. September 2005 08:16

Älskade Micke. Om en liten stund är det fyra år sedan de där hemska, hemska timmarna på Södersjukhuset. När vi satt helt maktlösa utanför operationsrummet och du förblödde av din mördares hugg. Lite före nio på morgonen orkade ditt hjärta inte mer. Saknar dig så obeskrivligt, du min förstfödde son.

Sitter här i rummet 
här på intensiven
Innanför dörren
ligger du
sövd, sönderskuren
Micke vi är dig nära !

Rädd, rädd 
vill bara skrika
vad är det som händer
kan ingen komma
kan ingen säga
att allt ska gå

Ute börjar ljusna 
men skymmer mina ögon.
Väggar höga
fönster tomma.
solen ser du den.
Micke, vi är dig nära !

Värker, värker
magen värker.
höra möbler 
slås mot väggen
när lillebror börjar förstå

Storasyster, lillasyster
Vi är här. Allesammans.
vilja skrika, vilja slå
Micke, vi är dig nära !

Vandra kring
vilja kräkas
stå vid dörren
stängda dörren
så nära dig
som vi kan få

Timmar kommer
timmar gå
ångest, fasa
ljust och mörkt
mörkt och ljust
Micke vi är dig nära !

Mörkt och ljust,
ljust och mörkt.
läkaren kommer
Åh Gud!
De kommer två !

mamma, Torsdag, 1. September 2005 08:07

Den värsta dagen i mitt liv!
är i dag!
I dag dog du och lämnade denna världen.
Jag tror du är med i alla fall på något vis bara det att vi med våra ögon inte kan se.

Ann-Britt Johansson, Torsdag, 1. September 2005 07:21